Förr var jag något av en pedant. Då jag just flyttat hemifrån stod disken aldrig särskilt länge och inte över natten. Nu spelar jag i en annan division. Sedan maken och jag flyttade ihop har min degenrering tilltagit, mest som ett jagets försvarsmekanism, så att jag inte ska få panik

.
Sedan vi flyttade till huset har det ballat ur helt

. Här finns ju inget varmvatten, så var gång man ska diska blir det till att koka. Därför är den minimala diskbänken proppfull, det lilla, lilla slagbordet i köket likaså, och fanimej om det inte står lite disk på bordet i rummet också! Vi tänker oss detta som en genomgångsfas innan kommunalt avlopp och diskmaskin kopplas in, och - helighet - den där varmvattenberedaren vi haft liggande i över ett halvår. Det är så man får tänka så att man står ut. Jag önskar mig ett välordnat kök som är större än tre kvadratmeter (nu pratar jag inte golvyta!). Då skulle det vara lite lättare att hålla ordning.
Nu har jag fyllt båda vattenkokarna för att ta en omgång när jag för omväxlings skull inte är hemifrån mer än halva dygnet...

Skönt i alla fall att man inte är ensam om diskkrisen!
