Genetisk mångfald

[quintus]

Klart att varroan kan klättra tillbaka till bina om de bara ramlar ned på kupgolvet. En grovmaskig nätbotten känns som en bättre lösning i sammanhanget.

Du måste fortfarande på något sätt samla kvalstren för att kunna räkna de. Räkna är att veta. Det skulle gå att lösa med en skiva under nätet smord med bilfet från Biltema - kostar runt 20 spänn).

[Georgisten]

Jano: Dela gärna med dig av dina erfarenheter nästa höst.

Quintus: Japps, klart att det går att lösa om man vill räkna. Generellt skulle jag nog låta varroan falla fritt ned på marken under säsongen. Man slipper dessutom rensa botten på våren sen om man har rejält med ventilerande nät under och på sidorna. 

[Jano]

Du måste fortfarande på något sätt samla kvalstren för att kunna räkna de. Räkna är att veta.

Vad har man för nytta av att räkna kvalster som fallit ner?  Skall man tvunget räkna så är det väl de kvalster som finns kvar i samhället som behöver hållas reda på.

[quintus]

Vad har man för nytta av att räkna kvalster som fallit ner?  Skall man tvunget räkna så är det väl de kvalster som finns kvar i samhället som behöver hållas reda på.

Under säsongen genom att räkna nedfall.

Efter en behandling får man veta om det behövs en insats till. Exempel - det har ramlat net 1000 kvalster. medel funkar till 96%, då betyder det minst 40 kvalster kvar. Ramlar det 50 kvalster , då är det bara enstaka kvalster kvar. I första fallet behövs en efterbehandling, i det andra knappast.

Hur annars har du tänkt dig att komma underfund med hur mycket kvalster du har i kupan?

[Jano]

Efter en behandling får man veta om det behövs en insats till. Exempel - det har ramlat net 1000 kvalster. medel funkar till 96%, då betyder det minst 40 kvalster kvar. Ramlar det 50 kvalster , då är det bara enstaka kvalster kvar. I första fallet behövs en efterbehandling, i det andra knappast.

Hur annars har du tänkt dig att komma underfund med hur mycket kvalster du har i kupan?

Det finns nog ingen som missunnar någon att räkna kvalster om det tycks vara intressant. Men till vad nytta?
Du nämner verkningsgrader, men dessa är ju inte konstanta.  Isåfall måste man behandla under precis samma förutsättningar som när testet gjordes då verkningsgraden bestämdes. Det är så mycket som påverkar, temperatur,luftfuktighet, bimassa och inte minst resistens.
Det räcker att kolla naturligt nedfall under början av Juli. man behöver inte räkna, utan bara konstatera om kvalster finns på nedfallsskivan och behandla därefter.
 Har odlat bin med kvalster i 11 år utan några större problem.Kvalster i kupan har du nog hur du bär dig åt, det behöver man inte räkna för att veta. Ibland är praktik bättre än teori.

[Georgisten]

Jag känner som Jano alltså. Bättre o dundra på rejält med drönarutskärning och nu till nästa säsong ev. pudersocker på våren. Då ligger man skapligt till inför hösten. Sen Apistan (eller motsvarande) efter slutskattningen. Det viktiga tror jag är att hålla tillbaka varroatillväxten tidigt på säsongen och hjälpa dem att stå emot reinvasion. Sen om man orkar kan man kolla om det är något nedfall men att räkna i detalj är för tidsödande. Brukar gå bra ändå tycker jag. Har sett bra ut i kuporna. Finlir är inget för mig.

[Georgisten]

Tjaha... kanske problemet redan är löst då: http://www.nzherald.co.nz/animal-science/news/article.cfm?c_id=332&objectid=10482983 ?

[Sten-Åke Lindell]

Det finns liknande artiklar från olika kontinenter! Skulle vara intressant att få se några sådana samhällen här hemma.

