Det här med rangordning...

[Torptomten]

Från min ringa erfarenhet av getter (har bara haft sådana i 14 år) så är den individuella skillanden större än vad skillnaden mellan djurslaget get och exempelvis djurslaget får är.  Somliga bockar och getter kan nog slåss tills en av demstupar - eller båda, medan andra offrar sig för gruppen eller för killilngarna något alldeles väldigt.  Dessutom är min erfarenhet att det är mycket lugnare i en grupp som är blandad vad gäller kön och ålder.

  Dessutom har en rymlig och dragfri liggplats, möjlgheter till ordentliga dagliga promenader, en varierad kost, fri tillgång till olika sorters ris och frihet från parasiter en klart lugnande effekt på de flesta getter och bockar.  Eftersom min erfarenhet är att en varierad köns- och åldersfördelning i gruppen är viktig, skulle jag önska att alla som skaffar sig getter för första gången också skaffar en riktigt gammal, erfaren bock, get eller kastrat, som kan lära upp "ungdomen" att samarbeta för flockens bästa.  Getter är intelligenta djur, och utbildar i sina flockar olika typer av "kulturer".  I en flock är det rutin att slåss om i stort sett allt, medan i andra flockar finns en inlärd social kod modell Bamse, dvs "Den som är stor och stark ska också vara lugn och  snäll".  Den som ytterst präglar flockens "kultur" är självaa "övergeten", dvs djurägaren.  (JMF: sådan herre, sådan hund).

Hälsningar!

/Tt

[olivia.k]

Inte heller ska ranghävdande som är så typiskt för getter jämföras med mobbing. Det är ett förmänskligat synsätt. Djuren måste tas för dem de är.

Det var nån veterinär som heter Kalle Hammarberg som pratade om getternas mobbing på en getkurs jag var på i april, så det är inte nåt uttryck jag hittat på själv. Han visade bilder på getter i olika mobbingsituationer. Jag kommer också ihåg att han sa att  det kan pågå värre mobbing när getterna är ensamma och ingen människa är där och tittar på dem.

[Mmmm]

Alltså.... jag blir lite ledsen när jag läser den här tråden. Att rangbråk i en getflock skulle bero på att getternas människa är en dålig flockledare tycker jag är både att skuldbelägga getägare i onödan och att dumförklara hela getsläktet. Hur mycket tid vi än tillbringar med våra getter och hur väl vi än känner dom, så kan vi aldrig bli som dom. Med våra dåligt utvecklade sinnen kan vi aldrig förstå alla nyanser i varför de gör som de gör och är som de är. Det vi djurägare kan - och ska - göra är att påverka hur getterna beter sig mot oss människor och att se till att alla i flocken har tillräckliga förutsättningar för att må bra och att ingen kommer till skada. T ex genom att se till så alla får äta, komma under tak osv.

TS har ju fått många bra praktiska tips, så jag tror säkert det kommer att gå bra med getterna i fortsättningen! Småtjejer växer upp dom också och jag tror nog det löser sig med tiden, när de blivit överens om vem som ska "bestämma".

[skräptanten]

Ja då, visst kommer det att gå bra med unggetterna! Håller med SussiloII och Mmmm!

Getters rang- och revirbeteende är mycket starkt. Det har jag t o m hört av Kalle Hammarberg (däremot kan jag inte påminna mig om att han använde ordet "mobbning"). Ofta ändrar den individuella geten/bocken sitt agerande utefter den övriga flockens sammansättning. Exempel: Geten A och hennes lilla dotter B är lägst i rang, och de andra getterna låter dem inte söka skydd när det regnar, de får äta sist o s v. Deras ägare har lite för många getter, och bestämmer sig för att sälja A och B. När de kommer hem till den nya ägaren och den nya lilla getflocken bufflar och bråkar sig A upp i rangen och blir till sist ledarget!
Det är ofta så det funkar, har sett det många gånger.

Tycker inte att en könsblandad flock är att rekommendera, då kommer getterna att killa 2 gånger om året, och det mår de inte bra av. Dessutom kommer bocken betäcka även unga getkillingar, som är alldeles för små för att kunna föda med livet i behåll.
De "lugnaste" grupperna jag har och har haft är enkönade bockgrupper, även med blandade åldrar. Enkönade getgrupper och grupper med en betäckande bock är lugnast om getterna är någorlunda jämnhöga i rang.
Så länge alla får mat och vatten och sina övriga behov tillgodosedda är det ingenting att oroa sig för att getter har ett till synes bryskt rangbeteende!

