SPARK OCH ELBIL

Sedan vi flyttade från Stockholm för fyra år sedan, har vi funderat på hur man löser sina transportbehov på ett ekologiskt sätt. I Stockholm klarade vi oss med cyklar och kollektivtrafik. Men i Norrland och vi höga kusten är det inte så enkelt. Den första vinterna skaffade vi en spark och den har varit till stor hjälp när väglaget har varit det rätta. Även vårt lilla bokförlag har kunnat använda detta transportmedel vid förflyttning av bokkartonger mellan lager och bostad. Måhända Albert Bonnier började på samma sätt för 100 år sedan.
Ibland har det känts frestande att skaffa bil i denna region med så stora avstånd. Men vi har hittills klarat oss med att hyra en sådan när transportbehovet inte kunnat lösas på annat sätt.

I somras kom det stora lyftet. En ELBIL. Vårt förlag och boklager har vuxit och distributionen blivit så stor att vi inte klarade oss med cykelväskor eller sparkstöttingar. Taxi och hyrbilar blev för oekonomiskt. En lastmoped hägrade och varför inte en av de nya, eldrivna sådana. På en resa in till Stockholm upptäckte jag "Mini-el City", en elektrisk minibil som även kan registreras som moped. En månad senare, efter provtur mm, beställde vi elmopeden, som fick namnet Elfrida. Nu använder vi henne nästan dagligen för transporter av kartonger och varor till och från post och affärer. Och när vi kommer hem är det bara att stoppa in en sladd i ett väggurtag i förrådet. Med viss spänning väntar vi på nästa elräkning - men enligt uppgift skall Elfrida nöja sig med 37 öre per mil i strömkostnad. Överkomligt, eller hur!

Nu har både lokalpress och folk fått upp ögonen för detta fina fordon. Vi kan inte göra en enda tur utan att få uppskattande blickar eller tecken. Och de som får en chans vill titta närmare och intervjua föraren. Det gäller både pojkar från fem till sjuttiofem och kvinnor. Den som har kontaktproblem bör skaffa en tuff liten elbil! Med en liten elbil kan man med gott samvete färdas in i 200-talet!

Peter Norrthon

Kommentera gärna artikeln