Vad är det med Bocky?

[Trollmor]

Jamenvisst saknar vi Bocky allihop, fast vi "bara" sett honom på bild.  Nog är det bra mycket värre att inte bry sig än att gråta över någon som var värd att älskas?

Och varje gång Du ser något som påminner om honom, så brister Du ut i nya tårar.  Det bevisar att han verkligen var underbar!

Och vi har tillfredsställelsen av att veta att vi uppskattade honom medan han levde.  Och att han levde tills han dog; han slapp ett långdraget lidande.

[åsnemor]

stackars dig christel.
jag sitter här med tårarna rinnandes.
ändå så har jag aldrig ens träffat vare sig dig eller bocky. men smärtan och sorgen är delad..
jag är så ledsen och kommer att ha er i mina tankar en lång tid framöver.

[Lena A]

Christel, vi är många som delar din sorg efter Bocky. På något sätt har det känts som om vi lärde känna denne lille herre genom din beskrivning av honom och det är vi tacksamma för.

Bocky har uppenbarligen haft ett ovanligt bra hem hos dig med all den kärlek som han fått.

Ett djur kan inte ersättas. Man bär det med sig genom åren och man glömmer inte sina älskade vänner. Sorgen efter dem är svår att gå igenom.

Tack för att vi har fått dela Bockys sista tid och tack för att du berättade vad som hänt. Vi är många som sörjer med dig.

 

[Lena A]

Goskottan, det var tråkigt att höra om dina små killingar.   Man saknar sina små djur.

[Trollmor]

Liten bock, liten herre?  Var inte Bocky en ganska stor herre?  I 60-70-kilosklassen enligt bilden?  Fast det är klart, när han låg med huvet i Ditt knä, för det gjorde han väl, då var han "liten".  Tomrummet efter honom är i alla fall stort.  Det har blivit ett Bocky-format hål i världsalltet.

[Torptomten]

Christel!
 En vän behöver inte alltid ha bara två ben!!!

Jag har suttit vid många dödsbäddar men jag kan ändå känna att sorgen efter en älskad get-vän kanske t.o.m. kan vara värre än efter en människa. Jagkänner iaf så, detta eftersom många människor inte tar vår sorg på allvar om det gäller ett djur och då i synnerhet en get.
   
Om eller snarare när den dagen kommer då Du önskar få en ny get-herre hos Dig finns en hos mig.
Han är tam och snäll. David är hans namn och han föddes förra våren som en trilling av en först föderska. Han vägde då 480gr! Jag har honom kvar med tanke på Dig men Du skall inte känna något tvång eller någon bråtska.

Mina tankar går till Dig (Du verkar ha gjort allt för Bocky!)  och till Vet.K. som Du bekriver som en vetrinär med hjärta för djuren.

Om Du vill hör Du av Dig när det känns rätt för Dig!


PS Jo, jag äter getkött men somliga djur styckar man helt enkelt    inte.
     Dem begraver man och sätter påskliljor eller rosenkvitten på   deras gravar!

[Christel]

Gråter med dig...
denna påsk blev en riktig gråthelg...både bocky och två av mina efterlängtade killingar  

Beklagar sorgen, Balbina . För egen del kan jag ju trösta mig med att Bocky fick ett långt liv, men dina små killingar fick inte ens påbörja sina... Vem sa att livet är rättvist?

Tröstkramar från Christel.

[Christel]

Jag är ledsen för din skull, Christel.
Tänk på alla fina dagar ni hade tillsammans och tänk på hur bra Bocky hade det hos dig. En liten getabock märker när han är älskad.

Tack! Nu, en vecka utan Bocky så kan jag faktiskt tänka på Bocky utan att det gör så inihelsicke ont hela tiden, och vara tacksam för att jag fick tillbringa så många år med honom. Visst var han en buse många gånger - han var ju get !!

[Christel]

Nej, ersätta går inte. Men om och när du ev. känner för att berika tillvaron för ännu en getindivid som kan glädja dig på sitt alldeles eget sätt, har du nu flera getvänner att vända dig till i.o.m. ditt skrivande om din älskade bock.

