Sambete / Växelbete

[Charlotte]

 Jag har varit och kollat på en försöksgård där man testade växelbeten med fjäderfä och nöt.
Först gick det kvigor sedan höns i flyttbara hus och några gäss. Dom pratade mest om gässen som vakter för hönsen, men jag skulle tro att dom också äter en del parasiter. Jag ska se om det finns något på InterNet om försöken.
Detta var det enda jag hittade:
http://www.cul.slu.se/information/publik/ekhaga2001.pdf
Där står inget om kvig/höns,gäss växelbete.
Nu hittade jag det:
http://www.livsmedelssverige.org/hona/sara_antell_popvet.htm
I en rationell skötsel så krävde tydligen just den modellen för mycket arbete och behövde ändras...
Men om man själv har fjäderfäna för husbehov tycker jag det kunde vara värt att prova.
 Jag hade mina unghöns på bete i elnät efter fåren en sommar men där fattades antagligen gässen eftersom höken kom på besök

                                     Mvh
                                 Charlotte

[javill]

Det låter mycket intressant. Kanske gör hönsen lite nytta redan nu. De sprätter glatt i fårens vinterhage närmast fårhuset. Ser dem knappt aldrig inne på gården längre sen de flyttade till nya hönshuset som vetter ut mot hagen.

[Exotica]

Jag har däremot omvänt problem (tror jag  ). Mina ena flock jakar fick förra året giardia. Den troligaste orsaken till detta är att vi har en stor flock vitkindade gäss som koloniserar dammen och betesvallarna i denna hage. Vissa veterinärer säger UGH, andra säger att giardia får man leva med!  I alla fall så är alla överens om att det är gåsskitarna som är problemet. Om detta är ett problem specifikt för vildgäss eller inte, vet jag inte!

[ulfg]

Det här börjar bli en väldigt rolig, fast kanske lite vildvuxen tråd om sam/växelbete. Jag vildar till det ytterligare genom att fråga alla kunniga människor en sak: hur bekämpa veketåg med bete på varierad naturbetesmark? Det blir bara blötare och blötare här i Västverige, tuvtåteln och veketågen poppar upp lite överallt. Funkar häst efter att fåren gjort sitt?

Mvh, Jonas

[anette i bugared]

Det här börjar bli en väldigt rolig, fast kanske lite vildvuxen tråd om sam/växelbete. Jag vildar till det ytterligare genom att fråga alla kunniga människor en sak: hur bekämpa veketåg med bete på varierad naturbetesmark? Det blir bara blötare och blötare här i Västverige, tuvtåteln och veketågen poppar upp lite överallt. Funkar häst efter att fåren gjort sitt?

Mvh, Jonas

Beror kanske på hur "kräsna" hästarna är, men våra fjordingar äter i alla fall rätt bra av veketågen. Tuvtåtel är jag osäker på hur den ser ut.

[agge]

För att bekämpa parasiterna har jag hört att häst ska vara bättre än nöt att växelbeta med.
Våra hästar går ofta tillsammans med fåren o det funkar bra även i mindre hagar.

Ankor och gäss äter sniglar och snäckor som kan vara mellanvärdar för vissa parasiter. Både snäckorna och ankorna/gässen gillar vatten och våtmarker så där funkar det, men mina hönor är inte speciellt förtjusta i vare sig våtmarker eller vinbärssnäckor, vet inte hurpass de äter snigelägg, men jag tror inte de är särskilt bra på det.

Våra Myskankor åt aldrig en enda mördarsnigel men hönsen tyckte sniglarna  var rena godiset.

[javill]

Det här börjar bli en väldigt rolig, fast kanske lite vildvuxen tråd om sam/växelbete. Jag vildar till det ytterligare genom att fråga alla kunniga människor en sak: hur bekämpa veketåg med bete på varierad naturbetesmark? Det blir bara blötare och blötare här i Västverige, tuvtåteln och veketågen poppar upp lite överallt. Funkar häst efter att fåren gjort sitt?

Mvh, Jonas

När betet börjar bli sämre tar både häst och kor tuvtåtel och veketåg här. Fåren har jag inte sett äta det.

