allmänna höns ledsen tråden

[Azoo-Lina]

att jag hatar höken efter att han tagit en av mina gullhönor det har jag nog rätt att tycka Och ska den överleva så finns det ju annat i naturen att leva av, men den är inte bara stygg , den är oxå lat, tar det som finns lättast tillgängligt

Om man har tamdjur och vill ha dem naturen (=ute) så är din din uppgift som djurägare att skydda dem från rovdjur, inte rovdjurens skyldighet att ändra sitt beteende! Du har rätt att vara ledsen men inte rätt att hata vilda djur för att deras naturliga beteende inte överensstämmer med dina önskemål...

Hat är dessutom ett väldigt "starkt" ord och har startat många krig.... Använd det med omdöme!

Sorry, kanske hårt  men det är min bestämda  åsikt!

[ängesgården]

visst, sverige är ett fritt land alla har vi rätt till våra åsikter ::)nu är iallafall en av gullhönorna väck, och nog vet jag att det inte går att ändra på hökens beteende, men hatar honom det gör jag iallafall ( men det lär ju knapast hjälpa) Men inte har jag tänkt att starta något krig ( Bara mot höken )

[Rosa]

Akta så den inte skadar sig bara när ni krigar, kriga mjukt..

[Jenny på Stora Väsby]

Vad svårt det är att vara hönsägare. Mycket händer i hönsgården som är svårt att tolka för en nybörjare och det verkar vara svårt att få rimlig och kunnig veterinärhjälp - alla verkar vara utlämnade till självmedicinering (?) och det är inte så lätt att ge sig på som helt grön.

Startade våren med 12 fina kycklingar: 2 tog vi bort på grund av marekliknande vingelsymptom, en höna tog höken, en tupp blev för stöddig och fick ätas upp, två fina damer fick akut lunginflammation (eller något liknande) och nu har ytterligare en dam stopp i krävan och dåligt allmäntillstånd. Jag känner mig lite ledsen och uppgiven med mina fina höns. Är det alltid så här? Kanske mest ledsen över att känna mig så ensam när det händer något akut.

[Rakadero]

Känner med dig Jenny! Det är svårt i början! Man är så orolig och det är så nytt och ansvaret känns lite tungt. När det händer mycket.

Du har haft extrem otur och fått vara med om en hel bunt av allt ont som kan hända en hobbyhönsägare. Synd att det skulle behöva hända när du var nybörjare. Vi hade det mycket smidigare. Vi hann vara hönsägare i flera år innan det hände något och vi har inte varit ute för värre saker än ett par höktillslag, ett lusangrepp, en stopp i krävan som vi fick nacka och så givetvis alla dessa övertaliga tuppar som man med hjärtat i kläm får ta av daga...

Men det är inte alltid så! De tråkiga dagarna uppvägs av de goda. Jag hoppas att du får uppleva dem med. För höns kan ge så mycket glädje också. När det fungerar!

Och du är INTE ensam. Vi är många här!

[Lycka]

En stor varm kram Jenny.
Nu har du haft otur.
För det mesta går det bra , inga större olyckor än att höken har
tagit två av mina "bästa" hönor.

[jan98]

Höna blev ihjäl biten av en hund här om dagen 

[flax]

Min allra finaste dv. kochintupp, Harry II, blev ihjälbiten av dotterns hund....

Helvetesjävlaskit.

Jag är mest arg på mig själv som inte fått ordning på hönsgården, utan några av de minsta lyckades ta sig ut... Och hund(jäveln) tog min gullegris.... 

[Paradisgården]

I morse dog min älskade lille Mose... Han var en så duktig tupp och dog efter att ha försvarat sin flock mot något rovdjur. Han var fortfarande varm när jag hittade honom... Alla andra höns satt och tryckte på olika ställen medan Mose låg död utan yttre skador men med blod som kommit ur näbben. Först tyckte jag att ingen fattades, men nu på kvällen såg jag att en av ungtupparna fattas. Antingen har han lagt sig på något annat konstigt ställe eller så var det honom rovdjuret tog. Det konstiga är att det syns inga tecken på bråk och panik, inga fjädrar utom två stycken vid Moses döda kropp..

[Smajsan]

ÅÅH! Nej vad sorgligt Paradisgården.Jag blir nästan tårögd bara av att läsa det du skriver  Stackars dig och stackars duktiga tupp. Jag skickar massor av kramar till dig som tröst.