[Nyfikenskåne]

Tack snälla Mmmm för dom orden! Ärligt talat så hade jag nog börjat skuldbelägga mig själv lite när jag läste igenom alla svar...tills jag såg detta från  Sussilo II

Eftersom de har bra möjligheter att äta på skilda platser men "absolut ska äta på samma plats," skulle jag inte oroa mig över stångandet. Det är bara ett av getters sätt. Om den som blir stångad är mycket envis på att ändå äta bredvid den som stångas, betyder det att hon inte far särskilt illa utan vill hävda sin plats och det går den andra geten för när . Om jag skulle utöka den lilla flocken skulle jag inte göra det med bara en ny individ, om den inte är äldre än de andra och bestämd av sig.

Jag har kanske oroat mig lite i onödan - det är klart att getter har ett eget beteende och "språk" sinsemellan, och det är ju inte så att den stångade mår dåligt. Jag var kanske lite rädd att det skulle öka med tiden och undrade därför om det var bättre att utöka flocken.
Men, som hos både människor och djur så växer man ju upp och blir förhoppningsvis förståndigare...

Jag får nog helt enkelt lita på mitt sunda förnuft - och det gäller alla mina djur - att alla ska må så bra som möjligt utan att "krångla till det"!

[SussiloII]

Nyfikenskåne, du har tänkt på allt och gjort allt man kan göra för getterna och har ingen som helst skuld till deras stångande. Det kommer att bli hur bra som helst när de käbblat färdigt !

[Eva o Getterna]

Det får nog inte glömmas att i naturen finns fler platser att äta på. De är revirhävdande djur. Inte bebisar. Att de flyttar på varann med hornen och stångas ibland de gör de för de är getter och helt normalt även om det skulle göra ont på oss. Att de förföljer och helt stänger ut individer ur flocken är en annan sak. Det kan ta ett tag att se skillnad på vanligt beteende och "mobbing". Att vi har för trångt inne och för tråkiga hagar är ett problemför våra getter. De trivs inte och blir bråkiga. Så att tro att de snällt ska stå bredvid varann och inte bråka är nog bara möjligt i de bästa av värdar. Sen att när trollmor säjer att hennes getter inte bråkade så är det hennes tolkning med hennes erfarenhet. Kom du in till hennes getter som novis när en uppkomling försökte ta en ranghögre gets matplats och fick på moppo vart du nog förfärad medans trollmor inte tyckt att det var ett problem alls. Någon annan tycker sej inte ha problem fast de har det. Det är svårt här att avgöra vad som är normalt och inte. Men att avla på bra egenskaper är ju aldrig fel.  Men de är getter och inte människor. Mina funkar dåligt inne. Mor och dotter går bra men inte i övrigt. De lider av tristess och bråkar på ett sätt de aldrig gör ute. Så de får vara ute så mycket det går och när de måste vara inne försöker jag dela av de så det går så bra som möjligt. Så se på omgivningarna och ta dom på promenader.
Nu vart det roman igen. Tror inte att du kan uppfostra bort tristess och för små utrymmen. var väll det jag menade.

[Trollmor]

Visst hände det att mina getter bråkade.  Men det var Regel Ett A:  Rangstrid huvud mot huvud och med renhårighet.  Och den som följde Regel Två Be, som stångade någon i baken eller höll på och förföljde dag efter dag, den åkte i frysen fortare än kvickt!

  Med den närhet jag hade då, och så road som jag var av att hålla på och iaktta dem, såg jag när en rangstridd var på väg, ofta flera dagar i förväg.  (På sina kurser brukade Kalle Hammarberg säga att "Det första ni märker när en get inte mår bra, det är att hon tappar i rang."  Men den dagen då en av mina getter började tappa sin rangposition, då hade jag hunnit ta hem veterinär för länge sedan.

  Men förusättningarna var idealiska:  Jag hade gethagen precis utanför fönstret, väggen var så tunn att jag hörde det mesta som hände utanför, jag var hemma i stort sett jämt, och jag hade som främsta nöje att titta på och lyssna på mina djur.  Självklart hade jag stenkoll på alla betäckningar!  Jag såg förbrunst, högbrunst och efterbrunst, och kunde anteckna tiden för när betäckningen faktiskt ägde rum.  När killingarna kom behövde jag oftast inte gå ut, ty jag hörde hela förlossningen även om jag låg i sängen.  Bara om något inte lät normalt gick jag upp och assisterade.)

[Eva o Getterna]

 :)Vore alla som du hade vi mycket mindre problem. Du tycks ha ett väl tränat öga och djurhand eller vad det heter. Men du förstår vad jag menar. Har de för trångt inte i lag utan vad deras ego kräver i utrymme vore det väll synd att frysa in en individ. kan ju även vara så att en större grupp kan vara enklare att hitta sin plats i en när det endast är två tre stycken. Men håller med i det mesta du tycker det vet du trollmor. Nu vet jag ju inte vem du är men önskar att jag hade dej i närheten att få hjälp och råd av. Nu väntar killingar vilken dag som helst och Ida är bred som en lagårdsdörr och är orolig att det är trillingar igen och det är de inte gjorda för. Vad gör man när det går åt skogen.