Vad är det för fel på Vera, hon har ingen matlust?

[Bergsblomman]

Jag har också tänkt på att det kan vara tänderna. Har försökt att titta i hennes mun själv, vilket inte är det lättaste. Bad veterinären kolla när vi var där men han tyckte inte det såg onormalt ut. (Vet inte hur mycket han såg egentligen.) Hon luktar inte illa i munnen och jag har försökt studera henne när hon tuggar men tycker att det ser normalt ut. Däremot petar hon ju i sig allt hon äter så försiktigt, väljer med omsorg vilket blad eller strå hon ska äta. Mjukt bröd vill hon oftast smaka däremot aldrig knäckebröd. Skulle vilja kolla tänderna riktigt ordentligt men vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga.

Hon har faktiskt de senaste dagarna velat äta lite av hästarnas pellets och jag är ju glad för allt hon får i sig.

Just nu är jag orolig för att det är CAE. Googlade lite och några av symptomen verkar stämma. Läste att de kan bli "sittande" och Vera sätter sig ofta ner när jag tar på hennes bak på hennes rygg. Sökte här på forumet om symptom på CAE men hittade inte så mycket. Ni med erfarenhet av CAE, tror ni att det kan vara det hon har?

[Trollmor]

CAE kan yttra sig som svaghet i benen, speciellt bakbenen, det  brukar börja med det ena, och det går inte tillbaka.  En annan variant är hastig avmagring, och den går inte heller tillbaka.  En tredje modell, som jag är glad att inte ha behövt se, är något som ser ut som en kraftig huvudvärk.  Geten står och stirrar in i en vägg.

  Mig veterligt är detta de tre sätten som CAE kan yttra sig på.  Jag tycker inte att Veras symptom är typiska för det jag har lärt mig om den sjukdomen.  Men eftersom ingen av oss verkar begripa vad det handlar om, undrar jag om Din veterinär, som Du ju verkar ha en god kontakt med, har frågat Kalle Hammarberg till råds?

[Bergsblomman]

Usch, jag tycker att alla tre symptomen stämmer in på Vera. Hon står ofta i hagen med sänkt huvud, "inåtvänd". Har trott att hon har haft ont i magen när hon gör så men hon kanske har ont i huvudet. Kollar hennes huvud noga eftersom när hon haft CCN har hon svullnat i huvudet (blivit bredare om kinderna) och nu tycker jag att hon ser lite annorlunda ut runt ögonen, lite svullen.

Tror inte att min veterinär kontaktat Hammarberg, kanske jag borde maila honom. Någon som vet om han läser på detta forum om man länkar hit?

[Sussilo]

Från Fias Co Farm:

"Clinical Signs of CAE

Two separate distinct syndromes are caused by the CAE virus, a neurological disease in the spinal cord and brain of young kids and a joint infection of older goats resulting in arthritis. The clinical signs of the two syndromes are as follows:

The Nervous Form of CAE
All breeds of goats can be affected as can both sexes, and most individuals first show signs between one and four months of age. The problem is one of progressive weakness (paresis) of the hind limbs leading to eventual paralysis. The early paresis may be perceived as lameness, incoordination or weakness in one or both rear legs. Knuckling over of the feet and difficulty in rising may follow until such time that the animal is unable to rise at all. The course of the disease is from several days to several weeks. Despite the progressive paralysis, the kid will usually remain bright and alert and continue to eat and drink. Mild pneumonia may be present. The development of these signs results from inflammation in the spinal cord induced by the virus. Nerves which control motor function of the hind limbs are progressively destroyed.

In older goats, a clinical variation of the nervous form of CAE has been observed which is clinically indistinguishable from Listeriosis. Signs include circling, head tilt and facial nerve paralysis.

The Arthritic Form of CAE
The joint form of CAE most often appears clinically between one and two years of age. There can be great variability in the progression and severity of signs. Some goats can be severely crippled within a few months while others may show only
intermittent lameness or stiffness for years without ever becoming completely debilitated. A ''typical'' case would fall somewhere in between. The disease is usually first recognized as a gradually developing lameness accompanied or followed by swelling of the joints. Swelling is most often noted in the front knees (carpi) and can also be seen in the hock and stifle joints. As the condition progresses, joint pain and stiffness become more apparent. The goat may spend a good deal of time lying down, will begin to lose weight and develop a rough hair coat. In severely affected joints, the range of motion may become limited and goats are forced to walk around on their carpi. Hard udders, sometimes without any milk at all, and fatal pneumonia can also be symptomatic of CAE. No specific cure is known for CAE arthritis. The well-being of affected goats may be improved by proper foot trimming, extra bedding and administration of anti-inflammatory drugs such as aspirin.

