Amichien Bonding - "naturligt ledarskap"

[ManiacDarling]

Är det någon som är bekant med träningsmedtoden Amichien Bonding av Jan Fennell ?
Jag har ju ingen egen hund att träna detta på, och har bara läst om det men eftersom jag har häst och sysslar med en del natural horsemanship så verkar detta mycket vettigt!

Vi köpte våran katt från en familj som hade en s.k "problemhund", en korsningshund som var helt vild sina första år, men de fick ordning på honom tack vare Jan Fennells metod med naturligt flockledarskap byggt på hundkommunikation och hur vargarna kommunicerar med varandra. (Alla hans kullsyskon blev för övrigt avlivade i sina unghundsår pga att de var "too much" för sina ägare.)

Det kan nog vara en nyttig metod framför allt för de som har vassa och svåra hundar, för att få ordning på ledarskapet eftersom det berör ALLT i hundens vardag, från hur man gör när man ska gå ut på promenad, till hur man gör vid mat-situationer eller när det kommer besökare till hemmet. Det är alltså inte en dressyr-tränings-metod utan snarare ett nytt sätt i hur man umgås med sin hund, för att hunden ska se dig som en självklar och naturlig ledare i varje vardaglig situation istället för att utmana dig och ta saker i egna händer. Hunden ska lyssna på dig helt enkelt och blir då mer harmonisk och lugn, och sen får man komplettera med utökad dressyrträning om man också vill få hunden att kunna prestera i lydighet..

Om jag nån gång skaffar hund igen så är det nog Jan Fennells böcker som är de första jag köper, och eventuellt går på hennes föreläsningar. Har hittills bara kunnat prova några av hennes hundhanterings-tips på grannens ouppfostrade unghund, och jag tycker faktiskt att det verkar effektivt. Det känns som att hon har lättare att se mig som en ledarfigur nu. Jag längtar efter en egen hund att träna  

Här kan ni få en länk till Jan Fennells hemsida så kan ni bilda er egen uppfattning..

http://www.designxlnc.se/janfennell/

[filurfigur]

Låter verkligen intressant. Tittade lite på sidan nu.

Har mest haft Hundutbildningsgruppens förhållningssätt i min vardagssyn (eller vad man ska kalla det) under mina år med hundar. Och det kanske bygger lite på samma metoder, eller synsätt... men jag får nog ta och titta närmare på Fennell, och se om där är något nytt och vettigt att ta fasta på.

Tack för tipset!  

[åsnemor]

hallå eller...
det är så som jag umgås med mina hundar...finns det någonting mer naturligt, eller
detta är ingenting nytt!! redan på 80 talet kämpade vi emot den den sk schäfermetoden=hårda ryck och mycket bestraffning. ingen lyssnade - det var problemet.
det först en blivande hundägare måste lära sej är
1 en hund är en hund och ingen människa.
2 valpköparen måste veta lite om hundrasen som de vill köpa.
3 sunt bondförnuft.
det är sällan hundens fel när någonting går fel.
oftast lär den sig eller missförstår människan.
jag slutade att arbeta som hundpsykolog för "problemhundar" för 6 år sedan.
efter 25 år så tröttnade jag på att förklara för människan att en hund faktiskt är:
 en hund.

[filurfigur]

Nej det är inget nytt för mig heller egentligen, efter att ha läst om det hela mer ingående. För det är ungefär samma som jag lärt mig på de utbildningar jag gått...

Men jag ser det som så att man alltid kan lära sig mer, och att man aldrig blir fullärd. Om man tror att man kan ALLT och inte kan bli bättre då ska man kanske fundera över att lägga av med sitt arbete, sin hobby eller vad det nu rör sig om för område. Då är man liksom "slut som artist" kan jag känna...

Och jag förstår dig åsnemor att det är drygt att försöka förklara för folk att en hund är en hund och vilket sätt man bör vara på i sin relation med den för att den ska må bra... Har själv hållit en massa kurser och när det kommer folk som verkligen inte vill lära sig något egentligen, utan mest tycker att hunden är en besvärlig typ... hur man än förklarar och visar, då blir man lite matt om man ska vara ärlig.

