Drömmen om drömmen eller "hur fan har ni råd" *LÅNGT!!!*

[Ifyouseehersayhello]

Hallå!

Jag är ny här på forumet men har tjuvläst ett tag. Hämtat kunskap och råd till allt möjligt och tackar ödmjukast för att ni delar med er av all kunskap som finns samlad här inne. Nu när vinter och mörker är här tänkte jag att jag lika gott kan kasta mig in i diskussionerna också.

Och när man då surfar runt här och läser vad folk skriver kommer ju tankarna. Vilka här är egentligen hårdnackade "självhushållare"? (Ingen alls, möjligtvis, eftersom man då varken borde ha el eller internet)
Nu vill jag dock inte att detta ska bli en fråga om vem som är mest hardcore här på forumet... Jag undrar hur ni andra får ihop ert liv rent ekonomiskt och ändå lyckas med att mer eller mindre leva i närhet med djur, natur, egenproducerat och egenodlat och såvidare. För alla kan väl inte ha lyckan att få ärva den faluröda idyllen och sitta nöjda i gungstolen med vetskapen om att banken inte äger dom med miljonlån?

Själv har jag för 1,5 år sen tagit steget och flyttat från lägenheten och storstan som blev min hemort efter gymnasiet. Jag har ströpluggat och jobbat deltid / heltid. Vantrivseln i staden var total och till slut bestämde jag mig för att bryta upp, flytta tillbaka nära min hemort och uppfylla några av de önskningar mitt hjärta krävde: närhet till min familj, närhet till naturen, möjligheten till tystnad och möjligheten till att leva nära djur.

Jag hyr nu hus på en gård. Betalar ingen fantasihyra, men då vi geografiskt befinner oss i södra sverige så är tillgången på fina torp och gårdar med billig hyra ganska begränsad. Det måste alltså till reda pengar för min levnadsstandard och jag måste arbeta för att få bo min dröm.
Att KÖPA en fastighet var inget alternativ för mig - att ha tjänat in 15% till en kontantinsats finns liksom inte när man är 27 år och inte har täta föräldrar eller plötsligt avlidna amerikanska ättlingar som dyker upp som gubben i lådan.

Att flytta ut på landet innebar att jag fick 4 mil tur och retur till jobbet. Inte det längsta, men bristen på kollektiva medel gör att bil är ett måste. Jag har en 11 år gammal slitvarg och den kostar mig i runda slängar 3000 i månaden (beräknat bensin, skatt, besiktning samt vissa reparationer utslagna över ett år)

Bil behöver man antagligen äga även om jag inte skulle jobba. Eller om jag gck ner i arbetstid. Jag behöver komma iväg för att köpa foder till mina djur och jag behöver transportera varor och även min hund behöver åka i sin bur när vi ska någonstans.
Jag sparar alltså inte in pengar på bilen frivilligt. Den får vara kvar!

Att bo i hus - även om man hyr - medför kostnader så som el, sotning, soptömning, slamtömning. Övriga kostnader står hyresvärden för (exempelvis underhåll av hus och vitvaror mm)

Om man går in på konsumentverkets hemsida för att göra en budgetkalkyl finns det vissa standardvärden som man kan räkna in som jag började räkna på. Mycket kunde jag plocka bort. Tex kostnader för mat, (om man väljer att äta enkelt, efter årstid samt egenproducerat) kostnader för mobil, tv, medier, "fritid" och så vidare) men det ger en ändå en rätt så bra bild över vad en människa kostar per år i saker som förbrukningsartiklar, kläder, a-kasse- och fackavgifter, hemförsäkring, hobby mm mm. En toppensida jag verkligen rekommenderar!
Lite grovt kalkylerad månadskostnad där jämfört med kvittona över inköp de senast gångna året gjorde mig lite konfunderat. Kalla mig BLÅÖGD (stämmer!), BLOND (stämmer!) och NAIV (stämmer!) MEN:

Jag TRODDE nog i min enfald att ett enkelt liv på landet skulle bli billigare än storstadens flärd med dess ständiga frestelser till inköp av diverse slag. Men så är det alltså inte. Att i rekordfart kunna jobba och kämpa och lägga undan pengar för att köpa mitt eget en dag... ja den vägen känns bara längre och längre.

