Hur länge kan man ha samma tupp?

[SelmaXXX]

Konstig fråga? När man väl få en kull kycklingar ska man göra sig av med tuppen då?? Han kan ju annars bli far till sina döttrars kycklingar igen. Hur gör ni andra?? Eller om man behåller en ny kycklingtupp? Han är ju då bror till sina systrar som får kycklingar??

[Anna]

Man kan ha samma tupp länge. Höns är inte så känsliga för inavel. Det bästa är att starta med en hönsgrupp där alla inte är släkt med varandra, för då kan det gå längre innan man behöver få in nytt blod. Syskonavel är dock värre än avel far/dotter (låter alltid lika läskigt att säga så, men det handlar inte om människor...). Man kan alltså ha kvar "gamla" tuppen hur länge som helst och behålla hönkycklingar efter honom om man vill utöka flocken.
Det finns väl olika sätt att se om de börjar bli för inavlade. Ett är att befruktningen börjar gå ner tex.

[Soshila]

Syskonavel är dock värre än avel far/dotter.

Jasså, är det så? Synd, för jag hade nästan bestämt mig att behålla den tuppkyckling jag fick i år i stället för hans far som är lite skraltig. Men han kommer då att gå med två av sina systrar. Hur illa är det?

[Fredrikslund]

finns massor med tidigare trådar och disskutioner om detta. som jag har förstått det är varken syskon eller fader,son osv. farligt. om man inte har dom kvar i många generationer. i naturen har dom ju inte mycket val, blir nog endel syskon parningar där är bara vi som har blivit så nojiga. man säljer mycket bättre om folk vet att djuren är obesläktade, därför tror jag det har blivit så himla viktigt för oss "uppfödare" att byta tupp varje år. men för vissa är det inte så lätt, om man tex inte vill ta in djur blir det en hel del planerande eftersom det tar ett halvår för den tuppen att bli könsmogen osv osv. och man kanske har en ovnig färg eller ras och då blir det ännu svårare att få tag i det material man vill ha och de kan ju leda till att det bli någon syskon parning.. hoppas ni förstår

[Linkoso]

Har inte bytt tupp på 13 år i min blandgrupp... Eller egentligen har vi aldrig "bytt" tupp utan när vi har behövt en ny (som var senast 13 år sedan) var tack vare ett rovdjur som tagit den gamla. Befruktningen ligger så gott som på 100% ännu varje vår/sommar, inga missbildningar eller svaga djur... De blir snarare härdigare och härdigare istället vad jag har märkt. Inte en sjuk blandishöna eller tupp på massor av år ur den gruppen.

Dock så har jag ju 13st tuppar gåendes i flocken vilket innebär att det aldrig är samma tupp som är far till allting. Ju fler tuppar ju större genetisk bredd. Så om du har flera tuppar i flocken kommer det ta ännu längre tid innan du märker att du behöver ta in nytt blod.   

[JBF]

Syskonparning är "värre" eftersom syskonen delar på samma gener (från tuppen och hönan), medan föräldrar och barn endast har 50% samma gener. (Såvida inte pappa är farfar, morfar, bror och kusin också givetvis). Men generellt är inte inavel något att vara rädd för, problemen kommer smygande efter mååånga generationer först.
(Jag sa till min sambo härom morgonen vid frukostbordet att jag funderar på att köpa några kaniner för ett inavelsprojekt... Hans aptit försvann på stört av detta lilla skämt..  )

//JBF