Det sorgliga tycker jag ändå är att det finns så himla många som fortfarande tror att hårda metoder eller förmänskligande av hunden är den bästa vägen till en god relation med sin hund. Och ärligt talat, jag vet inte hur man ska få fler att förstå att en mjuk, konsekvent och positiv relation, som utgår från hundens medfödda behov och beteenden är det som gör en hund till en glad, harmonisk hund som mår bra och som vi mår bra tillsammans med...

När jag arbetade med vakthundar så använde vi oss mycket av gäspningar, suckar, slick runt munnen, bortvänd blick etc, och jag upplevde det särskilt positivt  och lugnande på de hundar som varit utsatta för sånt som gjort att de tappat allt förtroende för människor och som därför visade aggressivitet som kom ur rädsla. Det gick att sakta, men säkert att bygga upp ett förtroende mellan oss och hundarna på det här sättet. Det skulle aldrig funka med hårda metoder på de hundarna...

Nåja, jag ska se om Jan Fennells böcker finns på biblan, och om de kan ge mig större kunskap och förståelse, eller nya infallsvinklar.  

[åsnemor]

du har rätt filurfigur man blir aldrig fullärd och tur är väl det. det dyker alltid upp nya rön. jag tror att den enda vägen att gå är att lära sig hundens kroppspråk. att följa en tik som lever i flock ifrån dräktighet till förlossning. iakta henne när valparna är 4 veckor och se med egna ögon hur hon bjuder in flocken att hälsa på valparna. det är intressant att se att hanarna blir de som är mest aktiva när det gäller barnuppfostran. när hanarna finns med tills valparna är 10 veckor. så är det han som har lärt dom vad rangordning innebär. här säljs valparna innan de har lärt sig denna viktiga insikt och hanarna är inte alltid med och fostrar. hundarna måste alltså lära sig från människan. - som många gånger inte vet hur de skall göra.

[Nettus]

Och ärligt talat, jag vet inte hur man ska få fler att förstå att en mjuk, konsekvent och positiv relation, som utgår från hundens medfödda behov och beteenden är det som gör en hund till en glad, harmonisk hund som mår bra och som vi mår bra tillsammans med...

Det där lät väldigt förnuftigt! Det är så jag tänker att man borde kunna göra, att ta hänsyn till hundens egna behov och beteenden och utifrån det få en hund som man vill ha!

[ManiacDarling]

Det skulle vara roligt att höra hur det har gått för någon som har tränat detta på sin hund...

[filurfigur]

Jag vet inte om jag missförstått det hela, men när jag läste om det som tydligen kallas Amichien Bonding fick jag inte känslan av att det är någon egentlig träning, utan mer ett förhållningssätt. Hur man förhåller sig i sin relation till sin hund.

Man lär sig hundens språk, naturliga beteenden och behov, och umgås och arbetar med sin hund utifrån det.

När man tex lär hunden "sitt" och hunden inte ännu vet vad kommandot betyder så kanske den står och tittar på mig och slickar sig om munnen. En del, många kanske, skulle då tro att valpen är nonchalant eller ovillig till samarbete och bli arga på den, och bli strängare i sitt kommando eller till och med daska till den på baken. Jag ser det som en valp som är osäker på vad jag begär av den och som därför slickar sig runt munnen som en lugnande signal till mig, och då måste jag vara tydligare i mitt kommando. Jag skulle då backa ett steg i träningen, och med hjälp av godis ovanför hundens nos/huvud få den att sätta sig och samtidigt som den självmant sätter sig så kan jag säga ordet "Sitt" i vanlig ton, och sen ge massor med beröm.

Jag har också sedan mina hundar varit små, de är 8 år nu, lärt dem att de är jätteduktiga när de kopplar av, och då har jag suckat djupt när de själva har gått och lagt sig och kopplat av. Jag använder oftare en morrning än ett Nej om något förbjudet, och om en valp biter i mig piper jag på samma sätt som de själva gör när de har ont. Om mina hundar tycker att en situation är obehaglig, tex hos veterinären, gäspar och suckar jag lite lagom för att visa att det är ok, att de kan känna sig lugna.