Jag hoppas att det blir fler getter någon gång, fast inte just nu. Jag har egentligen bara lärt känna en get och det var Bocky, och just nu är det honom jag vill ha i "nytt format" och det är stört omöjligt eftetsom alla är individer - människor som djur... lyckligtvis ska tilläggas.

[Christel]

Gemensamt svar till Trollmor, Åsnemor och Lena A;

Alltså, vet inte vad jag ska säga? Jag får ju tårar i ögonen     bara av att veta att det finns så medkännande människor - hade jag kunnat hade jag kramat om er allihop!!

/Christel.

[Christel]

Liten bock, liten herre?  Var inte Bocky en ganska stor herre?  I 60-70-kilosklassen enligt bilden?  Fast det är klart, när han låg med huvet i Ditt knä, för det gjorde han väl, då var han "liten".  Tomrummet efter honom är i alla fall stort.  Det har blivit ett Bocky-format hål i världsalltet.

Liten bock, ja, i mina mått mätt. Han bodde ju granne med en häst som väger en bra bit över 600 kilo och fåren är också större (baggarna iaf). Annars så låg han på 60 kilo när han var frisk och åt som han skulle.

[Christel]

Christel!
 En vän behöver inte alltid ha bara två ben!!!

Jag har suttit vid många dödsbäddar men jag kan ändå känna att sorgen efter en älskad get-vän kanske t.o.m. kan vara värre än efter en människa. Jagkänner iaf så, detta eftersom många människor inte tar vår sorg på allvar om det gäller ett djur och då i synnerhet en get.
   
Om eller snarare när den dagen kommer då Du önskar få en ny get-herre hos Dig finns en hos mig.
Han är tam och snäll. David är hans namn och han föddes förra våren som en trilling av en först föderska. Han vägde då 480gr! Jag har honom kvar med tanke på Dig men Du skall inte känna något tvång eller någon bråtska.

Mina tankar går till Dig (Du verkar ha gjort allt för Bocky!)  och till Vet.K. som Du bekriver som en vetrinär med hjärta för djuren.

Om Du vill hör Du av Dig när det känns rätt för Dig!


PS Jo, jag äter getkött men somliga djur styckar man helt enkelt    inte.
     Dem begraver man och sätter påskliljor eller rosenkvitten på   deras gravar!

Som det känns nu så blir det inte getter på ett bra tag iaf. Har blivit erbjuden en flock med sjövilda göingegetter av en bekant till pappa men avböjt. Vi får se till hösten, har vi sagt, sambon och jag. Vet ju inte ens vad du har för getter ?

Förresten så ligger Bocky begravd under sin favoritbuske (lär få ha bladen kvar i år även nertill) och har påskliljor på sin gravkulle...

Hälsningar
Christel.

[Lena A]

Christel, vi är nog bara tacksamma att du ville dela med dig av Bockys sista tid. Eftersom vi själva har djur, har vi kunnat förstå din situation.

Jag förstår att det känns bra att han har en fin grav under sin favoritbuske. Bocky hade uppenbarligen ett fint liv hos dig och du ska vara tacksam att du kunde erbjuda honom ett bra getliv.

När vi varit tvungna att avliva våra gamla katter har jag inte direkt efteråt velat ha någon annat katt. En vacker dag har emellertid en annan katt flyttat in. Den ersätter inte den gamla men det är trots allt en ny liten katt att älska. Vår nuvarande, tidigare hemlösa, katt har vi haft ett drygt år nu. Han är ett riktigt charmtroll och visar dagligen hur tacksam han är att ha fått ett bra hem.
 

Vi har inga getter men jag håller på att "läsa på" om dem. Jag har förstått att de är riktiga personligheter.   Det blir nog en get eller två här så småningom.

Bästa hälsningar till dig, Christel.  

