Det där med olika typer av galande undrar jag med över. Är det individuellt , olika per ras, eller en kombination av båda som gör att vissa tuppar galer nåt så grymt gällt, medan vissa mer behagligt?
När jag var på hönsutställning kunde jag konstatera att, förutom att det gols mycket, så lät det som om dvärgarna var de som hade mest högljutt och genomträngande ton.
Hemma är det stor skillnad mellan grannens åsbotupp och mina svarta. Medan åsbotuppen har en lite högre ton, dock lägre än dvärgarna på utställningen, så galer båda mina svarta tuppar en "oktav" eller nåt lägre.
Eftersom det finns rätt många annonser på tuppar, är nog det säkraste kortet att åka och besöka de som annonserar och lyssna på hur just den tuppen galer! Kan låta knasigt kanske, men jag menar allvar!
När du finner en tupp med lagom krut i tutan, så köp denna och komplettera med några damer!
Mvh
Johanna
