Odling av säd enligt Natural Farming-princip i nordligt klimat!

[Georgisten]

Ta en titt på den här artikeln: http://eap.mcgill.ca/CPW_9.htm

Den beskriver hur man kan odla vete i vårt klimat utan plogning, gödsling eller besprutning. Detta enligt principen för Masanubo Fubuokas Natural Farming (do nothing-farming).Vad tror ni? Funkar det är det inte mycket investering som krävs. Bara utsäde egentligen!

[Anders S]

Det här en form av bearbetningsfritt jordbruk för höstsäd, som dessutom kännetecknas av extremt gles och mycket tidig sådd. Man sår (åtminstone i Frankrike) vid midsommartid. Det är samma som för midsommarråg (i Sverige), som dock brukar sås tätare och i bearbetad jord.

Detta är helt klart värt att pröva, förslagsvis i mycket liten skala till att börja med. Paul Teepen har prövat på en dåligt dränerad lerjord i Sörmland och inte haft någon vidare framgång.

Det finns en amerikansk studie som säger att no-till inte fungerar bra på alla jordar. Det man studerade var förmåga att binda kol. Detta är kopplat till produktion och hushållning med mullbildande ämnen, så det säger nog en del om hur bra det fungerar inte bara vad gäller växthuseffekt utan även som odlingsmetod.
No-Till Works, But Not Always Applicable for Storing Carbon
http://www.extension.org/pages/No-Till_Works,_But_Not_Always_Applicable_for_Storing_Carbon

Här är ett citat:
"Basically, those soils that are well-drained, are silt/silt-loam in texture, warm quickly and have some sloping characteristics prone to erosion are excellent candidates for no-till," said Lal, director of OARDC's Carbon Management and Sequestration Center. "Clay soils or other heavy soils that drain poorly, are prone to compaction and are in areas where the ground stays cooler may not always increase carbon storage through no-till."

Svensk sammanfattning för dem som tycker engelska är jobbigt:
Väl dränerade och måttligt tunga jordar (något osäker om korrekt översättning) som värms upp snabbt och ligger i sluttning och är utsatta för erosion är utmärkta kandidater för att odlas utan jordbearbetning. Lerjordar och andra tunga jordar som är svårdränerade, är benägna att bli packade och ligger i områden där jorden är relativt kall ökar inte alltid sin förmåga att binda kol genom att man går över till bearbetningsfritt jordbruk.

Jag skulle nog välja en väldränerad jord i relativt varmt läge. Lerjord skulle nog vara tänkbart om detta var uppfyllt. Jag skulle pröva dels mer normal såtid för höstsäd, dels tidigare. Jag skulle pröva olika utsädesmängder. Jag skulle pröva dels utan bearbetning, dels att så i bearbeta jord till att börja med. Jag kanske t o m gör detta nån gång, om jag hinner.

Jag skulle också sätta mig in i mer om det bearbetningsfria jordbruk som finns i Sverige. Dock känner jag inte till något ekologiskt sådant.

Ta en titt på den här artikeln: http://eap.mcgill.ca/CPW_9.htm

Den beskriver hur man kan odla vete i vårt klimat utan plogning, gödsling eller besprutning. Detta enligt principen för Masanubo Fubuokas Natural Farming (do nothing-farming).Vad tror ni? Funkar det är det inte mycket investering som krävs. Bara utsäde egentligen!

[Skytten]

Är det inte lättare jordar som är mest utsatt för errosion, och att vid torka vinden tar bort mycket. Detta problem är ju inte helt okänt i USA.  Eller på de flesta uppodlade stäpper.

Med ökade energipriser, skulle tom en lägre avkastning kunna tolereras, om en del av bearbetningen kunde sparas in.

Med plogfritt, menar man väl oftast att inte vändplog används, det krafsas väl ändå lite på ytan.

[Anders S]

Erosion var en faktor bland andra. Dessutom spelar den mindre roll i Sverige.

Plogfritt eller plöjningsfritt betyder egentligen att man inte plöjer. Men man har tydligen något felaktigt börjat kalla jordbruk med ingen eller helt minmal jordbearbetning för plöjningsfritt, där man alltså inte heller harvar, stubbearbetar eller kör med djupkultivator, utan på sin höjd bearbetar lite integrerat med sådden. Jag föreslår att man kallar detta bearbetningsfritt istället. Det svarar mot det engelska no-till. Jag uppfattar att det är bearbetningsfritt det handlar om här. Marc Bonfils och Masanobu Fuluokas metoder innebär helt klart bearbetningsfritt.

