Hovbroskförbening är lurigt, väninnans nordsvenska brukshäst blev ju avlivad pga det. Men samtidigt finns det de hästar som kan gå med hovbroskförbening i många många år utan att ha ont av det. Men Lisa i detta fallet fick ont till och från under våren, en oförklarlig hälta som kom och gick nångång i månaden. Sen fick hon fång och det var pga det och undersökningen för fånget som hovbroskförbeningen hittades. För hennes del gick det så snabbt och hon blev så halt på kort tid att det inte hjälpte med medicinska beslag eller smärtlindrande.
Medan andra hästar får det, sen händer inget, sen blir de halta igen av det, sen händer inget, och på andra så kommer allt samtidigt.
Visst hade Lisa kunnat gå kvar som sällskapshäst men hon HATADE att inte få komma ut i skogen, ridas och arbetas. Så för hennes del vart det humanare att avliva henne. Men även om de har en lindrig hälta men livsglädje och livslusten kvar så kan man ju ha kvar dem. Man måste ju väga för och nackdelar mot vartannat. Sen är ju fördelen att hästägaren i detta fallet vart ärlig med hovbroskförbeningen och inte försöker sälja hästen som promenadhäst.
Däremot så kan hovbroskförbening vara ärtfligt, i Lisas fall så hade samtliga hennes avkommor utvecklat hovbroskförbening.
