Största risken med ett äldre sto, förutom att fölning alltid innebär en risk att förlora stoet, är att de kanske inte har tillräckligt med mjölk åt ett föl utan fölungen kräver stödfodring. Även livmodern förändras på ett äldre sto så fölet får mindre näring under fosterstadiet, näringsupptaget sker inte genom navelsträngen som hos människor, vilket man kan tro, utan även genom livmoderväggen. Allt för stora skillnader i storlek bör undvikas och beroende på ras så kan komplikationer även vara rasbetingat, shettisar är överrepresenterade när det gäller besvärliga förlossningar och där bör man inte betäcka med större hingstar för att få upp storleken, risken
finns att fölet blir för stort och inte kan komma ut!
Be en veterinär ta en titt på stoet och göra en bedömning om den allmänna konditionen hos henne, har hon gått med valacker tidigare kan det även vara en god idé att ta ett bakt.prov för att vara säker på att hon inte har ngn infektion. Har hon en infektion så kan hon behandlas och ändå hinna betäckas i år. Bakt.provet tas under brunsten. Ston som är lite runda har generellt lättare att ta sig än om de är i tävlingskondition.
Tänk även på att föl behöver andra föl, både under betet men även efter avskiljning. Knyt kontakter som kan vara bra att ha i framtiden, många stuterier tar emot dräktiga ston och där kan man få hjälp både med vakandet, om det blir komplikationer eller om det värsta skulle hända och man förlorar någon av dem eller bägge.
Generellt säger man att om ett sto kan bli dräktigt så är hon inte för gammal, men det sliter väldigt mycket på dem. Om det går bra eller inte vet man aldrig förrän efteråt och behöver inte bero på åldern. På fyra fölningar har jag en som gick bra (stoet var 20 år), en som föddes en månad förtidigt men som överlevde med komplikationer (stoet var 9 år), en dödfödd (stoet var 4 år) och en där stoet istället gick åt och fölet fick nappas (stoet var 6 år).
