Måste kor ha horn?

[lena70]

Fru Solvända! Är det din ko du har bild på under ditt namn? Hoppas det för där ser jag nämligen 2 vackra horn som sticker upp ur huvudet på den fina    Min man har haft kor hela sitt liv, och alla har haft horn. Även de Highland cattle han hade på lösdrift hade hornen kvar. Och dom har ju ett temperament som heter duga. xxx

Tack för dina varma ord, ja, det är företagets ko , tycker hon är så vacker, hon blir 10 år i sommar. Vi har bara två djur, med horn. Min man vill ha hornlösa, så köttdjursbesättningen vi sakta håller på att bygga upp, blir hornlös. ( vi köper bara in hornlösa) När jag växte upp, hade pappa mjölkor, de hade alla horn, men de var uppbundna, vi har lösdrift och dikor.

[Anders S]

En klart relevant webbsajt i sammanhanget för dem som har en positiv syn på kor med horn:
http://www.komedhorn.se/

[Smajsan]

Ja jäklar!!!
Där ser man  Horn ÄR en viktig del av kon.
Tack Anders S.

[Kaffedax]

Ni som nu måste avhorna era djur bör ta och jobba med  highland cattle som har rätt stora horn. Själv har vi alltid haft kor med horn på gården jag är uppvuxen på utan att få ont av dem någon stans på kroppen har mer med hur man är som person än om djuren.

[Skogsvilde]

Den här avhorningstråden får mig att tänka på den gode James Herriot. Som förövrigt skrivit ett flertal böcker om sitt liv som veterinär. Han var rätt gramse på en av sina lantbrukare som alltför ofta glömde att få detta gjort, liksom snöpningen. 
Gör det i tid för att slippa gramse veterinärer är mitt tips   

Vill man lyssna så finns böckerna att ladda ner som ljudböcker på ett par ställen. 

[Smajsan]

Men Skogsvilde! Där sa du ju fel, gör det inte alls skulle du ju säga 
Har någon läst det Anders S länkade?
Jag fortsätter att fråga varenda bonde jag möter hur det står till med "horn frågan" Snart är nog mysteriet löst för mig 

[Trollmor]

Och så hette han inte James Herriot utan Al nånting.  Veterinär var han nog, men en del berättelser i hans böcker bär inte sanninsprägel.

[Falin]

Vi har köttdjur i lösdrift, och ser det som en självklarhet att avhorna när de är små. Både för vår egen säkerhet, och inte minst för djurens. Inte för att de är aggressiva, men det räcker ju att en ko med horn viftar efter en fluga och man själv inte är helt uppmärksam. Som någon annan också nämnde så har de med horn en tråkig tendens till att bli översittare i lösdriften, andra kor blir rädda för dem och det i sig ökar skaderisken. Dessutom så händer det att de bryter av hornen på egen hand, och det är ingen vacker syn. 

Att andra har kor med horn har jag inga synpunkter på, det är deras bekymmer.

[Guran]

Det föds visst fjällisar med horn.
Att det finns dylika undantag som bekräftar regeln verkar av vissa tas som något negativt då det borde vara positivt med tecken på en genetisk mångfald. Men det är kanske inskränkta människor som sysslar med nötavel? Huvudsaken är att djuren är friska och hanterbara om man ska bruka dem? Med eller utan horn.

Jag har varit med och avhornat kalvar och det var en väldigt odramatisk upplevelse men visst måste man för den skull kunna diskutera nyttan med avhorning. Är ett djur med horn livsfarlig för sin omgivning är det kanske inte bara "knäna/(hornen) det är fel på"?

[Trollmor]

Hur ärvs horn på kor?  På getter är anlaget för horn recessivt och anlaget för kullighet dominant.  Att få en kullig avkomma efter två behornade föräldrar borde då vara omöjligt, men inte tvärtom.

[Tjalve]

Genetiken för horn hos nöt är i regel samma som du beskriv för getter, alltså horn är recessivt och pollad (hornlös eller kullig) är dominant.
Men verkligheten för egenskaper är sällan så enkel som en gen - en egenskap efter mendeliansk lag. Det finns även scurs och afrikanska horn. Dessa har större genomslagskraft hos tjurar. Så vad jag vet finns tre olika gener som påverkar hornliknande strukturer hos nöt.

