Biokol

[tyskland820]

Biokol anses av vissa vara en möjlighet att minska växthuseffekten. Det skrivs en del om det men mycket verkar handla om att starta stora industriella projekt. Och det är väl bra. Men jag läste i Land om ett enkelt sätt att själv göra biokol, att ställa in burk med hål i en kamin, fylla den med sågspån, kvistar mm. Jag har gjort det en tid, ungefär en burk per kväll. Det har känts bra, ungefär som att sopsortera. I vår  har jag räknat med att lägga ut det på landen, fast det först skall dra i näringsmedel, tex guldvatten.
När jag läste runt var det nån som skrev om gaser och jag blev lite orolig, fast jag känner ingen lukt, det blir snarare mindre rök. Är det nån som vet?

[torbjorn]

När man förbränner biomassa med luftunderskott, som man gör vid kolning, så bildas alltid koloxid, som är både giftig och luktlös. Dessutom bildas en massa s k pyrolysgaser (tjärämnen, vattenånga, organiska syror mm), som inte heller är så trevliga att ha att göra med.
Jag tycker för min del inte att det är någon bra idé att gräva ner kol i jorden, det är ju till skillnad från okolad biomassa inte biologiskt nedbrytbart. Då är det bättre att kompostera kvistar och liknande än att kola dem.

Ska man kola ved så ska man göra det för att man har någon direkt användning för kolet, och då bör man göra det under ordnade former så att man kan kondensera pyrolysgaserna, ta vara på användbara delar av dem (ättiksyra, tjära, terpentin mm) och oskadliggöra resten. Alltså inte kola i kamin eller enkel gropmila utan hellre bygga någon form av kolugn med kondensationsanläggning. Det finns gott om ritningar på sådana i teknisk litteratur från 1940-talet. Man borde också kunna ta hand om och kondensera det mesta av avgaserna från en vanlig skorstensmila.

[Vitis]

När man förbränner biomassa med luftunderskott, som man gör vid kolning, så bildas alltid koloxid, som är både giftig och luktlös. Dessutom bildas en massa s k pyrolysgaser (tjärämnen, vattenånga, organiska syror mm), som inte heller är så trevliga att ha att göra med.

....

Som jag förstår trådstartaren så görs kolningen i en behållare/plåtburk inne i kaminhärden. Luftunderskottet finnas alltså bara inne i plåtburken. Det som pyser ut ur burken brinner upp i kaminen, inget går till spillo eller släpps ut oförbränt.

Poängen med biokol är väl just att det bryts ner väldigt långsamt och fungerar som ett jordförbättrande material under lång tid.

Den enda risken jag ser med metoden är att man måste hantera massa varmt och eventuellt glödande kol inne i sin bostad, vilket skulle kunna vara en brandfara om man är slarvig.

[tyskland820]

Självklart måste burken vara kvar i kaminen till den är kall, dvs nästa dag, men detta gäller även för askan.

[poze]

Nackdelen med burk i spis/ugn är att man riskerar att det inte blir genomkolat riltigt, gaserna kondenserar i  materialet och du får massa otrevliga gifter i kolet... lukta smaka.. bara en svag asklukt ska det va..  annars använd det som bränsle

Ang farliga gaser i ditt fall borde det inte vara något problem då skorstenen är varm och det är bra drag när pyrolysen är igång

Fördelen med kol om det är ok gjort är att det som sagt har en jordförbärrande egenskap men är stabil och har mycket större yta än humus. Vid inblanding av kol i flygödsel eller kompost binder kolet ammoniumkväve längre pga den mycket större ytan.

Jag har en liten pyrolys/kol ugn som jag
byggt.. en spannmålsskruv som går igenom en gammal varmvattentank matning från toppen med en pelletsskruv..
Mantling av oljefat invändigt klädd med lera..
Kan mata bitar upp till 15cm... har inte satt igång med någon automatisk styrning ännu på skruvarna för jag ville testa allt först

Kondensatet använder jag nu oljebrännare men skall i vinter börja med inblandning med metanol och sedan mixa in i bilens tank..

Värmen skall på något vis in till huset och överskottet in till det planerade växthuset
Men det är nästa vecka när jag sågat upp allt timmret och byggt ladan mellan blöjbyten..

[Anders S]

En viktig bördighetsparameter är jonbyteskapaciteten. Den bestämmer hur mycket kalium, magnesium, kalcium m.m. som en jord kan lagra i form av positiva joner (som är den mer växttillgängliga formen för dessa ämnen). Det som ger jonbyteskapacitet är främst lerpartiklar och humus. Biokol ger också en viss jonbyteskapacitet, men är vad jag förstår mindre effektivt än humus i det avseendet. Humus och annat organiskt material kan också lagra näring, bl.a. kväve, genom att bygga in det i sina molekyler. Detta kan sen frigöras när det organiska materialet bryts ned. Biokol har inte denna egenskap.

