Vad är det för fel på Vera, hon har ingen matlust?

[Trollmor]

Jättefina bilder.  Fint att höra att Vera fortfarande lever, som sagt.  Efter vad jag kan se på bilderna, så är det tack vare Dina omsorger.  Jag ska höra med några vänner om det kan finnas någon tanke att tillägga, nu när det går att visa foton på pälsförändringarna.

[Mmmm]

Jag har funderat lite... ska försöka bena upp hur jag tänker. Det är bara spekulationer, men kanske någon annan kan spinna vidare eller få ett uppslag av mina funderingar.

* Vera hade ju "en släng av" CCN, och det orsakas av brist på B12.

* B12 framställer idisslarna själv genom att kobolt omvandlas i magen (B12 kallas förresten även kobalamin - alltså av kobolt).

* Symptom på kobolt/B12-brist är t ex dålig aptit, rinnande ögon, allmän svaghet och "borttynande". Visst var det så innan, att hon åt dåligt och bara magrade?

Du skriver att Vera blivit bättre efter dina kurer med jäst/koppar/mag-tarmbalans och att aptiten kommit tillbaka. Det tycker jag tyder på att magen kommit igång, och förhoppningsvis börjar klara av att göra B12 igen. BRA!

Jag har för mig att jag läst någonstans att kobolt behövs för att kroppen ska kunna ta upp koppar, men kan inte för mitt liv hitta var jag fått det ifrån.
Men, min tanke är - kan det vara i kobolt vi har nyckeln till det hela - både kopparbristen och CCN?

Koboltbrist är tydligen relativt vanligt hos får runt om i världen. Söker man på t ex "coast disease", "pining" eller "wasting disease" finns det en del att läsa. I flera fall nämns även koppar i sammanhanget.

I boken The mineral nutrition of livestock av Eric John Underwood, N. F. Suttle står det en hel del om kobolt (sök på cobalt i boken), men det är på en lite för hög nivå för mig som icke-kemist....

Spinn gärna vidare på mina funderingar - jag gissar som sagt bara!

Jo, och när det gäller din svarta get med "röda slingor" så är det väl näst intill omöjligt att säga om det bara är vanlig solblekning eller tecken på kopparbrist. Har hon inga andra synliga tecken så skulle jag nog luta åt solblekning!

[Mmmm]

Ett tillägg! Googlade lite, och hittade

Experimental Copper Deficiency, Chromium Deficiency and Additional Molybdenum Supplementation in Goats – Pathological Findings av H Aupperle (Universität Leipzig), HA Schoon (Universität Leipzig), and A Frank (SLU, Uppsala).

Vitamin B12 och älgar

Kanske man kan hitta någon på SLU som kan det här? Kanske den här Adrian Frank går att få tag på?

[ledup]

Röken (kommer inte ihåg vad han heter i förnamn, Bengt är det nog) ,veterinären på Kolmården är rysligt insnöad på foderrelaterade problem, främst hos älgar men även hos andra idisslare.
Kanske det kan vara en väg och gå om du får kontakt med honom (han brukar svara på brev som han själv tycker är "intressanta").

[Bergsblomman]

Tack för att ni engagerar er! Det är jag jätteglad för! Jag har också funderat på Koboltbrist och sökt mycket om det på internet och funderar på om alla Veras problem hänger ihop eller om det är sjukdomar (eller brister) var för sig. Troligt är väl att det hänger ihop och hennes CCN kanske kommer från Koboltbrist snarare än överkonsumtion. Men vad finns det Kobolt i förutom mineralerna, varför får hon brist? Min första veterinär  trodde att hon har något medfött fel som gör att hon inte kan producera B-vitamin själv, men jag vet inte om jag tror på det.

Jag tror att Vera hamnar i en "ond sprial" För lite koppar (och eller Kobolt) -> Tappad matlust ->Magen blir ur spel-> kan inte producera b-vitamin=
Bristsjukdomar.

Vera har fri tillgång på mineraler, viltsaltsten och vanligt salt men när hon inte mår bra så äter hon inte av det, därför tror jag ändå att hon kan ha brist medan Elsa är ok. (Nu har jag faktiskt sett Vera knapra på Viltstenen, det har jag aldrig sett tidigare.)
Just nu går spiralen uppåt och jag hoppas att hon kan tillgodogöra sig det hon äter. Jag märker att det är en avvägning att inte ge henne alldeles för mycket när hon väl vill äta eller ge henne fel saker (vilket jag vid ett tillfälle gjort) då hon fick trumsjuka och var så svullen i magen och hade ont. Tack och lov blev hon bra efter att ha fått olja (halva Vera försvann, poff). Hon får mat ungefär 4 ggr/dag (förutom bra hö som hon alltid har fri tillgång till.)

Just nu hoppas jag nästan att det ska vara fel på vårt vatten så jag får en förklaring på kopparbristen. ( ex. för mycket molybden, kalk, järn) som tar ut kopparn.

