Välkommen! För att skriva i forumet måste du logga in först. Har du inget konto går det bra att registrera ett eller logga in med Facebook här. Det kostar inget.  :)

Författare Ämne:  Genetisk mångfald  (läst 19888 gånger)

Sten-Åke Lindell

  • Gäst
Genetisk mångfald
« skrivet: 22 nov-08 kl 08:33 »
Man kan läsa en hel del numera om många problem som hållit på i tio år snart som härstammar från en och samma källa (A V E L).
Man pratar om problem med bin som utvecklas dåligt, man pratar skördar som först blir lite större vid renparning men som sedan rasar i andra problem och sjukdomar med minskad skörd som följd.
Ökning av produktion vid ren avel gör att girigheten tar över intellektet och man öser på för att få ännu mera avkastning per kupa i stället för att skaffa en kupa till med välmående bin.
Det är samma linje på alla typer av problem och orden avel/renparning/insemination/selekterat urval etc är genomgående en faktor i problematiken.
Det känns som om alla som sysslar med avel inom binäringen inte har tagit till sig detta på något sätt och förstår inte alla varselsignaler som sänds ut.
De som satsat på avelstationer ser det som den enda vägen medan all forskning tyder på helt andra saker, speciellt inom fiskerinäringen där man ser stora problem och faktiskt till viss del kommit tillrätta med problemen.

Genetikens grunder! Det känns precis som dessa avelsgubbar har missat att läsa genetikens grunder. Här finns en länk som är tydlig!
http://www.marbipp.se/1handled/1begrepp/2gen_man/1allm/1.html

De här gubbarna kommer garanterat bara att komma ihåg avsnittet "Hybridisering från invandrande arter" som de säkert missförstår och ha det som ett argument för sin fortsatta verksamhet. Det tråkiga är att all den här verksamheten får subventioner/bidrag för att komma igång och på många håll ser man det som ett sätt att bevara arter och blandar detta med de avelsmetoder man använder utan att förstå skillnaden.
« Senast ändrad: 22 nov-08 kl 16:09 av Sten-Åke Lindell »

quintus

  • Inlägg: 224
SV: Genetisk mångfald
« Svar #1 skrivet: 22 nov-08 kl 14:26 »

Who owns the gold make the rules

Georgisten

  • Inlägg: 2207
  • Mest biodlare, men mycket annat också.
    • Östergötland
    • Östgöta Honung - förädlad nektar från Östergötlands flora
SV: Genetisk mångfald
« Svar #2 skrivet: 22 nov-08 kl 15:30 »
Så äre. Biodlingssverige är fuckat på mer än ett sätt asså. Men det blir nog bättre med tiden. Förr kunde man ju inte ens diskutera frågan i oberoende forum som här. Nu blir kritiken tydligare på ett helt annat sätt. Det är som med alla paradigmer... det är inte den nya kunskapen som gör att ett paradigmskifte äger rum. Det är utdöendet av de som uppehöll den gamla. Nästa generation drottningodlare kommer säkerligen inte va lika kåta på parningskassetter och ö-parning. De kommer iallafall inte att dominera aveln som nu.

Mer forskningsanslag till biodlingen!
Ingen enskild människa kan hävda att den äger jorden, inget enskild människa eller kollektiv kan hävda att de äger andra människor.

quintus

  • Inlägg: 224
SV: Genetisk mångfald
« Svar #3 skrivet: 22 nov-08 kl 15:46 »

Mer forskningsanslag till biodlingen!


:-)))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))

Det var väl för naivt.

Utöver det - du måste även fråga (dig själv?) vilken egen agenda har anslagsgivaren och anslagsmottagaren?

Dillen

  • Inlägg: 313
    • Östergötland
SV: Genetisk mångfald
« Svar #4 skrivet: 22 nov-08 kl 18:37 »
Ja, men det är väl en självklarhet i sammanhanget. Det är som kostdebatten om det mättade fettet. Stinker jäv och försvar av prestige överallt. Men onekligen måste det ju finnas en lösning på problemet. Och detta om den genetiska mångfalden inom biaveln tillhör ju inte det svåraste inom biodlingen när t.ex. självaste jordbruksverkets tjänsteman Ebbersten går ut och påtalar problemet. Det är ju kalas liksom att gammelgubbarna får en motvikt från officiellt håll. Trots allt kommer detta problem, troligen, av hobbyfiering och kunskapsbrist/brist på vetenskaplighet inom/av biodlingen och dess företrädande organ. Värre är det med varroabekämpningsfrågan. Där ligger en hund begraven någonstans eftersom det är så jäkla svårt att fixa alternativ till apistanet. 

