Det är inte åldern på djuret som avgör smaken eller om det är tjänligt till människo föda utan fem andra faktorer som betyder mest,. menar jag:
1) Om de fått rätt foder. Det är olika för alla djur arter men allmänt kan sägas att löv och ris av olika slag samt hö ger bättre smak än kraftfoder. Överfeta djur smakar sämre än "normalhulliga"
2) Brunst. Är djuret i brunst kan smaken bli oväntad på de flesta djurslag.
3) Djurets mentala levnadsmiljö sätter smak i köttet. Ju friare och artriktigt leverne ju bättre kött. "Bocksmak" är ofta resultatet av
urtråkigt liv + för mycket kraftfoder + stress den sista tiden i livet.
4) Dödssättet. Ett djur sopm avlivas lungt och med värdighet i sin invanda miljö kommer alltid att smaka bättre och ge högre köttkvallitet, även hållbarare och mer lättlagat.
5) Hygienen vid slakten. Smaken försämras drastiskt av orena knivar dvs knivar som kommit i kontakt med djurets päls eller motsvarande eller som förorenats av mag-o.tarm-innehåll eller galla. Det samma gäller givetvis slaktarens händer!
Ju äldre ett djur är ju bättre lämpar det sig för kallrökning och torkning - köttet är ju i sig självt torrare.
Vi blir ju också rynkiga då vi vuxit i visdom några år.
Ju äldre djuret är desstumer får i regel bli till färs, korv och liknande medan unga djurskött passr bättre för stekar och kotletter.
En annan regel kan sägas vara: Gammalt djur kokas - ungt djur steks. (Urgammalt djur torkas eller males.)
Att sjuka djurs kött inte skall nyttjas för föda är ju självklart!