[Smaragda]

Vi bor i ett villaområde i ett litet samhälle. Vi skaffade våra första kycklingar i somras, dvärgsilkeshöns och dvärgkockin. Vi brukar inte lämna dem ute ur hönsgården själva, men denna dag var ena sonen ute med dem en stund, medan jag gick in för att städa undan inne och sambon skulle laga mat. Efter en halvtimma kommer han in och säger att han inte hittar alla hönsen. Vi rusar ut och räknar igenom de vi ser. Det fattas tre stycken, två dvärgkockin och en vit dvärgsilke!     

Alla höns är uppskrämda och ligger gömda på ställen de inte brukar vara på. Grupperna är omkastade och det märks tydligt att något hemskt har hänt. Jag har gråten i halsen och undrar i vilken ända man bör börja, leta eller samla in hönsen i hönsgården? Vi börjar med att samla in dem som vi kan se i hönsgården. När jag ska knacka på fönstret till de söner som är kvar inne, flaxar en av hönorna fram ur rabatten som ligger under ena barnrumsfönstret. Nu är det två som fattas... Jag ringer till mina föräldrar och gråter, säger att vi saknar höns och att jag undrar om någon av dem kan komma och hjälpa till att leta efter dem. Mamma säger att pappa ska komma och leta, det tar ca en kvart att åka med bilen.

Under tiden hittar vi en ganska stor hög med fjädrar under en buske, en av de som de älskar att ligga och sol- och sandbada under. Det känns som att hjärtat sjunker som en sten inom mig och jag förstår att detta nog inte kommer sluta lyckligt. Ca tio meter bort, där vi brukar lägga vårt trädgårdsavfall, hittar vi ännu en hög med fjädrar efter samma höna som nyss. Med gråten i halsen letar vi igenom allmänningen så gott vi kan, ropar, lockar. Lyfter på buskar osv. Kan tillägga att jag har fåstingfobi, så jag brukar aldrig vara utanför vår tomtgräns annars pga att jag är så extremt rädd att få fästingar på mig...men jag kände att jag måste övervinna den rädslan i detta fall. Hur jobbigt det än var, gick jag ut i det höga gräset, bland snåren, buskarna, träden osv...letade precis överallt.

När jag efter en stund går tillbaka in på vår tomt, och går upp i vårt jordgubbsland som är fullt med ogräs i år, ser jag plötsligt något vitt...går lite längre fram och ser att det är en silketuss! Den ligger och trycker nästan helt gömd under ogräset, med huvudet tryckt intill grannens staket. När jag tar upp den, skriker den för livet!!!    Den tror att det är rovdjuret som tar den, stackars liten! Men jag blev så glad! Jag bar den i famnen när pappa kom, kunde inte riktigt släppa in den till de andra direkt. Den hade sitt huvud tryckt mot min haka och jag pratade med den hela tiden medan jag fortsatte att leta på vår gård. Det kändes som att den behövde vara hos mig en stund och lugna ned sig, innan den fick komma till de andra.

Sambon, jag, pappa, våra barn och ett flertal av deras kompisar, grannar...ALLA letade så gott vi kunde, överallt. Men vi hittade aldrig något mer spår efter vår lilla, lilla höna. Inga fler fjädrar, inga spår av blod eller så... Sorgen var mycket tung bland alla inblandade och familjen grät i flera dagar. Barnen kunde inte sova på kvällen. De var riktigt ledsna, grät, var rädda osv. Men så kom jag på att säga till dem att jag trodde att min mormor säkert hade tagit hand om vår höna uppe i himlen. Och att hon satt och hade henne i knät och pratade med henne, precis som vi brukade göra.  Och den tanken och bilden gjorde att de till slut kom till ro. Jag struntar i vad andra tycker om det, alla har rätt till sin åsikt. Så även jag... ;-)

Under flera dagar efteråt, märktes det att de varit med om något riktigt otäckt. Gruppen som förlorat en, vågade sig inte ens ut i hönsgården förrän framåt kvällen, dagen efter, tex. De andra höll sig väldigt nära hönsgården och gick ut och in där, fastän vi var ute på tomten och de vanligtvis brukar följa efter och se vad vi gör. Men inte den första tiden efteråt, då vågade de inte.