Det kan kanske också vara så att biokol ökar nedbrytningen av humus. Det finns den här studien:
Fire-Derived Charcoal Causes Loss of Forest Humus
http://www.sciencemag.org/content/320/5876/629.short

Baserat på detta och en allmän försiktighetsprincip lutar jag åt att man bör vara försiktig med biokol som framställts genom eldning och framför allt bygga på organiskt material och i synnerhet stabil humus. Detta uppnås genom traditionella metoder som kompostering, gödselvård, vallodling, marktäckning med organiskt material etc.

[poze]

Du har några viktiga poänger. Framförallt försiltighetsprincipen. Men jag har sett kol som ett sterilt jordförbättringsmedel. I mitt fall med mullfattig mellanlera så är inte det negativa med ökad "jordämnesomsättning".något större problem

Men att tillföra sand och grus i samband med nermyllning av kompost har vart en förutsättning för att på en överskådlig tid få en mer lätt och lättarbetad bördig jord här.  I den blandningen blanda i en del kol ser jag ingen risk, det har samma jordförbättrande egenskaper som övriga nämnda saker men ger större vatten/näringsbuffrande yta. För att förändra en lerjords laddningar med kol borde det behövas em enorm mängd.

Så se det som en mineralisk tillsats istället för en organisk dito

En viktig bördighetsparameter är jonbyteskapaciteten. Den bestämmer hur mycket kalium, magnesium, kalcium m.m. som en jord kan lagra i form av positiva joner (som är den mer växttillgängliga formen för dessa ämnen). Det som ger jonbyteskapacitet är främst lerpartiklar och humus. Biokol ger också en viss jonbyteskapacitet, men är vad jag förstår mindre effektivt än humus i det avseendet. Humus och annat organiskt material kan också lagra näring, bl.a. kväve, genom att bygga in det i sina molekyler. Detta kan sen frigöras när det organiska materialet bryts ned. Biokol har inte denna egenskap.

Det kan kanske också vara så att biokol ökar nedbrytningen av humus. Det finns den här studien:
Fire-Derived Charcoal Causes Loss of Forest Humus
http://www.sciencemag.org/content/320/5876/629.short

Baserat på detta och en allmän försiktighetsprincip lutar jag åt att man bör vara försiktig med biokol som framställts genom eldning och framför allt bygga på organiskt material och i synnerhet stabil humus. Detta uppnås genom traditionella metoder som kompostering, gödselvård, vallodling, marktäckning med organiskt material etc.

[poze]

Det finns även exempel i sverige med jordar med stor inblandning av kol.

I borgvik utanför grums i värmland bland annat har det förekommit smältverk, kolning, smide mm som har fått koldamm som rest som har spridits på intilliggande åkrar under ett par hundra år. Där är biotillgänglig näring och mullhalt lika bra om inte bättre än intilliggande fält men stora skillnaden att det är mycket bättre vattenhållande förmåga och mellan 20 och 35 cm tjockare "matjordslager" mycket bättre kapillära egenskaper med så dräneringen är mycket bättre än grannarna.

[Znibban]

Äntligen kan man köpa Biokol ex. på Hornbach så himla mycket enklare än att försöka tillverka själv. Jag har provat att både "kola" själv - superjobbigt och blir bara små  mängder kol. Köpte vanlig grillkol och sönderfördelade den. Det var inte heller lätt, provade det mesta, från att stå och stampa på kolsäcken till att köra grillkolen i cementblandaren med stenar, till att slå med slägga..... skitjobbigt och med dåligt och ojämnt resultat.
När man väl har lagom stora kolbitar så ska de ju "laddas" med näring (annars suger kolet näringen ur din odlingsbädd).......
Jag var på alla plantskolor i skåne i våras och nu har de tagit in Biokol. Det kostar 125:- för en säck som du blandar ut i ditt trädgårdsland. Halleluja!

[masa]

Jag tillverkar biokol i en behållare av järn som åker in i ugnen när jag ändå eldar för att värma upp huset, pyrolysgaserna brinner upp och ger ett litet tillskott till värmen. Jag använder träflis, möglig lök och vitlök, moniliaplommon och allt möjligt annat organiskt, speciellt sjuka växtdelar som jag inte vill kompostera. Detta har jag praktiserat i flera år och jag förbrukar ca 1 ton råvara per år. Färdigt kol har jag inte räknat på men både vikt och volym minskar radikalt, det blir dock ca 900 liter urinindränkt biokol varje år. Detta fräser jag ned i jorden varje vår, även lite på hösten till vitlöken, och resultatet har varit mycket positivt. Alla grödor har givit större skörd sedan vi började blanda kol i jorden. Speciellt anmärkningsvärt var det i år med tomat och gurka som vi till en del odlar i stora hinkar. Vi hade samma jord och gödsling i alla hinkar förutom några stycken som också hade fått biokol, skillnaden var påtaglig, plantorna blev större och var mycket grönare än de utan kol. I fortsättningen kommer alla hinkar att få biokol, även de jordplanterade växterna i växthusen.
Jag kommer att fortsätta med biokoltillförsel till jorden, jag vet inte vad den optimala halten är, men när man ser bilder på terra preta, så har vi långt kvar innan vår jord är så svart. Givetvis får jorden också mycket organiskt material i form av gräsklipp, ensilage, löv m.m. såsom den har fått innan vi började med biokol.

