kattallergi och mina katter :(

[MiMaanvandrare]

Finns det en lösning, eller riskerar jag rent faktiskt att jag måste hitta nya hem till mina katter?

Jag har tre katter, innekatter som varit ute om somrarna. Nu flyttar vi ut på landet, till familjens hus. Ett hus min mor äger men som vi fyra syskon är med och betalar till och är på lika fot 'bestämmande' över. Alla syskon är eniga om att det är bra för huset att jag flyttar dig med mina barn, frågade om lov för länge sen.

Nu visar det sig att min bror motsätter sig katter på gården - helt! Inga katter alls. Inte i uthuset, inte tvättade med mjällshampoo, inte, inte, inte.

Bakgrunden är att min brorson är kattallergiker, och första sommaren som jag hade fått katt - vi är i huset tillsammans en månad ca - hade jag glömt att där fanns en allergiker och hade bara tagit katterna med mig som en självklarhet. Jag har aldrig upplevt honom som kattallergiker, vi ses bara på somrarna och ja, jag vet inte om jag skulle komma ihåg om någon var nötallergiker eller så heller.

Så, det blev enjättedum början. Jag hade katterna hos mig i mitt rum bara, men stora känslor var i kok. Förra sommaren byggde jag en ramp upp till vårat sovrum, så katterna aldrig var nere i de gemensamma rummen, utan ute och i vårt sovrum. Men vi drog med oss tillräckligt med allergener för att killen behövde ta allergipiller, och dem blir han slö och trött av. Så han var jätteledsen, och ville helst åka hem.

Vi hittade då en lösning för framtida år - att vi lägger våra sommarmånader så att de kommer ibörjan av sommaren, vi överlappar en vecka - tio dagar då jag kan ordna kattvakt, och sen åker de och katterna kommer till huset. Sen städar vi ordentligt och under vinterhalvåret hinner allergenerna 'blåsa bort'. ska ta 6 månader ca, har vi läst på.

Så, nu när vi ska flytta dit, gick det uppför mig att vår lösning inte håller. Vart ska katterna vara? Så jag skrev och frågade. Första halvåret bor vi där 'på prov', så då kan jag hitta fosterfamilj åt dem, men om vi stannar permanent vill vi ju så klart ha våra katter med, och de behövs också för att hålla undan möss från foder osv. Jag skrev flera förslag på var de kunde bo, och min mor föreslog mjällshampoo det känner hon en som använt på sina katter, när hennes barn blev allergiska, så det föreslog jag att vi testade det, med tvättat katt som min mamma kunde ta med sig till stockholm i några veckor, och sen ta med sig tillbaka igen.

(Om killen inte reagerade skulle det ju vara drömmen!!!)

Min bror svarade inte alls, inte ett pip. Så jag visste väl att nåt var fel. Men ändå blir jag ledsen, och provocerad också, faan jag är bara människa, över att han inte kan svara.

Men mest av allt är jag ledsen över konsekvensen av det här om det inte kan lösa sig på något vis - dvs att jag antingen inte kan bo på gården trots allt, eller måste göra mig av med-   Det vill jag inte, de är ju en del av familjen!

Inte ens att bygga mig ett helt eget hus skulle hjälpa, eftersom allergenerna skulle följa med oss och fastna i andra och till slut komma in i de gemensamma utrymmena i alla fall.

Finns det någon lösning?

[RäddförDamien]

Hur gammal är din brorson? Lösningen kanske kommer om något år först?  Vet från egen erfarenhet både när jag var den som hade katterna och min syster det allergiska barnet och nu när jag själv har en kattallergiker (och inga katter!) att hela ekvationen - katt, förälders vilja och önskan och att tvinga barnet till mediciner är svårlöst.

Ytterst handlar det om vad din bror kan acceptera för sitt barn. Kan du få katterna på fodervärd tills brodern kan pratas med lite mer sansat?  Om barnet känner sig slött av mediciner låter det som väldigt svårt att tro att den familjen har något incitament att tycka att det är värt medicinerna mot att få umgås med katter".

Men kanske ni kan hitta lösningen om stallkatter så småningom när barnet är äldre?

[MiMaanvandrare]

Min älskade brorson är 13år.

Kanske kan där ändå komma en lösning om några år, men det känns som om banan är kritat hårt upp...