[Trollmor]

Även jag vill tacka Dig för att Du delade med Dig.  För visst älskar vi de individuella busarna!  Men det kan vara måtta på både busigheten och antalet, så allting har sin tid.  Hoppas nu att kvarvarande djur och Ni människor får en riktigt härlig sommar med varandra!

Äsch, jag har ju fortfarande en tår i ögonvrån!  Attans Bocky, vad han klev in i allas våra hjärtan!  

[Christel]

Det här går bara inte!!!!!! Idag är det tre veckor sedan Bocky somnade in och det är så tomt efter honom att hjärtat mitt skriker ... Jag har försökt inbilla mig att det kommer att bli bättre, men tvi vale vad jag ljuger !!

Bocky var inte bara en get. Han var min stallmaskot och min arbetskamrat (han har tillbringat många timmar med mig i stallet, om han hjälpte till vet jag inte men underhöll - defintivt!!).

Jag börjar misstänka att jag nog får se till att hitta något som iaf påminner en liten smula om honom jag mist, ingen kan ju ersätta någon annan. Nu är jag van vid kulliga lantrasgetter men var hittar man två sådana? Någon som vet? Ingen panik så sett, men det skadar inte att undersöka lite vad det finns för alternativ.

Nej, nu ska jag ut och få färdigt i stallet och sedan ska jag ut och klippa gräsmattorna, om jag verkligen vill klippa bort alla maskrosor som blommar så vackert...

Hälsa era getter från mig! Och njut av våren!

Hälsningar
Christel.

[Balbina]

Christel. misstänkte att u inte skulle kunna vara utan getter.... För det går verkligen inte. De är beroendeframkallande  
Vill du prova dvärgar (förvisso med horn) så är det bara att hojta till....
Kram/Ninni

[Trollmor]

Tja, någon direkt brist på bockkillingar brukar det ju inte vara.  Men en sån personlighet som Bocky, det kan ju bli värre...  Ack ja, visst är det beroendeframkallande...  

[Lena A]

Christel, jag förstår vad du går igenom och att du så smått börjar titta på en get igen.  Jag kände samma sak med vår gamla katt.

Det här med getter är intressant.   Vi ska besöka någon som har getter någon gång här, och jag är väldigt spänd på att kolla dem och se hur de beter sig.   Kulliga lantrasgetter är fina men pga brist på betesmark blir det kanske dvärgar för oss, men man vet ju aldrig. (Jag kanske hör av mig, Ninni.  )

Christel, berätta hur det går.

[Christel]

Christel. misstänkte att u inte skulle kunna vara utan getter.... För det går verkligen inte. De är beroendeframkallande  
Vill du prova dvärgar (förvisso med horn) så är det bara att hojta till....
Kram/Ninni

Sssss, jag vet; "vad var det jag sa?!?" - och, absolut, du hade rätt !! Jag hade tvärtemot fel för jag trodde faktiskt inte att det skulle kännas så här tomt och sorgligt. Att jag skulle sakna Bocky - ABSOLUT!!! Inget tal om "saken"!! Men getter?!? Har ju får, hästar, minigrisar, hundar, katter m.fl. och i princip inte ensam två sekunder här hemma... Likt förbaskat är det ensamt så det stör att inte ha en Bocky som en ständig skugga !  Beroendeframkallande? Precis rätt ord!!

Horn har jag inget emot, men är rädd för hästarnas skull, speciellt då Bockys f.d. boxgranne. Han är en supersnäll halvblodshäst som aldrig haft galler runt sin box, utan stått och matat "sin" get över boxväggen och kliat farbror Bocky så snällt så. Inte säkert att andra getter skulle acceptera det, och vad händer om hästen får ett horn i pannan (ha, ha!! Ja, det blev lite lustigt när det skrevs men du fattar, inte sant?)?

/Christel.

[Christel]

Tja, någon direkt brist på bockkillingar brukar det ju inte vara.  Men en sån personlighet som Bocky, det kan ju bli värre...  Ack ja, visst är det beroendeframkallande...  

Instämmer, bästa Trollmor!