Naivitet? Självklart behövs det mer forskning inom biodlingen. Kanske varroaproblemet är den kris som kan få biodlingen i Sverige att gå åt rätt håll. Precis som finanskrisen är en god möjlighet att få ordning på det knorkiga klimat som rådat i finansvärlden. Eller överviktsproblematiken är den kris som kan får ordning på våra sedan länge felande kostråd. :)
Bor utanför Norrköping. Intresserad av djur & natur. Har gotlandskaniner och bortskämda dvärgkaniner. Drömmer om höns och fjällvandring.

Jan lindgren

  • Inlägg: 1193
SV: Genetisk mångfald
« Svar #5 skrivet: 22 nov-08 kl 19:30 »
Hej!
Avel torde i de flesta fall vara betydligt bättre än slumpmässig parning. Bin saknar all genetisk anledning att skaffa stora honungsföråd. Det är betydligt viktigare ur genetisk synpunkt att bilda många nya samhällen istället för att samla stora massor av honung. Ett sådant bi är värdefullt ur pollineringssynpunkt men knappast ur biodlingssynpunkt. All avel kan gå fel ibland men är i allmänhet lätt att rätta till. Det var längesen jag höll på med bin men jag minns fortfarande de friparade bina som anföll så fort vi öppnade dörren 50 m från kupan. En bra egenskap för bina möjligen men knappast för biodlaren.
 Inavel är ett bra sätt att få bort skadliga gener ur en population. Det fungerar inte i naturen men går bra på tamdjur. Sedan kan man korsa inavlade djur med få defekta gener med en annan stam och få en heterosiseffekt.
Ska vi ha odlade växter och tamdjur så kräver det en medveten avel mot något mål.
MVH
Jan Lindgren

wictor

  • Inlägg: 763
SV: Genetisk mångfald
« Svar #6 skrivet: 23 nov-08 kl 09:18 »
Avelsproblematiken ligger nog mest i att det allra mesta sköts på hobbynivå, om ens det.

Många tror att de har ju köpt en bra drottning en gång, bra så, då fungerar väl allt år efter år... eller...???

Att ägna sig åt avel av bidrottningar MÅSTE ske i två steg.

Det ena steget är att avla fram bra djur. Och detta steg kan aldrig upphöra, det måste ständigt fortgå. Stannar man upp i framtagandet av bra djur så återgår det hela till "naturstadiet" väldigt snabbt.
Och för att få fram dessa bra djur så krävs det stationsparning.
Den som läst bara några få rader genetik inser detta lätt. De övriga kan ju göra som vanligt, skippa det hela och återgå till det gamla vanliga, typ strutsen och stoppa huvet i sanden.

Det andra steget, och detta är som jag ser det det viktiga:
Att från de fina avelsdjuren från steg ett odla fram mängder med bruksdrottningar. Dessa kan med fördel friparas för att uppnå en stor genetisk mångfald bland arbets binasom ju faktiskt kommer att utgöra själva bi-samhället.

Tyvärr blandas dessa två helt olika steg ihop - hela tiden - av amatörmässiga hobbyförståsigpåare.

En av de som lyckades bäst var en Amerikan - Dadant - för ca 50 år sedan. Han insåg att man till och med inte skulle bara odla fram bra drottningar. Han insåg att man också skulle odla fram bra drönare.
Dock - blanda nu inte ihop detta - han insåg att drottningarna skulle komma från vissa utvalda mödrar, och odlade således dessa fina drottningar för sig.
Och drönarna skulle komma från vissa andra väl utvalda mödrar, och dessa odlades fram för sig.

Nu kommer det fina i denna kråksång - när dessa fina drottningar blev parade med dessa utomordentliga drönare - då blev det såväl snälla bin som stora skördar. I EN GENERATION!

Detta avelsarbete måste alltså fortsätta och fortsätta och fortsätta - hela tiden. OM man nu vill ha snälla bin och stor skörd förstås.