Jag har som man kan se legat sömnlös - klockan var visst nästan tre  när jag skrev inlägget. Det är där flera orsaker till, men de flesta har nog med sättet min bror hanterat konflikten att göra. Det är autoritärt och respektlöst, han svarade mig inte ens. Utan lät det gå genom min mor, som har sista beslutsrätt och som aldrig skulle säga emot honom. Han tar sig rätten att bestämma hur reglerna ska vara. Han kanske gör så för att han känner sig maktlös, men det är att lassa skiten vidare  på mig.

Jag är i sorg över att katterna inte får komma med. (För jag tror inte jag har en chans i 'kampen', även om där logiskt sett inte borde vara nåt farligt med att de bodde vebon eller tvättstugan.) De har det ju så mycket bättre när de kan vara ute.

Och så ska de ut i nya familjer och bli lämnade. Usch.

Nu låter jag det gå några dagar, så värsta bruset har lagt sig. Så får vi se. Men finns här någon som provat mjällshampoo på katter?

[Tindrah]

Som djurägare och allergiker så måste jag bara säga: människor går före djur.

Jag förstår din sorg och vilja att hitta en lösning på problemet, men samtidigt har din bror en poäng.

Han har en son som blir sjuk av katter, sonen kan tillfälligt lösa det (t.ex. när han besöker katter) genom att ta medicin men han mår inte bra av medicinen och kan därmed inte ta den regelbundet. Dessutom kan allergi bli värre och utvecklas till astma om man hela tiden utsätts för det man är allergisk mot. Ibland kan man vänja sig vid enstaka katter, men det är inte så vanligt.

Alla dessa nackdelar skulle de kanske stå ut med om barnet vann något på det hela (t.ex. att slippa avliva en älskad katt barnet är uppvuxen med). Men i det här fallet finns det ju inga fördelar för barnet. Så själv hade jag också haft nolltolerans på katter inomhus om det var mitt barn.

Allergi är plågsamt och jättejobbigt om man utsätts för det varje dag i sitt hem. Jag är allergisk mot just katter och det fungerar ok för mig när jag besöker kattägare. Själv klarar jag mig bra utan medicin om man har städat några timmar innan (inte direkt innan, då virvlar allt upp och det blir värre), har nytvättade textilier (dukar, gardiner, filtar), jag inte går nära kattlådan och jag inte sätter mig på stoppade möbler (soffor, kuddar, klädda stolar). Nog är det jobbigt med kliandet, nysandet och snorandet men det är nästan värre att ta medicin, jag blir groggy i huvudet, jättetrött och får svårt att tänka klart. Därför undviker jag medicinerna så gott det går.

Men jag tycker det verkar lite felprioriterat av dig att sätta ditt behov av katterna framför din brorsons behov av att känna sig frisk. Barnet kan ju inte heller välja var han ska bo, men det kan du.

Sen beror det helt på hur allergisk killen är, kan han klara stallkatter utan att få symptom? Det skulle ju kunna vara en bra kompromiss. Sen vet jag ju inte hur situationen i övrigt ser ut, men jag förstår verkligen hur jobbigt det är för dig att välja mellan brorsonen och katterna. Själv hade jag hellre bosatt mig någon annanstans än att vara tvungen att omplacera mitt husdjur.

Förresten, det finns en allergimedicin på apoteket som består av en nässpray med cellulosafibrer. Den är helt fri från biverkningar och fungerar genom att lägga sig som en skyddande hinna så att allergenerna inte når slemhinnan. Har hört mycket gott om den, men för mig fungerar den tyvärr inte särskilt bra. Men det kanske kan vara värt för grabben att testa.   

Hoppas du hittar någon bra lösning på problemet!

[ieenilorac]

Grabben är ju inte jätteliten, och bor inte konstant på gården där du och ev katterna ska bo, så jag tycker att det borde kunna gå bra om katterna bara bor i något uthus. Jag har själv en systerson som är mycket allergisk mot katter och hundar, och han måste medicinera kraftigt om han ska vara inne hos någon som har pälsdjur inomhus. Däremot klarar han pälsdjur utomhus, sålänge han inte lyfter och kelar med dem. Han klarar bra att klappa dem, om han genast tvättar händerna efteråt, så att han inte får en massa allergener på kläderna och i ansiktet.

