Det där är intressant. Varför går det jättebra för en och inte alls för en annan? Hur länge sedan var det Tollarparna la ner kaninverksamheten? För uppsvinget ser jag har kommit på senare tid. "Kan" spela in. Något annat, som jag tror en del håller med om, är att det är svårt att få ihop kaniner i tillräcklig mängd för att få ihop kött till dom som vill köpa större poster. Om det sitter en hobbyodlare i varje stuga som vill leverera 10 kaniner av skiftande kvalitét. Hur kan man som slakteri, garantera tillgången då?

Vilket för mig tillbaka till det som låg bakom ursprungsfrågan. Är det över huvud taget möjligt att samarbeta kring sånt som transporter, kvalitét, avel och kanske inköp av bra utrustning? Att en grupp uppfödare i en region samordnar produktionen lite, och kanske får fram något även i den arbetsformen? Nu spånar jag bara, men om säg 5 mindre ser till att få fram 200 kaniner på ett år, av samma ras och med samma foder och levererar samtidigt.

Inte bara tänka "jag vill ha" och sen vänta på att andra ska förse en service. Utan mer ett tänkande som "jag kan göra detta". Om man tillsammans gör det lättare, kanske en av dom 5 ovan upptäcker "Jammen, det här var ju roligt!" och gör det till en större del av sin försörjning än enbart en hobby.

Jag uttrycker mig illa, men någon kanske fattar. Vad gjorde jag av kaffet? Där....just ja.....*lufs lufs*

Det där är intressant. Varför går det jättebra för en och inte alls för en annan? Hur länge sedan var det Tollarparna la ner kaninverksamheten? För uppsvinget ser jag har kommit på senare tid. "Kan" spela in. Något annat, som jag tror en del håller med om, är att det är svårt att få ihop kaniner i tillräcklig mängd för att få ihop kött till dom som vill köpa större poster. Om det sitter en hobbyodlare i varje stuga som vill leverera 10 kaniner av skiftande kvalitét. Hur kan man som slakteri, garantera tillgången då?

Du är på rätt spår, man sitter alltid med ett visst riskmoment när man föder upp djur som inkomstkälla men i huvudsak påverkar man försäljning och marknadsföring mycket själv. Särskilt inom vårat verksamhetsområde. Och visst är det så att vi behöver många fler producenter, men även slakterier, ett litet moment 22, det finns många som vill men få som vågar. Man måste vara lite försäljare, inte bara uppfödare.

Vilket för mig tillbaka till det som låg bakom ursprungsfrågan. Är det över huvud taget möjligt att samarbeta kring sånt som transporter, kvalitét, avel och kanske inköp av bra utrustning? Att en grupp uppfödare i en region samordnar produktionen lite, och kanske får fram något även i den arbetsformen? Nu spånar jag bara, men om säg 5 mindre ser till att få fram 200 kaniner på ett år, av samma ras och med samma foder och levererar samtidigt.

Just nu arbetar vi på detta inom föreningen, vi har sedan årsmötet delat upp oss i 4 verksamhetsområden där de som har tillgång och erfarenhet skall utgöra stöd och hjälp för andra medlemmar i olika frågeställningar. Idag har vi 5 man som håller i de olika områdena. 2 man på Köttsidan, 1 på Skinn, 1 på Ull och jag själv på Avel. Genom att specialisera oss på ovanstående områden vill vi kunna utgöra stöd åt både befintliga men även nya medlemmar som behöver hjälp.

Inte bara tänka "jag vill ha" och sen vänta på att andra ska förse en service. Utan mer ett tänkande som "jag kan göra detta". Om man tillsammans gör det lättare, kanske en av dom 5 ovan upptäcker "Jammen, det här var ju roligt!" och gör det till en större del av sin försörjning än enbart en hobby.

Just precis. Mycket handlar om viljan att lyckas, och visst kan man lyckas, det finns det ju bevis för.