Broder Adam i Buckfast gjorde inte riktigt likadant som Dadant.
Han avlade fram goda drottningar med utomordentliga egenskaper. För att lyckas med detta hade även han en parningsstation med kontrollerat material som producerade goda drönare.
Från dessa avelsdrottningar drog han sedan upp drottningar till produktionen, men dessa friparades i de olika bigårdarna, så upprätthölls den genetiska mångfalden.
Men även han använde som bruksdrottningar de som avlats efter goda avelsdrottningar I EN GENERATION.

FELET vi gör i hobbylandet Sverige är att vi glömmer bort att dessa fina bruksdrottningar - efter fina avelsdrottningar - bara skall göra tjänst I EN GENERATION. Därefter skall de nypas och ersättas med nya, efter en god avelsdrottning, friparning.

Georgisten

  • Inlägg: 2207
  • Mest biodlare, men mycket annat också.
    • Östergötland
    • Östgöta Honung - förädlad nektar från Östergötlands flora
SV: Genetisk mångfald
« Svar #7 skrivet: 23 nov-08 kl 12:01 »
Hm... ja, det är ju så avelsstationerna traditionellt ska skötas. Problemet som jag ser i sammanhanget är varroan. Nu talar jag endast utifrån egna empiriska erfarenheter. I våra trakter har massvis av samhällen gått under till följd av varroan. Detta gör att det är viktigare än någonsin att behålla genetisk diversitet i våra bisamhällen men även att man sållar hårt bland de samhällen som inte svarar bra på behandling. De samhällen som överlever i starkt varroadrabbade bigårdar bör tas till vara och göras avläggare på. Själv har jag hellre bin med viss svärm/sticklystnad än bin som dör på hösten. Det finns bikläder och svärmdämpande skötselmetoder liksom. Vissa samhällen svarar alltid dåligt på behandling (iaf ekologisk, frågan är dock om det alltid är varroan som är boven där) och dessa bör inte få va kvar i verksamheten. Ja, de fasas ju ut naturligt t.o.m. vilket är önskvärt. Utjämning/förstärkning av svaga samhällen på våren tycker jag är förkastligt. Man medicinerar inte en dödssjuk avelstjur med livsodugliga gener för att den ska överleva för att få sprida sin säd liksom. Det är också viktigt att man gör mycket avläggare och ser till att hålla upp mängden av samhällen. Ju större populationer desto bättre och man bör se till att avla på många fler drottningar än bara de där som ska existera i en generation. Man kan ha bägge delarna, tror jag. Låt det som överlever leva! Alla kan inte hålla på och ö-para men alla kan sålla ut det som inte håller måttet i sin egen biodling och därtill samverka med sina bigrannar kring hur man varroabekämpar och vilka drönare man håller i luften. Själv har jag god erfarenhet av bin friparade i flera generationer som överlevde en bigårdskollaps för några år sedan (min egen bigård, tyvärr). De är mina snällaste, flitigaste och friskaste för tillfället. Sen när det gäller skörd har mycket att göra med nektartillgång och skötsel också. :)
Ingen enskild människa kan hävda att den äger jorden, inget enskild människa eller kollektiv kan hävda att de äger andra människor.

Sten-Åke Lindell

  • Gäst
SV: Genetisk mångfald
« Svar #8 skrivet: 23 nov-08 kl 14:47 »
Visst påverkar miljön men man kan inte alltid försvara sig med att det beror på miljön varje gång det blir en motgång. Det handlar säkert om flera orsaker som samverkar och CCD (Colony Collapse Disorder) kan bero på genetiken i alla fall trots miljön. Flygplatser, jordbruk, besprutning, flygbesprutning etc har funnits i 50 år och CCD borde i så fall ha inträffat betydligt tidigare om det bara var miljön. Det är faktist så att miljön har blivit bättre på många ställen med mindre och renare avgaser och mindre tungmetaller etc.

Finns det ett stort spekrum av gener i en stor population så överlever de som har den bästa genetika sammansättningen mot t ex ett virusangrepp. Har alla samma genetiska sammansättning eller har ett starkt beroende mellan varandra pga avel så kan alla försvinna samtidigt. Virus muterar på samma sätt som det genetiska systemet hos både bin och människor. Jag är helt övertygad om att det beror på avel.

