Roslagsfår

[gimskogen]

Som sagt så de är redan genbanksanslutna//Anette

Jag svarade på Sally Mollys fråga hur hon skulle registrera sina får för att kunna skriva genbanksintyg på sina lamm.. 

Va bra att dina är genbanksanslutna...

[gimskogen]

Gimskogen, jag påpekade att jag utan problem klarr mina roslagsfår utan kraftfoder när de lammar i feb/mars. Då är det forfarande vinter här också.
Om man har lammning i juni är det väl endast nordligaste delarna av Sverige som överhuvud kan behöva tillskottsutfodring Så "minimera" kraftfodret då, låter väldigt konstigt? Den första grönskan på våren är ju otroligt nyttig och inte ens de som intensivproducerar brukar ju ge kraftfoder då

Snälla Birgit....
Jag skrev med FET STIL o nu med STORA BOKSTÄVER...  BEROENDE PÅ HULL O NÄR DE LAMMAR   så
kan de behöva kraftfoder..

Jag tror säker de flesta här förstår vad jag menar...


hur många år har du haft dina roslagsfår o hur många Tackor/lamningar...

De jag vill säga att man aldrig kan säga att de aldrig behöver  kraftfoder... de beror på som sagt.. hur förhållandena är...
 

[JBF]

Ni som har roslagsfår, på vilket sätt är de "annorlunda" mot andra får? Jag tänker på det hållningssätt de ursprungligen kommer från, med bete på holmar och öar? Kanske kommer deras "hemkärlek" och icke-rymningsbenägenhet härifrån? De har ju inte haft så stor anledning att försöka rymma? De verkar ju också vara tystlåtna jämfört med andra får, kan det ha att göra med att de betat på mindre öar och inte i djupa skogar och därigenom haft bättre kontakt med varandra? Hur är deras betningsbeteende? Betar de kanske grövre förvuxet gräs om de "måste"? (Ingen ursäkt att hålla dem på förvuxet bete, men bara en tanke?) bättre än tex gutefår?
Jag har ingen egen erfarenhet av rasen, men sneglar lite på dem, även om de egentligen ej hör hemma i innersta småland... Antingen denna ras, eller lokala texelblandningen får det bli när stängslingen är klar..

[anette i bugared]

Ni som har roslagsfår, på vilket sätt är de "annorlunda" mot andra får? Jag tänker på det hållningssätt de ursprungligen kommer från, med bete på holmar och öar? Kanske kommer deras "hemkärlek" och icke-rymningsbenägenhet härifrån? De har ju inte haft så stor anledning att försöka rymma? De verkar ju också vara tystlåtna jämfört med andra får, kan det ha att göra med att de betat på mindre öar och inte i djupa skogar och därigenom haft bättre kontakt med varandra? Hur är deras betningsbeteende? Betar de kanske grövre förvuxet gräs om de "måste"? (Ingen ursäkt att hålla dem på förvuxet bete, men bara en tanke?) bättre än tex gutefår?
Jag har ingen egen erfarenhet av rasen, men sneglar lite på dem, även om de egentligen ej hör hemma i innersta småland... Antingen denna ras, eller lokala texelblandningen får det bli när stängslingen är klar..

De verkar mer förnöjda med det bete som finns inne i hagen och sneglar inte så mycket på det som finns utanför, trots att det utanför är mycket rikligare. Sedan betar de lite här och lite där i hagen och sliter inte ner betet fläckvis utan hagen liknar mest en välklippt gräsmatta, snygg och jämnt betat. Släpper jag dem på gammalt förvuxet gräs så är det likadant där, de betar snyggt och prydligt både det gamla och det nya gräset med god aptit. De ratar inte något mer än växande nässlor, de måste jag slå så att de torkar lite på backen innan fåren vill ha dem, men då äts de med stor förtjusning.

Som Birgit skriver, så verkar de ha en förkärlek till sitt sov-och liggställe och det är dit mina går för att vila, sova eller bara ligga, det är inte så vanligt att de ligger ute i hagen, nej, de skall "hem", där är det tryggt. Det verkar även som om flocken håller ihop ganska så bra, de är sällan utspridda utan de går tillsammans.

Gapiga är de bara när jag tvingats ge dem kraftfoder av nån anledning, då gapar de när de ser mig, men om jag inte svarar så slutar de snart, till skillnad mot mina rya och gutefår, som var så högljudda att min man tvingades använda hörselskydd när han arbetade intill fårhagen.

Sedan till den praktiska hanteringen, där en såpass småvuxen ras som Roslagsfåret är att föredra vid t.ex. klippning/klövverkning/visitering etc. Inga brottningsmatcher som med storvuxna får, utan man tar enkelt och håller/bär dem om det skulle behövas.

[Birgit]

Anette, din beskrivning stämmer bra. De har en otroligt mycket starkare flockkänsla än någon ras jag haft tidigare (och finullsfåren hade bra sammanhållning). Detta + att de är så tysta tror jag mest beror på att de är vana vid rovdjurstryck. De modernare raserna och gutar har inte varit utsatta för detta. Detta påverkar också viljan att söka skydd vid vila. (De ska ju ha varit vanligt förekommande i uppland)
De är dessutom flycktbenägna. Något som kan upplevas som "hispigt" om man inte förstår det beteendet.

[anette i bugared]

Birgit, det där med flyktbenägenheten är ganska lustigt. Vid förflyttningar, så följer de mig så länge jag rör mig, men om jag stannar så blir de hispiga och flyr mot något "säkert" ställe, så jag måste hela tiden hålla mig i rörelse , annars tror de att jag markerar fara............