Är det inte lättare jordar som är mest utsatt för errosion, och att vid torka vinden tar bort mycket. Detta problem är ju inte helt okänt i USA.  Eller på de flesta uppodlade stäpper.

Med ökade energipriser, skulle tom en lägre avkastning kunna tolereras, om en del av bearbetningen kunde sparas in.

Med plogfritt, menar man väl oftast att inte vändplog används, det krafsas väl ändå lite på ytan.

[Existens?]

Sen får man inte glömma att vi har lite olika infallsvinklar.. i USA ligger skördarna på runt 3 ton/ha, medan vi i Sverige på spannmålsområdena ligger på 9 ton..bara en tanke..

[Georgisten]

Vad roligt att hitta människor som kan lite om det här!!!

Masanubu Fukuoka odlade råg, vete och ris på röd lerjord i Japan. Borde man inte kunna odla i lera även i Sverige då? Hur kommer det sig att våra skördar i Sverige är så mycket högre än i USA? Skulle det vara möjligt att i Sverige få två skördar på en säsong som Fukuoka fick med ris och råg?

Vad skulle ni rekomendera för sädessorter? Gamla härdiga traditionella, gärna lokala, sorter är det som Fukuoka rekomenderar i sin One Straw Revolution. Dinkel? Tror ni att man skulle kunna ha höstraps tillsammans med något vete som skördas senare på säsongen? Klarar vetet att slås av en gång och sedan komma upp igen för att ge skörd på hösten? Skulle man samtidigt, eller som den andra skörden, kunna ta någon form av skörd eller beta av vitklövern som man har som marktäckare?

Varför måste grödorna lagra kol? Har det något med avkastningen att göra?

Drömmässigt har jag funderat på om det skulle vara värt att odla på detta sätt, eftersom det kräver så lite arbete, och sen hyra in en skördetröska som skördar åt en... som hobby liksom. Jag kan ev. få tillgång till lite mark om jag vet att jag kan tjäna pengar till arrendet... men det är lerjord på en norrsluttning tyvärr. Dock växer vetet bra där när det odlas konventionellt. Vilket det gör nu. Kanske man skulle ta och så lite säd i sitt trädgårdsland kanske bara för att testa detta? Fukuokas bok gjorde mig riktigt sugen måste jag säga! Och han hävdade ju att han fick lika mycket skördar som sina industriellt- och traditionellt jordbrukande grannar!

Mer Fukuoka: http://fukuokafarmingol.info/faplow.html

[Anders S]

Det grundläggande svaret: testa själv! Mycket intressant om du gör det.

Lite mer specifika kommentarer nedan:

Vad roligt att hitta människor som kan lite om det här!!!

Masanubu Fukuoka odlade råg, vete och ris på röd lerjord i Japan. Borde man inte kunna odla i lera även i Sverige då?

Lera är en kall jord. I ett varmare klimat kan det gå bättre. Vårt kalla klimat leder till dålig omsättning i marken. Jordbearbetning hjälper i viss mån mot detta.

Problemen är större på dåligt dränerade jordar, eftersom de är tätare och våtare, vilket helt naturligt gör att de värms upp långsammare och har lägre biologisk aktivitet. Som jag skrev kan jag tänka mig att testa på väldränerad lerjord, gärna naturligt dränerad i sluttning. (Det får gärna slutta åt nåt annat håll än norr, men försöka duger.)

Kan man låta bli att packa jorden är mycket vunnet. Odling i meterbreda bäddar är intressant. Man går då inte i dessa. Bearbetas de med traktor (i blygsam skala) så kan traktorn grensla dem och inte packa jorden så mycket. Kräver förstås rätt utprövad utrustning. I mindre skala lämpar sig detta bra för handredskap. Detta är inte bearbetningsfritt jordbruk men en intressant  variant. Man behöver inte bearbeta så ofta och kan kanske (på detta och andra sätt) närma sig det eventuall idealet att inte behöva bearbeta alls.

Mer svar följer...

[Anders S]

Hur kommer det sig att våra skördar i Sverige är så mycket högre än i USA?

