Bränsleåtgång på tomgång?

[TiB]

Å phaen.  Visste bara att tändkulorna inte behövde någon backväxel......egentligen. Bara att släppa ner varvet och trampa till på kopplingen.
De var rätt roliga, började gå på en burk medan man lassade hö. Lyckades inte hålla värmen på för låg tomgång.

[JohnA]

Har aldrig hört om detta med bakåtrusande dieselmotorer men det låter ju helt rimligt utifrån det jag känner till om dieslar. (vilket dock inte är så mycket som jag skulle önska) Däremot har jag hört en VW Golf-diesel skrika ihjäl sig i förre grannens garage. Han hade just monterat motorn i en gammal Subaru-pickis för en första uppstartning men det var något strul med pumpen så han skruvade lite. Sedan skruvade han lite till och lite till... Till sist tände motorn och då antar jag att centrifugalregulatorn var långt ifrån verkligheten så motorn tokrusade tills den skar ihop i ett fruktansvärt rökmoln. Stoppreglaget fungerade inte. (den motorn var förstås inte vakuumstyrd och den snurrade åt rätt håll)

[Curt Jonsson]

Och ett ytterligare skäl till att ha gasspjäll på en diesel som jag inte tänkte på förut, är att det kan hindra motorn från att rusa sönder om den t ex suger i sig olja via vevhusventilationen.

Har man en gammal diesel med vakuumstyrd regulator ska man passa sig noga för att krypköra och segdra på så låga varvtal att det finns risk att motorn "slår runt" och börjar gå baklänges. Åtminstone en del av de gamla dieselpumparna fungerar utmärkt även i fel rotationsriktning och sprutar glatt in hur mycket bränsle som helst, när motorn går baklänges och avgaserna blåser ut genom insugningsröret får man övertryck i regulatorns vakuumdosa så den drar på max bränslemängd oavsett vad man försöker göra med gas eller stoppknapp. I det läget rusar motorn sönder mycket snabbt, inte minst med tanke på att den inte får någon smörjning när den går åt fel håll. Om man inte kan bromsa fast den eller stoppa den genom att plugga igen avgasröret (förutsätter ju att hela avgassystemet är tätt) så återstår bara att vika en bränsleledning före pumpen så det blir stopp, eller slå sönder huset för vakuumdosan med en slägga.

  Dieslar som rusar går ju bromsa fast med växeln ilagd. Det var väl barnsjukdomar med den slutna vevhusventilationen hos dieselarna. Det fanns ombyggnadssatser som förhindrade att motorn sög i sig olja.   Ett annat rusningsförfarande pg. av dålig smörjning eller uttorkning av p-boxen vid transmission när oljetråget fylls med diesel.

[torbjorn]

  Dieslar som rusar går ju bromsa fast med växeln ilagd. Det var väl barnsjukdomar med den slutna vevhusventilationen hos dieselarna. Det fanns ombyggnadssatser som förhindrade att motorn sög i sig olja.   Ett annat rusningsförfarande pg. av dålig smörjning eller uttorkning av p-boxen vid transmission när oljetråget fylls med diesel.

Jo, på personbilsdieslar från 80-talet är ju det välkända saker. Jag vet också ett fall där en diesel (VW från tidigt 80-tal) rusade för att en klåpare skulle fylla på motorolja och lyckades hälla den i luftrenaren. Som tur var så var det inte klåparen själv utan en lite mer kunnig och handlingskraftig person som startade motorn efteråt, så han lyckades bromsa fast den innan någon skada var skedd.

Men på en lastbil eller entreprenadmaskin från 40- eller 50-talet kunde det vara värre. Med osynkad växellåda och en koppling som inte kopplar ur riktigt till 100 % kanske det inte går att få i någon växel alls när motorn väl rusar. Om man väl lyckades få i en växel så var det mycket möjligt att kopplingen slirade så man inte fick stopp på motorn ändå. Och innan bilprovningens tid körde man ofta omkring med så dåliga bromsar att det inte var självklart att det gick att bromsa fast bilen till stopp. Det var ju vanligt med mystiska vakuumservon och kombinationer av vakuum- och hydrauliskt bromssystem på den tiden, och ingetdera fungerar när motorn rusar baklänges och man har övertryck i insugningsröret. Tryckluftbromsar slog inte igenom fullt ut förrän i början av 60-talet (alltså 40-50 år senare än på järnvägarna).