Så en rimlig kompromiss vore väl att ni inredde ett kattrum i något av uthusen, där katterna har mat och vatten och sovplats. Gärna en plats som är trevlig för människor också, så att ni kan umgås med katterna där. Det är då viktigt att alla i hushållet tvättar händerna när man går in i bostadshuset igen, men det bör man ju göra i alla fall, av andra skäl. Och om ni haft katterna i knät bör ni inte sitta i stoppade möbler utan att byta kläder.

Tycker inte att pojkens pappa borde ha problem med det arrangemanget. Den mängden allergener som blir i huset av att hålla katterna på detta sätt är troligen väsentligt mindre än vad som finns i alla skolor, affärer osv där folk med katt befinner sig.

[Storlyckans Anna]

Har jag förstått rätt: detta handlar om att sonen tillbringar 1 månad om året i detta hus?

[MiMaanvandrare]

Har jag förstått rätt: detta handlar om att sonen tillbringar 1 månad om året i detta hus?

tack för alla svar! det är otroligt sunt för mig att höra hur det upplevs att vara allergiker. Särskilt av en som också undgår medicin till varje pris.

men ja, det handlar om vårat sommarhus, där alla syskonfamiljer är några veckor max en månad om året i sommarveckorna, och nu ska jag flytta dit heltid, med mina två barn. I 6 måndader, först, och permanent om det fungerar bra och vi alla trivs.

Jag kan inte bosätta mig någon annanstans (eller jo, men det är en helt annan fråga, det här är vår gård, det är den jag älskar och vill lägga energi på). och jag erkänner blankt: jag hade glömt allergin. igen. inte haft en tanke på att katterna inte skulle med, förrän jag skulle skriva mejl till mina syskon om  annat i förbindelse med flytten.

Jag har massor av motstridiga känslor, så som det blir när man känner sig hotat. Det som händer är att yttre omständigheter och min bror i rodret håller på att tvinga mig att lämna bort mina katter - för en period. Och att välja mellan livet på gården och att ha kvar katterna. Orsaken är kanske rimlig, men det kan min hjärna inte ta in - den måste få lov att leta löstningar, och det är därför jag blir så arg, när min bror bara kategoriskt säger nej. Det är att sätta hans pojkes sommarveckor högre än mina barns hela år, och husets väl och ve, och ja, mig.

Jag tror inte vi flyttar dit, om katterna måste bort, helt enkelt. Då skulle vi nog leta efter någon annstans att lägga våra drömmar, tid och kärlek...

Samtidigt, skulle det vara otänkligt oträttvist, kusinerna imellan - om killen inte kunde vara där utan att bli sjuk. Alla kusiner (och oss syskon) har ju lika 'rätt' till att kunna använda huset. Nej det är faan inte lätt, jag förstår vad de säger....

Samtidigt, de är pollenallergiker båda två, men de är ju i alla fall utomhus i gräset och så, och där har varit fukt i rummet de sover i, men de har inte hetsat efter att få testat om där är svamp/mögel som ju är väldigt allergiframkallande osv.

äh, det är bara lite kört. jag låter det nog ligga ett halvt år och så får vi diskutera det OM vi vill bo kvar...

Det känns bara så onödigt, eftersom OM vi hittade en lösning nu med det samma så kunde katterna få komma med.

Det allra viktigaste är dock att vi inte sabbar vår relation och blir riktigt ovänner. Där får jag fundera på ett snyggt sätt att säga att jag känner mig helt överkört, och påpeka att vimåste vara försiktiga med hur vi behandlar varann i såna här känsliga saker...

[karsan]

Jag är också allergiker, och vill dela med mig av mina erfarenheter. Jag har alltid velat ha djur.  Jag har blivit allergisk mot alla slags djur jag har haft: katt, hund, häst (red ett tag i tonåren), fjäder och dun (hade undulater). Allt grundlades i ungdomen - ja, katten i 20-årsåldern. Nu är jag 67 år och allergierna finns kvar. Fast lite mindre nu när jag börjar komma upp i åren - rätt typiskt tydligen. Massa olika pollen, vissa råa frukter och grönsaker är jag också allergisk mot. I flera år kunde jag inte råskala potatis t.ex, utan att få allergiska reaktioner. Ylle också - sticka i ylle ger astma, så det har jag också fått ge upp.  Andra sorters garner ger inte alls lika fina saker.

Katt (och häst) hör till mer aggressiva allergenerna.  I mitt fall upptäckte jag att när jag 20 år senare tog fram pärmar med kurspapper från tiden jag hade katt fick jag våldsamma nysningar och astma - allergenerna fanns alltså kvar flera decennier efteråt.

