Till minne av Rocky

[Galopp]

Våran tjocka feta hankatt blev påkörd i går kväll  Han kom till oss 2006 då vi hade problem med råttor och han var 1 år då. Han fann sig på en gång men hade vissa problem att ta råttorna eftersom han hade varit innekatt och var därför inte så rutinerad. Jag minns hur han försökte gång på gång  och råttan skrek och skrek innan den slank ner i hålet den kom ifrån. (Ett hål i murbruket på skorstenen vi inte kunde täppa till) Men han lärde sig och en morgon kom han nöjt upp och lade en råtta i min säng och sen var råttproblemet löst.
Han låg i min yngsta sons vagn och gjorde att grabben fick fästingar två gånger  . Min sambo vägrade kastrera honom eftersom han har svårt med tanken att punkulorna skulle bort och så ville vi ha en kattunge efter honom så vi skaffade en dam till honom för ett år sedan. Men hon var naturligtvis steril och vi beslutade att han skulle kastreras nu till våren.
Han var en otroligt snäll och mysig katt och den här vintern har han förvandlats till en riktig "bebis". Han låg i famnen och njöt så fort han fick chansen. Han kunde klättra upp och ta tag i en som om han kramade en och så spann han. Tog man honom ur knät så klättrade han bara upp igen. Varje natt sov han i min säng och många gånger somnade jag med honom i mina armar. Han kunde ligga brevid en som en bebis då han var stor och man hade armarna runt honom och han bara njöt.
Om jag fick välja ett djur som jag skulle vilja vara så var det att vara han. Han gick dit han ville, snodde katt mat från grannens katter, var inte rädd för hundar och njöt av allt som livet hade att ge. Han hade ingen tanke på att någon kunde göra honom illa utan älskade alla och tog varje chans som fanns till kel.

Men igår knackade en granne på dörren och sa att en grå och vitt katt låg påkörd vid vägen så jag gick ut på en gång. Jag såg redan på långt avstånd att det var han. De var en stor katt som låg där och han var en jättekatt. Han hade troligtvis fått en ordentlig smäll som gett massiva inre blödningar då det runnit mycket blod genom näsa och mun annars fans inga ytliga skador på katten. Han var fortfarande varm och mjuk så jag lyfte honom och bar hem honom. Det kändes som om han fortfarande levde men allt blod avslöjade naturligtvis att så inte var fallet. Jag ska göra i ordning en kista idag och vi ska begrava honom i morgon där vi har våra andra djur. Min gamla hund Ludwiq som man kunde tala med som en människa och Ajdas kanin Maja. "Esset" (fotot under mitt forumnamn) ligger naturligtvis inte där eftersom han var en häst men han gick samma öde till mötes som Rocky och de blev påkörda på samma plats. Så där det fanns blod från "Esset" förra året finns blod från Rocky nu 

Det här är väl ett sätt att säga hej då till en fantastisk katt. Han blev 6 år och vi älskade honom så mycket och kommer alltid att minnas honom. Jag han fortfarande känna hur han griper tag i min tröja med sina klor för att spinnande trycka sig mot en..........

I morse när jag kom mer på nedervåningen så var så var ytterdörren öppen. Kanske slank han in i natt i allafall och sov med mig i sängen.......

[RäddförDamien]

 

[MiaPia99]

Många tröstande kramar till er 

Gråter för er och er saknad 

[Cokett]

Skickar en stor tröstekram till er   
Nog tror jag han sov i din säng Han ser dig från sin katthimmel
    Hälsning Cokett

[DaisyMalone]

Beklagar av hela mitt hjärta din förlust. sorg och saknad!
Åh, det gör så ont att mista de man älskar och särskilt på ett sånt sätt.
Hittade själv en av våra hankatter påkörd vid vägen för någon månad sen...men vetrinären brukar säga att de hinner
åtminstone aldrig lida vid ett slag i huvudet för de är väldigt känsliga just där...värre är väl om man hittar dem halvt lemlästade
och vid liv kanske... Men saknaden värker oavsett!

Men Gud välsigne dig för all kärlek du gett honom och för att du medan han levde behandlade honom som den prins han var skapt att vara!!!

[Galopp]

Tack för det fina ni skriver och jag är precis som du säger DaisyMalone tacksam över att han troligtvis inte lidit. Det måste ha gått fort och jag är glad att jag kunde bära honom hem honom som han var 

[Tokyoboy]

Jag har ocksa forlorat alskade husdjur till bilar och sjalv hamnat under hjulen pa en oforsiktig forare en gang. Numera hatar jag bilar (har ingen bil, aker inte bil, har inget korkort) med all min makt. Jag ska tanda ett ljus for Rocky och forbanna bilar lite extra ikvall!

[Gronavagen]

Så  fin  han var. Jag beklagar verkligen.

[Galopp]

Fick just reda på att min brors frus lillasyster också dog i går  Hon kämpade mot en infektion i hjärtat, klarade den, fick nytt hjärta men vaknade inte igen. Så igår somnade hon in för gott, hon blev inte ens 30 år 

[Paradisgården]

Usch vad tråkigt...

Men skönt att ha härliga minnen att tänka tillbaka på i alla fall.

[Nina W]

Rocky var en genomtrygg, go kisse. Jag kænner med er som førlorat honom. Och jag ær upprørd før att den som kørde ihjæl honom inte brydde sig om att stanna.