[bondobjekt]

Min Volvo Viking Terräng 1964 segdrog jag till backgång i 20% motlut på Island. Största faran är att inte oljepumpen fungerar så det gäller att veta att det kan ske. Fick stopp på det fort. Finns ett underbart klipp på Youtube med en Land Rover som varvar ihjäl sig men det mest spektakulära jag hört var om en Mercedes tung trailerdragare som började gå på olja. Mekanikerna uppskattade det till 5000 varv. De fick spetta loss bitar av svänghjul från asfalten.

[Wernher Hingsk]

Hej!
 Jag gjorde militärtjänst på ING 2 åren 1958 - 1959, och vi fick lära oss att få lasrbilsdieslarna att starta baklänges genom att köra upp dem på en stor kulle och rulla igång dem baklänges! Detta ingick i utbildningen. Tror mig veta att "våra" lastbilar i det civila var desamma som "Volvo Viking!"
Stoppa de baklängesgående motorerna  gjorde vi enligt instruktionenna ; full gas och UT med stoppknappen!
Efter stoppet var det ett tvättande av motorrummet ;  detta var som lackerat! Undrar om inte detta berodde på att det var olja i luftrenarna? Där gick ju avgaserna ut vid baklängeskörningen!
Hälsning!  W H

[se38005]

Hej,
även jag körde lite lastbil i lumpen, det var terrängbil 934 vi körde.  Vi blev noggrant varnade för att motorn i denna lastbil kunde gå baklänges om man var klantig,  om man t. ex. stannade i en uppförsbacke och sen petade i växeln, upp med kopplingen, och hade alldeles för lite gas, då kunde bilen rulla lite baklänges och motorn kunde då börja gå baklänges.  I det läget var det bara att hårt och snabbt stampa på bromsen, för att om möjligt få stopp bilen.   
 
Dock sa våra motorbefäl att dagens (detta var alltså i mitten av 70-talet) civila dieselmotorer har en spärr mot backgång, så fenomenet inträffar aldrig på civila bilar.
Fast de flesta Volvo Viking var väl redan skrotade 1976-77.

[bondobjekt]

NEJNEJ! Volvo Viking anvandes en bra bit in pa 2000 och kanske fortfarande. pa 90talet blev de totalrenoverade med nya bromsar och moderniserade.

[Stefan_bmk]

Jo, kanske det
Men hur mkt kan en bil dra på tomgång ville jag gärna veta.

Det finns el-aggregat annars som är mer energi-effektiva
men som nödlösning när man inte har ett sådant?

Det är väl bara och testa !

Jag har samma funderingar som du, har ca 7 olika fordon som jag ska testa med, de flesta är från 2000 och framåt, ska dock få ärva en VW-bubbla från 66, en subaru från 88 samt en honda från 93...

Tanken är att jag ska köra med 10 L bränsle på var och en, ta tid och få fram ett svar !

En del andra ideer är att bygga en rullande landsväg och låta de gå på tomgång eller lågt varv...
Sen måste man testa och belasta generatorn och se vad som händer etc etc 

En anekdot, min barndomskompis morfar hadde en äldre VW-pickup uppallad i sitt uthus/verkstad på landet som han både hade till el, uppvärmning samt drift till vedkapen.
Om det var effektivt eller inte kan jag dock inte svara på, men han vägrade att betala för att få el-kabel dragen till sin tomt

[JohnA]

Torbjörn svarade på första sidan att en modern bil med 1,6 l. motor kan dra ungefär 0,7l/h och att en äldre förgasarmotor kan dra ända upp till det dubbla. Jag antar då brutalt att min Saab V4 från 1975 sörplar 1½ liter i timmen. Jag praktiserar allt mer extrem eco-driving och nyttjar frihjulet och förutseende betydligt mer än bromspedalen. Vid blandad körning med maxfart på 90 km/h dricker bilen ca 7,5 l/100km. Vid långkörningar i 90 har jag kommit strax under 7,0.