Tack för länk, kopierade den till googles översättning men det blev lite rörig översättning men ska kolla vidare på den.
Kanske kan hitta någon veterinär som är intresserad av sådana här problem, för just nu känns det mest som jag är besvärlig när jag ringer min distr. vet.

[Trollmor]

Tja, man kan ju förstå Din vetr som känner sig maktlös när den inte kan lösa problemet.  Men det blir ju inte Vera hjälpt av!  Vi håller tummarna för den tappra Vera och hennes omtänksamma matte!

[Torptomten]

Mangan är antagonist till koppar och tränger undan den för både oss och getterna. Mangan finns i stor mängd i gran medan det är låga halter i tall och löv.
I kanada har man sett tillstånd påminnande om "galna-ko-sjukan" hos vitsvanshjort som levt på ensidig gran-diet. De obducerade hjortarnas hjärnor hade sama patologiska förändringar som ko-hjärnorna efter de avlivade "galna korna" och människohjärnorna efter de som avlidit i motsvarande sjukdom hos människa. Uteslut altså Gran! H/Tt

[Bergsblomman]

Intressant du skriver ang. mangan. Hoppas att jag får svar på halten av Mangarn i dricksvattnet. Pratade med en vän idag ang. mina getproblem och hon sa att där hon bodde (inte så långt härifrån) hade de stora mängder med just mangan i marken och dricksvattnet. (Kan ju vara samma här). Getterna har aldrig fåt särskilt mycket granris, men ska undvika det nu.

När jag kommer till Vera med hennes äckelbrygd (idag. B-vitamin, koppar/järn, energibalans) så blir hon som tokig och kan inte dricka upp det fort nog. Är det för att hon känner att hon behöver ämnena? Jag inbillar mig att hon nu är bättre och orkar äta det hon behöver, tidigare vid matvägran har jag ju fått spruta det i henne.

[Sussilo]

Ja, Vera känner att hon behöver dina "äckelbrygder". Getter har en stor förmåga att äta/dricka just det de behöver, bara det finns där. Roligt med den positiva utvecklingen, fortsätt rapportera!

[Trollmor]

Ja, hon känner säkert vad hon behöver.  Härligt att hon är så positiv och kämpar på!  Vi håller tummarna även framgent!

[Bergsblomman]

Jag vet inte om vi måste ge upp nu. Jag vet inte om Vera är blind.

Idag när jag tog ut Vera för att hon skulle få vara en stund i hagen så gick hon rakt in i en snöhög, vi har ganska mycket snö och jag har skottat små gångar mellan getternas stall och hagen. Men det var som om hon inte kunde se riktigt. Hon kravlade i snöhögen så jag var  tvungen att hjälpa henne därifrån. Jag förstod att det inte stod rätt till så getterna fick gå in igen. När jag sen gick för att ge em. foder så var jag tvungen att testa Vera. Jag gick och ställde mig på lite olika ställen i boxen för att se om hon upptäckte mig men det verkade hon inte göra, hon visste att jag var där och ropade på mig, men kom inte fram till mig. Om jag ropade på henne så kom hon.

Jag tycker så synd om henne, min tappra goa lilla get, jag satt hos henne och pussade och klappade henne och hon undrade nog varför matte inte kunde sluta gråta. Jag känner mig helt uppgiven.  Vad är det för  fel på henne?
Hennes ögon ser lite stirrande ut men inte irriterade eller röda. Usch, jag vet inte vad jag ska göra.

[Sussilo]

Usch så sorgligt, nu när Vera verkade må bättre!

[Trollmor]

Stackars Vera, blind ...  Men det är väl inget skäl att göra av med henne?  Ni älskar ju varann!  Jag vet inte om det kan ha något med hennes övriga problem att göra; sånt kan ju vara rent neurologiskt, och det kan också vara övergående, beror ju på vad det beror på.  Visst låter det trist, att det är likadant inne som ute, men nog är hennes andra problem värre?  Ställ bara ingenting i vägen för henne som hon kan göra illa sig på!  En blind människa kan leva nästan som en seende, fast med hjälpmedel.  Ett blint djur kan klara sig bra i känd miljö.  Med vänner omkring sig!  Blir hon bara frisk, så kan hon säkert klara sig utan syn.

  Men om det har samband, då är det ju tråkigt.   

[Mmmm]

Ajdå, så tråkigt! 

Blinda kan de ju bli av just den här b-vitaminbristen som även leder till CCN. Men blindheten brukar gå tillbaka. En b-vitaminspruta kunde kanske fixa det. Men du känner henne bäst själv, så du vet säkert om det är dags att ge upp eller om där är kämpatag kvar i henne!

Har hon blivit sämre på annat sätt också?