Jag uttrycker mig illa, men någon kanske fattar. Vad gjorde jag av kaffet? Där....just ja.....*lufs lufs*

Inte alls, jag förstod dig  

/Kimma

Nu kom jag på ett illustrerande exempel. I den biföreningen jag varit med i, tar vi upp beställningar ur en bra katalog från medlemmarna och lägger till det som ska beställas till föreningens försäljning av utrustning och åker till Töreboda från Mjölby och handlar. Alla delar glatt bensin och ingen knorrar. Vi äter gott på vägkrog och får skvallra lite och prata om bästa biodlingen. Vi tar med allas vax, som vi tillsammans har smält och renat. Hinkar lånas ut till honung. Och samlas in för att köras till SBR. Om det är en kurs, eller studiebesök....samåker dom intresserade (igen utan att knorra och se hinder) till självkostnadspris. På hösten köps socker till bästa pris i säckar med någons släpkärra. Om någon hittar fint kärnvirke till ramar, talar han om det eller rent av sågar upp det i rätt dimention och delar med sig, till en rimlig kostnad. Man har kommit överens om en ras i området, för att eliminera korsningar och kunna hjälpa varandra att para drottningar. Om någon kommer på en underlättande idé, så dryftas den, stöts och blöts, provas och ratas, ELLER accepteras som en god idé. Gubbarna tjänar pengar på sina bin här ute! Med hjälp. Skraltiga, sega små gubbar som får till 10000:- till 20000:- med lite djävlar anamma.

Denna verksamheten sker paralellt med importer, världmarknad, EU och stordrift. Men det hindrar inte lilla Arne att ändå leverera sin 28 litershink samtidigt som Stor-Gustaf levererar sina 900 kg i samma transport.

Byt sen ut alla ord och begrepp i exemplet och tänk "kanin".

Tack Gruff, kunde inte sagt det bättre själv  

Det finns i landet ett väl fungerande linjenät för frystransport oberoende av var du bor i förhållande till dina kunder.
Gösta

Undrar bara.... brukar man låta kunden stå för fraktkostnaden, eller är det ytterligare en kostnad att lägga till?

Gällandfe fraktkostnad är det alltid slutkunden som får ta den kostnaden. Om du lägger in den i priset eller tar ut den specad är upp till dig men den skall belasta kunden.
Gösta

om säg 5 mindre ser till att få fram 200 kaniner på ett år, av samma ras och med samma foder och levererar samtidigt

Här vill jag klargöra mig lite. Jag menade 200 kaniner var.

(Och har du redan en stor fet slakteribyggnad är det ett extra plus     )

För mig skulle det duga med ett litet också. Bara det är godkänt.

Intressant tråd...
Det är ju det här med information och samarbete vi jobbar med inom kaninproducenterna  .

Jag kommer att utöka min uppfödning och sedan får vi se om det blir Hishult eller Trollhättan som får ta emot mina kaniner. Det finns säkert plats för fler kaniner i min bil när jag åker... (det var ju transporten tråden handlade om  )

Hejja hejja !!!!
Tar du mina med dig i bilen   *hoppas på ett ja*

Däremot så försöker jag gardera mig och samtidigt föda upp de som utställningskaniner (fransk vädur) men det verkar som om marknaden är större för köttkaniner??!!

Jag står och stampar. Ska, jag, ska jag inte? Fick man besked utan förbehåll så...
Min egen gardering....får väl bli att äta upp alla själv....hm, under några år. Frukost, lunch och middag.

Hmjo, visst är det så. Men t.ex. 30 nya burar är en rätt kännbar satsning för ett hushåll där ingen jobbar heltid.

Fast, kommer fabbo slaktbil och knackar på så.....

Vad klok du är...
För min egen del så finns "färdigt utrymme" då jag har ett stort stall med gott om plats över...Visst räknar jag med att investera lite pengar, men jag har nog tänkt i samma banor som dig där...
Vill inte min man äta kaninkött i massor så har ju vi oxå ett antal och hundar och katter...har inte tänkt på det sättet innan...

En fråga, off topic kanske, är det OK (lagligt) att slakta själv för eget bruk? Om man vill sälja till bekanta, vad gäller då?