Partiellt svar: 3 ton/ha gäller i relativt torra områden som inte bevattnas. T ex stora delar av mellanvästern. Världens stora veteodlingsområden är sådana. Passar bra för vete , men brist på vatten begränsar skörden. Vi har gott om vatten och får därigenom bättre utdelning på gödsling, särskilt konstgödsling. Jordart kan också spela roll. Jag vet inte vad för slags jordar man odlar vete på i USA. Våra leror från senaste istiden är på flera sätt utmärkta odlingsjordar.

[Anders S]

Skulle det vara möjligt att i Sverige få två skördar på en säsong som Fukuoka fick med ris och råg?

Nej. Fukuoka odlade råg och korn på vinterhalvåret. Försök göra det här. Så på hösten OK, men du har inte skörd till vår eller försommar, utan sensommar.

[Anders S]

Vad skulle ni rekomendera för sädessorter? Gamla härdiga traditionella, gärna lokala, sorter är det som Fukuoka rekomenderar i sin One Straw Revolution. Dinkel?

Ja, troligen främst gamla härdiga sorter. Gå med i Allkorn och Sesam och börja samla på dig lite sorter. Men testa gärna även nyare sorter.

[Anders S]

Tror ni att man skulle kunna ha höstraps tillsammans med något vete som skördas senare på säsongen? Klarar vetet att slås av en gång och sedan komma upp igen för att ge skörd på hösten? Skulle man samtidigt, eller som den andra skörden, kunna ta någon form av skörd eller beta av vitklövern som man har som marktäckare?

Det här låter som drömmerier. Observera att Bonfils som tydligen utvecklat en fungerande metod i ett klimat lite närmare vårt - dock ändå södra Frankrike, neråt Pyrreneerna tror jag - tar en skörd på två år!

[Anders S]

Varför måste grödorna lagra kol? Har det något med avkastningen att göra?

Fotosyntes
CO2 + H20 + solljus -> socker, kolhydrater etc, d v s kolrika föreningar

Skörd och mängd bundet kol är nära relaterade. Skörderester är också kolrikt växtmaterial. De kan omsättas till mull och höja markens mullhalt som ofta är önskvärt. Mull innehåller mycket kol.

[Anders S]

Drömmässigt har jag funderat på om det skulle vara värt att odla på detta sätt, eftersom det kräver så lite arbete, och sen hyra in en skördetröska som skördar åt en... som hobby liksom. Jag kan ev. få tillgång till lite mark om jag vet att jag kan tjäna pengar till arrendet... men det är lerjord på en norrsluttning tyvärr. Dock växer vetet bra där när det odlas konventionellt. Vilket det gör nu. Kanske man skulle ta och så lite säd i sitt trädgårdsland kanske bara för att testa detta? Fukuokas bok gjorde mig riktigt sugen måste jag säga! Och han hävdade ju att han fick lika mycket skördar som sina industriellt- och traditionellt jordbrukande grannar!

Jag tror de jobbade rätt hårt på Fukuokas lilla gård. Det var rätt mycket folk där också. De skördade och tröskade i o f s för hand.

Start i liten skala tror jag är lämpligt ja.

[Skytten]

I Kinneviks stora satsning i Ukraina och Ryssland, bev avkastningen 2 ton/ha.  Fält på 10000 ha och intensivt bruk av tunga och stora maskiner.

Det är ganska troligt att man kan få ut mer med andra metoder. I byarna i dessa trakter bor självhushållare, utan maskiner som har något hektar.  Priset på kapital, energi och arbetskraft inverkar på metoderna.  Starkast är drivkraften på dessa småenheteratt få mat i magen.
 
Även under Sovjettiden var de ägda små brukningsenheterna mycket mer produktiva per yta än storjordbruken.

Stäppjordbruken med industriell produktion, har haft minskande skördar i allafall i 20 år.

[Georgisten]

Det här låter som drömmerier. Observera att Bonfils som tydligen utvecklat en fungerande metod i ett klimat lite närmare vårt - dock ändå södra Frankrike, neråt Pyrreneerna tror jag - tar en skörd på två år!

En skörd på två år totalt eller menar du en extra skörd på två år, dvs 1.5 i snitt per år? Funkar det hos honom kanske det funkar här? Jag läste om hans metod från en länk i någon annan tråd. Verkar ju inte allt för avancerat i teorin... men sen tillkommer ju säkert en massa mer ingående kunskaper om växtodling som jag inte besitter! Iaf inte än!