[Bergsblomman]

Hon är inte riktigt som när hon hade CCN, då ställde hon sig mot en vägg och var väldigt vinglig. Har precis varit hos henne nu och jag tycker att ögonen står ut väldigt mycket så blindheten kanske beror på svullnad. (Fast CCN gör ju också att huvudet svullnar.) Hon får mellan 3-5 ml. B-vitamin basic varje dag, men en spruta vore kanske bra. Hon var iallafall väldigt hungrig och famlade efter sina bitar av äpple, banan, kiwi och morötter. Jag ringer veterinär i morgonbitti.

[Bergsblomman]

Nu har veterinären varit här och allt hopp är ute för Vera.  Han ville inte behandla henne alls eftersom hon är så mager och svag. Han trodde att något fastnat i våmmen som sakta gjort att hon svälter och därigenom fått alla brister hon har. Han trodde inte att det var vattnet det var fel på eftersom Elsa är i så bra hull. Vera kan nog inte tillgodogöra sig det hon äter antar jag, eftersom hon är så extremt mager med tanke på att hon äter ganska bra nu. Men jag ville inte ta bort henne direkt eftersom jag dels måste planera hur jag ska göra med Elsa och att jag måste få lite tid att ta avsked av henne. Men vet. tyckte att det var bra att göra det ganska snart så att hon inte blir ännu sämre och kanske liggande innan hon får somna in.

Jag känner mig verkligen som en misslyckad getägare, två av mina tre getter blir så sjuka att de måste tas bort. Jag kan inte bestämma mig hur jag ska göra med Elsa, om jag ska försöka ge bort henne eller om jag ska skaffa henne ett sällskap. Jag orkar inte med att fler ska bli sjuka, det kanske inte är meningen att jag ska ha getter.

Tog ut Elsa ensam i hagen förut och gick in till Vera och satte mig hos henne. Hon kan inte se mig men står hos mig hela tiden och lägger sitt huvud i mitt knä och blundar när jag klappar och smeker henne på huvudet. Det gör ont i hjärtat. Hon är bara 4 år. 

[Torptomten]

LUGN NU!!!! Att ta bort en mager get som vill äta och har en sådan ambitiös matte som Vera har ÄR Vetrinären den ENDE i närheten?
Finns det en djurklinik i närheten? Kan man få henne Röntgad eller Inspekterad invändigt med fiberoptik? Hur kommer Du att känna Dig om Du fattar beslut utan återvändo på bara EN Vet;s  åsikt? Hon förefaller inte lida just nu (?)- sköt henne som förut och tänk efter under i alla fall ett dygn?  ÅTERKOMMER!!!

[Michailov]

Jag känner mig verkligen som en misslyckad getägare, två av mina tre getter blir så sjuka att de måste tas bort. Jag kan inte bestämma mig hur jag ska göra med Elsa, om jag ska försöka ge bort henne eller om jag ska skaffa henne ett sällskap. Jag orkar inte med att fler ska bli sjuka, det kanske inte är meningen att jag ska ha getter.

Ursäkta, men med din omvårdnad är det nästan så man skulle önska att man återföddes som get och hamnade hos dig. Du har haft otur! Vi miste 2 birmakatter med ett års mellanrum, en 5 år och en 1 år, pga njursvikt hos båda. Men nu i efterhand förstår man att de hade det bra där de var och det var inget att göra åt - det var medfött. Så blir det ibland.

Kämpa vidare - du verkar mycket lämpad att ha getter eller andra djur för den sakens skull.


/Michailov

[Trollmor]

Men ...  Vera äter ju, gör man det med vasst i magen?  Enligt Hammarberg är det ovanligt med vasst hos get.  Om jag minns rätt, hade han då vi pratade (omkring 1990) då ännu inte hört talas om ett enda verifierat fall.  Jag tror att orsaken är att getter är så noga med vad de stoppar i sig, getter är inte som kor, som slafsar i sig med en lång stark tunga, utan nosar på varje blad innan det försvinner in - eller inte försvinner in!  (Titta på en get som betar!  Hon nosar på varje växt innan hon tar den.  Föreställ Er vilken trafik det är i hennes hjärna när hon betar!  Och det som ser så fridfullt och lugnt ut...)

  Naturligtvis finns det en gräns, utanför vilken vi inte ska dra våra vänner getterna.  Var den gränsen ska gå är förstås svårt att avgöra i varje enskilt fall.  Men vi som pratar MED våra djur kan "höra" efter vad de själva tycker.

  Vill Vera själv leva och kämpa vidare, eller är hon ledsen och uppgiven?

[Sussilo]

Bergsblomman, du är en ansvarskännande och engagerad getägare, men har haft otur alldeles som Michailov skriver. Jag håller med Trollmor: "Naturligtvis finns det en gräns, utanför vilken vi inte ska dra våra vänner getterna.  Var den gränsen ska gå är förstås svårt att avgöra i varje enskilt fall."
Du är själv bästa expert på din Vera och ser om hon har ont eller inte. Om läget inte är akut så fatta inte det svåra beslutet just nu när du är så ledsen, utan sov på saken.