@agge, det lät bra att dina höns äter mördarsniglar. Inbillar mig att det är färre av dem nu än precis efter det varit så varmt och det började regna igen i somras så hönsen har kanske varit framme i alla fall. Fast det är kanske önsketänkande.   

[Exotica]

Det gick inte att länka till sidan från Svenska Djurhälsovården så därför klistrar jag in den här istället! Teknik är ju inte riktigt min grej! 
2008-09-01

Sambete mellan får och nöt

Sambete och växelbete mellan får och nöt är en månghundraårig tradition. Genom lantbrukets rationalisering och djurslagsspecialisering samt årtionden med ganska utbredd användning av avmaskningsmedel har dock en del av kunskaperna kring sambetesdriften fallit mer eller mindre i glömska. Med nutidens många önskemål och krav på mera ekologisk drift i allmänhet och minskad medicinförbrukning i synnerhet så platsar dock återigen mycket av kunskaperna och fördelarna med växelbete såväl för den större eko-besättningen som för den mindre hobbybesättningen. Nedan följer en sammanfattning av fördelarna med växelbete samt en kort lista på risker värda att uppmärksamma.

Fördelar

Ökat utnyttjande av betet
Får och nöt har lite olika sätt att beta, både vad gäller själva bit-tekniken samt valet av betesväxter. Får har en mera klippande bett, något som överlag är mera skonsamt mot växtligheten jämfört med nötkreaturens mera slitande teknik. Detta tillsammans med att listan över begärliga växter skiljer sig till nästan omvänd ordning djurslagen emellan gör att betesmarken genom sambete/växelbete utnyttjas skonsamt men mycket effektivt. Denna effekt förstärks dessutom genom att får betar delar av de rator nötkreaturen lämnat kring sina egna träckhögar och vise versa.  Summerar vi detta kan naturbetesmarken utnyttjas upp till 20 % mera effektivt genom växelbete/sambete. Som bonus kommer dessutom sparade kostnader för betesputsning, något som ofta är nödvändigt vid betesdrift med endast ett djurslag.

Minska parasittrycket
Ur en veterinärmedicinsk synvinkel är detta den klart största vinsten med sambete/växelbete. Denna fördel i sig räcker gott för att fundera över möjligheterna att få till betesdrift med får och nöt. Alla parasiter med undantag för leverflundrorna är artspecifika för respektive djurslag. Detta innebär att nöt och får inte kan insjukna i varandras parasitsjukdomar vliket vi kan utnyttja mycket effektivt. Parasittrycket vill generellt minska en del genom att det vid sambete går färre djur av varje djurslag per ytenhet – en ren utspädningseffekt. Men den stora vinsten ligger i att nöt och får betar varandras rator och på så vis betar den delen av betet som har högst parasitförekomst. På så vis elimineras ett mycket stort antal parasiter.

Vid växelbete (att man låter betesfållan betas av ett djurslag i taget) har man samma effekt vad gäller betandet av varandras rator, men nu fås inte den utspädningseffekt som vid sambete. Detta uppvägs dock oftast med råge genom att djuren flyttas mellan fållorna ganska ofta. Idealt är att låta djuren gå ca 3 veckor i samma fålla för att sedan byta, men även system med betesbyte efter 5-6 veckor kan fungera bra.
Både sambete och växelbete kan ge så lågt parasittryck för respektive djurslag att avmaskning helt kan undvikas. För att få en indikation över hur högt smittrycket är rekommenderas träckprovtagning tidigt under betesäsongen (4:e betesveckan). Beroende på ålder och antal får respektive nöt tas träckprov åtminstone på det djurslag som löper störst risk att drabbas av parasitsjukdom.

Ole Martin Hegrestad
Nöthälsoveterinär
 

 

[ulfg]

Tack för svaret om att både häst och nöt tar veketåg/tåtel när övrigt bete tryter på hösten.
Då putsar jag sumpgräset i juli/augusti och försöker få över en häst eller ett par kalvar under hösten att beta bort skiten. Det riktigt radikala vore väl vinterbete, men det kräver en hel del annat.

