Hög inavelsgrad på isländsk fårhund

[Lars Pers Maria]

Undrar vad ni vet om hundar med hög inavelsgrad. Har tittat på valpar där mamman har så mycket som 27.8%. Pappan har 1,7%. Ingen av föräldrarna är röntgade och ögonlysta. Kullsyskon till dem har undersökts utan anmärkning. Med tanke på att både höftfel och PRA kan uppstå när som helst kanske detta inte är så bedrövligt men känner mig osäker på inavelsgraden.
Längre tillbaka finns inte så höga siffror. Bara hos tiken som är en produkt av en far och dotterparning.
Erfarenheter och åsikter? Tack!

[Erica]

Kan du inte höra med nån som sitter med i rasklubben ang. sån hög inavelskoff? Jag skulle inte vilja ha sån hög procent, men jag vet inte hur läget är inom Isländska fårhundarna, men det låter inget vidare.

[Lina W]

Håller med Erica, kolla med rasklubben.
Tycker att att det är illa om ingen är röntgad eller ögonlyst. Det gör att jag skulle dra öronen åt mig...
Det är ju en arbetade hund, finns det några meriter och/eller MH?

[Lars Pers Maria]

Har kollat med klubben och alla vibbar jag fått från omgivningen (kunniga) är dåliga. Blir väl till att vänta på andra kullar antar jag. Det är det klokaste. Kan dock inte släppa undring över hur många väl fungerande hundar som eg inte borde finnas. Suck!

[Lina W]

Du gör rätt som väntar tills en bättre kull dyker upp.
Såg att klubben vill ha känd-status HD, alltså är det okej att avla på belastade hundar. Hmm kan jag tycka, var noga att föräldradjuren och helst deras syskon är HD fria.
Ögonlysta UA och inavel under 6,25% krävs också.

Så du gör rätt som väntar.

[Mysla]

Inavelsgraden verkar vara det minsta problemet i just detta fall. "Ingen av föräldrarna är röntgade och ögonlysta." är för mig ett citat som skulle få mig att helt avstå valp ur nämnda kull.

Har för övrigt en hund med nästan 17% inavelsgrad. Skillnaden är att samtliga hundar i 3 generationer bakåt är utvärderade både mentalt och hälsomässigt.

[Ulric Eriksson]

Mammans inavelsgrad säger absolut ingenting om valparnas inavelsgrad. Den beror på hur nära släkt föräldrarna är, inte morföräldrarna.

[Lars Pers Maria]

Nu har jag tittat på SKK:s hemsida där man kan se "allt" om alla registrerade hundar. Denna kull har 3,2% inavelsgrad vilket ju är helt ok. Man undrar ju ändå hur det skulle kännas om man köpte hunden och den blev dålig på något sätt om några år. Tack för svaren!

[Gunhild]

Vi kommer troligen skaffa valpar vid nästa löp. Det kommer innebära hd och ögonlysta föräldrar och 0% inavel. Våran tik hr norstblod.

[Ann E]

Hej,

själv har jag Norsk lundehund...en ras som varit nära utrotning vid ett par tillfällen.
Rekommendationen för "vår" ras är att det ska vara 0% i inavelsgrad i 4:e generationen.
Det finns ett par uppfödare genom åren som gjort far/dotter-parning, det har inte setts på med ljusa ögon av rasklubben och andra uppfödare.

Jag vet inte så mycket om din ras, fast räknar med att den tillhör de lite mindre raserna...och att det därför är svårt att hitta obesläktade avelsdjur.
Detta ställer högre krav på uppfödarna, slarvar man med inavelsgraden blir det än svårare i framtiden!

[bopålandet]

Kennel klubben tillåter inte mer än 13% inavels grad.
Kan ju tilllägga att en halvsyskon parning är under tretton 13%.
Så nästan 28% innebär att kullsyskona är mer släkt med varandra än sina egna föräldrar.
 

[TOR]

Linjeavel är inte populärt i vår del av världen, men används neråt i Europa, USA, Canada, Ryssland, Asien mkt för att säkra arbetsegenskaper och även inom utställning för att få, bibehålla visst utseende.
Man kan säga att det används för att dubbla upp genuppsättning och egenskaper som en viss "linje" har. Det är lite som matematik.
Går man ut, avlar "ut", försvinner också chanser att bibehålla just de egenskaperna den linjen besitter.
En del använder sig av andra obesläktade hundar med liknande egenskaper för att på så sätt försöka producera det man vill få fram (typavel), men det blir genetiskt då en större chansning att du får samma.
Har en linje av en viss ras t ex särskilt trevligt temperament och jobbar fint, det vill man ha och försäkra sig om, men just den linjen har även mkt hälsoproblem, då är risk/chans att du får både alltså fortsatt trevliga hundar med hälsoproblem.
Eftersom rasen är liten som det är, kanske det är svårt att få tag på "sunda" hundar som duger till avel ändå? Därför skulle jag först kollat vilka problem som är störst, hur de nedärvs, polygent,  homogent och selektera med försiktighet och skriva upp vad du prioriterar. Kanske går det inte alls att få tag på "sunt" blod? Men kanske minska riskerna för sjukdomar? Har du inte respekt el får gehör från rasklubb, vänd dig till annat folk på olika forum, hemsidor. Avel är avel och genetiken densamma. Du måste inte "bara" prata med rasfolk. Viktigast är kunskap och den finns i olika raser och man kan få "nya", fräscha infallsvinklar och tankesätt som man annars inte skulle fått om man själv breddar sig.