Hm... Och jag som trodde att det huvudsakliga sättet var att arbeta. För att förädla råvaror, producera varor och tjänster. Där ser man...

OK - jag skall korrigera mig lite. Huvudsakliga sättet att byta till sig pengar är kanske för det enskilda hushållet genom att sälja sin arbetskraft.

Men huvudsakliga sättet som pengar skapas på är genom skuldsättning. Ordet "sedel" är en förkortning av "skuldsedel". 95 % av penningmängden skapas genom privat skuldsättninfg.

Det är ju inte räntan som gör att småbrukare körs bort från sina jordar som tas över för industriell produktion av exportgrödor. Det är rättslösheten.

I Indien tvingas många bönder att låna pengar av bankerna för att köpa genmanipulerat utsäde, vilket kräver mängder av besprutningsmedel för att ge avkastning.

Om bönderna vill odla traditionella grödor som kräver mindre mängder NPK och besprutningsmedel får de nej av bankerna.

Därför stödjer JAK ett hjälpprojekt till indiska bönder som heter Pakkam-projektet. Genom att sätta in sparmedel räntefritt på JAK får bönderna i Indien en möjlighet att låna räntefritt till traditionella utsäden.

Som tack för hjälpen blir spararen bjuden på mat och husrum av bönderna i Pakkam nästa gång han besöker Indien.

http://www.pakkam.se/index.htm

Om pengar inte fanns, utan byteshandel rådde skulle alla ha något att byta med. Då enbart pengar godkänns som betalningsmedel uppstår bristen på dem för att ha något att byta med.

För att förtydliga - menar du att om pengar inte fanns, så skulle samma personer som idag inte har något att sälja plötsligt ha något att byta med? Det har jag svårt att ta till mig. För att ta potatisexemplet, så är pengarnas enda funktion att underlätta affären genom att man slipper hitta någon som har en bil och vill ha potatis. Tar man bort potatisen så blir det ingen bil oavsett betalningssystem.

I Indien tvingas många bönder att låna pengar av bankerna för att köpa genmanipulerat utsäde, vilket kräver mängder av besprutningsmedel för att ge avkastning.

Om bönderna vill odla traditionella grödor som kräver mindre mängder NPK och besprutningsmedel får de nej av bankerna.

Därför stödjer JAK ett hjälpprojekt till indiska bönder som heter Pakkam-projektet. Genom att sätta in sparmedel räntefritt på JAK får bönderna i Indien en möjlighet att låna räntefritt till traditionella utsäden.

Som tack för hjälpen blir spararen bjuden på mat och husrum av bönderna i Pakkam nästa gång han besöker Indien.

http://www.pakkam.se/index.htm

är ju att erbjuda vanliga lån även till dessa bönder. Småbrukare har sällan några investeringar som behöver lånefinansieras. Det de behöver är rättssäkerhet.

Många affärer kan enbart göras med pengar. För att få tag i pengarna måste människorna kanske skuldsätta sig och därmed bli skyldig ännu mer pengar i form av ränteåterbetalningar. Du kan inte betala hyran med hjälp av potatis och de som vill ha din potatis kanske kan ge dig fläsk och brunsås istället, men det hjälper dig inte för du behöver pengar

De som har fläsket och brunsåsen kan sälja den till Nypålandet, få pengar och köpa min potatis. Då kan jag betala min hyra.

Har jag ingen potatis eller något annat värdefullt (mitt arbete, vanligen) är ju problemet fortfarande olösbart.

Om folk istället för att låna främmande pengar för sina vardagstransaktioner tillverkade egna pengar att ha som bytesmedel sinsemellan blev de mindre skuldsatta.  De som kommer på detta brukar bli bestraffade av staten och bankintressena. Det är inte meningen att folk skall göra sig ekonomisk oberoende. Det är meningen att folk skall fortsatta vara skuldsatta.

Inte är det normalt att låna till vardagstransaktioner. Det normala är att sälja sitt arbete, få pengar för detta, nuförtiden vanligen i elektronisk form, och använda pengarna för att betala hyran.

.Inte är det normalt att låna till vardagstransaktioner. Det normala är att sälja sitt arbete, få pengar för detta, nuförtiden vanligen i elektronisk form, och använda pengarna för att betala hyran.

ag skall försöka hamra in det här en gång till.