[javill]

Och så hette han inte James Herriot utan Al nånting.  Veterinär var han nog, men en del berättelser i hans böcker bär inte sanninsprägel.

Han hette James Alfred Wight. Hans böcker var baserade på hans liv som veterinär men, som med all fiktion får man nog ta det som han skrivit med en nypa salt och inte som absolut sanning.

[Trollmor]

Jaså, han hette alltså verkligen James, fast kanske som "andranamn".  Min främsta behållning av de böckerna är när man får följa veterinärernas "kliande i skallen" för att lösa ett medicinskt mysterium och hjälpa djurren och deras ägare.  Där är det säkert sant, i alla fall principen.

  Självklart har Tjalve rätt i att genetiken är lite mer komplicerad än bara Mendel rakt av! 

[Karlsdotter]

Jag har haft mjölkkor med hor och då och då så fick korna horn som skruvade sig neråt , så man fick kapa hornen med trådsåg innan de stack in och skadade kons ögon .
Har avhornat kalvar och de har snarare blivit mer kärvänliga av det än apatiska och reserverade .

Har jobbat som avbytare på en gård med ayshirekor och de är kända för att ha långa spetsiga lyrformade horn och det var tur de hade fullwood mjölkanläggning där det finns en glaskopp under varje spenkopp så man såg när det var blod i mjölken pga stångningsskador . Då hann man in i mjölkrummet och kunde lyfta ur dykröret så att blodmjölken hamnade i kalvmjölken istället för i mjölken till mejeriet . De hade korna uppbundna vintertid och då var det alltid bra men sommrarna med bete var ett rent he .

Har gåt över til hornlösa djur som jersey eller fjäll för har sett för många elaka skador på juvren för att vilja ha kor med horn .
En charloais kviga som skulle på slakt pga lynnesfel sprättade upp hela underarmen på slaktbilsföraren vid lastningen trots ögonbindel och flera rep för att kontrollera henne .

[Guran]

Egentligen har man inte tagit tag i problemet genom att avhorna i de fall det handlar om lynnesproblematik?

[Trollmor]

Egentligen har man inte tagit tag i problemet genom att avhorna i de fall det handlar om lynnesproblematik?

Det har du säkert rätt i.  Bland de getter jag har haft tillfälle att lära känna personligen har det varit tvärtom:  De med horn har - genomsnittligt - varit snällare.  Nästan som om de utan har försökt kompensera genom att vara tuffare i humöret.

[Tjalve]

Det har du säkert rätt i.  Bland de getter jag har haft tillfälle att lära känna personligen har det varit tvärtom:  De med horn har - genomsnittligt - varit snällare.  Nästan som om de utan har försökt kompensera genom att vara tuffare i humöret.

Jag vill inte kasta sten i glashus så jag nämner inget om fjäll 
Men i alla fall förr ansågs de pollade angusrasen vara ganska stirriga och svåra. Om detta var för att kompensera för sin brist på horn låter jag vara osagt.
Anlag för horn eller ej är det något lynnesfel åker de fortare än kvickt. Det är ju inte rätt att man måste ha en stor påk med sig för att kunna freda sig.

[Karlsdotter]

Den hornlösa angusen här är så lugn att den får stanna som avelstjur när de andra åker på slakt .
En av låglandstjurarna med horn är väldigt aggresiv och går till attack så fort du visar dig vid stängslet och har skadat en person redan .

[Trollmor]

Anlag för horn eller ej är det något lynnesfel åker de fortare än kvickt. Det är ju inte rätt att man måste ha en stor påk med sig för att kunna freda sig.

Håller helt med.  Horn eller ej, lynne och hälsotillstånd går före!

[Grimla]

Genetiken för horn hos nöt är i regel samma som du beskriv för getter, alltså horn är recessivt och pollad (hornlös eller kullig) är dominant.

Jo, har man hornade kor och betäcker med pollad tjur (vanligast en tjur med ett anlag för pollat) Phxhh har man 50/50% chans att få hornad/pollad avkomma. Men slumpen kan avgöra att man inte får en enda pollad avkomma 

Två pollade djur PhxPh med bara ett anlag för pollat ger tillsammans 75% chans till pollat och 25% chans till horn. Slumpen kan avgöra så att alla får horn 

Är ett av djuren "dubbelpollat" PP dvs två anlag för horn blir det bara pollade avkommor. 
Sqursade djur har samma arvsgång som pollade!