I övrigt är det nog inte putsjobbet  ändå som är intressantast med växel/sambete. Det är möjligheten till minskad parasitrisk, som den hedervärde veterinären redogör för. Tänk att på sikt nästan kunna slippa avmaska. Ekobönder antar jag borde alltid komplettera sina nöt med ett par får eller tvärtom.

Mvh, Jonas

[svekhult-ia]

Ja, det blev sannerligen en intressant tråd av detta! 

En fråga till då, om man vill köra den enkla vägen och "byta djur" med grannen för växelbete, vad bör man tänka på då för hästar resp. nöt? Nötbesättningen åtminstone ska kanske vara hälsoklassad på något vis?

[Exotica]

Hänvisar återigen till Svenska Djurhälsovården för information.
2008-06-23

Bete  - en resurs värd att vårda

Betet är en resurs för varje fårägare, men det kräver planering och vård för att utnyttjas på bästa sätt. Rätt producerat är bete ett foder av hög kvalitet till lågt pris. Det ger utöver föda dessutom möjligheter för djuren till ett naturligt beteende och stor rörelsefrihet.
Betets kvalitet och kvantitet varierar under säsong och mellan platser och därför måste beläggningen variera under betessäsongen. För att jämna ut tillgången kan man komplettera med ytterligare betesareal efter slåtterskörd.
Selektiv avbetning
Ett får betar mycket selektivt och är en verklig finsmakare. Ju mer bete ett får erbjuds och ju fler växter desto mer selektivt betar de. Precis som nötkreaturen har de en muskelkudde  istället för tänder i överkäken, men fåren kan bita av gräset till skillnad från korna som sliter av det med tungan. De kan alltså beta närmare marken. Fåren väljer ut lågväxande arter, späda gräsplantor och örter. Grässtänglar och andra fiberrika växtdelar ratas och lämnas kvar. Däremot äter får gärna löv under hela säsongen. Fåren väljer, till skillnad från nöt, en kost som innehåller mer råprotein och mindre cellulosa, medan hög sockerhalt tilltalar båda djurslagen. Man förmodar att fåren väljer växter med hjälp av lukt och smak efter behov eller som de av erfarenhet vet är lättsmälta. Betesstudier visade att får föredrar klöver framför gräs, men det var ändå en blanddiet som gällde. Fåren håller ihop i familjegrupper. Tackorna lär sina lamm att beta som hon själv gör med sina betespreferenser. När sedan tacklammen är vuxna väljer de fortfarande att vara i närheten av sin moder och beta.

Val av betesplats
Fuktiga marker undviks av får. De föredrar höglänta, väl avdikade och vidsträckta marker, gärna med tillgång till buskar och träd. Har fåren möjlighet att välja växlar de mellan olika typer av betesmark under dagen. Frodigt bete mitt under dagen, medan de troligen väljer att beta naturbetesmark med mer varierad och torrare växtlighet under morgon och kväll. Vid blöt väderlek undviker fåren frodiga beten, sannolikt beroende på att de inte vill äta en alltför vattenhaltig föda.  Dessutom går beteskonsumtionen ner under regnperioder då djuren betar kortare tid och i stället står och hukar i regnet. Tillväxten på lammen brukar var bättre torrår jämfört med nederbördsrika år.

Betessläpp
Fåren ska släppas ut på bete tidigt på våren, så de hinner vänja sig vid foderbyten. Betet på våren är mycket kraftigt och näringsrikt, så lämpligen utfodras fåren parallellt med vallfoder minst under en två –tre veckors period. En beteshöjd på ca 4-5 cm är lagom vid betessläpp. De första månaderna är betestillväxten hög, så det gäller att anpassa djurbeläggningen därefter. Avkastning på bete varierar och skillnaden är naturligtvis störst mellan naturbetesmark och åkermarksbete, men även variation inom betestyp är stor. På försommaren kan beläggningen  på åkermarksbeten vara 12-18 tackor med lamm per ha, medan i juli-augusti bör betessarealen fördubblats. På naturbetesmark kan motsvarande beläggning i början av säsongen vara 6-8 nylammade tackor.