Please note that not all swollen joints or stiff limbs in goats is CAE arthritis.

How CAE is transmitted
The most direct infection route is from mother to kid through infected colostrum, body fluids, and milk. The virus is directly connected to the production of white blood cells, so any body secretions which contain these cells are potential sources of infection for other members of the herd. Blood (e.g., contaminated instruments, open wounds, etc.) is regarded as the second most common way of spread. Contact transmission between adult goats is considered to be rare except during lactation."

[Trollmor]

Nej, jag tror inte Hammarberg hinner läsa vår lilla gettavla, men han brukar svara om jag skickar honom en länk.  Han har dock en gång sagt till mig att han föredrar om den behandlande veterinären kontaktar honom, ty då får han tillfälle att vidareutbilda sina kolleger, och det verkar ju vettigt.  Endast om kontakten med veterinären icke fungerar rekommenderar jag direktkontakt.

  Och bussiga gamla Sussilo, Du har ånyo överträffat mig.  Nu ska jag läsa vad Du klistrat in!

[Bergsblomman]

Tack för intressant läsning!

[Sussilo]

Din veterinär verkar vara toppen! Jag skulle också skicka träckprov, även om Vera är avmaskad och ett CAE-prov om det finns misstankar om det. En rejäl undersökning av tänder svalg/hals? Geten verkar ha ont och jag skulle pröva med att låta henne stå på en regelbunden dos av ett smärtdämpande och antiinflammatoriskt preparat en tid. Om hon slipper ha ont kan hon kanske äta bättre och bli starkare, medan du och veterinären utreder. Som du vet, kan ju dessa preparat vara tuffa mot magen, ta ett snack med veterinären.

[Trollmor]

Som sagt, bussiga Sussilo!  Och här följer mina reaktioner på länken:

"... and continue to eat and drink."  Det stämmer ju inte med Vera.

"... between one and two years of age."  De jag hade som drabbades var omkring fem till sju år.  Svullna framknän stämmer bra med mina.

Fast hur "aspirin" (acetyl-salicylsyra) kan ha någon större extra antiinflammatorisk effekt på ett djurslag som av naturen glufsar i sig stora mängder av växter som innehåller salicylsyra, det övergår mitt förstånd.  (Jag kunde inte heller se någon smärtstillande verkan av magnecyl till mina getter.  Bästa effekten hade ett kombinationspreparat med kodein, som drogs in sedan pga missbildningar hos råttfoster.)

- Kom just att tänka på - går det fortfarande att köpa Hammarbergs kompendium?  Jag har inte gjort mig tid att kolla igenom länkarna och litteraturen här på gettavlan.

- Och slutligen håller jag med Sussilo om att den där veterinären verkar jättebra.  Det kan hon gott få höra att vi tycker!

[Sussilo]

Friska getter som har tillgång till stora betesmarker med blandad växtlighet inkl olika trädslag, ris och sly, får nog i sig naturligt inflammations/smärtdämpande ingredienser. På länken handlar det om sjuka djur och de måste vi ju hjälpa så gott vi kan och förstår. Därav mitt förslag om en tids smärtdämpande behandling av Vera som knappt äter, än mindre kan gnaga i sig bark. När det gäller innehållet i de utländska länkarna måste man ta hänsyn till att det kan vara skillnader i raser, klimat, bete, parasiter, foder, tillåtna läkemedel, traditioner inom skötsel/uppfödning m.m.

[Bergsblomman]

På getfronten intet nytt...
Till det positiva hör att Vera de senaste 2 veckorna ätit betydligt bättre så jag tror att hon lagt på sig lite. Ska försöka väga henne. (Vet att hon vägde 49 kg när vi var hos vet. för då klev hon upp på en hundvåg som fanns i undersökningsrummet.)

Min veterinär har semester så jag avvaktar med CAE-prov tills han är tillbaka. Har ju tänkt att ta träckprov på Vera men tycker att de var väldigt dyrt med "kolla masken" för get, över 700 kr (Betydligt dyrare än för mina hästar). Ingen som vet något billigare träckprovsanalys-ställe?