[Sten-Åke Lindell]

Det här är lite intressant!
http://wootensgoldenqueens.com/
Notera att de levererar 60-80.000 drottningar varje år till odlingarna i Kalifonien.
Man flyttar tusentals med kupor varje år till mandelodlingarna.

Där man odlar mest drottningar och där man flyttar bina mest har man också mest problem!
Fast här hemma har man redan bestämt att CCD beror på växtgifter.

[wictor]

Jag har tänkt lite, bara en så´n sak...

Genetisk mångfald är ju rubriken på denna tråd. Och just nu sitter jag i Thailand dit mina honungspengar fört mig, och funderar över genetisk mångfald.

Här springer höns överallt. Alla vet att höns härstammar från en vildlevande djungelhönsstam. Utifrån detta har duktiga avlare fått fram de mest fantastiska arter.

Jag har faktiskt själv haft några fina hönsstammar i Sverige. Det som var intressant då var att se att de stammar som utvecklats genom några generationers inavel var synnerligen stabila, därtill duktiga på alla områden som är intressant för en höns-ägare.Det man fått fram var alltså stabila goda hönsraser som såg exakt likadana ut i generation efter generation. De värpte bra, de ruvade bra, de åt inte så speciellt mycket, de frambringade fin manlig avkomma som hamnade i grytan, den kvinnliga avkomman fick lägga ägg till dessa att även hon åts upp i hönsochcurrygrytamedris. Dessa höns-"raser" som alltså var resultatet av olika generationers inavel var mycket fina höns, härliga att ha. En av raserna jag hade under många år hette Australorpington. Jag hade även andra raser.

Jag hade också ibland höns av marknadsnamnet Hisex. Det är en högkoncentrerad korsningsprodukt, där man avlar fram fina pappa-linjer och andra fina mamma-linjer. Dessa får skaffa barn, och hönsen blir äggproducenter. Hanarna hamnar direkt i köttkvarnen som dagsgamla. De höns som kläcks blir fina Hisexhönor som lägger ägg. Dagligen, lång tid, mycket ägg. Inget mer...!!! och för säkerhets skull lägger jag till några ytterligare utropstecken !!!

Som sagt, tupparna blev omedelbart avlivad i kvarnen MEN en och annan tupp slapp köttkvarnen, man trodde att det var hönor, misstaget visade sig några veckor senare i uppfödningshallarna. Jag födde upp några stycken av dessa tuppar. Hemska djur. Fina att se på, stora och präktiga, rentav vackra, goda att slakta och göra Coc au Vin. Men innan dess - vilka hemska djur. Slogs, betedde sig illa, anföll och var aggressiva. Stora med mycket kött, goda att äta. Inte trevliga att äga. Inte ens trevliga för grannarna.

Kycklingar kläckta efter Hisex, det var bara att glömma, det var fel på allt. För långa ben så de kunde inte gå, fega, ynkliga. Jag tror inte att jag hade en enda andra generationernas avkomma efter Hisex som liknade en höna överhuvudtaget.

Den thailändska normalhönan är heller inget att skryta med. I detta fallet kan man ju verkligen tala om genetisk mångfald. Eller har det blivit enfald? Tupparna parar sig med hönorna, enligt det normala systemet. Resultatet borde ju vara genetisk mångfald, men verkligheten pekar på något annat. Det är en degenererad variant av den fina ursprungliga djungelhönan. Men här har man inte avlat överhuvudtaget. Vilket lett till att de knappt lägger ägg, och vill man äta kött så kommer man nog underfund med att denna höna inte har mycket att bidraga med i sammanhanget.

Vart vill jag nu komma?

En del tror att bin kommer att bli underbara av "genetisk mångfald" av sig själva, bara låt dem hållas. Men det kanske blir enfald? Nåväl, tanken är god - om man avser att hålla bin under en 1000-års period och under denna tid låta dem anpassa sig till såväl naturlig omgivning som mänsklig påverkan.