Man kan se samma fenomen på inavel inom sälbeståndet i östersjön, ett otäckt virus slår till och nästan hela stammen ryker. Man ser samma fenomen på lax och öring så varför skulle det inte drabba bin? Effekterna blir bara större ju kortare livscykel ett djur har, t ex ett bi 10 veckor eller vad det nu blir.

« Senast ändrad: 23 nov-08 kl 17:16 av Sten-Åke Lindell »

Dillen

  • Inlägg: 313
    • Östergötland
SV: Genetisk mångfald
« Svar #9 skrivet: 23 nov-08 kl 16:37 »
Instämmer med föregående talare... för snäva gener är livsfarligt! En granne till våra leasingbigårdar förlorade samtliga av sina 40samhällen på en vinter. Fanns säkert flera orsaker till att varroan slog så hårt mot just dem men hade de haft bin med stor genetisk diversitet hade troligen fler klarat sig. Det finns ju en risk när biodlare köper avelsdrottningar från parningsstationerna för dyra pengar. Ponera att de odlar upp drottningar till hela bigården från sin dyra drottning med fin stamtavla. Friparning i alla ära men på mödernet är ju då alla bruksdrottningar av samma sort. Inte konstigt om det, i ett sådan scenario, kan smälla till rejält när varroan hälsar på om dessa drottningar (som säkert producerar flitiga snälla bin) har just dålig motståndskraft mot det/de virus varroan smittar dem med. Då skiter man i om man iaf fick några mindre stick den säsongen.
« Senast ändrad: 23 nov-08 kl 16:46 av Dillen »
Bor utanför Norrköping. Intresserad av djur & natur. Har gotlandskaniner och bortskämda dvärgkaniner. Drömmer om höns och fjällvandring.

Jano

  • Inlägg: 1097
    • Halland
SV: Genetisk mångfald
« Svar #10 skrivet: 24 nov-08 kl 10:52 »
 Varför är biodlare så rädda för bistick? Varför tillverkas skyddskläder?
Enligt min mening skall inte bin vara flegmatiska. Dom skall ha lite jävlaranamma i sig för att det skall hända någonting. Det dom inte tycker om är att man rotar i samhället för jämnan. Låter man dom jobba ifred och själv lär sig tolka tillståndet i samhället genom flusterobservationer, så behöver man inte störa i onödan. Det räcker faktiskt med fyra fem gånger under säsongen.
 Mina bin är av blandras italienska/buckfast . De gånger jag stör dem sker det snabbt och effektivt, då jag genom informatin från fluster och tittglas bak på yngellådan vet precis vad jag skall göra. Dessa ingrepp sker för det mesta utan skyddsutrustning. Mitt bästa samhälle gav i år 98 kg.
Varroan har funnits sedan 1997 och behandlas med myrsyra (tedblad). Vinterförlusterna är minimala med en foderförbrukning av 12 kg /samh.
 Det verkar nog som att genetisk mångfald är att föredra .
« Senast ändrad: 24 nov-08 kl 12:35 av Jano »

wictor

  • Inlägg: 763
SV: Genetisk mångfald
« Svar #11 skrivet: 24 nov-08 kl 16:33 »
En granne till våra leasingbigårdar förlorade samtliga av sina 40samhällen på en vinter. Fanns säkert flera orsaker till att varroan slog så hårt mot just dem men hade de haft bin med stor genetisk diversitet hade troligen fler klarat sig.

Och denne granne hade Varroabekämpat hur? Eller inte alls? 40 samhällen dör inte bara så där hux flux.

Jag håller dock helt med det som skrivs därefter. Bin SKALL ha en stor genetisk diversitet. Jag hoppas att det framgick av mitt inlägg ovan, annars får det nog läsas om en gång till av de som inte fattade.

Bra med fina ord (diversitet), att leva upp till dem är inte alltid det enklaste för oss vanliga simpla dödliga som trampar på med trätofflorna i leran...

quintus

  • Inlägg: 224
SV: Genetisk mångfald
« Svar #12 skrivet: 24 nov-08 kl 19:22 »

Och denne granne hade Varroabekämpat hur? Eller inte alls?


