Fler som har det knapert..?

[Varg-älva]

Det är intressant det där med fattigdom...

Jag har aldrig varit fattig. Pengar har det varit brist på, och det ganska ofta. Men jag har alltid haft mat att äta och kläder att ta på mig. Då har jag svårt att se att jag skulle vara direkt fattig. Resor har jag inte haft råd med, och oftast har jag fått vända på slantarna och välja vad jag gör, men inte har jag upplevt att det skulle vara något större problem (förutom när inte pengarna räcker till räkningarna). Visst finns det folk som kan göra nästan vad de vill, men inte kan jag påstå att jag är avundsjuk på dem för det. Folk som reser och köper mycket gör det ju också ofta på kredit. Jag äger inte ens något kreditkort, har aldrig haft det, och vill heller inte ha. Det jag inte har råd med, får jag klara mig utan. Så enkelt är det.

Att vara fattig och ha dålig ekonomi är helt skilda saker för mig....

[Emushka]

När jag blev lämnad ensam med min lille bäbis (han var tre månader), då var jag fattig.

Hade aldrig haft något jobb i Sverige, och de jobb jag haft under nästan tio år i England var inte a-kassebildande (om det heter så), så jag fick enbart minimibeloppet i mammapeng och skatt på det. Inklusive barnbidrag och bostadsbidrag hade jag knappt 7000:-/mån. Lägenheterns hyra var 4300:-.

Jag och min pojke levde i 18 månader på den inkomsten och hade alltid mat i magen. Jag har aldrig nånsin stått utan pengar till blöjor, aldrig varit sen med att betala en räkning. Det tog ett evigt planerande, att vända på vartenda öre, att prioritera rätt varenda gång i affären, men det gick ihop och det lärde mig oerhört mycket om pengars värde. I efterhand är jag tacksam för erfarenheten, jag har respekt för min löning nu.

Nu är pojken knappt fem och jag jobbar 80%, min man jobbar 75%, vi har precis köpt hus och vi har inget överflöd men vi klarar oss varenda månad och har tom lite pengar på banken. Min son har ett sparkonto och han får veckopeng varje lördag (villkoret är att han plockar undan på sitt rum först) som han sparar och köper lego för.

Våra djur betalar för sig själva, lite knappt. Några av dem får räknas som keldjur

Fattig är man först när man lider av sin pengabrist, tycker jag. Det är inte alla som gör det trots allt.

[Rakadero]

Jag skulle kanske inte säga att jag är fattig... men det är lite svårt att få pengarna att räcka till. Maken har parkinson och kan inte arbeta heltid och var tvungen att byta jobb och få betydligt lägre lön, jag är utbränd och sjukskriven.

Vi räknade på om vi skulle kunna få bostadsbidrag iaf, men fick veta att man inte fick äga sitt hus i så fall, utan var tvungen att bo i lägenhet så vi vågade inte ens försöka...

[vindensbonig]

Jag skulle kanske inte säga att jag är fattig... men det är lite svårt att få pengarna att räcka till. Maken har parkinson och kan inte arbeta heltid och var tvungen att byta jobb och få betydligt lägre lön, jag är utbränd och sjukskriven.

Vi räknade på om vi skulle kunna få bostadsbidrag iaf, men fick veta att man inte fick äga sitt hus i så fall, utan var tvungen att bo i lägenhet så vi vågade inte ens försöka...

Vem påstår att du inte får bostadsbidrag ?

[Emushka]

Vi räknade på om vi skulle kunna få bostadsbidrag iaf, men fick veta att man inte fick äga sitt hus i så fall, utan var tvungen att bo i lägenhet så vi vågade inte ens försöka...

Det är nog inte helt rätt, mina föräldrar har haft bostadsbidrag i alla år och har ägt hus sedan 80-talet.
Ring Försäkringskassan och fråga! Eller gå in på webben, man kan göra en preliminär uträkning där, jättesmidigt.

[rapchic]

ang soc så känd ejag och min man oss rika då vi fick socbidrag senaste gången, vi hade till och mer råd att fara på myrorna för att min man skulle kunna köpa byxor
då insåg vi hur lite pengar vi levt på tiden innan det (vi sålde ungefär hälften av vad vi ägde för att klara oss) så efter den erfarenheten så vet vi att vi klarar allt 

[Plastblomman]

Jag lyckas i princip att sälja djur och ägg för lika mycket pengar som djuren kostar. Och jag har inte alltid ätit osv för max 800 kr, men ibland gjort det under flera år i sträck, för att annat varit mer högprioriterat. Som att isolera så att uppvärmningskostnaderna minskar, amortera så att räntorna minskar osv. Nuförtiden har jag det mycket bättre, så nu brukar jag kunna låta maten, tandkrämen, toapappret osv kosta typ 1200 kr i månaden, men kan, om jag vill ha pengarna till något annat, välja att förbruka mindre pengar igen. Att leva på typ 4000 kr efter att boendekostnaden är betald är faktiskt inget problem, att klaga på det i Sverige där vi faktiskt har det bra tycker jag är själviskt. Jag har i långa perioder levt på betydligt mindre än så.

hej ieenilorac! ja visst går det att leva på små inkomster!
jag lever själv på sjukpension på 6.700kr/månad.
kolla gärna min blogg: www.metrobloggen.se/torpstugan.

köpte skor igår för 424kr ,men hade satt 900kr för inköp utav skor.