Vi tror att vår lilla höna blev offer för en vild katt som våra närmaste grannar såg vid tiden för försvinnandet. Hon var nog en enkel match... Hon älskade att bli buren, kom och sprang emot oss alla så fort hon såg oss. Klev upp på våra fötter om hon inte blev upplyft snabbt nog...så hon tydde sig väldigt mycket till oss. Saknaden är fortfarande väldigt stor och vi kommer aldrig glömma henne. Vi har ju våra höns som husdjur inte nyttodjur, så därför är det kanske inte så konstigt att vi saknar henne så mycket nu?

[getalina]

Höna blev ihjäl biten av en hund här om dagen 

Stackars höna o stackars dig.   

Hoppas den som äger hunden håller bättre koll på den i fortsättningen. 

[Stellan_J]

Illerbesök och 8 döda höns. Nu har jag bara två kvar :-(

[tillyvonn]

Paradisgården; Var Moses densamma som  Albin ?
Så sorgligt att hitta sina djur ihjälbitna...

[Jenny på Stora Väsby]

Tack för stödet! Jag ska försöka tänka på att ni finns där när det är jobbigt. Hoppas hitta hönskunniga i närheten också. Ger alla ledsna hönsälskare här en stor kram/ Jenny (Jek)

[Paradisgården]

ÅÅH! Nej vad sorgligt Paradisgården.Jag blir nästan tårögd bara av att läsa det du skriver  Stackars dig och stackars duktiga tupp. Jag skickar massor av kramar till dig som tröst.

Paradisgården; Var Moses densamma som  Albin ?
Så sorgligt att hitta sina djur ihjälbitna...

Tack så mycket Smajsan.. Det känns fortfarande förfärligt... har inte ens tagit bort kroppen än, för jag vill liksom inte acceptera att han är borta , det känns fruktansvärt att liksom "slänga" honom - han fattas verkligen och man blir ju hela tiden påmind eftersom det syns så tydligt i flocken också; den andra tuppen har inte fattat att det är han som skall ta över nu... Det är lättare att komma över en höna eller låg tupp, för det syns inte i flocken, den fungerar precis som vanlig, bara att det fattas en. Nu har ju hela flocken liksom fallit och jag saknar så hans pockande och kontakten man fick med honom som jag inte riktigt får med någon annan höna eller tupp - man fick sån speciell ögonkontakt med honom, och hans söta puffiga byxor när han sprang omkring på sitt alldeles speciella vis... Han ligger under en foderback ute i gräset, men nu är ju solen framme och värmer idag, så måste ta bort honom nu innan han börjar ruttna och så...

Nä, Mose var den första tuppen.. Aron (Albin) är den som inte förstått att det är han som är högst nu.

[Olofssonskan]

Trist dag idag. Min allra första höna, Agda, gick ut i vanlig ordning i morse med övriga höns. När jag senare gick in i hönshuset för att städa så sitter hon uppruggad på pinne. Tar henne i famnen och hon protesterar inte det minsta. Blir riktigt orolig då det aldrig har hänt. Tar in henne i värmen. Ger henne favorit mat och vatten som hon vägrar att äta. Har under dagen vid många tillfällen fått i henne några droppar vatten, ingen mat. Sen eftermiddag så låg hon bara med slutna ögon och andades ansträngande. Lördag och minst tre dagar till veterinär och medicin. Kan ju självklart inte se henne lida så. Tog henne nu innan det blev för mörkt ute. Kommer aldrig mer att döpa en höna till Agda. . . .     

[camilla elisabeth]

Deppar lite över att det ska vara så svårt att hitta bra faveroller...

Var spekulant på en höna, men det visade sig att hon helt saknade benbefjädring.

Så var det dax för mina ägg från Norge att kläckas, första kycklingen har tittat fram... Och den saknar en tå, har alltså bra 4... 

Vad är det här!?!

[svartorkidee]

Blivit av med vackra tocken å en höna av en jakthund igår  en kyckling saknas fortfarande... jävla skit.. 

[tillyvonn]

Blivit av med vackra tocken å en höna av en jakthund igår  en kyckling saknas fortfarande... jävla skit.. 

Så trist svartorkidee....
Nu är det älgjakt och det springer lösa jakthundar omkring. Jag törs inte släppa ut hönsen för frigång.