Har ni alla kaninerna till mat ??

[Travelerhorses]

Frågan var inte riktat åt mig men jag svarar ändå.
Visst känns det ibland när man måste avliva/slakta ett djur man kanske haft länge.
Jag gjorde eldprovet strax före jul och slaktade en av mina äldre avelsdjur, en hona jag fäst mig vid litegrann. Och det var inte helt lätt men sambon hämtade henne ur buren åt mig och bar ut henne i slaktrummet där jag väntade och väl där är även hon i princip "bara" en kanin som alla de andra. Man måste se det så annars kan man inte ha djur på det viset jag har. Nu var hon dessutom dålig i bakpartiet så jag gjorde henne en välgärning,annars hade det nog varit mycket svårare. Sen kelar man inte överdrivet med de djur som ska gå till slakt. Inte mer än att de accepterar min beröring och min närvaro för att inte bli alltför stressade den dagen det är dags för slakt.

Att avliva djur som lider det klarar även jag .
Har tyvärr blivit tvungen att skjuta några av gårdens djur genom åren

Det är nog själva tanken som är lite svår att komma över ,, o sen få barnen att förstå eller ska man inget säja kanske?
Känns inte rätt det heller .....

[Kimma]

Att avliva djur som lider det klarar även jag .
Har tyvärr blivit tvungen att skjuta några av gårdens djur genom åren

Det är nog själva tanken som är lite svår att komma över ,, o sen få barnen att förstå eller ska man inget säja kanske?
Känns inte rätt det heller .....

Tror knappast små barn tar skada av att lära sig hur saker och ting går till. Senast tittade både 2 och 4 åringen in i slakteriet medans jag flådde och tog ur ett tiotal kaniner och de höjde inte ens på ögonbrynen utan frågade bara vad jag gjorde och om vi skulle äta dom sen. Barn tar naturligare på saker och ting än vi vuxna.

[LillaSophie]

precis. det är ju föräldrarna som lär barn vad som är ok/inte ok/äkligt/hemsk/roligt/etc. tar man det som om det är naturligt tror jag, som inte har några barn än  , att barn inte tar det hårt då heller.

[Potatisblomma]

Ja, här vet barnen vad de äter! Har noga förklarat att det är djur även i falukorven på Ica.

Vi har kelkaniner och matkaniner, vilket som är vilket bestäms redan från början. Jag fäster mig inte lika mycket vid de kaniner som är tänkta till middagsbordet, och det verkar inte som om barnen gör det heller.

Dottern, 8 år, fick ta en kull på sin kanin förra sommaren OM de kaninungar som inte såldes fick gå till slakt. Det blev en stor kull och bara en blev såld, resten blev mat.  Den enda kanin hon pratar om och saknar är den sålda 

[skogstrolla]

Mej personligen så har jag inte några problem med de
jag kelar lika med alla djur.
Är uppvuxen med grisar kor getter å litte annat.
Den gång det har varit värst var med ponnyn vi hade haft i 21 år
då grät jag floder.

[skogstrolla]

Måste bara tillägga de om hur barnen kan se de
mina syskonbarn dom pratar om djuren å gullar å har sig
å nästa sekund så hör man
- men så go midda du blir

men minstingen hrm 9 år han sprang in till min mor å far
alldeles anfådd å säjer
-moster mördar en kanin ...  e de min midda de??
å den fick jag avliva pga en stor skada tyvärr de va min gullegris de

[Erica]

Här har vi oxå djuren till både mat och kel, eller i omvänd ordning. Vi har nu köpt våra första avelsdjur av kaniner och bara "pojkvaskern" fått till det blir det förhoppningsvis kaninungar i dagarna. Våra barn på 5 och 7 år vet att vi äter djuren och tycker det är OK. Våran minsta var med vid slakten av lammen och hade inga problem, men 7 åringen tyckte det var äckligt med blodet och gick in och spelade dataspel.... Dom får själv välja och tycker det är helt OK. Jag har oxå förklarat varför vi äter våra egna djur, att det även är djur i förpackningarna på ICA, men dessa djur vet vi inte om dom har haft det så bra som våra, åkt långa transporter, stressade mm. Så våra barn tycker det är bra att vi kelar och tar hand om vår mat  .

Sen var minstingen lite rolig i höstas när vi slaktat första kalven Stina. Det blev kalv flera dagar i rad... Då sa han vid matbordet : -Mamma ska vi äta Stina idag igen?