Varför kollektiv?

[flingan]

Hej! Jag är bara nyfiken på varför så många vill bo i kollektiv?
Många här verkar vilja det, flytta ut till landet o starta kollektiv.

Är det för att få känna samhörighet?
Är det för att få hjälp med gården, tips av varandra?
Rädd för att känna sig utanför?
Umgås med likasinnade?

Själv gillar jag friheten i att vara ensam. Jag har aldrig haft ett behov av att ha människor runt mej hela tiden.
Dessutom är det alltid roligast när man får bestämma över saker o ting själv! =)
Samhörighet, tips o råd o hjälp är inte svårt att få när man bor i en liten by.

Så varför behöver man ett kollektiv?
Jag är bara undrar!

[Suresh]

Har du haft syskon?

[Don Purush]

Som socialantropolog och sociolog kan jag förklara detta med att den mänskliga apan är ett flockdjur. Genom att samla sig i flock kan man lättare än annars mota bort faror och hot som hindar utövandet av det gamla in och ut, i syfte att föra dna vidare.  

[flingan]

Jadå, en bror har jag. Vi har alltid kommit bra överens, och jag lever nu i ett lyckligt parförhållande. Hurså?

[Suresh]

Jadå, en bror har jag. Vi har alltid kommit bra överens, och jag lever nu i ett lyckligt parförhållande. Hurså?

jag har hört åtminstone 4 teorier varför folk vill bo i kollektiv:

1) Ideologiska eller religiösa argument

2) ekonomiska och praktiska skäl, tex studentkollektiv.

3) Stamteorin (Purush linje)

4) Behovet att bearbeta (avsaknaden av) tidiga familjerelationer, t ex avsaknad av syskon.

På grund av förklaringsmodell nr 4 ställde jag min fråga.


Till detta kan väl läggas att det under ungdomsåren är lättare, enklare, billigare, bekvämare och framför allt säkrare att söka sexualpartners i en kollektivmiljö, än att behöva gå på krogen och dra hem engångsragg, eller ännu värre - att flytta ihop och skafffa massor av ägodelar med någon som man efter ett par månader tycker stinker.

[Fred]

Vissa trivs med stort socialt umgänge, andra gör det inte.

Jag har själv aldrig kommit speciellt bra överrens med människor och saknar inte umgänge utöver det oundvikliga (kontakter med kassörskan i affären, brevbäraren vid paketinlämning, föräldrasamtal i ungarnas skolor m.m.
Mänsklig kontakt utanför familjen är svårt att helt undvika när man har barn men jag väljer att inte träffa folk mer än nödvändigt. Mitt behov av ensamhet är stort och jag vill ha minst 8 timmar/dag i total ensamhet vilket min familj respekterar. Min bästa årstid är vintern då man kan dra iväg och leva längs sina trapplines utan att behöva springa på en enda människokäft på flera veckor åt gången  .

Fast internet är å andra ett sjysst sätt att umgås på, ledsnar man på någon är det ju inget större problem att slippa ifrån.
Bo kollektivt skulle jag inte palla många timmar. Min lilla familj och djuren räcker bra och blir över för att täcka mina sociala behov.

[Suresh]

Vissa trivs med stort socialt umgänge, andra gör det inte.

De enklaste svaren är ofta de riktigaste.

[Magda]

Jag älskar att ha folk runt mig. Men då vill jag ha klara spelregler. Vem som bestämmer måste vara klart för att jag ska trivas.

Jag kommer från en stor familj, vi är fem syskon. Och den blir ju bara större med åren så ett tätt umgänge blir det ju. Men är vi hemma hos mig så är det ytterst jag som har sista ordet. Jag skulle bli galen i kollektiv. Eller så skulle alla andra bli galen på mig först....

Jag tror faktiskt att uttalad hierarki kan gynna den svaga. Vad tror ni?

[Suresh]

Jag älskar att ha folk runt mig. Men då vill jag ha klara spelregler. Vem som bestämmer måste vara klart för att jag ska trivas.

Jag kommer från en stor familj, vi är fem syskon. Och den blir ju bara större med åren så ett tätt umgänge blir det ju. Men är vi hemma hos mig så är det ytterst jag som har sista ordet. Jag skulle bli galen i kollektiv. Eller så skulle alla andra bli galen på mig först....

Jag tror faktiskt att uttalad hierarki kan gynna den svaga. Vad tror ni?

Om ett kollektiv skall vara öppet för nya medlemmar måste det nog finnas en tydlig rollfördelning i det.

I ett gammalt ingrott kollektiv där medlemmarna blivit familjära med varandra kan man nog göra lite hur som helst - som i en vanlig familj. Detta sällskap blir dock mer slutet för utomstående, tror  jag.

Frågan är vilket som är mest utvecklande.