Andra tror att "genetisk mångfald" alltid är av godo, att det alltid frambringar det bästa - i detta fallet den högsta honungsskörden.

Ytterligare andra tror att "genetisk mångfald" säkerställs genom överstyrd avel.

Ja, det kan man göra om man vet vad man pysslar med. OM MAN VET VAD MAN PYSSLAR MED.
Då kan man ta fram fantastiskt fina pappa-linjer och låta dessa para sig med fantastiskt fina mamma-linjer.

Det var just detta Dadant pysslade med i Amerika för 50-60 år sedan.

MEN dessa drottningar var bara avsedda att ha som goda produktionsmedel i 2 år. Precis som en Hisex-höna.

En annan man, broder Adam, katolsk munk, han gick den andra vägen. Han läste de Mendelska ärftlighetslagarna och utifrån detta försökte han ta fram en STABIL stam av bin. Precis som mina hönor av sorten Australorpington.
Lyckades han?
Jag vill påstå att han lyckades exakt lika bra som de avlare som tagit fram hönsrasen Australorpington.

Här i Thailand finns det vilda grisar, wietnamesiska hängbuksvin. Svåra att se men de finns i stort antal i skogarna. Skall vi tala om genetisk mångfald så borde vi väl ta hem ett gäng sådana till Sverige och se till att kommande års julskinkor har tillförts dessa otroliga gener som det alltid talas om när det gäller "genetisk mångfald". Kundernas tillströmning lär säkert bli måttlig när en skinka har krympt till halva storleken.

Det finns vissa gener som styr binas beteende att sticka och  vara aggressiva.
Vilken biodlare propagerar för "genetisk mångfald" och vill behålla eller helst förstärka dessa gener?

Det finns vissa gener som styr binas svärmdrift.
Vilken biodlare vill öka på denna "genetisk mångfald"?

Det finns vissa gener som styr byggandet av drönarceller i mångfald.
Vilken biodlare vill öka på denna "genetisk mångfald"?

Det finns gener som gör att bina blir extra hygieniska, alltså rensar ut döda puppor, och allmänt sett håller rent i kupan.
Vilken biodlare vill öka på denna "genetisk mångfald"?

Det finns också gener som stimulerar ökat vaxbyggande och ökad nektarinsamling.
Vilken biodlare vill öka på denna "genetisk mångfald"?

Så frågan är - som ni ser - inte helt enkel.

Vad vill vi ha?
Dåliga aggressiva bin som sticks och knappt producerar honung?

Eller vill vi ha snälla bin som inte sticks så mycket och som producerar honung.

Vi behöver inte välja antingen eller - vi kan få både ock. Med bibehållen genetisk mångfald på kuppen.

Så slipper vi thailändska hönor som varken lägger ägg eller ger kött. Bara äter mat
Så slipper vi aggressiva bin som varken ger honung eller vax. Bara äter foder

[Georgisten]

S-Å: Så där gula och fina drottningar har vi här nere också!
 
Wictor: Bra inlägg. Balans tror jag på i sammanhanget. Man kan ha alltihop.

Utan blues och klassisk musik skulle ju exempelvis inte hårdrocken, de gamla stilarnas förädlade form, existera. Då och då måste ju metalmusiker gå tillbaka till det gamla för att finna inspiration till nyskapande. Likväl kan man inte skriva bra rockmusik om det inte finns en bra balans i exempelvis låtuppbyggnaden. 20min gitarrsolon är det få som kan hålla på med och gå + liksom. Men det finns utrymme för sånt med och ex. Yngwie Malmsteen har ju tjänat rejält med kulor på det. It's the same shit with different names liksom. Dock... om nån kapar sladden till eluttaget (motsvarande varroan i biodlingen) går ju allt åt helvete. Och därför har ju metalmusikerna sina vaktgorillor (motsvarande apistan) som motar bort oönskat folk från scenen och det är ju bra men det är ju klart bättre att helt enkelt ha jävligt starka el-kablar och staket (motsvarande naturlig biodling) för det kräver ju inte lön på samma sätt, dock är ju dessa inte tillförlitliga i samma grad som vaktgorillorna, tyvärr. Så att hålla borta skadegörare från sin publik måste ju vara det bästa. Och då är det ju bra om bluesen och den klassiska musiken finns kvar eftersom inte alla, konstigt nog, föredrar musik av den högsta förädlingsgraden och då är det ju bättre att de håller till hos symfoniorkestern eller går på nån bluestillställning istället för att ställa till besvär hos oss som vill rocka på liksom!