Ett tag när mina barn var 6 och 9 år gamla hade vi två lägenheter och jag tänkte att små vita möss i lägenheten där jag inte var så ofta skulle gå bra, men det blev genast en hel höst med luftvägsproblem och mössen fick flytta.

 Nu har jag höns i trädgården sen ett par år och det verkar funka -  men tar allergimedicin när jag som i dag har bytt strö och får närkontakt med fjädrar som hönsen att gett i från sig. Som sagt, jag älskar att ha djur.  Hade säkert haft huset fullt om jag hade kunnat andas samtidigt.

Jag vet ju inte vad brorsonen i fråga har för ytterligare allergier.  Men när man som i mitt fall har en allergisk läggning måste man försöka undvika exponering mot allergener. En enstaka låg dos kan man klara, men om det blir många olika låga doser kan man börja reagera mot allt.

Som allergiker är man trött på att vara glädjeförstörare. Det är inte roligt att säga -'nej jag vill inte ha någon hund inne, inte ens er hund fast jag vill träffa er'.  'Jaså hasselnötter i - då måste jag tacka nej'   'Jaså har  ni katt - då kan jag bara stanna en timme, högst'  Samt att möta totalt insiktslösa förslag:  'Men om vi  stänger in katten i ett annat rum?' 'Nej det funkar inte, det är det att katten brukar vara där'.  Eller verka kritisk till städningen - 'ja jag nyser av dammet, ni har ju ylleplädar här' - särskilt när de fina hemvävda plädarna är värdinnans stora stolthet.

För att återgå till fallet med brorsonen, så visst, säkert träffar han folk i skolan etc med kattallergen i kläderna, men det är inte samma sak som att dela bostad med folk med kattallergen i kläderna - då blir man ju utsatt för exponering hela dygnet.

Det är inte roligt som allergiker att hela tiden måste ge upp saker som man gillar. För brorsonen  och hans familj kan det kännas som om det kommer katt till det stället där de ofta har varit och som är en kär del av deras liv, så kan det i praktiken blir portförbud för dem i fortsättningen. Även om det skulle gå bra en gång är det inte säkert att det går bra nästa, och det är verkligen inte kul att gå omkring och vara orolig för allergiska reaktioner - eller att ta mediciner som man inte mår bra av.

Ja, som allergiker kommer man ofta i konflikt med sina icke-allergiska vänner och släktingar, och man är hela tiden till besvär. Stor skillnad t.ex. med diabetes - när min son fick diabetes som elvaåring så var det ingen hejd på vad folk var ivriga att ta hänsyn. 

Som sagt, jag ville dela med mig av mina erfarenheter.  Jag håller med om att ni har ett stort och sorgligt problem.

[MiMaanvandrare]

Jag är också allergiker, och vill dela med mig av mina erfarenheter.

Tack snälla Karsan! Det var otroligt fint skrivet, och hjälper mig mycket. Jag kommer att läsa både ditt och er andras inlägg igen, i mina försök att bearbeta.

Okunskap är en viktig faktor här. Jag vet ju verkligen inte hur det är.

(Diabetes, tycker jag inte är så likt - det går inte in och kräver ändringar av andras uppförande: ingen säger ju att andra inte får äta sockerkaka bara för att det finns en diabetiker, och diabetikern tar (oftast) medicin, och lever med biverkningarna.

Man kunde kanske jämföra med alkoholism som är en sjukdom otroligt många människor lider av, däremot: I vår alkholol(o)kultur är det få som vill ändra på umgängesformer för att göra plats till alkoholister som kanske inte kan klara att vara med alls när där är t.ex. öl på bordet... En av de svåraste sakerna med alkoholism är att många blir socialt isolerade...

[MiMaanvandrare]

tindrah och karsan:

jag måste bara kolla en sak... ni skriver båda två om at bo med katt / resp. bo med människor som har allergener i kläder osv - om katterna bodde i uthuset så skulle ju ingen bo med katter, utan högst klappa lite...

ja, nej jag fattar att det i alla fall är exponering...