Lite grovmatte: 90 km på en timme * 0,7 = drygt åtta liter i timmen. Om jag då har frihjulat 1/4 av denna tid med motorn på tomgång har det gått åt en läskburk bensin helt i onödan varje timme. För att hålla sig i grova tal handlar det om kanske 2-5 % bortkastad bensin.
Om man inte vill vara radikal och stänga av motorn varje frihjulningsperiod (och få betala bensinbesparingen i nya startmotorer) är det inte helt ointressant huruvida motorn går så snålt som möjligt på tomgång.

En gammal sliten motor ska ju inte ha allt för lågt tomgångsvarv med tanke på oljetrycket men om man struntar i detta borde ett lågt tomgångsvarv ha stor inverkan på "dödförbrukningen". Minst lika viktigt borde vara att ha förgasaren rätt justerad. Men hur ställer man tomgångsblandningen så snålt som möjligt och innebär detta självklart också att man får de snyggaste siffrorna hos Bilprovningen?

På min förgasare sitter en stoppskruv för spjället och en ställbar nålventil för tomgångsblandningen. Jag kan ställa varvtal med båda skruvarna och har ingen koll på vad som ger den snålaste tomgången. Med blandningsskruven helt invriden antar jag att huvudmunstycket står för bränslet och att man därför måste ställa upp spjället relativt mycket. Jag föreställer mig att det till följd av den låga hastigheten genom förgasarhalsen blir en ganska ojämn och slumpmässig blandning. Men hur får man den så MAGER som möjligt?

[torbjorn]

Vid tomgång så kommer nog praktiskt taget inget bränsle alls ur huvudmunstycket på en fallförgasare av den typ som sitter på t ex en V4.

Om man inte har en avgasanalysator till hands så skulle jag tro att man får den mest ekonomiska tomgången om man justerar blandningsskruven till max tomgångsvarvtal och spjällstoppskruven till det varvtal man önskar ha, och upprepar det om skruvarna verkar påverka varandra. Därefter skruvar man in blandningsskruven så att varvtalet börjar minska, men inte så långt att tomgången blir ojämn.

Med avgasanalysator till hands föreslår jag att man först justerar till ett lagom CO-värde (omkring 1 %), om avgasanalysatorn också kan visa lambda så borde det då bli ungefär 1. Sedan ser man efter hur långt (eller om) det går att magra ut blandningen utan att HC-värdet börjar öka.

För att få låg och stabil tomgång är det såklart också viktigt att fördelaren är i bra skick (inte alltför glappa lager, krokig axel eller sliten nock) så att tändläget blir detsamma på alla cylindrar. Om fördelaren är sliten bör man inte ställa in brytaravståndet på 0,4 mm, utan då är det säkrare att använda kamvinkelmätare och ställa in till rätt slutningsvinkel utan att bry sig om hur stort avståndet verkligen blir.
Man bör såklart också se till att ingen tändförställning har börjat gripa in vid tomgång. På en V4 ska centrifugaltändförställningen börja vid 1000-1200 varv/min, om den börjar vid lägre varvtal så får man antingen försöka göra något åt det (böja fästet för den klenare fjädern i centrifugalmekanismen) eller ställa tomgången ännu lägre. Man bör dubbelkolla att det inte kommer något vakuum till fördelarens vakuumdosa vid tomgång.
Det är nog en bra idé även med tanke på tomgångsförbrukningen att ställa tändningen så tidigt det går utan att motorn spikar. Grundtändläget för V4 är ju normalt 6 ° FÖD (3 ° på motorer med avgasrening), men med modern bensin lär man ofta kunna ställa den på 9 ° utan problem.

Vill man få riktigt låg bränsleförbrukning på en V4 så bör man nog få tag på en förgasare av den typ som sitter på 1976 och 77 års modeller (alltså de första med avgasrening), den är bestyckad för en aning  magrare blandning än de övriga och dessutom ger accelerationspumpen lite mindre bränsle. Förmodligen fungerar den bäst ihop med den termostatstyrda luftförvärmning som också satt på de årsmodellerna.