[naggen]

Om en grupp inte kan existera utan ledare bör gruppen upplösas. Den består då inte av tillräckligt utvecklade individer och kommer därför förmodligen aldrig att kunna uträtta något vettigt.

Lite sådär nyfiket: hur många långlivade kollektiv finns det tro?

[Suresh]

Om en grupp inte kan existera utan ledare bör gruppen upplösas. Den består då inte av tillräckligt utvecklade individer och kommer därför förmodligen aldrig att kunna uträtta något vettigt.

Det där är anarkistiskt snömos. Som om det skulle finnas ett sätt att ordna kollektivt samboende på.

Jag har bott i kollektiv både med och utan formellt ledarskap. Och mitt-emellanformer. De är bra var och en på sitt sätt. Vilken form kollektivet får beror på de som bor där och vilket syfte kollektivet har. Och hur öppet det är mot omvärlden.

För övrigt finns det något mycket paradoxalt hos anarkister som föreskriver att det inte får finnas någon form av auktoritär ledning. Det är ganska auktoritärt att säga så.  

[Väinämöinen]

Ett mycket märkligt beteende det där. Att direkt underkasta sig ledaren. Alla individer är fria från början men kan inte snabbt nog utse någon som förtrycker dem. Av gammal vana kanske. Tron på att det måste vara så. Att frånvaron av ledare och demokrati direkt leder till anarki och kaos. Som om alla individer vore idioter. Även i familjeliknande grupper kan man givetvis leva och existera som en fri individ utan ledare. Ledare behövs nog sällan. De flesta individer har nog helt klart för sig hur man deltar i grupper. Gruppens mål bör därför vara känt från början.
Detta är nog den absolut enklaste vägen till frihet. Att låta bli att utse ledare. Om någon ändå tar makten skall denne ignoreras. En svag individ blir aldrig starkare genom att underkasta sig. Inte heller på så kallat demokratiskt vis. En stark individ underkastar sig heller aldrig och lämnar då hellre gruppen.
Om en grupp inte kan existera utan ledare bör gruppen upplösas. Den består då inte av tillräckligt utvecklade individer och kommer därför förmodligen aldrig att kunna uträtta något vettigt.

frånvaron av ledare är anarki... det kan men behöver inte vara liktydigt med kaos... sen beror det på vad man menar med ledare... hos alla människor existerar det hela tiden olika hierarkier och människor har olika status i en grupp av människor... dessa hierarkier är dynamiska och förändrar sig hela tiden... jag befinner mig hela tiden i situationer där anarki praktiseras... när jag umgås med kompisar... fikar... sitter i skogen och filosoferar... anarki är det naturliga tillståndet...

[Sar]

Jag har också svårt att förstå viljan att bo i kollektiv. Under studietiden bodde jag i kollektiv men det var nödvändigt för att klara ekonomin och anledning till att det gick bra tror jag var att man visste att det var för en begränsad tid.
Efter mina år som utbytesstudent i annan familj (trivde utmärkt) och senare studiekollektivboende lovade jag mig själv att aldrig någonsin bo tillsammans med eller anpassa mig till någon jag inte var kär i.
Blotta tanken på att flytta ihop med andra människor nu ger mig hurven  

[Väinämöinen]

För övrigt finns det något mycket paradoxalt hos anarkister som föreskriver att det inte får finnas någon form av auktoritär ledning. Det är ganska auktoritärt att säga så.  

inte auktoritärt... principfast...

[Suresh]

inte auktoritärt... principfast...

Ok, jag köper det - för de anarkister som väljer att leva efterden icke-auktoritära principen.

Men hur kan man som anarkist säga att detär fel av andra att vilja leva under en auktoritär princip?  Det innebär ju att man som anarkist försöker sätta sig över andras livsval.

Därför måste anarkister i sin utopi, för att vara konsekventa, öppna upp möjligheten för dem som vill leva auktoritärt - att göra det.  

[Väinämöinen]

Ok, jag köper det - för de anarkister som väljer att leva efterden icke-auktoritära principen.

Men hur kan man som anarkist säga att detär fel av andra att vilja leva under en auktoritär princip?  Det innebär ju att man som anarkist försöker sätta sig över andras livsval.

Därför måste anarkister i sin utopi, för att vara konsekventa, öppna upp möjligheten för dem som vill leva auktoritärt - att göra det.  

jo... men då sker det ju på frivillig basis... att man till exempel underkastar sig en lärare eller en disciplin... men jag tycker det är alltid viktigt att ha en skeptiskt inställning till auktoriteter... dom ska kunna ta kritik och vara öppna för att verkligen visa att  dom vet vad dom håller på med... och att dom lever som dom lär... d.v.s. dom ska vara öppna för kritisk granskning... jag tycker att det är skillnad på att vara en auktoritet inom ett område som man har färdigheter i och därigenom förtjänar andras respekt (dessa människor brukar utmärka sig genom sin ödmjukhet, villighet till dialog och frånvaron av maktbegär) och ha tillskansat sig en position genom hänsynslöshet, fjäskeri, falskhet och intriger...