Vera är pigg och glad och följer gärna med och plockar hallon och svamp om eftermiddagarna. Dock verkar hon ha någon slags "down-period" på förmiddagarna när jag släppt ut henne i hagen. Då kan hon stå med sänkt huvud på samma ställe i hagen ganska länge, helt inåtvänd. Går jag ut till henne då så verkar jag bryta henes tillstånd och hon ser glad ut igen. Jag undrar vart hon har ont. Det är kanske huvudet.

[Sussilo]

Tallris är bra när getterna är krassliga, men också gran- och enris. Skönt att hon verkar lite bättre.

[Trollmor]

SVA tar väl fortfarande emot träckprov???  Men jag vet inte vad det kostar numera.  018 - 67 40 00 sist jag hade anledning ringa.  Jättetrevlig växel.

[Bergsblomman]

Uppdatering igen, har nu fått svar på CAE-prov vilket var negativt!   Oh, vad glad jag blev för det. Vera har fortfarande minilortar, dock äter hon ganska bra för tillfället, men det går upp och ner med ätandet.

Jag har blivit väldigt uppmärksam på hennes huvudform eftersom hon kan se lite uppsvälld ut ibland. Jag inbillar mig att det har att göra med B-vitaminbrist ->Ödem ->CCN. Har börjat ge henne B-vitamin varje dag och sen senaste matolustperioden så har matlusten kommit tillbaka. Kan getter få kroniska fel så att de inte själva kan producera B-vitamin?

Veterinären sa att Vera nog är Sveriges mest utredda get. (Ändå vet jag inte vad som felas henne). Vet. trodde att jag kommit på det själv iom. att Vera svarade positivt på B-vitamin. Kanske något blivit galet i hennes kropp sen hon var nära att dö i CCN för 1,5 år sedan.

Men jag är glad så länge hon är pigg o glad (även om hon är en "benget")

En av tankarna med denna tråd var att jag i slutändan hoppades på en diagnos på Vera så att andra som läser här kunde ta del av om liknande problem uppstod för deras getter. Nu verkar det som om Vera förblir ett olöst fall så tråden har nog inte hjälpt er andra. Mig och Vera har den hjälpt massor förstås och jag är så tacksam för alla råd och tips jag fått. Mycket av det jag lärt mig under mina tre år som getägare har jag lärt mig här.

Nej nu ska jag gå ut i det fina vädret och pussa Vera och berätta för henne att hon inte lider av CAE!

[Bergsblomman]

Ett tag sedan jag skrev nu, men tänkte uppdatera lite...
Vera lever fortfarande mot alla odds.  Hon är fortfarande ganska dålig och är extremt mager men har börjat äta bättre. Trodde faktiskt inte att hon skulle hänga i så länge och det är en svår avvägning att bedömma när det är dags att att släppa taget och ge upp. Men har börjat se lite ljusning. Av alla dignoser jag försökt ställa och undersöka på alla de vis så tror jag att jag (med er hjälp som vanligt) klurat ut det veterinärerna inte lyckats med. Ni har som brukligt länkat till en massa bra sidor där jag kunnat läsa mig till att hon måste lida av kopparbrist. Jag har varit inne på det tidigare men eftersom hon fått fri tillgång på Nötmineral samt viltsten så har jag inte varit säker.

Men alla symtom som jag läst om på de engelskspråkiga sidorna verkar stämma: Dålig aptit/viktminskning, magproblemen, pälskvaliteten; tappat päls, spröd, konstig, kala fläckar, matt osv. Läste att skelettet kan drabbas med frakturer som följd. Vet iof.sig inte om hon har frakturer men höfter o bakdel är konstiga, hon ser lite ut som en vinthund över bakdelen, kniper i hop svans och har bakbenen lite under sig samt att hon vid beröring ”sätter sig” ner. Har tyckt att hon känns konstig över revbenen med små ”pluppar” under huden, även det verkar vara ett symtom på kopparbrist. Vidare; förstorat huvud i förhållande till kroppen, smala ben och det som slutligen gjort att jag definitivt tror på kopparbrist; hennes svans samt att hon på senare tid har vitt runt ögonen.

Hela hösten/vintern har jag famlat och testat olika saker på min stackars get. Varje dag får hon frukt o grönskaker av olika slag. Hon har fått div. tillskott och mag/tarm-medel utifall... Har bl.a. köpt koppar/järn för häst på Granngården eftersom det var det enda koppar som gick att få tag på i trakten. Har då och då gett lite av det och kanske det är det som gjort att hon fått matlusten tillbaka.
Nu när jag känner mig mer säker på kopparbristen ska jag kontakta min veterinär igen och förhöra mig om hur jag ska gå tillväga med medicinering. (Kanske någon här som vet vilka doser getter ska ha?)