[Be]

Jag har blandat kol som blivit över i kakelugn/vedspis i komposten, som jag sedan använder i odlingarna. I år växte det bra men kom sent i gång så får se nästa år, när kolet legat en tid. Mycket intressant att läsa om era erfarenheter!

[JFOT]

Äntligen kan man köpa Biokol ex. på Hornbach så himla mycket enklare än att försöka tillverka själv. Jag har provat att både "kola" själv - superjobbigt och blir bara små  mängder kol. Köpte vanlig grillkol och sönderfördelade den. Det var inte heller lätt, provade det mesta, från att stå och stampa på kolsäcken till att köra grillkolen i cementblandaren med stenar, till att slå med slägga..... skitjobbigt och med dåligt och ojämnt resultat.
När man väl har lagom stora kolbitar så ska de ju "laddas" med näring (annars suger kolet näringen ur din odlingsbädd).......
Jag var på alla plantskolor i skåne i våras och nu har de tagit in Biokol. Det kostar 125:- för en säck som du blandar ut i ditt trädgårdsland. Halleluja!

Måste kolen sönderdelas för att funka bra?

[Znibban]

Måste kolen sönderdelas för att funka bra?

Ja, tyvärr är det så, det ska vara sockerbitsstora bitar.

[JFOT]

Ja, tyvärr är det så, det ska vara sockerbitsstora bitar.

Vad gör att man måste ner i så små storlekar?

[Maria C S]

Kol får olika egenskaper beroende på vid vilken temp den görs, om man får för låg temp vid kolningen så blir kolen kemiskt sur och försurar då marken.
Det är lätt att göra kol men svårt att göra bra kol. En liten ledtråd är att kolen ska skimra metalliskt i blått då ska den ha rätt egenskaper sen i jorden.

Jag har mest studerat så inga egna erfarenheter än.
Vi var ett gäng för några år sen som försökte göra kol under jord, det blev kol men den fick inte rätt färg, provytan som den lades på växte sämre än omgivningen.
Blev inga prover tagna eller så för min partner dog det året.

[Znibban]

Vad gör att man måste ner i så små storlekar?

Det är storleken som är vitsen, det ger mycket yta som kan absorbera både vatten och näring och hålla syre. En stor klump har bara liten yta som når alla markkolloider och jordpartiklar.

[ptr51]

Bor man i någon av de kommuner som drabbades av cesium markbeläggning ska man dock absolut inte blanda kol i jorden,
det gäller nästan halva sverige så värt att tänka på.


http://www.slv.se/sv/grupp1/Risker-med-mat/Radioaktivitet-och-bestralning/Radioaktiva-amnen/Tio-ar-efter-Tjernobyl/Radioaktivitet---bild-karta/

[Be]

Kol får olika egenskaper beroende på vid vilken temp den görs, om man får för låg temp vid kolningen så blir kolen kemiskt sur och försurar då marken.
Det är lätt att göra kol men svårt att göra bra kol. En liten ledtråd är att kolen ska skimra metalliskt i blått då ska den ha rätt egenskaper sen i jorden.

Jag har mest studerat så inga egna erfarenheter än.
Vi var ett gäng för några år sen som försökte göra kol under jord, det blev kol men den fick inte rätt färg, provytan som den lades på växte sämre än omgivningen.

Men är det inte också fast i hur länge kolen får ligga? Dvs först lagras en massa näring, och då kan det rentav finnas mindre näring tillgänglig för växterna, men sen är kolet laddat och bidrar under lång tid med näring?

[Anders S]

Det är storleken som är vitsen, det ger mycket yta som kan absorbera både vatten och näring och hålla syre. En stor klump har bara liten yta som når alla markkolloider och jordpartiklar.

Är inte kolen porösa? I så fall finns ju en stor yta inuti kolet. Är inte vitsen att nyttiga mikroorganismer ska komma och bo i hålrummen? Kan det inte tvärtom bli mindre hålrum om man sönderdelar kolen för mycket? Å andra sidan kanske det är tillräckligt mycket hålrum i sockerbitsstora bitar plus att ytterytan ändå är viktig för kontakt med jorden, så att sockerbitsstora blir optimalt? Men jag hade för mig att jag hade hört rekommendationer på lite större bitar än så.

[Anders S]

Bor man i någon av de kommuner som drabbades av cesium markbeläggning ska man dock absolut inte blanda kol i jorden,

Varför? Din länk visar bara en karta.