[Ren Hals]

Håller med. Kreativitet.
Samtidigt tänker jag på VERKLIG FATTIGDOM jag sett. Då är det ett hån att klaga i sverige.

Fattigdom är ett relativt begrepp. Fattig är man i relation till de människor som finns i den sociala sfär man lever i. Hur man drabbas av fattigdom går att mäta med socialepedemilogiska mått. Till exempel är den förväntade livslängden på en man som tillhör den fattigaste tiondelen av befolkningen i USA (världens rikaste land) inte mer än 44 år - ungefär medellivslängden för en man i världens fattigaste land . Fattiga människor i Burundi kan vara mer nöjda med livet än fattiga människor i Sverige, trots att de fattiga i Sverige har inkomster som är trettio gånger högre.

Det är alltså inget hån att klaga på fattigdom i Sverige. De fattiga blir sjuka och olyckliga av att vara fattiga i relation till andra människor i sfären. Den enda kända boten mot de skador som fattigdom orsakar är ett mer jämlikt samhälle. Vi i Sverige har varit ett av världens "lyckligaste" länder just för att vi varit ett av världens mest jämlika länder. Nu är vi på väg bort från det vilket också börjar visa sig i folkhälsostatistiken.

[Plastblomman]

Fattigdom är ett relativt begrepp. Fattig är man i relation till de människor som finns i den sociala sfär man lever i. Hur man drabbas av fattigdom går att mäta med socialepedemilogiska mått. Till exempel är den förväntade livslängden på en man som tillhör den fattigaste tiondelen av befolkningen i USA (världens rikaste land) inte mer än 44 år - ungefär medellivslängden för en man i världens fattigaste land . Fattiga människor i Burundi kan vara mer nöjda med livet än fattiga människor i Sverige, trots att de fattiga i Sverige har inkomster som är trettio gånger högre.

Det är alltså inget hån att klaga på fattigdom i Sverige. De fattiga blir sjuka och olyckliga av att vara fattiga i relation till andra människor i sfären. Den enda kända boten mot de skador som fattigdom orsakar är ett mer jämlikt samhälle. Vi i Sverige har varit ett av världens "lyckligaste" länder just för att vi varit ett av världens mest jämlika länder. Nu är vi på väg bort från det vilket också börjar visa sig i folkhälsostatistiken.

tar mig själv som exempel igen(man är sig själv närmast)
jag tycker jag är fattig som bara har 6.700kr efter skatt.
varför tycker jag det då? jo, därför att en normal hyra liger idag på 4.000kr.
visst kan man som sjukpensionär få std som bostadsTILLÄGG¨,men ändå,vore det inte bättre att höga lägsta pensionerna istälet för att man ska behöva ansöka ytterligare?  i min värld är en rimlig lägsta inkomst med de hyresnivåer som är idag, 10.000kr efter skatt och dit har jag ju en bit.

[Skogsvilde]

Det är en konst att leva billigt och klara livet.   
Men det går det kan många säkert vittna om.

Maten är inte billig men det finns sätt att fylla magen med färskt grönt under vintern genom odla groddar. Jätte enkelt och enormt billigt.
Röda etiketter är oxå riktigt roliga.  När våren kommer så kan man försöka odla mer, det finns jättebra möjligheter till det i staden oxå. ( gerillaodling)
I Stockholm och andra städer finns det en fruktkarta på webben där man kan plocka frukt gratis.
Dumpstra är ett ytterligare sätt att dryga ut en skral kassa.

Det är väldans viktig att inte sätta sig ner och bli ett apatiskt offer utan man får lägga en del energi på att få till det.
Det innebär att man gör allt som finns ovan eller kanske skapar stödtjänster åt de som sysslar med ovan nämnda.

[Pilosella]

Jag har lägsta aktivitetsstöd ca 3500-4000 beroende på månad. Jag kan inte köpa en massa lyx men jag tycker jag har det bra. Jag har ju råd med internet(uppenbarligen) jag har en ärvd tv och en säng som visserligen är 10 år men fortfarande varm och mjuk. Jag äter mycket bönor och ris och använder mina kläder i många år. Min mobiltelefon är 6-7 år men fungerar än. Jag köper månadskort på bussen. Jag skaffar begagnade skor och lägger i mina specialsulor (måste ha för att kunna gå). Jag lånar böcker på biblioteket och roar mig med fotografering, promenader,läsning och handarbete. Har ärvt en del garn som jag omvandlar till varma sockor. Jag är rik så tillvida att jag har en familj som jag älskar och som jag vet älskar mig.

