Olika ankraser och egenskaper?

[Mack]

Börjar med att säga hej, jag är ny här och nybörjare på allt med ankor. Jag är varken gård eller djurägare men hoppas bli i en relativt snar framtid.

Jag har alltid gillat djur och på senare tid har jag blivit mer och mer förtjust i ankorna som finns i en park nära där jag bor. Jag har vissa minnen från när jag var liten då vi bodde på en gård med lösgående ankor och gäss och jag minns hur mysigt det var (med ankorna då, gässen var mest arga).
Även om jag inte vet när eller hur så är jag nästan övertygad om att den dag jag bor där det passar så kommer jag vilja skaffa ankor.
Så nu försöker jag bara lära mig lite om dem, om skötseln och vad man kommer behöva arrangera för att ankorna ska kunna trivas året runt.

Men något som jag inte kan finna är någon utförlig beskrivning av de olika ankraserna som verkar populära, vad de har för typiska beteenden och egenskaper? Tänker främst på blå och gulankor (gulankornas utseende är jag riktigt förtjust i). Är det mest storlek och utseende som skiljer dem åt eller har de olika små egenskaper som man kan älska att hata
Och myskankorna, är de lite latare och "coolare" än de övriga eller är det bara det intryck man får av dem?


Som sagt jag är helt nybörjare men väldigt glad i att få lära mig om dessa fantastiskt härliga djur.

[skogskälla]

Hej och välkommen får jag väl säga då 
Mycket att läsa vad gäller de raserna finns på kackel.se lanthönsklubbens sida.
Mina första ankor var Blåankor, en besvikelse tyvärr. Dom hämtades när dom var 6-8 veckor och var hysteriskt rädda för för folk (läs mig och min man), hela tiden. De togs av räven när dom var knappt 7 månader, och trots att jag tillbringade mycket tid både i deras hage och utanför hos hönsen slutade dom aldrig vara hysteriska. Det var inga genbanksankor och kanske var dom undantaget som bekräftar regeln.
Gulankor har jag kompisar som har (genbanker) och dom är lugnare.
Nu har jag myskankor och gillar dom massor  , dom är lugna, sociala och hur charmiga som helst. Dom lägger bra med ägg och är ofta duktiga ruvare.
Jag tror att det i mångt och mycket är en smaksak vilken ras man gillar, försök kolla runt om det finns nån som har ankor så får du träffa några och försöka skapa dig en uppfattning.

[Kanin-Eva]

Jag kan väl skriva några rader om "min" ankras: pekinganka.

De är lugna och stora. Jättemysiga. Flyger inte alls och kan hägnas in med ett lågt staket. Mina går fria på gården och gör sina utflykter på angränsande lindor och tomter men kommer tillbaka efter ett tag. Jag uppfattar dem som otroligt korkade (på ett ytterst charmigt sätt) men angelägna att göra som man ber dem. De är enkla att fösa och vet när det är dags att gå in för kvällen. De räcker oftast att ropa efter dem när de är på vandring utefter vägen lite för långt hemifrån så vänder de och kommer tillbaka.

Eftersom de växer snabbt och lägger många ägg är de utmärkta "självförsörjarankor" men, tyvärr, så ruvar de inte. Man måste alltså ha kläckningsmaskin om man ska få ällingar. Eller så kan man göra som vi gjort de senaste åren då vi låtit en höna ruva fram ankägg och ta hand om ällingarna de första veckorna.

[Hökenäs]

Hej!
Det finns kanske inte jätteuttömmande information om varje ankras men man kan komma ganska långt med att googla och leta böcker på biblan

Är det någon speciell egenskap du är intresserad av? Om du skriver vad du önskar så kanske vi kan komma med tips på passande raser .

När jag skulle skaffa ankor ville jag ha en tung ras som inte skulle flaxa omkring (pga hundar). Och så ville jag ha ägg. Valet blev pekinganka. Lite också pga att jag tycker de är fina också. Jag är verkligen glad för mina ankor som är sällskapliga, lugna och varnar när någon kommer in på tomten. Härliga djur