För: handen på hjärtat:

Har du hus behöver du allt från spade och grep till gräsklippare och motorolja. Har du djur behöver de foder, utrustning och kanske försäkring om det gäller sällskapsdjur. Strö till boxar och veterinärvård ibland. Här inne verkar det formeligen DRÄLLA av husdjur bland er medlemmar! Och hur härligt det än är att omge sig med djur så kostar det ju MULTUM att äga dem och ge dem en bra omvårdnad.
Själv har jag hund, katter och höns men drömmer om så betydligt mycket mer. Jag vill ju ha den där gården med arbetshästen, några grisar, ett par getter och det vete fasiken om jag inte skulle vilja ha några gäss som vaktar hönsen. Och en påfågel! Har alltid drömt om en påfågel!
Och vi som klafsar runt med hundar i slask och minusgrader, står och mockar hönsskit i ett dammigt hönshus och vet om att det gör ont att få en 500-kiloshäst på tårna vet om att man måste köpa rejäla arbetskläder då och då. Att gå runt i hemmastickade vadmalsunderstället funkar liksom inte.

Så. Nu sitter jag här, halvvägs in i min dröm. Med djur, trädgård, odlingar, vidunderlig utsikt och gödseldoft i näsan. Och missförstå mig rätt mitt i allt gnäll - jag stortrivs! Och vet om att jag har det så mycket bättre än många andra som fortfarande sitter och längtar.

Trots det undrar jag:
Hur i hela hälsingland får man då råd att lägga undan till den där förbenade handpenningen så man kan köpa sitt EGET i framtiden? Och hur gör man för att kunna gå in till chefen utan att vara spritt språngande galen och be om att få gå ner i tid så man slipper löneslava 40 h i veckan och istället kan få vara hemma och jobba med det som känns viktigt och som ger en ro i själen?
(Att sälja lite ägg och grönsaker till grannar och vänner gör en liksom inte stormrik)

Hur gör ni andra? Har ni gift er rikt med något aktiebevandrat snille? Arbetar ni heltid/deltid och försöker njuta av resten på den lilla fritid som blir över? Är ni nöjda? Vill ni mer? Vad försakar ni?
Jag behöver antagligen en spark i röven eller någon som drar upp rullgardinen för mig och får mig att sluta sukta efter illusionen av den vackra hemmafrun med äggkorgen i handen som står på trappen till sin omsorgsfullt renoverade artonhundratalsgård och ler lyckligt på omslaget av tidningen "Lantliv".


(EDIT: Känns som ett lyxproblem det här. Jag är glad att jag har ett jobb och tacksam för att jag har mat på bordet och varmt i mitt hus. Men en vacker dag vill jag hoppa ur hamsterhjulet. Livet är för kort för att stressa sig igenom det. Låt oss bolla idéer!)

[melongurka]