Nu undrar jag förstås om hon kan bli frisk igen om hon får koppar, har skelettet blivit förstört av bristen eller kan hon ”läka ut”? Det är så synd om henne nu i kylan, men har satt in ett element i hennes stall och hon har även ett varmt hundtäcke på sig när hon är ute. Dock får flickorna snällt stanna inne när det är så kallt som vi har det nu (-22).

Jag har även i höstas varit i kontakt med Kalle Hammarberg men tyvärr ”ringde inga klockor” utav min beskrivning av Vera.

Hoppas att någon av er har lite tips ang. kopparbrist, vad jag ska tänka på osv.
Frågan är också varför hon har brist. Många mineraler verkar ta ut varandra, för mycket  ex. Järn, Zink, Molybden, även för mycket Kalcium kan orsaka kopparbrist. Eller är det bara så att hon helt enkelt äter för lite koppar. Min andra get är helt frisk med glansig tät päls, dock något överviktig pga. alla Veras rester.

Oj, vad långt detta blev, hoppas att någon orkar läsa.

[Trollmor]

Och jag som trodde Vera var död för länge sen!  Hon lever!  Så roligt!  Jag är säker på att Du förlängt och förbättrat hennes liv med all Din omsorg.  Hon känner sig älskad, och då kämpar hon på!

Vi fortsätter att hoppas på det bästa.  Om Hammarberg inte vet, då vet nog ingen annan heller.  Klart vi orkar läsa, när det är så positivt!

[Mmmm]

Nu när jag känner mig mer säker på kopparbristen ska jag kontakta min veterinär igen och förhöra mig om hur jag ska gå tillväga med medicinering. (Kanske någon här som vet vilka doser getter ska ha?)

Hoppas att någon av er har lite tips ang. kopparbrist, vad jag ska tänka på osv.
Frågan är också varför hon har brist. Många mineraler verkar ta ut varandra, för mycket  ex. Järn, Zink, Molybden, även för mycket Kalcium kan orsaka kopparbrist. Eller är det bara så att hon helt enkelt äter för lite koppar. Min andra get är helt frisk med glansig tät päls, dock något överviktig pga. alla Veras rester.

Jag har egentligen inga svar på dina frågor, men när det gäller getter och koppar finns det en hel del att läsa på http://www.saanendoah.com/copper1.html   Även boken "Natural Goat Care" av Pat Coleby tar upp det mesta om mineraler väldigt ingående, bl a just behanding av ganska svår kopparbrist. Enligt den boken verkar det gå att vända, så ge inte upp hoppet!

Utomlands verkar "alla" ge kopparbolus, dvs kapslar med små kopparstavar som geten sväljer och som sedan ligger i magen och sakta avger koppar. Vet inte om man gör det här i landet - kanske något att fråga veterinären om! För det låter bra att prata med en veterinär - som du skriver så är det mycket som kan spela in. Det som låter lite konstigt är att din andra get mår bra och att de äter samma, bor ihop osv. Kanske Vera har problem att ta upp något mineral eller har någon annan störning i magen/ämnesomsättningen?

Hoppas du får ordning på det här. Jag kommer fortfarande ihåg din bild av vackra Vera och önskar er lycka till båda två!

[Torptomten]

Ja, när jag ,läser om Dina ansträngningar för Vera  tänker jag så här:

1) Allmänt stärkande och aptithöjande är en liten dos foderjäst varje     
Om Du har egen brunn med lågt pH och inget filter, borde Vera få i sig tillräckligt med koppar. Men om så är fallet och Ditt vatten innehåller blott låga halter av Mangan kan vissa getter inte ta upp koppar ur vattnet.
3) Har Du prövat att ge Vera foderkrita, gärna blandat med lite betfor och vetekli? Det kan vara värt ett prov om Du har vatten med lägt pH-värde och inget pH-höjande filter. ( När jag började med foderkrita så gav jag det rent och getterna åt det som godis var morgon, men så är också marken starkt försurad här. Deras aptit ökade trotts att de ätit bra redan innan.)
4) Vet Du om  marken är kalkrik eller har sur pH-reaktion, där getterna får sitt foder ifrån?
5) Har Du bett att få njurfunktionsprov taget på Vera- dels i urin och dels i blod/ serum?
6) Kanske jag missat det men har Du prövat med att smaksätta vattnet med ex v svart vinbärssaft? Mer vätska in -› Mer foder in -› Mer för magen att jobba med -› Bättre tarmrörelser -› Ökad aptit.
 