Du skall inte bara fråga OM grannen hade bekämpat. Du måste även fråga HUR. Det finns FÖRENINGAR (OBS - inte enstaka individer) som behandlar med "sockerdamm". Det finns föreningar vars ordförande deklarerar vi bekämpar varroa med  rabarberblad. Och närvarande sjukdomsansvarig för distriktet tiger still och inte säger flaska.

;-)


Georgisten

  • Inlägg: 2207
  • Mest biodlare, men mycket annat också.
    • Östergötland
    • Östgöta Honung - förädlad nektar från Östergötlands flora
SV: Genetisk mångfald
« Svar #13 skrivet: 25 nov-08 kl 09:27 »
Wictor: Jag har ingen aning om huruvida de bekämpat eller inte. Men har man 40 bisamhällen måste man ju ha någolunda koll på vad som händer i biodlarvärlden. Många som har bekämpat även med apistan har haft problem. Vilket troligen beror på att de inte orkat räkna nedfall, vilket jag förstår på sätt och vis. Det är ett jädra bök. I övrigt vet jag att många biodlare satsat på ett kort i taget när de köpt drottningar av duktiga "biavlare", vilket jag tror kan ha stor betydelse främst när de gäller de sekundära infektioner och dylikt som varroan levererar till sina värdsamhällen.  Jag tror mer på utnötningsmetoden i avelsarbete för vitalitet... att låta allt som överlever leva tillsvidare.

Ja, det där med rabarber och sockerdamm vet man ju inte om man ska skratta eller gråta åt. En av mina föreläsare på LIU som hade insektsguidning på Omberg med oss, nån insektsexpert med fin titel,  hävdade stolt att han varje höst stoppade in rabarber i sina 5 samhällen. Jag tittade ner i marken och stålsatte mig verkligen för att hålla tyst då.

S-Å: Tedbladsmetoden är myrsyra i en honungsburk med lite skummgummi under locket som syran dunstar igenom. Man sätter den i matarhålet i en foderbräda. 
Ingen enskild människa kan hävda att den äger jorden, inget enskild människa eller kollektiv kan hävda att de äger andra människor.

Sten-Åke Lindell

  • Gäst
SV: Genetisk mångfald
« Svar #14 skrivet: 25 nov-08 kl 12:26 »
Han kanske la rabarber på 5 samhällen  ;D

wictor

  • Inlägg: 763
SV: Genetisk mångfald
« Svar #15 skrivet: 25 nov-08 kl 12:35 »
Svar huruvida denne ägare av 40 döda bisamhällen behagat använda godkänd medicin för att behandla sina samhällen verkar lysa med sin frånvaro.

Hade denne person ägt 40 grisar och avstått från att ge dem adekvat medicinsk vård vid behov, då hade denne åtalats. Samma sak gäller även om denne ägt 40 höns, 40 får, 40 kor, 40 hästar eller annat.
Men 40 döda bisamhällen, det verkar kunna förbigås med tystnad.

Vargalyster skriver att "har man 40 bisamhällen måste man ju ha någorlunda koll på vad som händer i biodlarvärlden."

Vad är det som säger det? Vargalyster....???

Angående behandling:
Till och med vår käre Ingemar Fries är fullt införstådd med problematiken. Han har skrivit kapitlen angående varroabekämpning i den fina boken som SBR gett ut . Han talar tydligt om att det är bra med en blandad bekämpningsmetod, att det är bra om man över en flerårscykel använder flera olika bekämpningsmedel.
Då talar vi inte om sýror.
Vi talar om Apistan, och detta medels olika komplementmetoder.

Det finns flera andra metoder.

Det är bra att använda olika metoder över en treårscykel.

Sedan några ord om syrabekämpning:
Tanken med syrabekämpning av Varroa är att man SNABBT sänker pH EFFEKTIVT och DRASTISKT i ett bisamhälle, då är tanken att kvalstren dör och bina förhoppningsvis överlever.
Tedbladsmetoden med Myrsyra fungerar ungefär så. Oxalsyra likaså, problemet är att även drottningen behagar dö av syrorna...

Rabarberblad fungerar inte alls så. Den sänker pH lite grann över en lång tid, få kvalster dör och de som överlever har bevisat en större motståndskraft mot syrabehandling.

Pudersocker leder till att kvalster tappar fotfästet och ramlar ner. Men klättrar senare upp igen, och så är saken fullbordad.