Min kooiker är ju som de flesta andra kooikers otroligt signalkänslig och hon läser av minsta detalj och rörelse i kroppsspråket. Det kan vara jobbigt ibland, men det har lärt mig oerhört mycket eftersom jag har varit tvungen att bli ännu mer medveten och tydlig i mitt kroppspråk och mina signaler. Hon kan ligga långt bort från mig, och han har alltid koll på mig, och ibland har jag testat att behålla den där ögonkontakten som hon brukar söka, och sen med bara en liten liten förändring i mitt uttryck få henne att komma, och det har lyckats nästan varje gång. En liten, nästan osynlig slick i mungipan kan då få henne att glatt springa till mig, eller att börja vifta på svansen.

Det handlar väl egentligen bara om att lära sig hundens språk och signaler, och sen "prata" det språket med sin hund. Våra ord betyder ju inte så himla mycket för en hund, men vårt tonfall, och vårt kroppsspråk gör det.

I området där vi brukar promenera bor en tant med två små hundar. När man möter dem på promenaden skäller hennes hundar och hänger som trasor i kopplena. Och tanten säger "Nej, inte så, inte så" med en töntigt mesig och mjuk röst. Och hundarna fortsätter att vara helt uppstressade ett tag efter att vi passerat dem. Igår när vi gick förbi där de bor stod den ena hunden ute på gatan och började stressa och ladda upp sig när den såg oss komma. Ett  naturligt ledarskap innebär ju också att mina hundar ALDRIG ska behöva ta på sig uppgiften att få bort något hot, tex en hund som kommer farande. Det är ju ledaren som ska stå för tryggheten och då är det också ledaren som får undersöka faran först. Den lilla hunden började sen springa mot oss, och jag tänkte att den kanske inte har något bra utvecklat hundspråk men jag måste ju göra vad jag kan... så jag stampade i marken med ena foten, såg arg ut och stirrade på hunden och morrade, samtidigt som jag satte armarna i sidan och lutade mig lite fram så att jag såg stor och bestämd ut. Hunden tittade på mig och ändrade helt sitt kroppsuttryck och sprang tillbaka in i sin trädgård. Sen stod den där och tittade när vi gick förbi, och sa inte ett ljud. (Så skulle jag kanske inte gjort om jag såg att den främmande hunden var blockerad och aggressiv eller om jag var säker på att den skulle gått till anfall om jag hotade den, men det gäller ju att kunna läsa av den andra hunden.)

Den här historien gjorde mig glad och ledsen på samma gång. Glad för att jag lyckades tala om för den att den inte får fara fram till oss hur som helst på hundens eget språk. Glad för att den förstod mig och på så sätt förstod att den skulle gå hem till sin trädgård istället. Men ledsen för att människan bakom hunden faktiskt gör den illa när hon inte förstår dess språk, vilket gör hunden stressad eftersom den tror att den måste vara den som tar hand om alla situationer, tex på promenaderna, eller när den är ute i trädgården.

Om allt det här hamnar under begreppet Amichien Bonding eller ej, vet jag inte riktigt... Men det handlar nog ganska mycket om samma sak, att utgå från hunden och dess eget språk. För mig är det en självklarhet, men jag vet att alla inte tänker så... tyvärr...

[ManiacDarling]

Vad kul!   Jag menar, det är gött att höra att det finns folk som verkligen förstår sig på hundspråket(och använder det). En del tycker jag är konstig som ibland morrar åt hundar istället för att använda utslitna "nej" och "fy" för att uppnå samma effekt, men det funkar oftast bättre då på ouppfostrade hundar som inte är vana att ta kommandon eller lyssna på folk öht.
När jag jobbade på ett ställe med unghundar tillsammans med min hundovane sambo så fick han verkligen förståelse för hur man kan avnända röstläget som hjälpmedel. Han är ju begåvad med lite djupare röstkapacitet än mig och när jag bad honom prova att använda sin djupaste ton att morra med så blev han helt paff över hur effektivt det verkade på hunden.

