
Inför flytten, i värsta röran, fick min fv Selma tillbringa natten lös inne hos marsvinen. Jag spärrade av för att hon inte skulle ta sej in till mammorna med ungar och la galler över pallkragarna så hon inte kunde äta upp de andra marsvinens mat.
Under natten lyckades hon bryta sig genom avspärrningen.
Resultat: En död, delvis uppäten marsvinsbebis

Mamma marsvin saknar en stor tuss med päls som jag förvånat fann utanför kragen, utan att förstå vad som hänt. Först när de skulle flyttas fann jag ungen, kall och tilltygad, och la ihop två och två. Usch, så lessamt! Jäd-a kanin...
Jag börjar undra om Selma har ett mindre lynnesfel. Två gånger har hon bitit mej rejält. Hon har blivit sur för att jag gett mat i fel ordning eller bara för att jag tar matskålen. Hon är heller inte kärvänlig som min hane utan tvär och envis. Ska bli spännande att se om tjurigheten nedärvs. Isf blir inga ungar sålda av den damen...
Aja, ibland blir det inte som man tänkt sig. Fast Selma är underbar på sitt vis. Kanske hon blir gosig med tiden?
/Dandelia