[Wisse]

Jag har levt på ca 7-8000 sen jag tog studenten(-05) för att spara undan till ett hus.
Ett relativt billigt hus på landet. Tack vare att jag inte har en massa lån åt höger och
vänster kan jag nu utan problem fortsätta leva på denna summa, och ändå lägga
undan pengar varje månad. Det finns så mycket man kan avstå från som man bara
påverkas att tro att man behöver. Eftersom jag bara har behov av en halvtidslön har
jag mycket tid åt samvaro(gratis) och projekt på gården. De flesta av dessa resulterar
i sin tur att jag sparar ännu mer(gör eget istället för att köpa) och har möjlighet att
gå ner i timmar ytterligare.

[fröken rufsatufsa]

Jag skulle kanske inte säga att jag är fattig... men det är lite svårt att få pengarna att räcka till. Maken har parkinson och kan inte arbeta heltid och var tvungen att byta jobb och få betydligt lägre lön, jag är utbränd och sjukskriven.

Vi räknade på om vi skulle kunna få bostadsbidrag iaf, men fick veta att man inte fick äga sitt hus i så fall, utan var tvungen att bo i lägenhet så vi vågade inte ens försöka...

Jag äger mitt hus och får bostadsbidrag. Dock måste man vara under 29 år, över 65 eller ha barn för att ha chansen att få. Boendekostnaden måste vara mer än 2000:-/mån. Så beror det ju på inkomsten med...

[mums]

En fackla rätt in i elden är väl annars att det ser ut att va många sjuka här...långtids-sjukskrivna ...En iaktagelse över tid...Är dålig hälsa ett alternativfenomen ?

Är man inte arbetsför är det svårt att självhushålla oxå kan jag tro...För det är arbete som har gällt för brukarna av jorden, i alla tider...Den ekvationen får inte jag ihop !

Kan någon förklara...jag är inte riktigt med där...

[Elisabeth A]

Tack, Flickan från Myren, för att du startade denna tråd. Jag skrev ett svar och fick samtidigt en massa tankar och insikter om hur jag själv tänker på det här med pengar, fattig och att inte kunna göra "vad man vill". Känner också att jag saknar det, i synnerhet när jag är inne i stan och ser alla glassiga butiker som öppnat. Och vet att det inte är någon idé att jag tittar på prislapparna..

Tycker också att ieeniloracs inlägg var intressant, att ändra utgifterna efter vad man vill använda pengarna till, då kan man ju prioritera väldigt många saker faktiskt. Även en resa. Fast då får jag sluta köpa ekologiskt... vet inte om jag vill det... som sagt, denna tråd gav mycket att tänka på:).

[Flickan från myren]

Tack, Flickan från Myren, för att du startade denna tråd.

Tack själv

Måste hoppa in med en grej.
Det verkar som att vissa tror att jag är jätte fattig.. uteliggarfattig haha.. men det är jag inte..  men jag är fattigare än en medel Svensson. Alla har sina egna mallar om vad som är en knaper ekonomi, vissa lever på 2 000 andra på 7, så jag måste nog förklara min mall så ni kan förstå vad jag utgår ifrån..

Får runt 2800/ mån från Arbetsförm. Ungdomsgaranti. Har en husvagn som jag skall flytta in i eftersom jag efter alla ansträngningar inte lyckats hitta någon lägenhet. Litet sparkonto, inget jobb o ingen fast bostad.
Det är är min "knapermall"

Hur är din?

[Ren Hals]

Det verkar som att vissa tror att jag är jätte fattig.. uteliggarfattig haha.. men det är jag inte..

Just uttrycket "uteliggarfattig" belyser ju precis att det oftast inte är inkomsterna som är viktiga utan utgifterna. Många uteliggare har ju betydligt högre inkomster än många vanliga svenssons. Men vad spelar det för roll att man drar in femtio tusenlappar i månaden skattefritt om man bränner typ fyrtioåtta av dem på heroin och resten på cigg?

[Marcus Karlsten]

Jag är egen företagare vilken innebär i alla fall i mitt fall att det period vis är dåligt med pengar. Tycket det är lite av en utmaning
att kunna klara sej på små resurser. Det stora problemet är när man kommer till banken och vill låna pengar till ett hus och man
jämförs med en schablon familj så är det kört, det tar ju ingen hänsyn till att folk har olika livsstil.

[Storlyckans Anna]

tar mig själv som exempel igen(man är sig själv närmast)
jag tycker jag är fattig som bara har 6.700kr efter skatt.

Jag skulle ha svårt att känna mig fattig om jag kunde spara 3200 varje månad.
Hade jag sedan inga boendekostnader skulle jag känna mig ännu mindre fattig.

[fröken rufsatufsa]

Och jag som får 2400:- i bostadsbidrag varje månad känner mig snorrik, har aldrig levt så gott tidigare... har svårt att tänka mig man kan vara särskilt fattig i Sverige idag. Fast det kanske krävs att man har barn för att staten bara ska ösa pengar över en...