Detta står i SAOL;
"RÄNTA
© Svenska Akademien, uppdaterad:2008-09-24
[Webbversionen är inte slutkorrigerad.]
SPALT: [R3955] [red. avslutad år 1961]
rän³ta², sbst.², r. l. f.; best. -an; pl. -or.
(förr äv. re-)
[sannol. etymologiskt iden tiskt med RÄNTA, sbst.¹; räntan av slaktade djur har sannol. förr brukat lämnas ss. ersättning till betesägare l. djurvårdare o. d. (se ELIDÉN i ANF 48: 255 ff. 1932))
[1]
1) i sht slakt. sammanfattande benämning på de vid slakt (l. tillvaratagande av dödat villebråd) urtagna inälvorna av ett djur (ofta med undantag för njurar); äv. dels i allmän nare anv., med inbegrepp av huvud (med tunga) o. fötter (förr äv. blod), dels i inskränktare anv., om enbart tarmar o. mage; äv. mer l. mindre bildl.
HovförtärSthm 1672 A, Verif. 109. Den så kallade räntan el(le)r småmaten, effter Svinen. ÅgerupArk. Brev 22/11 (1742).
Tarmarne med de öfriga inelf vorna, blodet, hufvudet och fötterna kallas räntan. BERLIN Lrb. 141 (1852).
ENGSTRÖM Äfv. 61 (1908; i bild). ARONSON SlumpMyndl. 171 (1922; om tarmar).
Sedan uppskäres försiktigt bukhinnan utan att skada tarmarna, mellangärdet lossas runt om, struparna lossas och hela räntan vältes ut, var vid tillses att njurarna bli kvar. PETRE HbJäg. 52 (1931; i fråga om skjuten älg). Man skar först upp .. (fårkroppen) mellan frambenen för att taga ut den s. k. räntan, d. v. s. hjärta, lungor och lever. LEVANDER DalBondek. 1: 316 1943. jfr KALV-, SVIN RÄNTA m. fl.
[2]
2)
[sannol. bildl. anv. av 1]
boktr. i pl., om stil o. d. som tagits ut ur tryckform vid korrigering o. d. men ännu icke lagts på sin plats i kasten.
FRÄNDBERG 1935. GrafUppslB 1951. SAMMANSÄTTNINGAR: Ssgr: (till 1):
RÄNT-MAT. kok. o. slakt. mat tillredd av ränta l. räntor. TLev. 1915, nr 6 A, s. 4. "