Drömmar är svåra att uppnå. Jag och min fru lever ensamma vilket förstås underlättar ekonomin. Jag jobbar heltid har bil och vi bor i hus strax utanför samhället med cirka 5000 kvm. Bara detta är en dröm i säg och vi försöker vara självförsörjande på det vi kan och på de sätt det går. Till våren kommer hönsen men tyvärr blir det ingen tupp då vår mark ligger under detaljplan. Så visst finns den stora drömmen om den där trissvinsten tex då man kan köpa sin gård och sluta sitt jobb och få sköta sig själv. Men fram tills dess är jag nöjd över det vi har trots mindre medel. Drömmarna är väl också det som håller oss levande?. Vad det gäller inköp så gäller det att att klara sig på det man har så länge det går. Köp kläder som funkar i många år, jag har inte köpt nytt på tre år och varken känner mig eller ser ut som en lumpsamlare. Köphysterin har gått för långt när folk ständigt behöver nya vår eller vinterskor. Maten går att köpa billigt vad gäller basvaror om man väljer rätt butik, sen vill jag gärna handla svenskt och lokalt när det gäller kyckling och kött det lilla vi äter, och där får det kosta lite mer istället för att tex gynna Danmark eller Tyskland. Visst kostar utrustningen till odlingarna mm här hemma men vi har kommit såpass långt att det mesta är inköpt. Färdig blir man aldrig och ej heller inköpsbiten men det blir mindre och mindre man behöver. En stor del av det som är inköpt för odlingarna är second hand eller auktion. De bästa redskapen är de gamla ingångna. Ska man sen köpa gård så stiger naturligtvis insatsen då man inte bara får ett hus utan även ett antal uthus och ladugård som kräver sitt och visst, djur som blir sjuka läker inte med morötter till veterinären. Jag är imponerad av de som får det att funka utan heltidsjobb och hoppas de lever sin dröm.

[Huggorm]

Det handlar om att omvärdera vad man verkligen behöver. Och vad man behöver nu och vad man kan klara sig utan till man får råd.

Det brukar finnas billiga fastigheter även i dyrare delar av landet. Jag betalade 290k för mitt ställe i annars dyra bohuslän, det gav en egenandel på 40k. Den summan kan man spara ihop på två eller tre månader om man lever riktigt billigt och gör några övertidstimmar. Jag var till och med något yngre än 27 och fick inte en krona av föräldrarna. Ett lån på 250k kostar inte speciellt mycket varje månad så  det var lätt att amortera när det fanns pengar över. Nu bor jag närmast gratis och har några hektar skog och äng och det var inte speciellt svårt att få till, vem som helst med den drömmen kan klara det. Jag kan nöja mig med att jobba en månad på året om jag lever riktigt snålt resten av tiden men jag jobbar lite mer än så för att ha råd med diverse projekt. Sedan försakar jag allt möjligt som andra anser nödvändigt, men skulle egentligen inte behöva det.

[Xoot]

Det handlar förstås om värderingar.
I min värld är man inte "stormrik" när man har trädgårdstillbehör, verktyg, djur och hus.

Som du skriver så måste vi alla jobba ikapp våra drömmar. En del har tur men jobbet krävs ändå.
Många här inne som har det du radar upp är inte precis 18år heller utan har jobbat länge för sina saker.

Här finns en användare på forumet som fått ärva 2.stycken gårdar eftersom grannarna gillade hur familjen levde.
Men det är jävligt unikt och inte ens en hundradel här inne har fått den delen av kakfatet skulle jag tro.

[LeCiffre]

För folk med en vanlig lön, som kanske får ut 15000 i månaden så är nog det 'enklaste' sättet att spara undan pengar , att fortsätta bo i en billig lägenhet.  Såvida man inte springer på sitt drömställe som råkar vara till salu för 250 000. Men hur ofta händer det?  Runt miljonen får man ju räkna med i södra sverige och då är det kanske 300 000 som ska till i kontanter, och vill man spara ihop det så blir det inte direkt enklare om man redan hyr ett hus på landet.  För nej.. ett liv på landet är inte billigare. Snarast tvärtom, som TS redan konstaterat.
När det gäller djur så är det ju så att allt över höns storlek kostar lika mycket/mer att föda upp, än att köpa färdigt kött.

[Broberg]

Vad är ett enkelt leverne? Att leva som värsta 1800-talsstorbonnen, med stor gård, hästar kor och allt? Och på det moderna grejer som ström, rinnande vatten, avlopp och diskmaskin?