Det här med den kalla lerjorden var ju inte upplyftande. Kanske lerjord i norrsluttning passar bättre för gräsproduktion och betesmark? Den är nog hyfsat väldränerad iaf. Ligger aldrig vatten på ytan eller så.

Att odla spannmål i bäddar i stordrift låter som ett styvt arbete. Men en bädd för hobby kan jag nog tänka mig. En liten minikvarn i köket och sen kan man baka bröd på egen säd liksom. Mysigt!

Tack för dina utförliga svar!

[Georgisten]

I Kinneviks stora satsning i Ukraina och Ryssland, bev avkastningen 2 ton/ha.  Fält på 10000 ha och intensivt bruk av tunga och stora maskiner.

Det är ganska troligt att man kan få ut mer med andra metoder. I byarna i dessa trakter bor självhushållare, utan maskiner som har något hektar.  Priset på kapital, energi och arbetskraft inverkar på metoderna.  Starkast är drivkraften på dessa småenheteratt få mat i magen.
 
Även under Sovjettiden var de ägda små brukningsenheterna mycket mer produktiva per yta än storjordbruken.

Stäppjordbruken med industriell produktion, har haft minskande skördar i allafall i 20 år.

Kan man av detta dra slutsatsen att med ett mer decentraliserat och industriellt jordbruk skulle vi få en högre livsmedelsproduktion och fler skulle få jobb på landet? 

[Skytten]

Höga bäddar, med bredd, så traktorhjulen går utanför i gångarna, tillämpas på lättare jordar här, av de som odlar grönsaker på friland.

[Skytten]

Kan man av detta dra slutsatsen att med ett mer decentraliserat och industriellt jordbruk skulle vi få en högre livsmedelsproduktion och fler skulle få jobb på landet? 

Inte omedelbart! Men med skyhöga kostnader för insatsvaror, kan mycket väl det bli lönsammare med mer arbetskraft.
Blir det dessutom brist på areal, blir ju arealavkastningn viktig, även om lönedelen ökar på investeringarnas och bränsleåtgångens bekostnad.

Jag tror nog att de stora traktorernas tid inte blir särskillt lång.
Sista stora rycket på Göta kanal kom när järnvägen snart gjorde den mindre brukbar. Inget ovanligt att saker kulminerar innan det brakar ihop.

[Anders S]

Att odla spannmål i bäddar i stordrift låter som ett styvt arbete. Men en bädd för hobby kan jag nog tänka mig. En liten minikvarn i köket och sen kan man baka bröd på egen säd liksom. Mysigt!

Huvudsaken är att undvika markpackning och överdriven jordbearbetning, i synnerhet jordbearbetning som smular sönder jorden till pulverliknande konsistens. Men att ändå med eller utan jordbearbetning kunna få jorden lucker på djupet, samt att få till fungerande betingelser för frögroning när det behövs. Bäddar är ett sätt som underlättar detta (särskilt luckerheten), som passar i liten och kanske medelstor skala. För spannmål är metoden nästan säkert bara marginell, tänkbar för husbehovsodling och kanske lite större skala än så.

Att inte bearbeta jorden och inte köra på marken när den är fuktig-blöt kan vara ett annat. Vad händer när man inför ett sånt system? Blir jorden luckrare? Bra, fortsätt på den linjen i så fall, om det även i övrigt fungerar. Eller packar den ihop sig? Då behöver jorden troligen fortfarande en djupgående jordbearbetning då och då. (För lerjord läs höstplöjning/grävning.) Risken för det senare scenariet är helt klart störst på dåligt dränerade lerjordar.

Dessutom (och relaterat till detta) är frågan hur man hanterar ogräset. Ogräs relaterat till stor del till obalanser och andra problem i jorden. För kompakt eller vattenmättat (för lite luft). För mycket av ett näringsämne och för lite av ett annat.

[Anders S]

Höga bäddar, med bredd, så traktorhjulen går utanför i gångarna, tillämpas på lättare jordar här, av de som odlar grönsaker på friland.

Bäddarna behöver inte nödvändigtvis vara upphöjda. Det ger ökat bevattningsbehov. Det är en avvägning mellan olika faktorer om det är bäst med upphöjd, i marknivå eller nedsänkt. Faktorer som nederbörd, bevattningsmöjlighet, hur vattenhållande jord man har, brister i dräneringen eller jordstruktur (talar för upphöjd).