De enda pengar som inte är lånade är de som staten har konsumerat in i det ekonomiska kretsloppet. De utgör ungefär 5 % av penningmängden om jag minns siffrorna rätt. Övriga 95 % har skapats genom privat skuldsättning. Någon betalar därför ränta på dem, oavsett vem som sitter på dem idag. Bröderna Bäver kanske har gnott ihop en hög sedlar genom flitigt arbete som de tycker är "deras", men det betyder bara att någon annan någon annanstans sitter och betalar ränta för dem.

I snitt måste alltså penningmängden öka med 2-3% per år om att alla som har lånat pengar skall ha råd att betala räntan för de sedlar de har skapat genom att låna. Hur ökas då penningmängden? Jo genom att folk skuldsätter sig ytterligare!

Tänk er ett monopolspel där alla spelare istället för att få 4000 kr varje gång de passerar GÅ är tvungna att betala 5 % ränta på de 40 000 kr de fick när de startade spelet. Hur kan spelarna överleva? Jo, genom att:

1) Konkurrera ihjäl varandra till siste man

2) Låna mer pengar av banken

3) Hoppas att banken spenderar in nytt friskt kapital i kretsloppet igen via chans-korten. (Ni har vunnit 500 kr som andra pris i en skönhetstävling. Inkassera från banken)

Ränteekonomin hålls alltså levande genom konkurrens och konkurser, ökad skuldsättning och lyxkonsumtion.

Det är inte roligt att vara utan pengar. Men inte för att man kan ha kul med pengarna, utan bara för att man kan ha kul/nytta av det man använder pengarna till.

Ett knep för att hantera penningbrist, i samband med potatis-transaktioner exempelvis, kan ju vara att den som tar emot potatisen lovar att bjuda på något en annan gång. Kanske fläsk med brunsås och kokt potatis. Kanske nästa tisdag.

För att man skall komma ihåg det hela så kan man ju skriva ner det på en lapp. Sedan kan ju lappen till och med byta ägare innan det är dags att äta lunch.

Undrar om det inte finns ett smidigare system? Med en samling olika lappar med olika tecken på som används för olika stora potatissäckar. Så att man slipper komma ihåg transaktioner och skriva lappar till varandra och kan välja att få en ostburgare istället. Eller en fönsterputs eller en säck med morötter, vad vet jag? Om man hade ett sådant generellt system så skulle man till och med kunna använda det till att hjälpa fattiga människor som inte har någon egen potatis. Man ger dem lite olika lappar så kan de använda dem för att byta till sig lite potatissäckar när de blir hungriga. Fast de kanske får putsa lite fönster först. Bra va?

Fast det gäller ju att ingen fuskar! Man kan ju inte ha fler lappar än man har potatis. Eller luncher med fläsk och brunsås, eller fönster att putsa. Man tvingas nog ha lite koll på vem som får göra lapparna. Annars vill ju ingen lämna ifrån sig sin potatis för bara en papperslapp.

Hm... Vad skall man kalla sådana praktiska lappar? Någon som har en idé?

A.

(skuldfri)

Ett knep för att hantera penningbrist, i samband med potatis-transaktioner exempelvis, kan ju vara att den som tar emot potatisen lovar att bjuda på något en annan gång. Kanske fläsk med brunsås och kokt potatis. Kanske nästa tisdag.

I räntesamhället bjuder jag dig på julmiddag mot att du bjuder mig på nyårskalas och dessutom köper champagne åt  mig med.

Har du inte råd att köpa skumpa åt mig är det lugnt. Jag kan köpa den åt dig mot att du bjuder mig på påskmiddag, midsommarfest och kräftskiva. Har du inte råd med kräftskiva är det lugnt. Jag kan bjuda dig på den om du skjuter en älg åt mig, slaktar en gris, stoppar korv, gör sillsallad, stöper ljus, bakar pepparkakor...

Vad säger du Anders? Skall jag bjuda dig på middag nästa jul?

(skuldfri om 5 dagar)

den ene rik, den andre fattig. Ingen av dem lever över sina tillgångar.

Den fattige får en strålande idé och lånar pengar mot ränta av den rike och får en avkastning på sin investering som är högre än räntan, - vilket är det normala, annars hade han haft dåligt omdöme.

Deras relativa standard har nu utjämnats något och allt mer efter hand.

Normalt bör alltså en ränteekonomi innebära ekonomisk utjämning och om den inte gör det, beror det inte på räntan.

80 - 90 % av befolkningen betalar mer ränta netto än de erhåller.

Vad gäller skuldsättningen skulle jag tro att siffrorna blir något liknande.

Skall jag ta fram dem?