[anne-li]

vägen fram till drömmen är starten på drömmen!
Ett heltidsjobb och som fåret skriver är den första bankbok viktigt
! Jag köpte en ägerlägenhet till 365.000:- nära Frederiksberg
i Köpenhamn på 90-tallet och renoverade denna till ett
försäljningpris lige under 1 miljon!
Och alla drömmar är levande ännu efter 20 år!

mvh/
anne-li

[Ifyouseehersayhello]

Vad är ett enkelt leverne? Att leva som värsta 1800-talsstorbonnen, med stor gård, hästar kor och allt? Och på det moderna grejer som ström, rinnande vatten, avlopp och diskmaskin?

Jag sa inte att det skulle vara enkelt. Varken som i enkelt som i bekvämt eller enkelt som i påvert.

Det verkar som att många - jag säger inte alla- av forumets medlemmar inkluderat mig själv längtar bort från ett liv med lönearbete, scheman, påtvingad social samvaro med folk du inte valt själv samt känslan av att aldrig hinna med att se allt vackert som finns runtomkring oss. När man blivit fast i lån, måsten, ungar som tjatar om Ipads och 4 veckors lagstadgad semester på sommaren.
Alternativet: självständigt arbete, samvaro med de man väljer till sin sociala flock, glädjen i att ge sina barn inblick i var maten egentligen kommer ifrån, ha nyttodjur som ger samvaro och kött eller päls. Helt enkelt vara sin egen, äga sin tid.
Eller en kombination av ovanstående. Hinna med det man vill innan man dör av en stressframbringad stroke. Jag sa inte att det livet skulle vara enkelt. Eller bekvämt.

Men ja. Jag vill ha både el och rinnande vatten. Och dator. Kanske gör det mig till en sämre människa men då förstår jag ju också att pengarna till detta måste komma någonstans ifrån.

[TiB]

Hästen är självförsörjarens värsta fiende, brukar jag ju säga. Visst var det precis vad du ville höra? 

Men inte desto mindre sant INGA djur större än kalkoner!

[Själv är bäste dräng]

Sedan beror det på vilka djur man har. Jag köper foder till fåren, men slipper köpa kött. Har man hund, katt och häst så blir det bara kostnader, vilket man får räkna med om man väljer de djurslagen att omge sig med. Nu har vi ätit häst med, men det är ju inte så vanligt bland de som drömmer om ett liv med Brunte Ankorna är kul husdjur också, och de ger både kött och ägg. Kaniner (inte ägg innan någon anklagar mig för att vara stadsbo) och höns likaså.

Men har man dessutom många barn, och försöker få så mycket tid som möjligt med dem, så blir man varken storbonde eller skuldfri i brådrasket. Men trött och glad Och slipper åka utomlands på semester.

[Själv är bäste dräng]

Du missar fåren TiB. De går mycket väl att klara utan att betala mer än för Dansk fläskfärs 

[Huggorm]

Min utgångspunkt är att allt skall vara så billigt och enkelt som möjligt, så har man garanterat råd. Sedan kan man kosta på sig lyx när man får råd och lust. Som den där hästen, det är ju något som inte lönar sig ekonomiskt så den väntar man med till det finns tillräckligt mycket pengar på nöjeskontot.

[qillevippen]

Spara , spara, spara och sen vara beredd att flytta. Inte lätt när man är ung, men som du säger kommer inte mycket gratis i livet. Leta efter äldre hus, kanske  sommarstugor med större tomt. I södra norrland , för att inte tala om längre norrut! finns ofta hus med odlingsytor till salu för 150-300 000 . Dessutom finns det ofta mark att arrendera till låga priser, t.o.m. gratis bara det hålls öppet. Jobb kan det vara värre med, men inom vården och assistans på skolor brukar det gå att få napp. Foder köps av lokala producenter utan mellanhänder. Så lev fattigt ett år, sök på nätet efter fastigheter och fundera över VAD du kan producera i vardagen och vad du kan behöva köpa. Vissa djur är dyrare att föda upp än att köpa slaktade ,tyvärr. Och hästen...den är mest utgifter även om du kan plöja mm med den. Gör en kostnadskalkyl.Lycka till!!

