Min psykiskt veka Leonbergerhane på drygt 6 år har nu på gamla da´r börjat utsättas för promenader i samhället. Han är inte van vid detta, har hela sitt liv varit gårdshund, och tycks äääääälska alla kissfläckar och upplevelser som samhället bjuder på.
Okastrerad hanhund som han är kissmarkerar han så mycket som möjligt såklart, och "sprätter" när han markerat. Idag gruffade han till och med när han gjorde det (inga andra hundar i sikte).
Min fråga är om detta är ett OK beteende, eller om jag ska stoppa/fya? Relationen mellan mig och honom känns precis som innan, och han känns mer harmonisk och mindre rädd för andra hundar.
Tips? Tankar?