Pröva att behandla din hund nästa gång den fått fästingar eller löss med socker eller syra. Berättar du för din veterinär så är det batra en tidsfråga innan myndigheterna knackar på dörren och vill lagföra dig för djurplågeri.
Men gör samma sak med bina, ja då verkar vad som helst vara godtagbart.

Eller det ultimata, när dina barn får lunginflammation.
Skippa läkaren. Prova några ört-teer. Eventuellt med honung.
Om barnet ändå råkar dö kan man ju alltid hänvisa till att man använd miljövänliga milda metoder. Man kanske till och med kan säga att honungen man använde i ört-teet var KRAV-godkänd.
Sen får man ju se vad myndigheterna behagar tycka.

Georgisten

  • Inlägg: 2207
  • Mest biodlare, men mycket annat också.
    • Östergötland
    • Östgöta Honung - förädlad nektar från Östergötlands flora
SV: Genetisk mångfald
« Svar #16 skrivet: 25 nov-08 kl 18:13 »
Wictor: Nä, asså det var bara ett subjektivt antagande taget ur luften angående om att man måste ha koll på biodlarvärlden om man har 40 samhällen. Mer korrekt: jag tycker att man borde det *le*, men jag vet att vederbörande i just det här fallet är engagerade i sbr:s lokala förening och känner duktiga biodlare som kan ge dem råd. Och som jag skrev tidigare vet jag inte hur de har behandlat. Ska fråga dem nästa gång vi träffas. Det är dock lätt att bli tagen på sängen när man får varroan första gången. Många upptäcker den ju först när samhällena börjar uppvisa symtom och då är det ju oftast försent. På så sätt klandrar jag dem inte.

Jag håller helt med om syrorna. De är djurplågeri, hälsovådligt för biodlaren och därtill ett ekonomiskt självmål då binas livslängd förkortas, kalkyngel riskeras (oxalsyran) och drottningens liv sätts på spel. En ev. fördel är dock att livsodugliga samhällen snabbare slås ut. Angående myndigheternas syn på saken verkar biodlingen undantagen mer därtill. Om en biodlare får sina kupor förstörda av en björn får han noll i ersättning. En död ren eller ko däremot ges det ersättning för. Varför? Yrkesfiskarna, som bottentrålar sönder östersjön, är till viss del skattebefriade men hobbybiodlarna, vars bin är av stor nytta för jordbruket och den biologisk mångfalden, ska skatta ner till sista kupa. Varför?

Haha, själv använder jag gärna alternativa metoder mot skolmedicinen. Gör det regelbundet tillochmed. Men knappast vid lunginflammation... eller löss. :)
Ingen enskild människa kan hävda att den äger jorden, inget enskild människa eller kollektiv kan hävda att de äger andra människor.

Sten-Åke Lindell

  • Gäst
SV: Genetisk mångfald
« Svar #17 skrivet: 25 nov-08 kl 19:03 »
Största problemet är garanterat sk yrkesbiodlare som bara ser till lönsamheten men skyller alla problem på de mindre odlarna. Allt som inte passar in i ökad produktion eller ökad lönsamhet är fel och allt som ger mera och är billigare är rätt oavsett vad det är. Ser man det så finns det ingen utväg alls.
Man får bidrag till i stort sett allt man gör och även till vansinnessaker som slår ut den egna näringen på sikt, någon form av självdestruktiv verksamhet. Men det är förstås miljöförstöringen som gör allt! CCD = Miljön, en enkel lösning och så kan man få mera bidrag för att hitta på någonting annat som om några år slår tillbaka i något annat problem.
Det är intressant att läsa att så många andra länder inser problemet och att kvalstren för med sig virus som sedan slår ut försvagade bisamhällen. Försvagade samhällen får man av syror och genetiska sideffekter vid avel. Enda sättet att komma till rätta med hela cykeln är att se till att bina inte försvagas utan stärker deras immunförsvar och uppmuntrar städegenskaper. Många bin är duktiga på att städa och ett problem med många ekologiska "torra" substanser som socker, svampar som man nu hittat mot kvalster etc städas ut för fort av bina.
Man kan undra varför människan och många djur överlevt medan andra djur dött ut. Vår anpassning till förändringar i miljön, sjukdomar baktierier och virus. De svaga egenskaperna har minskat och de starka egenskaperna har följt med kommande generationer. Vad tror ni händer om syskon och närstående skaffar barn? Om man bara gjorde så för att få fram en blond hårfärg eller blåa ögon eller muskulös kropp. Man vet att det ger genetiska problem efter bara några generationer i form av funktionsstörningar/handikapp.