0ch även om han måste anpassa sig alla möjliga ställen så bör han inte behöva göra det 'hemma' - det är ju allas ställe.

fan... :'-)

[Azoo-Lina]

Svår situation både för dig, din bror och era barn. Om jag vore du skulle jag leta efter ett annat boende. Att bo permanent i gamla hus på landet och inte ha katt bäddar nämligen för problem. Möss och råttor kan snabbt bli ett stort problem när man har värme på året runt. Hur mycket gift och fällor det än finns så är katter faktiskt det mest överlägsna vapnet i kampen mot skadedjur.

Det är inte så att du kan hitta ett ställe att köpa/hyra i närheten av din mors hus så att ni har ett eget boende men ändå så nära att det är lätt att hälsa på och umgås under sommaren.

[MiMaanvandrare]

Svår situation både för dig, din bror och era barn. Om jag vore du skulle jag leta efter ett annat boende. Att bo permanent i gamla hus på landet och inte ha katt bäddar nämligen för problem. Möss och råttor kan snabbt bli ett stort problem när man har värme på året runt. Hur mycket gift och fällor det än finns så är katter faktiskt det mest överlägsna vapnet i kampen mot skadedjur.

Det är inte så att du kan hitta ett ställe att köpa/hyra i närheten av din mors hus så att ni har ett eget boende men ändå så nära att det är lätt att hälsa på och umgås under sommaren.

Fast det skulle väl ge samma slags problem? Eller mer, för då skulle katterna bo inne hos oss i vårt hem. Om vi skulle bo på gemensamma gården, skulle katterna få vara i stallet...? Jag förstår det som att det är allergenerna från våra kläder, som vi drar in i de gemensamma utrymmena som ger problem?

Där finns plats att bygga på tomten, också med ett ok avstånd till de hus som redan finns, och det är väl enda möjligheten i så fall. Om man kan använda timmer från tomteno ch göra det själv. Och det har jag funderat på. Också att bygga något som hans familj kunde bo i där det inte var fukt och som var mer tätt, så pollen inte kom in - då skulle deras sovrum vara hälsosammare och han kanske skulle bli tåligare mot andra allergener...

Hoppas att vi kan prata om sånt senare, dvs att min bror inte gått permanent i knut nu...

[tinna.m]

Husvagn. För dig att provbo stället med, eller din bror med familj att husera ensam i.
Tror du får samma problem om du bygger på tomten. Katterna önskas ju inte på området.
Som du själv säger är det prata prata som gäller och det är ju det din bror inte vill.

[Tallgrinden]

Om barnet har så pass stora problem att det inte klarar kattallergen i kläderna så skulle vederbörande inte klara av att gå i skolan!!

[MiMaanvandrare]

Om barnet har så pass stora problem att det inte klarar kattallergen i kläderna så skulle vederbörande inte klara av att gå i skolan!!

Ja, det tänker jag också, lite grann. Inte att jag inte litar på dem - jag har ju sett honom snora och gå upp i 'deras' sum som ligger på övervåningen i gamla ladan. Vet att han haft jättesvårt att sova, tagit medicin som först hjälpt efter nån timma.

Som ikke allergiker är det nog svårast att förstå och acceptera att allergiker - som har en sjukdom - kan kräva att slippa ta medicin. Det är en sak att jag inte vill att min brorson ska må dåligt - vare sig av allergi eller medicin. Men att kräva det.. Äh, det här är en övning i samarbete som vill något.

Jag har skrivt ett bra brev till min bror nu, där jag ber honom våga prata om det med mig, för jag kommer bli så otroligt ledsen om jag måste ge upp min dröm - utan att någon bemödigat sig med att prata med mig om varför _inga_ lösningar är tänkliga. Tror att han kommer svara, när han tänkt och kännt efter. Han är egentligen klok, och snäll. Hoppas han bara fick härdsmälta av någon anledning, just där.

ps vi har olika boende på gården redan, de har själva valt att de vill ha största rummet - som är på övervåningeni  gamla brygghuset medas vi andra klämmer ihop oss i bostadshuset. Alla använder dock kök och vardagsrummet och vi äter tilsammans, spelar spel, och de andra ser tv och så. bara för att förtydliga. ds

[Travelerhorses]

Men seriöst vad är det för dumheter från din bror !
han spelar martyr med sonen som hjälp.
Jag har två kattallergiska barn som bägge har egna katter .
Dom tar sitt allergipiller vid frukosten , no prob ...om det skulle behövas mera då tar dom till andra preparat .
Men katterna sover inte hos dom utan är stallkatter som kommer in en vända om dagen o hälsar på .
Då gosar dom med katterna o sånt o visst grabben snörvlar o snorar men inte är det så farligt .
Att ni har katthår på er det ska ha högaktningsfullt skita i , ni har annat på er oxå som man för med sej till andra .
Grabben som är allergisk får väl se till att få bättre mediciner så han kan vara nära er då en månad om året , o du behöver ju inte krama honom eller vara i hans rum alls.