[Azoo-Lina]

Jag är ledsen för dina förluster men måste dela med mig av en lite historia som jag hörde på en begravning.

Mannen som begravdes var knappt 60 och dog i Kina ett par dagar efter den stora tsunamin 2004. Han dog dock inte i tsunamin utan fick en hjärtinfarkt på sin arbetsplats(svenskt företag verksamt i Kina).

Vi var naturligtvis många som var ledsna och lätt chockade över att ha förlorat en vän så oväntat. På begravningen hör jag mannens barnbarn som var 7  år försöka trösta en äldre man som gråter och är väldigt ledsen.
 Den lille grabben säger ungefär såhär.

"Du, du ska inte vara ledsen. Morfar vill alltid hjälpa människor och framförallt barn som mig när vi är ledsna. Du förstår väl att morfar var tvungen att dö och bli en ängel för att hjälpa alla barn som dog i tsunamin. Hur skulle dom annars klara sig och hitta sina föräldrar om inte morfar hjälpte dem? Du kan ju inte vara ledsen för att morfar gör något som han är så bra på!  Jag är jättestolt över min morfar"

Pojkens ord var väldigt förtröstansfulla och så fulla av insikt och övertygelse att jag var beredd att tro dem rakt av....

Kanske är det så att Rocky är den ängeln som  har tagit på sig  uppgiften att vara varm gosig och trygg för er släkting när hon behövde hjälp på andra sidan.

[RäddförDamien]

Jag är ledsen för dina förluster men måste dela med mig av en lite historia som jag hörde på en begravning.

Mannen som begravdes var knappt 60 och dog i Kina ett par dagar efter den stora tsunamin 2004. Han dog dock inte i tsunamin utan fick en hjärtinfarkt på sin arbetsplats(svenskt företag verksamt i Kina).

Vi var naturligtvis många som var ledsna och lätt chockade över att ha förlorat en vän så oväntat. På begravningen hör jag mannens barnbarn som var 7  år försöka trösta en äldre man som gråter och är väldigt ledsen.
 Den lille grabben säger ungefär såhär.

"Du, du ska inte vara ledsen. Morfar vill alltid hjälpa människor och framförallt barn som mig när vi är ledsna. Du förstår väl att morfar var tvungen att dö och bli en ängel för att hjälpa alla barn som dog i tsunamin. Hur skulle dom annars klara sig och hitta sina föräldrar om inte morfar hjälpte dem? Du kan ju inte vara ledsen för att morfar gör något som han är så bra på!  Jag är jättestolt över min morfar"

Pojkens ord var väldigt förtröstansfulla och så fulla av insikt och övertygelse att jag var beredd att tro dem rakt av....

Kanske är det så att Rocky är den ängeln som  har tagit på sig  uppgiften att vara varm gosig och trygg för er släkting när hon behövde hjälp på andra sidan.

Hear hear! Så bra fångat.

[FM]

Så mycket sorg från mina ögon tårarna rinner 

Tröstekramar/

[Galopp]

Kanske är det så att Rocky är den ängeln som  har tagit på sig  uppgiften att vara varm gosig och trygg för er släkting när hon behövde hjälp på andra sidan.

Kanske är det så  Vi tog ju hem min sambos dotters överblivna kattunge Nisse som ligger med Rocky på ett av fotona. De är av samma skrot och korn men Nisse är ju några år yngre så att säga. Samma dag som Rocky blev påkörd tänkte jag att om några år så kommer vi ha två gosiga fetknoppar som kommer att sova på oss i vår soffa och i vår säng. Två tjockisar som vi kommer att snubbla över så att man tvingas ge dem mat för att själv kunna överleva och inte bryta nacken 

Men nu försvann han, vår Rocky. Kanske är han med min brors frus syster, då har hon gott sällskap. Hon kämpade i en månad tid ungefär och vaknade aldrig under denna tid. Vi hoppades alla att hon skulle vakna efter att ha klarat så mycket men nu blev det aldrig så. Det man ska lära sig av det är att man ska vila om man är trött. Hon var engagerad i för mycket och var trött och sliten men lyssnade inte på sin kropp. Och så en dag svimmade hon och infektionen var för långt gången. Den hade redan förstört henne hjärta men de fick kontroll på infektionen och hon fick nytt hjärta men kroppen orkade aldrig att återhämta sig 

Vi har Nisse kvar som gosar med oss. Sen har jag min lilla Busan som är ett år. Hon går mer runt och vakar och kelar inte så mycket. Däremot väntar hon varje kväll på att jag ska lägga mig för då kommer hon för att lägga sig och sova på mig.

Egentligen har jag en enorm tur som har har fått möta dessa underbara individer. Endel har levt kortare tid andra har levt länge. Vi får dem till låns och de ger oss kärlek när vi behöver det som mest. Rocky har följt oss genom vår svåra tid och nu när allt blivit bättre har han lämnat oss. Kanske är han nu hos någon som behöver honom mer........

Tack för det ni skriver, det värmer att ni finns. Det känns bättre nu och vi ska begrava Rocky idag. Vi får glädjas åt minnena vi har kvar och njuta av dem så vi får uppleva i framtiden Kram

[Andromedae]

Vad oerhört tråkigt  .
Men vad skönt att ni har fått honom att begrava, inte för att det gör saken lättare, men ni behöver ju inte fundera på vad som hänt och ni vet att han "är hemma igen" nu.
Alltid lika jobbigt att förlora en familjemedlem, som mina husdjur är för mig.