Jag håller med om att köra med självlastarvagn verkar vara ett intressant alternativ om nu hökanon finns och man kan tänka sig att bygga en skulltork. Jag har ett hum om hur de ser ut och används men har ingen skulltork själv så jag ger mig inte in på att beskriva det närmare.
För att återgå till maskinerna vid själva höbärgningen.
Ja, sidoräfsan kan användas till att vända höet. Jag tror det ger lite sämre torkning eftersom det blir liggande i (rätt så breda) strängar som man flyttar fram och tillbaka. Vill man sprida ut det "rätt så" jämt på gärdet så inget hö hamnar "under" annat så använder man någon form av rotorvändare. För småbönder som oss så är en s.k. kombivändare det första som ligger till hands. Sådana har två rotorer som likt en elvisp(mixer) sprätter ut höet mellan rotorarmarna och bakåt. Kombi i namnet kommer av att man kan stränga med det genom att montera på strängformarrullar och ändra spridningen (man vill inte kasta höet högt upp i luften). Den i Sverige vanligaste modellen är JF CR 320, bild:
http://www.mascus.com/image/product/large/autodb/Andre-JF-CR-320,1315636_1.jpgBegagnat kostar den väl upp till 10 000 kr men de dyraste ska i så fall vara i riktigt bra skick. De på blocket verkar kräva mer än vad de är värda för gamla ruckel. Som sagt så kan man stränga med den men jag rekommenderar ha kvar sidoräfsa för det då man kan lägga ihop strängar från båda hållen, det spar tid när man pressar om man slipper ränna fram och tillbaka på gärdet med press och vagn (eller självlastarvagn). Speciellt om man lejer in någon som rundbalar vill de ha tjocka stora strängar. Jag tror de tar betalt i arbetstid (kanske i kombination med antalet balar), då vill man ju att de blir klara så fort som möjligt för att spara pengar.
Väljer du (trådskaparen) att pressa balar så kan man säga att det finns 4 typer av småbalspressar. De gamla 3 kallade lös-, medium- och hårdpress samt moderna minirundbalspressar (som kostar multum i inköp och inget jag ser ekonomi i).
Lös och mediumpressar är rätt lika man får buntar som hänger ihop lite löst och tar upp plats (låg densitet) men går att skulltorka hemma så man kan få det av fältet snabbare. Kör man med en hårdpress och speciellt med balbana så blir balarna väldigt hårda och jag tror skulltorkning inte har någon större verkar alls på detta, då krävs det längre torktid på fältet.
midigast är att ha en minst en medhjälpare i en balvagnen man kopplar efter pressen som placerar buntarna rätt.
En lös- eller mediumpress brukar blocketpriset ligga på några tusenlappar, kanske upp till 6000. Rätt så billiga saker alltså. Hårdpressar är uppbyggda annorlunda och mer eftertraktade, det är 15000-35000 kr och de dyrare har balkastare, en anordning istället för balbana som slänger bunten upp i en obemannad balvagn.
En liten hårdpress vill jag påstå inte kräver så stark traktor, men sen tillkommer faktorer som att ha en fullastad balvagn efter och köra i uppförsbacke på fältet så kan det bli värre. Alla andra redskap finns i små varianter nog för att även de motorsvagaste traktorerna klarar av dem.
Bra logistik för småbalspressande är att ha flera balvagnar, två traktorer och massa folk. En i balvagnen och flera som lastar av dem (beror på hur balarna flyttas från vagnen till lagringsplatsen så behövs det olika antal). Traktorn som går i skytteltrafik med balvagnar kan vara vad som helst (som har någorlunda användbara bromsar). Självlastarvagn är mindre manskapsberoende men man ska ju ha närma till fältet för att man ska hinna med att få in höet. Men smågårdar brukar väl ofta ha trädgård som övergår i åkermark så det är inget stort problem.
När vi nu är inne på balvagnar så kan man väl konstatera att det finns vissa egentliga kärror och andra vagnar. Överlag är Gisebo de mest uppskattade (och dyra) så de har placerat hjulen under golvet. Dessa är orangea till färgen. Billiga balvagnar har hjulaxlarna i samma nivå som golvet och markfrigången blir låg, så när man ska upp från gärdet på vägen (och det krävs inte mycket skillnad) så hasar vagnen på backen. Så får man tag på en Gisebo (kanske finns andra som byggt på liknande sätt) så köp den.
Sist men viktigaste, traktorn. Generella råd för en höbärgartraktor:
Man vill ha en traktor med väldigt låg lägsta-hastighet, det brukar betyda att den är utrustad med "hög- och lägväxellåda", alltså gruppväxlar. Man vill ner till 2 km/h, max 3 km/h på lägsta varv vid kraftuttagsvarv för att klara stora strängar. Kraftuttagsvarv är när kraftuttaget gör 540 varv i minuten, en standard för gamla maskiner. Redskapen konstrueras för detta varvtal. Motorvarvtalet brukar vara 80-90% av maximum då. Hastigheter på traktorer anges i max motorvarv om inget annat anges.
Nästa sak att ha är en dubbelkoppling eller oberoende koppling till kraftuttaget (en spak för kraftuttagskopplingen och en för kraftuttagsväxelspaken). De äldsta traktorerna har kraftuttagsdriften direkt beroende på av om traktorn har en växel och kör i någon riktning, trycker man ner kopplingspedalen så stannar kraftuttaget också. Det är inte lämpligt när man t.ex. pressar hö och det kommer en massa hö på en gång. Då vill man stannar framåtdriften men vill inte att kraftuttaget ska stanna för pressen ska få "mumsa i sig" höet så det inte blir stopp i den.
www.tractordata.com och
www.konedata.net har information och specifikationer om massvis med traktorer.
Generellt säkerhetsråd om traktorer är att det farligaste (ivf för föraren som inte ofta kör över sig själv) är kraftuttaget. Bara det får tag i lite tygtråd så kan det gå väldigt illa (fingrar, lemlästning etc.). Därför bör man ha kraftöverföringsaxlar som är helt inkapslade, dvs. gula skyddet är helt så de roterande delarna döljs. Jag kan förstå att det är något man drar sig för att göra med gamla maskiner som "startup" att köpa nya kraftöverförignsaxlar för många tusen, har man oskyddade så ska man passa sig väldigt noga.