[Sten-Åke Lindell]

De genetiska betingelserna och effekterna ser lixom lite olika ut för olika djur, se bara skillnaden på t ex bananflugan och en elefant! Vem forskar på elefanten (ingen) och vilka på bananflugan (alla) som gör en ny generation i veckan.

Ser man till växtriket så kan man t ex korsa två tomater och få en F1 hybrid. Använder man sedan dessa fröer från F1'an så vet man inte vad man får. Man får alltså alltid korsa samma för att få samma F1 eller ta en stickling som då blir en genetisk kopia. Det blir lite svårt med sticklingar på bin (även om dom sticks ).

[wictor]

Ja, det är helt klart att man får en F1 om man korsar två olika tomatsorter.

Och man vet inte vad resultatet blir om man korsar två F1-or.
MEN därmed inte sagt att det är förbjudet att korsa två F1-or. Sätt 1000 frön och se vad som händer, kanske någon planta uppvisar exeptionella egenskaper, som man verkligen vill behålla.

Då kan man ju endera som föreslagits föröka medelst sticklingar.

ELLER - och jag tror att det är här de flesta missuppfattat Mendel och hans ärftlighetslagar - KAN man faktiskt bestämma sig för att försöka permanenta det fina arvsanlag som man fick fram i F2-generationen. Alltså att man utifrån en F2 beslutar sig för att förankra och bevara det korsade resultatet.

Mendel visade att vita och röda korsningar INTE hela tiden uppvisade en brokig blandning av vita röda och rosa avkomlingar UTAN att VISSA av de rosa avkomlingarna kunde fås att hela tiden framgent frambringa enbart rosa avkomlingar.
Detta är en grundtes inom evolutionsbiologin.
Vilket sker helt naturligt sett över en lång tidsperiod.
Vi människor kan snabba på processen genom genomtänkt och faktabaserad avel, oavsett vi talar om blommor, tomater, grisar eller  bin.

Mendel lyckades.

Man kan lyckas med bin också.

Såväl Broder Adam som herr Dadant lyckades med sina av avelsförsök, dock använde de två helt olika avelsprinciper och två diametralt motsatta arbetsmetoder. Den ene använde sig av två olika föräldrastammar och marknadsförde enbart F1-drottningar som skulle göra tjänst i 2 år, därefter avlivas. Den andre använde sig av en avelsmetod som utgick från att ta fram arvsstabila stammar varur även F2 och F3 och så vidare skulle kunna användas.

Att man kan lyckas är helt klart.

Att avstå från att ens försöka - det måste väl tyda på dumhet av aldrig tidigare skådad grad..??

Att tyska försök visar på att det är lätt att avla fram snälla bin som inte svärmar så mycket, det är en sak. Att samma tyska försök visar på att ta fram bin som samlar mycket nektar - alltså stor honungsproduktion - är mycket svårare är ju intressant forskning.
Vissa invänder och påstår att bina nu samlar mycket mer honung än förr.
Det är inte sant.

Det har visat sig att den ökande honungsskörden inte beror på bina utan på skötselmetoderna.
Att vi utvinner mer honung ur en modern uppstaplingskupa jämfört med en halmkupa är nog ganska självklart för de flesta.