Vad är en renrasig mäniska?  Ett renrasigt djur? Tänk om man skulle försöka "odla" människor på samma sätt, det skulle inte fungera.

Det finns många dokument och länkar om motsvarande för hundar.
http://kennet.skk.se/skk-web-plats/vetlex/vet_lista.asp

Osunda skönhetsideal ger sjuka hundar.
http://www.genetica.se/_manuskript/osunda....rtf

Sunda sidor om avel och dess konsekvenser, man kan beräkna en del.
http://www.genetica.se/

« Senast ändrad: 25 nov-08 kl 20:01 av Sten-Åke Lindell »

Georgisten

  • Inlägg: 2207
  • Mest biodlare, men mycket annat också.
    • Östergötland
    • Östgöta Honung - förädlad nektar från Östergötlands flora
SV: Genetisk mångfald
« Svar #18 skrivet: 25 nov-08 kl 20:05 »
Haha, angående inläggen om parningsstationer och nu S-Å:s inlägg om vad som kan betäcknas som renrasighet kan man ju ta en titt på sidan 17 i detta nr av bnb: http://www.wermdobiodlare.se/under/arkiv/bnb25.pdf. Vad är det för ordning på våra rasstationer egentligen? Jag vet inte men så vetenskapligt tycks det inte vara. Iaf inte när det gäller ligustica.

Jag är stolt över mina gula fina, flitiga och fromma Östgötabin! Jag är även för ett mångkulturellt samhälle (eller i biodlingens fall, mångkulturella samhällen *le*) i Sverige. Men det vore ju coolt att få testa äkta ligustica nångång (om nu O.V. kritik är berättigad)! Han är skön Olda alltså... biodlingens Janne Josefsson! Alltid skönt med folk som rör om lite i grytan. :D
Ingen enskild människa kan hävda att den äger jorden, inget enskild människa eller kollektiv kan hävda att de äger andra människor.

quintus

  • Inlägg: 224
SV: Genetisk mångfald
« Svar #19 skrivet: 25 nov-08 kl 21:08 »

Största problemet är garanterat sk yrkesbiodlare som bara ser till lönsamheten men skyller alla problem på de mindre odlarna. Allt som inte passar in i ökad produktion eller ökad lönsamhet är fel och allt som ger mera och är billigare är rätt oavsett vad det är. Ser man det så finns det ingen utväg alls.



Varför skälla (bara) på yrkesbiodlare? Hela biodlingen är självdestruktiv.

Iom att kvalster och virus har kommit in i bilden har det inträffat ett paradigmskifte. Biodlingen som man har lärt sig och lärt ut tidigare fungerar inte. Man måste omskola sig, eller försvinna. Ett enkelt exempel som alla borde begripa. Kvalster bekämpningen. Vill man bekämpa kvalster effektivt måste man ha koll på hur många kvalster har man slagit ut och utifrån nedfallssiffror veta hur många kvalster har man kvar för att kunna dels bekämpa dels tillägsbekämpa. För att kunna räkna kvalster måste man kunna komma på ett enkelt sätt åt en lättåtkomlig nedfallssbricka. Är det någon som har sett i våra officiella bitidningar en ritning på ett botten som är lättillgänglig från baksidan? Säljer någon bitillbehörsfirma botten som är tillgängligt från baksidan? Han någon sett en artikel i våra bitidskrifter att man kan förenkla räkningen av nedfallna kvalster med en klickbar handräknare?

Det som gäller idag är inte bara att bekämpa kvalster men göra det med olika medel under olika år. Varken SBR, BF eller SJV har sett till att biodlare har flera olika medel tillgängliga. Dvs det är inte bara yrkesbiodlare som är destruktiva. Alla tre nämnda institutioner är destruktiva, för att biodlarna tappar förtroende till dessa institutioner i det långa loppet när de bli medvetna om problemet ”den hårda vägen” – när vi får resistenta kvalster.