[Midvinter]

Det där som TS frågar skulle jag också vilja veta. Det jag tycker är svårt är att man måste hoppa. (är jag feg, kanske?) För att ha råd att köpa sin lilla idyll så är det nog mest effektivt att jobba en stund där det finns stålar och kollektivtrafik (typ Oslo, Stavanger, Bergen eller någon annan krösusstad). Men på såna ställen är egendom SVINDYRT, jag skojar inte! Så det går inte att gradvis bygga upp sitt nätverk, köpa ett ställe och tilbringa semestrarna där, så flytta ut och pendla till jobbet tills man har råd att gradvis gå ner i arbetstid och sluta.

Istället får man satsa på att spara upp sina pengar i stan och så köpa en gård där såna är lite billigare, dvs. långt utanför pendlingsavstånd till den stora lönen. Men det är svårt. Att bara hoppa iväg. Tänk om man köper stället och säger upp sig från jobbet och flyttar dit men har noll erfarenhet av att driva en gård därför att man har bott i stan, och så visar det sig inte funka, så vad? Krypa till korset och be chefen om att få komma tillbaka? Och så det här med att man skaffar sig ju vänner etc. där man bor och så ska man plötsligt flytta ut i tjottaheiti där man inte känner en kotte och starta allt på nytt, det tycker i alla fall jag är skrämmande. (men jag är kanske feg, fast jag har flyttat runt ganska mycket så jag vet vad jag pratar om...)

[Broberg]

Men ja. Jag vill ha både el och rinnande vatten. Och dator. Kanske gör det mig till en sämre människa men då förstår jag ju också att pengarna till detta måste komma någonstans ifrån.

Inte alls.

Jo, visst behöver det till pengar, men ju mindre fasta kostnader, ju mindre pengar behövs det. Nej, det var snarare stor gård-grejet, med alla djur och grejer, jag undrade om.

[Broberg]

Min utgångspunkt är att allt skall vara så billigt och enkelt som möjligt, så har man garanterat råd. Sedan kan man kosta på sig lyx när man får råd och lust. Som den där hästen, det är ju något som inte lönar sig ekonomiskt så den väntar man med till det finns tillräckligt mycket pengar på nöjeskontot.

Jo, en annan har snarare blickat på småtorpare, än forna tiders storbönner. Kanske för att man har det ursprunget? Storbönnerna hade dessutom torpare och tjänstefolk, när det begav sig.

[Huggorm]

Jo, en annan har snarare blickat på småtorpare, än forna tiders storbönner. Kanske för att man har det ursprunget? Storbönnerna hade dessutom torpare och tjänstefolk, när det begav sig.

Ja, så är det, torp kan vara överkomligt billiga men fullvärdiga gårdar kräver betydligt större kontantinsats. Och frågan är om man behöver all mark som självförsörjande småbrukare. Klart man behöver bete till den där hästen men då är vi ju tillbaka på nöjeskontot. För några höns, kaniner och ett rejält grönsaksland klarar man sig utmärkt med ett torp.

[Ifyouseehersayhello]

Det där som TS frågar skulle jag också vilja veta. Det jag tycker är svårt är att man måste hoppa. (är jag feg, kanske?) För att ha råd att köpa sin lilla idyll så är det nog mest effektivt att jobba en stund där det finns stålar och kollektivtrafik (typ Oslo, Stavanger, Bergen eller någon annan krösusstad). Men på såna ställen är egendom SVINDYRT, jag skojar inte! Så det går inte att gradvis bygga upp sitt nätverk, köpa ett ställe och tilbringa semestrarna där, så flytta ut och pendla till jobbet tills man har råd att gradvis gå ner i arbetstid och sluta.