Ser fram emot att få höra hur det går!
                                                           /Tt

[Bergsblomman]

Tack för era svar och tips!

Ska tänka på att ge henne lite foderjäst varje dag, har tidigare gett men bara vid enstaka tillfälle när magen varit helt ur balans.

Det där med brunnen har jag tänkt på, vi har egen brunn och har ett kalkfilter, men har inte skickat in vattnet på analys sen vi flyttade hit 2003 så det ska jag faktiskt ta och göra. Hur markerna är vet jag faktiskt inte riktigt, tycker att de inte borde vara så kalkrika för jag tror inte att det finns mycket kalksten i mina trakter, men eftersom jag alltid analyserar höet så vet jag att kalk/fosforbanlansen inte är perfekt, för iallafall inte för hästar, utan till dem tillskottsfodrar jag med vetekli för att de ska få i sig rätt mängd fosfor. Alltså kanske marken ändå är kalkrik (eller kanske snarare har för lite fosfor). Men har för mig den balansen inte är samma för getter som för hästarnas 1/3. (Vera får ändå lite vetekli + betfor varje dag.) Tidigare i höst har jag köpt en säck foderkalk till Vera som jag gett lite av, men jag borde nog kolla upp det här med kalk innan jag fortsätter ge henne av det.

Angående Veras njurfunktion så togs blodprov på henne i somras vilket visade sig ha normala värden. Urinprov är inte taget. Vad värdena säger idag vet jag inte. Ibland oroar jag mig för att hennes njurar får en del att jobba med med tanke vad jag proppar i henne.

Vera är så himla söt, när jag kommer med min stora spruta som jag stoppar i hennes mun för att trycka i henne (idag en liten äcklig blandning av jäst, koppar, mag o tarmbalans) så talar hon först om för mig att hon egentligen inte tycker att det är ok. genom att hon går ett halvt varv i boxen med mig efter, sen stannar hon och böjer bak huvudet så att jag lätt ska kunna stoppa i sprutan i munnen på henne och så sväljer hon utan att spilla.

Bra tips med lite saft i vattnet, ska prova det. Vet att jag i somras gav henne jordgubbs-Proviva vilket hon tyckte var ok.

[Bergsblomman]

Nu är jag här och tjatar om min lilla Vera igen!
Har fått de vattenprovsbehållare jag beställt så nu ska jag skicka in vattnet på analys. Har även ringt min veterinär och frågat angående dosering av koppar och hon visste inte vad getter skulle ha och om hon hittade någon information angående detta så skulle hon höra av sig, vilket hon inte gjort så jag får väl fortsätta med att vara Veras outbildade internetveterinär och dosera som jag tror är rätt. Veterinären trodde att Vera ätit något som fastnat i nån av magarna och det var jag lite inne på i somras, men eftersom hon ännu lever så har jag reducerat det ur Veras tänkbara sjukdomslista. Jag tror att det är kopparbrist hon har (fast jag vet inte anledningen till det ännu). Har fotat Vera och vad tror ni? Kan tillägga att Vera nu äter som en häst och är jämt hungrig sen jag började med att ge henne kopparn. (peppar, peppar). Hon sörplar till och med i sig mina äckelblandningar självmant med stor apptit.

Det är ju stor skillnad på Elsas och Veras svansar, men jag läste på Internet någonstans om en svart get som hade kopparbrist och den hade lite röda toner i topparna, det har ju faktiskt Elsa också, så kanske hon också har lite brist, fast det inte gått så långt som på Vera? Veras päls är som svinto och krusig på något sätt.

Veras darrningar har slutat, visste inte om hon darrade pga. att hon frös eller var svag eller både och (tror både och). Min lilla Ver-flicka, hon ser anskrämlig ut (förlåt Vera) och jag hoppas att hon kan bli frisk igen.

[Sussilo]

Vad roligt att Vera fortfarande lever och så bra för henne att hon har dig som ägare!
Just risig päls och svans som ser ut som en fiskstjärt brukar vara ett par typiska tecken på kopparbrist. Fri tillgång på mineralfoder med koppar, men det har hon nog redan. Lycka till och fortsätt rapportera!