Idag räcker det inte med en bekämpningsinsats. Man måste bekämpa flera gånger. Efter man skattar bort honungen gör man den första insatsen. Sedan på senhösten MÅSTE man kontrollera hur det står till i kupan. Har man grannar som bekämpar med rabarberblad eller sockerdamm  får man säkerligen reinvasion. Ingen har berättat för biodlare HUR skall kontrollbehandlingen gå till, med vilka medel (som inte finns) och var går nedfalssgränser. Och att om nedfallet är större är siochså då måste man behandla en gång till och är det fortfarande för många kvalster )ingen har berättat hur många) som ramlar ner måste man kanske behandla ytterligare en gång. Dvs man blir kanske så illa tvungen behandla upp till fyra gånger. Finns det i landet en enda nybörjarkurs där man berättar för blivande biodlare att man ibland måste bekämpa fyra gånger??? Så utbildningen är OCKSÅ självdestruktiv.

”Avel”. Det finns biodlare som för att slippa svärmningen byter samtliga drottningar varje år (dragna kanske tack vare Jenter ramen efter en och samma drottning). Som genetisk innebär att man måste skaffa en drottning utifrån varje år. Som man inte gör, för att ingen har berättat för de om den genetiska gången. Samma sak gäller om man byter 50% drottningar. Byter man 50% drottningar och använder två drottningar som utgångspunkt måste man skaffa nya drottningar varannan år. Som man inte gör blablabla. Var vill jag komma…

Samtliga drottningar i landet kan betraktas som en mängd (ur matematiskt synvinkel). Olika raser kan betraktas som delmängder på vilka kan samma genetiska gång tillämpas. Tar vi ligustica eller carnica, så det har inte varit några betydande importer (som motsvarar exempel ovan) på säg – 30 år. Har man ”vispat om” i stort sätt samma bin (man ”avlar” ju efter de ”bästa drottningar” vars avkommor alla vill köpa) i 30 år så givetvis att den genetiska diversiteten blir utarmad. Hur förtroendegivande (läs självdestruktivt) är att SJV har i princip förbjudit alla importer? När man vill behålla den genetiska diversiteten när det gäller hotade arter så alla zoologiska trädgårdar har ett bytesprogram där man lånar avelsdjur från andra sidan av jordklotet. För att behålla den genetiska diversiteten. Är det inte självdestruktivt att SJV har tagit ställning som gör landet till ett utarmningsreservat och är det inte självdestruktivt att SBR och BF inte försvarar biodlingens intresse?

Man brukar säga att ibland måste man riva ner för att kunna bygga upp. Jag tycker att det är positivt att alltför många yrkesbiodlare avfärdar alltför många saker i profitens och arbetsbesparingens namn. De kommer att bita sig i svansens och försvinna. Jag tycker att det är bra med alla dessa ”ekologiska freakar” som behandlar med syror, socker och rabarberblad. De kommer att förlora sina bin om och om igen tills de lägger av med biodlingen (och den s.k. ekologisk propaganda kommer att försvinna den med. Att det handlar om propaganda och inte om ekologin är alla dessa förlorade bisamhällen bra bevis för.). Jag tycker att det är bra att SBR har en i längden ohållbar varroapolicy. De kommer att förlora så pass många medlemmar att antigen det går åt skogen för förbundet helt eller man blir så illa tvungen att göra helomvändning. Det är bra med importförbud av avelsmaterial (som i övrigt strider mot EU’s principen om fritt utbyte att varor, pengar och tjänster). Biodlarna kommer att fatta att det är nonsens som inte håller i längden och börjar importera svart (som de kommer att göra med bekämpningsmedel).

Jag tycker att det är orättvist att skylla allt elände på en enda organisation. Dem man skall skälla på mest är biodlare själva. Att de inte tänker självständigt. Att de inte kritiserar källor till allt elände och inte ställer krav.




 


Dela detta:

* Inloggade just nu

538 gäster, 1 användare
Mattis Karlsson

* Forum

* Om tidningen Åter



- Tidningarna blir utnötta och får fötter. Bara kompletterar gamla tidningar så alla finns :) Viktigt.
/Jandi

* Nya inlägg

* Nytt i ditt landskap

För inloggade medlemmar visas här nya lokala annonser, aktiviteter och presentationer.
Logga in eller
registrera dig.
 :)

* Nya annonser