Riskerna med el är ju inte bara personskada genom strömgenomgång, som den här tråden tycks ha utvecklats till, utan i minst lika stor grad bör man tänka på brandriskerna genom el.

För att kunna bedöma riskerna i sin egen omgivning så bör man till att börja med se till att ha god koll på sina grundläggande kunskaper i ellära mm från skolan - känna till begrepp som ström, spänning, resistans, effekt, energi, elmängd osv, hur de relaterar till varandra och hur man gör praktiska beräkningar utifrån dem.

Det finns en samling rapporter och standarder från IEC under rubriken "Effects of current on human beings and livestock" , jag tror de är sammanfattade som IEC 60479 eller något liknande (äldre upplagor heter bara 479). Tyvärr är de (liksom andra standarder) lite väl dyra att köpa bara för nyfikenhetens skull, men har man tillgång till dem på jobbet eller kan bekväma sig att slå sig ner och läsa dem på bibliotek är det ju en annan sak.

Rent allmänt brukar det anses att strömgenomgång inte innebär någon större fara så länge den ström som passerar genom kroppen understiger 30 mA (den ström som en vanlig jordfelsbrytare löser ut för). På en del håll där man vill skärpa säkerheten ytterligare, t ex inom vården eller på förskolor, använder man 10 mA jordfelsbrytare.
Om man utsätts för mycket korta strömstötar (storleksordning enstaka ms) med relativt långa intervall, så tål kroppen mycket högre strömmar utan bestående skada.  En elstängselapparat får t ex leverera upp till 10 A toppström (motsvarande 5 kV över en last på 500 ohm) genom den människa eller det djur som tar i tråden. Men då gäller å andra sidan stränga krav på pulslängd, intervall mellan pulserna mm.


Beträffande jordat eller ojordat, så har ju praktiskt taget alla lågspänningsnät (230/400 V) numera jordad nollpunkt. Undantag är på en del håll inom t ex sjukhus och industrier där det förekommer s k IT-nät med isolerad nollpunkt. Sådana förekommer också för allmän distribution i Norge men är på väg att avvecklas där.  På högspänningssidan så har vi i Sverige direkt jordad nolla från 130 kV och uppåt (främst stamnätet) medan det mesta av region- och fördelningsnäten på 10-77 kV går med s k indirekt jordad nolla för att hålla ner jordfelsströmmarna.

Ser vi på en bostadsinstallation och jordade eller ojordade vägguttag, så var praxis i Sverige innan EU-inträdet att ha allt ojordat i vanliga torra boningsrum, medan skyddsjord användes t ex utomhus och för mer eller mindre fast installerad utrustning i kök, pannrum mm.  Vägguttag i direkt närhet av diskbänk mm brukade också vara jordade.  På så sätt uppnådde man samma säkerhetsnivå som man nådde i andra länder där det var jordat överallt men där det istället ställdes lindrigare krav på isolation i apparater och bruksföremål.  Men i nyinstallationer gjorda efter ca 1996 (nu bortser jag från en mängd komplicerade övergångsbestämmelser) används skyddsjord överallt utom för s k klass II -bruksföremål (förstärkt/dubbel isolering).

Måsar och också intressanta som vi säger att vi inte vet mycket om dom, men det bror nog på att inte observerar dom utan tar dem för givna som en del av ljuddesignen vid hamnar eller ute till sjöss.

Måsar är optimister och mästare på finna föda och kan även äta nästan vad som helst. De trivs också bra i närheten till människor, som kråkfåglar också gör, just för att de är smarta och kan räkna ut hur de ska sko sig på oss. Vet inte hur det är papegojor, men i deras habitat finns kanske inte så många människor? '

Gällande måsar; den optimala platsen att observera dem är på Skansen i Stockholm. Här slafsas det och äts från diverse gatukök och måsarna är helt hämningslösa och kan dyka ner och sluka en hel kokt korv, direkt från handen på den chockade människan Så djärva är dom.

Men som sagt är mest intresserade av kråkfåglar och då främst korpar. Vi har en koloni som flyger diagonalt tvärs över tomten. Ibland träter dom med varandra och för en del oväsen. De leker gärna med varandra också, verkar ha humor.

Det finns mycket forskning men det är i deras naturliga tillstånd som det är intressant att observera dom.

Man skulle kunna tro att de är barn eller pillande ovetandes nyfikna vuxna kvinnor som dör av elstötar men så är inte fallet: under perioden 2018-2023 dog totalt 14 personer i elolyckor, varav två kvinnor och tolv män, enligt en ny undersökning från Elsäkerhetsverket.

Det är de som har som yrke att arbeta med el som drabbas värst vilket kanske inte så konstigt och trots kunskap, erfarenhet och skyddsåtgärder lagar osv så dör elektriker i vart fall - de som dör är i regel män som också är överrepresenterade i elektrikeryrket.

Det är säkerligen som du säger att elolyckor kan ha långsiktiga följer, men här talar vi enbart om dödsfall. Trots allt, det är få som dör av el.

Hur lätt är det att dö av en elstöt?

Har dåligt kunskap om el så var och när uppstår riskerna? Tydligen behöver det inte var kraften som avgör, utan hur elen går genom kroppen. Var finns de största riskerna för oss noviser i hemmet? Är tillexempel ojordad el farligare än jordad, om man till exempel kör med en remot? Då tar man ju inte i mackapären.   

Som Simon säger, el är farligt på flera sätt. Ett sätt har du ju kommit in på, att det räcker med rätt lite om det går förbi hjärtat och stör signalsystemet. Jag har också fått många stötar, och ännu inte drabbats av hjärtflimmer eller liknande. Men jag vet flera som fått problem. Men vi är förskonade i Sverige, mycket tack vare att vi har bra elsystem.

Elfel kan också kosta en del med bränder mm

Skulle gärna vilja föda upp korpar, men det är tydligen inte tillåtet - hittar inga ägg till försäljning. Människan har alla tider varit fascinerad av korpar - smarta djur som tydligen kan bli mycket tama.

Tror mig ha uppfattat att de smartaste fåglarna är i fallande ordning; korp, papegoja samt fiskmås - trots påstående om IQ som en fiskmås. Så kråkfåglar, papegojfåglar och måsfåglar. Står intelligensen relation till vårt intresse?

Någon med erfarenhet eller berättelser om korpar, som blivit matade och tama?