Att ha katt nära stor väg

[GAVIA ARCTICA]

Hej
Jag har länge funderat på att skaffa en eller ett par katter.

Anledningen till att jag inte har skaffat katter ännu, är att jag bor cirka 100 meter från en stor väg där man får köra i 90 km.
Några grannar till mig har haft katter och några har blivit påkörda och andra har klarat sig hela livet.

Jag vet att det naturligtvis inte finns några garantier, men finns det några tips och råd som man kan tänka på för att minska risken att de ska springa upp på vägen?

Till saken hör att jag även har tre stycken alaskan huskys, men jag tänker att det säkert går bra att vänja katterna och hundarna med varandra. (Jag skulle dock aldrig lämna dem ensamma hemma i samma rum till exempel.)

Vänliga hälsningar
Maria

[Malines här igen]

Själv skulle jag nog valt att vänta med katt tills jag bodde på ett bättre ställe. MÅSTE man ändå ha katt går det ju att ha innekatt. Jag bor 300 m från en 70-väg och har fått 5 av 6 katter överkörda.

[corillo]

Jag bor 25 m från en väl trafikerad 70-väg där bilarna kör betydligt snabbare.
Min katt blir 11 år till sommaren, så visst går det. Då går hon även med på promenad längst vägen.. 
Har däremot haft katter tidigare som inte klarat sig och grannars katter har blivit påkörda. Men en katt med vett att hålla sig undan för bilarna kan klara sig.

[Malines här igen]

Ja. Min katt som överlevt är oxå den som funnits här hemma längst. Har de vett att hålla sig undan bilarna klarar de sig, men enligt min erfarenhet är det som sagt ingen positiv statistik.

[amillacan]

Jag bor nära  en landsväg som har 70km/h. Men de flesta kör i 100 km/h. De första åren jag bodde här fick jag gräva ner en eller två katter varje år som blivit påkörda. Inget roligt . Jag bestämde mig för att inte skaffa fler katter och de 3 som jag hade kvar då för 8 år sedan har klarta sig och lever gott men man är orolig varje dag.

[makra]

Vi bor nära E22 och när vi flyttade hit skulle vi inte ha någon katt men rätt som det var dök det upp en ung honkatt i vårt stall en söndag kväll tidigt på hösten och ingen i närheten saknade en katt, så hon blev kvar här.
Vi hade henne som innekatt  under vintern och när det blev  vår var det svårt att hålla henne inne och vi steriliserade henne och hon är nu 10 år och vi ser aldrig att hon går mot vägen utan håller sig mycket runt husen och ovanför där vi har våra beten och får, när vi är ute dyker hon oftast upp där vi är.
Jag skulle inte släppa ut någon katt så som vi bor utan att först kastrera dem då det är lättare att få dem att hålla sig hemma då.

[GAVIA ARCTICA]

Tack för alla ambitiösa svar!

Det verkar som att det helt enkelt handlar om hur katten/katterna är som personlighet. Antingen håller de sig hemma på gården och är vaksam mot bilar, eller så blir de överkörda.

Misstänker att jag skulle vara livrädd varje dag när jag går till och från bussen att jag ska hitta min/mina kissar halvdöda eller heldöda efter vägen 

Jag får väl se om jag törs skaffa katt trots allt ...
I så fall, spelar det någon roll om man har två kastrerade hankatter till exempel? Brukar dom röra sig på större område/revir om dom är två?

Mvh
//Maria

[Malines här igen]

Jag tror att det är bättre att ha en katt än flera. Och att hittekatter har mer vett än andra. När jag har haft flera katter har de rört sig över större områden och varit hemma mindre. Katter är liksom inte flockdjur...

[SoloQwist]

*peppar, peppar* Jag och grannen bor bägge ca 75 meter från en starkt trafikerad 70-väg som våra katter gärna går längs med och även över för att jaga sork i området. Alla våra katter har reflexhalsband som lyser rejält när strålkastarna lyser på dom. Jag tror att det hjälper till att varna bilisterna... något i alla fall. Sen har katterna lärt sej trafikreglerna    också och stannar upp och tittar innan de går över. I två år har det fungerat bra sen får man ju se om olyckan är framme efter jag skrivit det här. 



Jag ska kanske tillägga att alla katterna är omplaceringsdjur som kommit till trakten som vuxna. Några vara innekatter och några kom från en bilfri ö men, som sagt, än har det gått bra!

[GAVIA ARCTICA]

Tack för fler svar!

Hittekatt. Kan man tänka sig att det skulle vara bättre att köpa en hittekatt (från typ något kattstall) istället för en kattunge?
Hur skulle det funka att flytta en hittekatt till min gård, med höns och hundar? Må tro om den skulle vänja sig och trivas?

För mig vore det allra bästa om jag kunde köpa en övergiven hittekatt, för att göra något bra för en katt som blivit "ratad" av någon annan.

//Maria

[jonatanjohnsson]

jag bor precis bredvid landsvägen, och har aldrig fått en katt överkörd  antar jag haft änglavakt eller så har ja bara förståndiga katter 

[Eurydike]

Jag har katter och har bara någon halv km till 90 väg. Vi har tyvärr blivit av med några katter. Inte bara till traffiken dock ,utan även till lodjur. 
Men Jag skulle ändå aldrig kunna tänka mig att låta katterna bara vara innekatter. Så härligt det är att se dem ute, där de kan jaga, klättra i träd, leka med varandra och bara njuta av livet. De blommar upp på ett helt annat sätt än när de är inne. Hur många klätterställningar och leksaker de än har att tillgå.
Skitsurt att hitta sin älskade familjemedlen överkörd. Men de måste ju få ett bra liv med livskvalité också.