Istället får man satsa på att spara upp sina pengar i stan och så köpa en gård där såna är lite billigare, dvs. långt utanför pendlingsavstånd till den stora lönen. Men det är svårt. Att bara hoppa iväg. Tänk om man köper stället och säger upp sig från jobbet och flyttar dit men har noll erfarenhet av att driva en gård därför att man har bott i stan, och så visar det sig inte funka, så vad? Krypa till korset och be chefen om att få komma tillbaka? Och så det här med att man skaffar sig ju vänner etc. där man bor och så ska man plötsligt flytta ut i tjottaheiti där man inte känner en kotte och starta allt på nytt, det tycker i alla fall jag är skrämmande. (men jag är kanske feg, fast jag har flyttat runt ganska mycket så jag vet vad jag pratar om...)

Där tror jag många håller med dig. Det är så lätt att man blir sittande i gamla vanor av rädsla för det nya. Det gäller ju allt; jobb, förhållanden, bostad...
Att flytta ut på landet med kanske flera mil till närmsta granne kräver ju också att man lär känna folk. Någon som drar upp din bil från stycket när du halkat rundor, någon som kan hjälpa till med ditt o datt eller ge tips om "bygdespecialiteter" En del kanske inte har så lätt att knyta de kontakterna och de som redan är inbitna invånare kanske inte heller har så lätt att göra motsatsen... det kan skrämma folk!

Jag hade kanske tvekat lite innan jag flyttade till Norrland, det är långt utanför min trygga zon. Men visst hade jag kunnat göra det om man hittar rätt och det dessutom är billigt. Man vet ju aldrig vart ödet för en, vilka människor man träffar etc.
Dock känner jag förpliktelser för min familj och så kommer det vara några år till i alla fall därav vill jag hitta något här. På västkusten. Dyrt. :-)
Men inte omöjligt om man fortsätter att spara och gneta. Och tänker sig ett liv där man får betala priset av att ge mesta av sin tid till staten i utbyte mot lön i kronor och ören?
Dock är det ju där det tog lite stopp för mig och jag blev kräkfärdig...

Fortsätt fyll på med era tankar om hur ER resa mot drömlivet/boendet ser/har sett ut. Det är inspirerande!

[Ifyouseehersayhello]

Ja, så är det, torp kan vara överkomligt billiga men fullvärdiga gårdar kräver betydligt större kontantinsats. Och frågan är om man behöver all mark som självförsörjande småbrukare. Klart man behöver bete till den där hästen men då är vi ju tillbaka på nöjeskontot. För några höns, kaniner och ett rejält grönsaksland klarar man sig utmärkt med ett torp.

Det är kanske sant. Jag har bara i huvudet att man bör ha ganska mycket betesmark om man ska hysa får och getter te x? Men så är det kanske inte?
För börjar man titta på SMÅ avstyckade gårdar (eller torp/hus men typ jordkällare, uthus, mindre lada) kan man ju komma undan billigare även här. T om billigare än vad jag har i hyreskostnad här idag. Dra ner rejält på kostnaderna man har idag och spara spara spara så hade det klart gått. Kräver ju dock att man fortsätter jobba både nu och sen, om dock i mindre skala när man kanske har betalat av lite på lånen och kan börja leva billigare.

Och häst är ju en rejäl lyxgrej - jag vet! Svävade nog ut lite där i lantlivsidyllen... (Fast jag v i l l ha häst. Har t om planer på att ha kallblod och köra in och erbjuda våra tjänster. Jag kan en del om det. Men det får nog komma i ett senare skede)

[Huggorm]

Fåren kräver en del bete men man kan arrendera sådant i framtiden när man är redo. Det brukar finnas mark som man kan få använda gratis till och med, eftersom den håller på att växa igen och ägaren vill hålla den öppen. Men det är klart att man är beroende av andra människor då och det är sällan optimalt.