Men att utifrån detta fortsätta tankearbetet och inse att sådana saker som yngelrummets storlek, ramformat i skattlådorna och andra faktorer utgör en stor del i skördeökningen är kanske inte lika enkelt att se vid en första anblick. Och självklart samlar ett svärmtrögt bi mer honung än dess motsats.

Avla på svärmtröghet så kommer resten av sig själv. Men att man måste AVLA för att erhålla detta torde väl vara uppenbart?

[Sten-Åke Lindell]

http://www.ibra.org.uk/store/products/183

Ny bra bok från IBRA!!!

[Sten-Åke Lindell]

Jag har sett att man frågat efter färdiga snabbkokare/startlådor i olika forum och har några ritningar och spridda skurar på beskrivningar.

Här finns lite info.
http://www.kupan.se/ritningar/snabbkokare/snabbkokare.html

Hur gick det? Svarade någon om den gick att skaffa färdig hos någon biredskapsleverantör?

Något "hembygge" köper jag inte, då bygger jag hellre om en av mina nya avläggarlådor till startlåda! Jag har nät och skivor/verktyg!

[wictor]

Nej, det verkar inte finnas några färdigtillverkade snabbkokare.

Jag byggde min egen av en 5-ramars skattlåda som jag köpte i delar, enkelt att såga upp spår i gavlarna, spika ihop. Sen gick jag till en plåtslagare som klippte till avdelarplåten. Lätt som en plätt. Fungerar bra - det enda viktiga är att fylla på med MYCKET bin, samt hänga in en full pollenram, den brukar jag hänga på den bi-tomma sidan. Alltså tre ramar fullknökade med bin på ena sidan plåten, på andra sidan hänges larvramen in och ytterst en pollenram.

En bekant till mig har till och med satt en foderkopp på ena täckbrädan, matar med honungslösning. Han har gjort flusterhål, öppnar det efter nåt dygn och genomför hela odlingen i snabbkokaren.

[Sten-Åke Lindell]

Plåten kan man skaffa via Biltema (79-602, 79-601 mm) för en hundring eller en duralaluminium skiva på Clas Olsson (30-9362) som gott & väl passar till avläggarlådan (600 x 400 x 2).

[Georgisten]

Wictor: Vad ser din bekant för fördelar med att genomföra hela odlingen i startlådan? Behåller bina alla cellkoppar i ett sådant begränsat utrymme?

[Sten-Åke Lindell]

Här är en hyffsad bra länk om man vill köra i skattlådan! Men då blir det färre drottningar per ram!
http://web.telia.com/~u42123075/drottning.htm

[wictor]

Plåten kan man skaffa via Biltema (79-602, 79-601 mm) för en hundring eller en duralaluminium skiva på Clas Olsson (30-9362) som gott & väl passar till avläggarlådan (600 x 400 x 2).

Min plåtslagare tog 30:- för en plåt som passade exakt...
En resa till Biltema eller en postförskottsavgift från Clas Ohlson blir nog dyrare.

En plåtslagare klipper alltid till en sån liten bit från nåt spill som ligger i nåt hörn, därför billigt.

En annan fråga, varför köra hela serien i startlådan...
Min kompis påstår att han får flera drottningar på det sättet, jag vet inte.
Det viktiga i vart fall tror jag är att ha MYCKET bin...

Sen är det ju faktiskt så att det inte är så speciellt många dagar som går mellan äggstadium till täckt puppa. Så finns det bara honungsfoder och tillräckligt med pollen så borde det väl knappast vara några problem.
Skall prova själv med en serie nästa sommar.

Däremot har jag ju varit med om - speciellt vid kraftigt drag - att en ram där alla celler antagits och placerats i skattlåda bara fått ett 50% resultat, inte alltid men ibland. Bina avlägsnar de överflödiga och bygger vildbygge mellan cellerna som de fyller med honung.
Min kompis påstår att detta aldrig hänt när han enbart odlat i startlådan.