Tror det är precis som tidigare skrivits olika på olika katter. Vissa håller sig bara runt huset medan andra går långt iväg, kastrerade eller inte. Tror det handlar om presonlighet. Svårt att veta i förväg dock.

[GAVIA ARCTICA]

... det känns på något vis lite taskigt att köpa en katt (hittekatt eller kattunge) av någon och samtidigt veta att det finns en stor risk att den kommer att bli överkörd/påkörd ... Känns som ett dilemma detta! 

[Malines här igen]

det finns ett stort överskott av katter i Sverige. Ta hand om en katt, låt den leva ett gott liv så länge den lever och se till att den är kastrerad. Katter dör. Alla djur dör.

[Gronavagen]

Låter sjukt, men se till att ha ordentligt med möss runt huset genom att ha höns eller att mata ohyran. Då håller sig katten hemma.

Sen går det utmärkt att vänja kattungar och AH med varandra om du visar att den är din och skyddar kattungen. Vuxna katter och vuxna hundar är svårare.

Mvh Matte till en kattjaktsgalen AHtik som jag fått att dia kattungar.

[GAVIA ARCTICA]

Malines: Sant, och så kan även jag tänka – att den kommer att få leva ett bra liv med mycket sork och möss och kanske till och med en och annan fet råtta!! Jag har höns och matar småfåglarna så möss finns det definitivt! Sork har jag blivit invaderad av två år i rad och som sagt, en och annan småfågel kan ju kanske smaka gott för en kisse!

Men jag kommer ändå att berätta för eventuell kattsäljare att jag bor nära vägen. Så att de har chans att neka mig köp.

Grönavågen: Så du menar att det finns hopp även för mina monster?? 

[Tobbes matte]

Jag har en teori när det gäller att slippa/minska risken för överkörda katter när man bor utmed vägar där folk kör som galningar. Vår utökade familj (vår kärnfamilj och pappas tvillingbror med sin familj, farmor och farfar innan dess) har haft katter i alla tider trots att husen ligger på varsin sida om en 70-väg med mycket tung trafik, där ingen håller begränsningen, utan att tappa några katter (peppar, peppar). Grannarna har tappat katter under åren så jag har funderat på varför vi har klarat oss.

Min teori är att våra katter har klarat sig för att vi har haft en obruten linje av katter som har fostrat varandra. Inte mammor med ungar i alla tider, men det har alltid funnits en vuxen katt när vi har tagit hem en kattunge. Den vuxna katten har fostrat ungen i vanlig ordning och där i har det tydligen ingått att man aktar sig för bilarna på vägen. Den nu yngsta katten (tio år i år) FICK inte gå över vägen för den äldre katten förrän han var 5-6 år. (Ganska komiskt att se, ungkatten Arvid följer några meter efter den äldre katten, Milton. Milton stannar 25 meter från vägen, Arvid sätter sig ner, varpå Milton fortsätter över vägen medan Arvid tittar längtansfullt efter sin kompis.)

Nu hjälper det ju inte det dig i nuläget Gavia Arctica, men om du får tag på en (hitte-)katt som klarar av att överleva utmed vägen kan det ju vara en tanke när katten börjar bli gammal och du vill planera för framtida katter.

Många säger ju att om en katt överlevt ett år utmed en väg så är chansen att den ska klara hela livet utan att bli påkörd ganska stor. Sen har jag noterat på kompisars katter att det tydligen inte gäller när katten flyttar till nytt ställe. Kan det vara så att katterna lär sig att just denna väg/plats är farlig och kräver försiktighet men att de inte alltid kan överföra den kunskapen på en ny plats? Alltså att de inte per automatik förstår att väg/bil är farlig utan att de lär sig den specifika platsen?

[Eurydike]

Jag har flera gånger intruducerat vuxen hund med vuxen "ohundvan" katt utan några som helst problem.
Så klart har de inte lekt med varandra som de gör som växer upp ihop. Men de kan ändå sova tätt ihop och jag skulle inte ha några som helst problem att lämna dem ensamma tillsammans. Men så klart inte första tiden... 

[Gronavagen]

Hopp? Absolut!

Så här bodde den senaste kissen de första veckorna.



Hon var bara "ute" nattetid när jag hade huskytiken fastspänd i sängramen. Idag är det katten som styr och ställer i huset. Huskysarna darrar i knävecken när hon kommer.

Ska ta kattungar på henne (enorm musjagare) om nått halvår om du är intresserad, kommer vara hundvana kissar. Bor själv längs den vältrafikerade 273:an.

[Gronavagen]

Jag har flera gånger intruducerat vuxen hund med vuxen "ohundvan" katt utan några som helst problem.
Så klart har de inte lekt med varandra som de gör som växer upp ihop. Men de kan ändå sova tätt ihop och jag skulle inte ha några som helst problem att lämna dem ensamma tillsammans. Men så klart inte första tiden... 

Huskysar är lite speciella. Inte alls som de andra hundtyperna jag har och haft. De tänker liksom vargen självständigt och söker inte förarens hjälp vid problem.