När jag hade hund så ville min hund väldigt gärna hälsa på alla människor. Hon hade ingen vaktinstinkt men hon tog gärna kontakt med folk, utan min tillåtelse. Detta tyckte jag var väldigt olustigt, framförallt därför att jag inte ville ha en hund som bestämde själv vilka människor som ska hälsas på, och därför att en del människor faktiskt kan vara lite rädda för stora hundar. Det kunde vara när hon gick lös på promenaden och vi mötte folk, eller när det kom folk till hemmet, och hon var alltid "överlycklig" över kontakten, pep och dansade omkring runt den nya människan.
 Det blev ju inte bättre av att de flesta människor besvarade kontakten lika yvigt och glatt och det spädde ju på hennes entusiasm.
Hur ska man tackla sådant egentligen? Jag försökte stävja det genom att ropa in henne igen när hon var på väg till främmat folk. (ibland misslyckades det pga att främligen redan besvarat försöket till kontakt genom att locka på hunden och min hund var inte lydig nog att motstå "frestelsen") och när det kom folk till hemmet så kommenderade jag "sitt" tills besökaren kommit in och fått av sig ytterkläderna och sedan "varsågod", och besökaren fick hälsa på hunden och vice verca.(fortfarande med samma yviga glädjefnatt från hundens sida och det tog alltid minst 5 minuter innan hon lugnade ner sig igen beroende på hur mycket uppmärksamhet hon fick från besökaren)
Kanske var detta ett lyxproblem, men för mig var det alltid en stressad situation när hunden ville "ta över" kontakten med alla besökare och själv ville ta initiativ till kontakt med främmat folk utomhus.
Handlar det lika mycket om hur andra människor uppmuntrar hunden till kontakt, som det handlar om hur jag betedde mig i sådana här situationer?

[filurfigur]

Nej det där är ju inte så lätt, när man har en hund som glatt vill hälsa på alla och de man möter också lika glatt hälsar och därigenom faktiskt belönar hundens beteende.

Jag tror att det är ett bra sätt att låta hunden sitta och vänta på ditt varsågod innan hon fick hälsa på folk som kom på besök. PÅ så sätt visar du att du står för familjens trygghet genom att du kollar av läget först och sen säger att allt är som det ska och hon kan få hälsa. Kanske skulle du be besökarna att hälsa lite med måtta, och inte hälsa för mycket. Det blir kanske lätt lite överdrivet mycket hälsande om man har en sån kontaktglad hund som du verkade ha...

Ute på promenad kanske man får börja med att arrangera det hela, och ta hjälp av folk man känner, så att man har folk att möta. Då kan man säga åt dem redan innan man möts att hunden inte får hälsa, och då kan de bara nonchalera hunden helt och gå förbi. Och du kan så fort ni får syn på människan locka hundens uppmärksamhet till dig, tex genom din röst och kanske en godis, eller leksak. Det görs ju lättast i koppel till början, men med löst hängande koppel, så att det blir dig hon ska lyssna på och inte kopplet i sig. Kopplet ska bara finnas där som en slags säkerhet om man skulle hålla på att misslyckas med att få hennes uppmärksamhet, så hon inte far iväg och belönar sig själv genom att hälsa på människan. Målet med träningen är väl i det här fallet att hunden ska koppla en mötande människa med att ta kontakt med dig och få någon belöning och beröm från dig. Du ska vara roligare än den mötande människan.

Det är härligt med glada och positiva hundar, men jag håller med dig, det kan vara lite jobbigt också, särskilt eftersom en del människor är rädda för eller rent utav inte tycker om hundar.

[ManiacDarling]

Jag tror det var ungefär så jag gjorde när jag var ute med henne. Alltså att jag ropade in henne så fort jag såg att det kom någon och belönade henne när hon höll sig till mig.

Jag kommer ihåg att det kändes som ett större agg mot människor som betedde sig oaktsamt, än mot hundens eget beteende. Det var många personer jag mötte som inte hade ett dugg respekt för att fråga först innan de hälsade på min hund. Det hände ibland att det satt folk och kelade med min hund när jag kom ut från affären, och bundit henne utanför.
En annan gång satt jag ute på en stol med min hund bredvid mig och helt plötsligt dyker det ner en stor gubbe över hunden och ska prata och hälsa på henne. Man blir liksom lite ställd och jag borde ha stått på mig mera och sagt till personerna att även om min hund råkar vara snäll mot främmat så är det bra att fråga först. Jag vet inte hur många gånger som folk har tagit kontakt med min hund utan tillåtelse. En del frågade i och för sig om det var okej att hälsa på hunden, men det gjorde de när de var halvvägs framme till hunden och när de precis avslutat meningen så satt de redan på huk med en hund över sig.  
Och det är mycket värre än när hunden hälsar utan tillåtelse, för det är fasiken så mycket svårare att uppfostra folk!     ¨