[Suresh]

jo... men då sker det ju på frivillig basis... att man till exempel underkastar sig en lärare eller en disciplin... men jag tycker det är alltid viktigt att ha en skeptiskt inställning till auktoriteter... dom ska kunna ta kritik och vara öppna för att verkligen visa att  dom vet vad dom håller på med... och att dom lever som dom lär... d.v.s. dom ska vara öppna för kritisk granskning... jag tycker att det är skillnad på att vara en auktoritet inom ett område som man har färdigheter i och därigenom förtjänar andras respekt (dessa människor brukar utmärka sig genom sin ödmjukhet, villighet till dialog och frånvaron av maktbegär) och ha tillskansat sig en position genom hänsynslöshet, fjäskeri, falskhet och intriger...

När Magda säger att hon vill ha ordning och reda i ett kollektiv och veta vem som bestämmer och därmed startar denna diskussion antar jag att hon just gör detta på "frivillig basis". Jag antar inte att hon har blivit beordrad av någon hemlig illuminati att skriva så.

Sen gäller det ju i detta att underkasta sig en lärare eller en disciplin att man ofta gör det för att växa som människa. Om då läraren upptäcker att lärjungen har ett mekaniskt drag att ifrågasätta allt omkring sig för att flytta fokus för behövlig förändring utanför sig själv - ja då är det hans förbannade skyldighet att se till att den unge lärjungen lär sig hålla käften.

Finns säkert någon bra zenhistoria om detta.

[Väinämöinen]

suresh:

När Magda säger att hon vill ha ordning och reda i ett kollektiv och veta vem som bestämmer och därmed startar denna diskussion antar jag att hon just gör detta på "frivillig basis". Jag antar inte att hon har blivit beordrad av någon hemlig illuminati att skriva så.

då tycker jag att magda ska låta bli att flytta in i ett anarkist-kollektiv... nä men skämt åsido... man kan mycket väl ha ordning och reda om man tillsammans har delegerat uppgifter åt var och en... då har man en naturlig ansvarsfördelning där var och en är en auktoritet på sitt område... då blir det gruppen som bestämmer över den enskilde individen... självklart kan man ha en "hövding" eller "ordförande" för att saker inte ska spåra ur men då blir denna person ställd under gruppen och kan avsättas när som helst om personen inte håller måttet... vad det gäller illuminati-teorierna så är det ju bara en massa paranoida konspirationsteorier... jag befattar mig inte med sån b.s. ....  

suresh:

Sen gäller det ju i detta att underkasta sig en lärare eller en disciplin att man ofta gör det för att växa som människa. Om då läraren upptäcker att lärjungen har ett mekaniskt drag att ifrågasätta allt omkring sig för att flytta fokus för behövlig förändring utanför sig själv - ja då är det hans förbannade skyldighet att se till att den unge lärjungen lär sig hålla käften.

jo... men då har man ju redan valt att underkasta sig läraren efter att noga ha granskat denne... det finns tre sätt att ta till sig information:

1) antingen så är det såhär eller så är det inte såhär
2) ååååh... det är såhär (baserat på vem som är duktigast på att snacka)
3) det kanske är såhär eller såhär... hmmm... kontemplation... insikt...

det är oxå bättre att inte ha någon lärare alls än en dålig... dåliga lärare finns det gott om... många narcisister som är duktiga på att manipulera människor och snacka b.s. och ta hutlöst betalt...

suresh:

Finns säkert någon bra zenhistoria om detta.

Bodhidharma and the Emperor Wu

Emperor Wu of China was a very benevolent Buddhist. He built many temples and monasteries, educated many monks, and performed countless philanthropic deeds in the name of Buddhism. He asked the great teacher Bodhidharma, "What merit is there in my good works?" Bodhidharma replied, "None whatsoever." The Emperor then asked, "What is the Primal meaning of Holy Reality?" Bodhidharma answered, "Emptiness, not holiness." The Emperor then queried, "Who, then, is this confronting me?" "I do not know," was Bodhidharma's reply. Since the Emperor did not understand, Bodhidharma left his kingdom.

[Suresh]

Du missar poängen Väinömöinen.

Poängen var inte att du skulle förklara de anarkistiska sätten att lösa auktoritetsproblemet, utan att se hur du som anarkist väljer att förhålla dig till människor som vill leva med en auktoritet.

De är ju trots allt i majoritet här i världen.

[Suresh]

Återigen - frågan för mig gäller inte förekomsten av förtryck och utsugning därute i det stora stygga samhället, utan hur frihetligt sinnade människor av olika slag förhåller sig till de människor som frivilligt väljer att bo eller arbeta i företag/kollektiv med en tydlig förutbestämd maktfördelning.