Hur ffår vi frid och fröjd mellan Steve och Bosse?

[fleff]

Hej!  Vi hade 2 kastrerade hankatter, 14 och 10 år då  vi fick Steve, då 6 månader, han har nu blivit 1 år.
Den äldsta katten Felix, tycker att det är ok om än inte så jättekul med Steve, men Bosse är helt störd, stel, knäckt, stressad och sur. Första månaderna var det värst och det var bäst att hålla isär dom. Så måste vi bara släppa ihop dem och det gick väl så där.Ett par hoprykningar med fräs och morr.
På semestern i somras tog vi med oss Steve och var borta med honom i 5 veckor så när vi kom hem igen blev det samma visa mellan Bosse och Steve men Felix tyckte fortfarnde att det var helt ok med Steve, och den visan håller i sig än!!
Bosse gillar vekligen inte Steve och Steve verkar nu vara den som är minst rädd, han går emot Bosse och vill som jaga bort honom. MEN dom sover i samma rum, inte självmant men utan bråk,det är för att vi vill ha dom där o har dom inne på nätterna.Kan någon ge oss ett eller flera råd om vad vi kan göra för att skipa fred mellan våra fina kattkillar!!?? tack

[Snarrbon]

Det var en tråd som tog upp osämja mellan katter och där framgick det att man kan få någon feromon-sprej som skall hjälpa. Ska se om jag hittar den!

Jo här var den: http://www.alternativ.nu/smf/index.php?topic=54211.msg426476#msg426476

[fjäderfän]

katter är inga flock djur kan bero på det oxå att dom tycket det räkte att va två. vi försökte ta in en till kat till mina som jag har men det gick inte.

[Rosten]

Vi hade 2 stallkatter och fick en till.
Det var ett fruktansvärt liv på dom.

Men när hösten kom så brukar vi låta dom sova i pannrumet på några få kvadratmeter.
Då tog det inte många dagar innan dom sov med några cm lucka.
Helt plötsligt började dom nosa på varandra istället för att fräsa när dom möttes.

[Alissa]

För många år sedan blev min dåvarande Birma sjuk och avlivades. Min då 9-årig blandrashona blev ensam för första gången och jag köpte en kattunge för att hon skulle få sällskap. Det var nog det värsta jag kunde ha gjort henne! Kattungen älskade henne, men hon avskydde honom och till sist började han istället att reta henne när han märkte att hon av ålderskillnad inte hade ork att sätta emot, utan hellre försökte fly fältet. Han blev som en stridig tonårskille! Av hans uppfödare fick vi rådet att "vänta och se". När vi levt med morrande och fräs i ett halvår var jag beredd att lämna tillbaka honom, men fick då rådet att prova med att skaffa en till, en jämnårig med kattungen, som då skulle lämna gammelkatten i fred.

Jag köpte en till - ett halvår yngre - och ... till min häpnad blev det omgående perfekt balans! De unga fick utlopp för sin energi i lekarna med varandra och den gamla fick återigen leva livet med sina vanor och i sin takt. Det blev aldrig mer problem och när den gamla damen efter en tid kände sig trygg började hon t.o.m. gilla båda två. De blev med tiden väldigt nära varandra alla tre och den första, hennes tidigare hatobjekt och värsta "igel", var deprimerad en lång period, när hon 7½ år senare blev sjuk och avlivades.

Alla varken kan eller vill testa detsamma, men i min familj fungerade det.