Min nuvarande bruksbil är en Saab 96 V4 som trots finfin aerodynamik (tror jag) slurkar i sig sju deciliter milen om jag håller mig omkring 90 på landsvägen och blandar med 10-30% stadskörning. Jag planerar min körning för att slippa använda bromsarna, är lätt på gasen och kör oftast med låga varvtal. Med mina mått mätt är det en rätt törstig bil och det borde gå att sänka förbrukningen ett gott stycke med olika åtgärder.
Innan ni börjar såga min nästa tok-idé ska jag påpeka att jag gillar brainstorming och anser att fritt spånande med de mest idiotiska idéerna ofta kan skapa ett klimat ur vilket ganska bra innovationer kan kläckas.
Ett stort "fel" jag ser hos saaben är att den är lågt växlad. Tror den varvar över 4000 i 100km/h.
Motorn går då väldigt lätt med stora friktionsförluster och säkert också en hel del pumpförluster förbi det nästa stängda gasspjället. En rejäl minskning av motorvarvet borde kunna spara åtminstone 10-20% på bränsleförbrukningen.
Det verkar inte lätt att finna alternativa växellådor så jag har gett upp. Dessutom är saabens frihjul en klar tillgång när man ägnar sig åt eco-driving. Det jag nu funderar på är någon form av
externt placerad överväxel som bara behöver överföra kanske 1/3 av motorns maximala effekt. I hög fart behöver man heller inte bekymra sig om väggreppet så drivning på endast det ena framhjulet borde inte vålla några problem.
IDÈN:
En enkel kilremstransmission mellan motorns vevaxelremskiva och ena framhjulets drivaxel!
En extra "fläktrem" lär då knappast räcka utan jag talar om att montera en separat remskiva med kanske tre kilspår. Beroende på hur motor och växellåda ser ut kan också behövas en mellanaxel med en kedjetransmission av MC-typ i andra änden.
Det blir förstås förluster i en kilrem men om inte slirningen övergår det normala ska verkningsgraden ändå vara hyfsat hög. Om inte konceptet är totalt dödfött av något skäl jag i min entusiasm helt missat borde det kunna fås att fungera för ganska olika biltyper. Det jag ser som mest kritiskt är fordonets tyngd, aerodynamik och den hastighet i vilken man tänkt använda överväxeln. För att remväxeln ska bli kompakt och inte slira måste bilen sannolikt rulla ganska lätt.
Frihjulet hos Saab 96 borde ge en klar fördel vid in- och urkoppling av överväxeln eftersom man inte behöver lägga ur den högsta ordinarie växeln. Man får dessutom ett grovt skydd mot total uppeldning av remmen om det slirar till ordentligt.
Slira lär det nog göra ganska om man inte är försiktig med gasen. Men för att hålla en jämn och inte allt för hög hastighet långa sträckor på plan väg när man ändå bara behöver kanske 20hk till en aerodynamiskt välformad bil kanske det fungerar?
Ett problem med just saaben är att den inte har någon vevaxelremskiva! Istället sitter fläkt- och generatordrivningens remskiva på motorns balansaxel. Samma kuggdrev som driver kamaxeln måste därmed också driva min fantastiska överväxel och det vettifasiken om det håller för...
De absolut bästa bilarna för konceptet borde vara de med tvärställd motor och framhjulsdrift samt de med längsmonterad motor och drivning bak. I saaben åker man ju på problemet med vevaxel och hjulaxel i 90 graders vinkel mot varandra...