[Birgit]

Ja, Anette och de är också väldigt känsliga för om man är fler än vanligt, uppför sig annorlunda osv. Däremot när man trängt/fångat dem, så ger de sig fullständigt.
Gutarna ger sig inte på samma sätt utan fortsätter att kämpa plus att det ofta är svårt att samla flocken (de är så utspridda).
Det gäller att förstå hur man läser av fåren. Man kan inte hantera alla typer av får på samma sätt bara utan anpassa sig efter deras sätt.
Vad jag hört, så är Dala Päls mer flyktbenägna än Roslagsfår
Detta kan låta avskräckande kanske, men de blir oftast tama mot ägaren/misstänksamma mot främligar vilket jag tycker är en god egenskap. Man får ge dem tid att smälta nya intryck och på det hela överväger de positiva egenskaperna stort!
När de är tama, så är de väldigt kelsjuka (mina) men inte gapiga och efterhägnsna.

[JBF]

Hejsan, och tack för era svar Birgit och Annette. Ja det låter onekligen som att Roslagsfåren är den ras jag vill ha.. Nu måste jag bara försöka få tag på några till hösten, inom någorlunda lagom avstånd från Jönköpings län... Det verkar dessvärre lättare sagt än gjort, då de flesta besättningarna ju finns i ursprungsområdet.

[anette i bugared]

Det finns flera mindre (och kanske någon lite större) besättningar inte allt för långt från Jönköping, men det beror förstås på vad du menar med lagom avstånd.

Lycka till, du har gjort ett mycket bra val

[Birgit]

Ingelstads naturbruksgymnasium t.ex. De är mv-fria, blåtungevaccinerade osv. De har alltid några till salu. (Har nyss varit o kikat på dem  ) Mina kommer därifrån och är superfriska o härdiga.

[JBF]

Nu har jag varit i kontakt med Ann på Lantrasparken, och hon lovar höra av sig till mig, kanske var tacklammen redan tingade... Hoppas hoppas att de inte är det..
Enligt medlemsförteckningen från Allmogefårsföreningen finns ju inte så hemskt många inom ett par timmars bilresa härifrån, men jag får bläddra igen.. Birgit håller väl på att utöka sin egen besättning så hon behåller väl alla tackor som föds, inte sant? I annat fall är det bara att hyra en transport och sätta sig i bilen upp till Roslagen!

[anette i bugared]

Jag har ett tacklamm som skall säljas. Hon är född 10:e April, heter Svala, är svart och efter en mycket bra mamma.

Hur långt har du till Borås och vidare ner till Bollebygd?

[JBF]

Inte så hemskt långt.. Bor i trakterna kring Gnosjö/Gislaved! Det lät ju intressant! När vänjer du av henne då? (PM:a om du vill!)

[anette i bugared]

Inte så hemskt långt.. Bor i trakterna kring Gnosjö/Gislaved! Det lät ju intressant! När vänjer du av henne då? (PM:a om du vill!)

Jag har skickat ett Pm.

[anette i bugared]

Intressant att se roslagsfårens beteende gentemot en hund de inte är van vid. De rusar fram i väl samlad tropp, en av ledartackorna luktar på hunden och sedan jagar de bokstavligen iväg hunden. Kan tilläggas hunden ifråga är allt annat än mesig.

[BK]

Brukar de kunna vänja sig vid husets hundar, eller ser de alla hundar som en fara som ska jagas bort?

[anette i bugared]

De vänjer sig med all säkerhet vid husets hundar men jag har inte haft med Effie i fårhagen förut, jag var rädd att hunden skulle skrämma fåren, men nu fick jag en känsla av att de ville beskydda även mig

[gimskogen]

de vänjer sig vid gårdens hundar.. men allmogefår i allmännhet är väldigt avvaktande mot hundar o vill gärna stampa o går fnysande o nickande (stångande) mot "faran"...

de är ännu vaktigare då de har lamm..

Men vi har våra hundar med oss i hagen.. o de funkar... hundarna är nästan allitd med då vi håller på med fåren...

Kan också berätta att länstyrelsens kontrollant tyckte de inte heller om.. då sprang mina tama roslagsfår upp på ett berg o stod där o fnös o stampade...    
 

[Birgit]

Håller med gimskogen, de vänjer sig, men det tar nog tre gånger så lång tid som att vänja en guteflock vid hund.
Mina börjar så sakteliga vänja sig vid boskapsvaktarna. De äldsta roslagsfåren kom 2004 , men vi lade inte någon större energi på dem då, eftersom de var så få och gick runt huset.
Vår nya Islandshund verkar de lättare acceptera och henne har de satt på plats så hon är inte påträngande!

[JBF]

Idag kunde jag ÄNTLIGEN hämta mina tre egna roslagstackor hos Anette i Bugared!! Vad fina de är, ochväldigt tysta! Inte ett knyst har kommit över deras läppar sedan de anlände. Bara tacklammet bräkte första biten i bilen, men det var ju inte så konstigt med tanke på att mamma blev kvar    De är lite skygga för mig än, men jag mutar med småbjörkar och vildhallon, de är ju alldeles tokiga i hallonen. De går i lilla vinterhagen nu för att de ska lära sig vem jag är, men strax väntar en stor stor hage på dem! Om några veckor får de även herrsällskap, vilket jag hoppas de skall trivas med.
Tack Anette för de små sötnosarna!! Bilder kommer när jag kommer åt att fotografera dem bättre!

//JBF