Näe din bror vill bara bestämma o domdera .
Hade det varit min familj så hade jag bett dom flyga o fara ! Katter är oxå familjemedlemmar .
Och råttinvasion vill du inte ha heller .

[Christinaki]

Utan att ha lusläst alla svar så vill jag ändå lägga mig i.
Jag är själv kattallergiker.....Pälsdjur i alla dess slag. MEN, sen jag flyttade ihop med min sambo så har jag nästan blivit av med min hundallergi. Åtminstonde har jag blivit van med hans hund och nyser ytterst sällan. Katter blir jag dock snabbt dålig av men jag älskar dem och gosar tills jag inte får luft. Typ.
Nu handlar det om DITT liv och DITT hem. Du ska kunna få ha vad du vill i ditt hus utan att ngn ska kunna bestämma över dig. Brorsonen är ingen bebis och om ett par år kommer han säkert vilja åka nån annan stans än med sin pappa på semester. Och när det handlar om så få dagar om året så får han faktiskt stå ut med piller. Han får väl byta recept om han blir så dåsig. Jag blir tex nockad av Tavegyl men Zyrlex funkar skitbra.
Det är synd att det inte finns piller mot vissa människor som man vare sig man vill eller inte måste umgås med.
Lycka till!

[karsan]

Om barnet har så pass stora problem att det inte klarar kattallergen i kläderna så skulle vederbörande inte klara av att gå i skolan!!

Jo, det är viss skillnad mellan att utsättas för andras kattkläder så där 6 timmar om dan 5 dar i veckan och att utsättas hela dygnet om varje dag. Lite luftas väl kläderna också på väg till skolan.

Dessutom är det så att allergier ofta förstärks vid exponering.  Ja, ingen är allergisk allra första gången man träffar på allergenerna, utan allergin byggs upp efter kontakt.  Det kan mycket väl vara så att pojken i nuläget tål kompisars kattkläder, men att föräldrarna vet att det finns en stor risk att allergin förstärks om det blir mer kattkontakt. Om pojken sen inte tål skolkompisars kattkläder, ja då får han verkligen problem.

Det här att så mycket är oförutsägbart, och att det finns risk för plötsliga livshotande tillstånd gör allergier svårhanterliga, och att folk i omgivningen ofta tycker att man överdriver.  Förutom då de besvär man kan förutse, att man t.ex. vet att när björkarna blommar får man vansinnig kli i ögonen, rinnande näsa och astma.

[MiMaanvandrare]

Shiiit, det är så svårt  

En sida av mig - den som varit framhärdande kanske hittills har tänkt som er (trav. och christ) - utan att be dom fara och flyga dock, men hållit på min rätt att katterna är med i _min_ familj och jag vi också ska kunna vara där.

Jag tror det måste vara så  - att om vi inte kan hitta en lösning på katterna så får jag leta reda på en annan gård att vara i. Min dotter vill gärna också vara i Danmark, och här är bördigare. Men då ryker hela vårt samarbete också, jag vil ju inte både slita på min egen gård och restaurera släktgården.

Men nu tar jag det lugnt. Och ser vad han säger. Kan han uppföra sig lite vuxet så hittar vi nog nåt att göra.

Tusen, tusen tack för era svar - de betyder väldigt mycket! När man har så blandade känslor som jag har är det bra att få satt ord på dem. Att _andra_ får satt ord på dem, alltså

[Tindrah]

tindrah och karsan:

jag måste bara kolla en sak... ni skriver båda två om at bo med katt / resp. bo med människor som har allergener i kläder osv - om katterna bodde i uthuset så skulle ju ingen bo med katter, utan högst klappa lite...

ja, nej jag fattar att det i alla fall är exponering...

0ch även om han måste anpassa sig alla möjliga ställen så bör han inte behöva göra det 'hemma' - det är ju allas ställe.

fan... :'-)

Nu förstår jag inte riktigt vad du frågar efter, förtydliga gärna så ska jag försöka svara.