En del har helt enkelt ingen respekt för varken hundägares önskan eller hundars temperament. I Norge är det förbjudet att binda hundar utanför affären. Varför? För att det finns hundar som försvarar sig! (Och puckade människor som vill gå fram till dom ändå)

[filurfigur]

Nej det där med människor som inte frågar först är jobbigt! Vad skulle de själva tycka om att folk på stan sprang fram till dem och kramade och hälsade på dem hur som helst?!

Det är inte säkert att hunden gillar att okänt folk ska pilla och klappa på dem hur som helst heller. Jag brukar nästan aldrig gå fram till andras hundar och klappa dem, fast att jag träffar så mycket hundar som jag gör, på klubben och på tävlingar etc. Men tar hunden själv kontakt så får man ju läsa av den om den bara vill nosa lite på en eller om den vill bli klappad...

Det där med att binda hundar utanför affärer har vi nog alla lite olika uppfattning om. Jag skulle aldrig binda mina hundar utanför en affär, såvida det inte var absolut nödvändigt för att det var någon slags krissituation eller något. Dels för att folk går fram och klappar och sånt och hunden kan känna sig trängd eftersom den sitter fast och då kan jag inte vara säker på att min hund inte biter, eftersom den inte kan fly. Men dels också för att hundarna inte ska behöva ta ansvar för en situation som tex den då okänt folk kommer fram. Det hör ju ihop med det här med ledarskap och att "ledaren" ska stå för tryggheten, och jag tycker inte att det är rätt att binda fast mina hundar och sen lämna dem åt sitt öde, även om det bara är för 10 minuter. Det kan komma barn, vuxna människor, och andra hundar, och mina hundar sitter då fast och kan inte ens fly om de tycker att situationen är obehaglig.

Sen är det ju faktiskt så att det stjäls en del hundar som är bundna utanför butiker. En del stjäls för att säljas vidare, men en del stjäls för att användas i träningen av kamphundar och jag nästan kräks av ångesten som jag skulle ha känt om min hund stals och blev ett objekt för de stackars kamphundarna som tränas att bita ihjäl andra hundar.

Så jag kan ju inte tycka att den norska lagen som du skriver om är fel, även om det är sjukt att det ska vara så... att folk inte kan respektera djuren.

[platthuvud]

Jag har testat Jan Fennels metoder.

Och det är mycket jag tycker om med hennes ideér, men inte allt. Vissa saker hon hävdar om hundens ursprung och vargens beteenden, anser vissa forskare inte har någon vetenskaplig grund. Sant eller inte, många saker fungerar bra för mig.


Jag gör som vanligt när jag stöter på nya ideér inom hundvärlden: plockar ut "godbitarna" som jag tycker passar mig och min hund som individer. Jag är varken för eller emot någon speciell metod eller person, jag använder förnuftet och plockar ut det jag tycker passar bäst i situationen.

Jag avskyr när personer med våld och hot får hunden att lyda. Men samtidigt kan det behövas tuffare tag mot vissa individer!

Jag skulle aldrig haka på något och hålla mig till det, jag är öppen för förslag men lägger många på hyllan.

[skruvmejsel]

kolla in ceasar millan istället, vi använder hans metoder på vårat hundagis,och det funkar perfekt.

www.dogpsychologycenter.com

[Linus]

Jag har läst och prövat Jan Fennels metoder. Funkade tyvärr väldigt dåligt med en hund jag hade och fungerade ganska hyfsat på en annan. Vissa saker är bra med det och vissa fungerar inte så bra. Hundarna är väldigt olika och jag tror att man måste anpassa utifrån hundindividen. Men visst finns det mycket bra saker hon skriver om, tro bara inte på allt för då är det sannolikt att ni inte kommer få så bra ordning på hunden. Vill man som jag kunna ha en hund utan koppel så krävs det att man har ett starkt mentalt grepp om hunden