Nytt bete
Man ska aldrig vänta med att byta bete tills gräset är nertuggat. Risken med hårt nedbetade marker är, förutom magra djur som inte växer, att djuren drabbas av parasiter. Ett välmående, välfött lamm klarar alltid en parasitsmitta bättre än ett i negativ näringsbalans. Dessutom undviker inte fåren lika tydligt att beta nära den egna gödseln som andra djurslag gör. Därför måste djurbeläggning regleras eller djuren flyttas under säsong för att undvika parasitsmitta. Rator skall putsas bort.

Betessystem
 I princip finns det två typer av betessystem, kontinuerligt bete samt rotationsbete. Ett strikt kontinuerligt bete har samma antal djur på samma areal under hela betessäsongen. Detta lämpar sig främst för lågavkastande naturliga betesmarker med skiftande natur. Det är ett enkelt system som bygger på en låg djurbeläggning, men är inte optimalt då det antingen blir rator på sommaren eller betesbrist på hösten. Det finns även en klar risk för parasitproblem.

Rotationsbete innebär att djuren roterar med olika långa intervaller runt i fållor. Här gäller det att ha kontroll på parasitsmittan, så att inte tackor och lamm kommer tillbaks till smittat bete. Oftast kombineras systemet med skörd av vallar, vilket förbättrar beteshygien och utnyttjande samtidigt som man kan minska parasittrycket.

Sambete och växelbete är ytterligare möjligheter att förbättra betesutnyttjandet. Sambete innebär att flera djurslag betar samtidigt, medan det vid växelbete finns ett djurslag i taget på betet. Växelbete kan ske under samma säsong eller mellan åren. Vanlig kombination på bete är nöt och får, och eftersom djuren har olika betesbeteende ger sambete både en produktionsförbättring samt ökad biodiversitet. Djurhälsoaspekter måste dock diskuteras, där smitta mellan nöt och får, såsom BVD och Border disease, måste undvikas.

Betesplanering
Känsligast av alla är de nyfödda lammen och dessa ska erbjudas ett bete med så lite parasiter som möjligt. Därför ska tackor med lamm erbjudas ett parasitfritt välkomstbete de första fyra veckorna på våren, där det inte gick får året innan. Betet räknas som parasitfritt om en sommar och två vinterperioder har passerat. Inga lamm skall återvända till välkomstbetet. Helst ska lammen bara flyttas framåt och inte tillbaks till under året tidigare betade marker, medan tackorna kan återvända. För att undvika att tackan smittar ner betet måste träckprov tas innan betessläpp. Vid behov avmaskas tackan. Om det inte finns något parasitfritt bete kan en sen lamning vara ett alternativ då betessmittan minskar kraftigt i juni, om inga unga djur uppförökar smittan. Vallen kan skördas (åkermarksbete) eller betas av äldre djur för att minska smittan. Naturligt sett dör övervintrade larver ut om det inte finns betesdjur. Vid avvänjning bör lammen erbjudas en vallåterväxt, då de är mottagliga för parasitsmitta. Avvänjning är ett stressmoment och stressade djur har sämre motståndskraft. Betestillväxten avtar på sensommaren på grund av sjunkande temperatur och minskad dagslängd. Näringsvärdet sjunker och oftast överskattas både kvantitet och kvalitet. Unga djur  kan behöva stödutfodras i augusti-september för att inte tappa tillväxt. Tackor kan däremot klara sig länge på bara bete. De kan omsätta ett fiberrikt och ts-fattigt foder till skillnad från de unga, växande. Tänk på att i tid  utöka betesarealen och stödutfodra vid behov. Mineraler och saltsten ska finnas tillgängligt hela säsongen. Planera även för nästa års bete redan på hösten och betänk att en hårt nedbetad vall/bete kommer igång långsammare och ger en sen start på våren nästa år…

 

Ingela Löfquist
Rådgivare, Hushållningssällskapet Kristianstad

[skum]

hej!

Vad kul att höra alla reaktioner angående gässen. Förutom att gässen växelbetade med fåren så var och är de fantastiska vakthundar. Ingen kommer obemärkt in på gården. Dessutom har de en syn som jag inte märkt hos andra djur. De kan se rovfåglar och annat "hotande" i luften långt före innan vi ser det. Deras varnande ljud är häftigt.

Skum