Välkommen! För att skriva i forumet måste du logga in först. Har du inget konto går det bra att registrera ett eller logga in med Facebook här. Det kostar inget.  :)

Författare Ämne:  Min mördarhund  (läst 104616 gånger)

freja1966

  • Inlägg: 1
SV: Min mördarhund
« Svar #160 skrivet: 12 aug-09 kl 20:48 »
Det är lite förvirrande att läsa alla inlägg så jag försöker nu bena ut det hela.
Jag vill veta några saker:
Är Pitbull en ras eller inte?
Om ja:
Är Pittbull en förbjuden ras i Sverige?
Har du en hund av rasen Pittbull "plasmider"?
Om nej:
Vad är hunden för ras/raser?

 :PLiona
American Pitbull Terrier som dom heter i USA är genetiskt sett samma hund som American Staffordshire Terrier.
Det går att följa en Pitbulls anor ända till slutet på 1800-talet då dom började föra papper på hundarnas föräldrar och så vidare. En större variant av Pitbull är vad vi i dag ser som amstaff, det är alltså en utsällningsvariant av Pitbull.
Förövrigt, så i början av 1900-talet (20-talet tror jag men kommer inte ihåg i skrivandet stund) så var man tvungen att uppvisa 3-5 generationer pitbull för att registrera sin stora hund som amstaff. Alltså, kontentan av det hela, amstaff är utställningsvarianten av pitull och dom får registreras i Sverige medan APBT (Pitbull) inte kan registreras, försäkras samt oftast inte är välkommen på lydnadskurser mm.
Pitbullen ska inte vara folkilsken alls, då dessa togs bort och avlivades under tiden dom användes i hundkamper. Ägarna fick inte leda in sin egna hund i gropen och detta gjorde att om dom var folkilskna så kunde dom inte hanteras av andra, och det var lika med dödsdom för hunden.
Nog om historik nu...

Jag har en renrasig APBT (10 år gammal i november och jag har papper på hans USA-registrerade föräldrar) och skulle inte vilja byta ut honom mot någon annan ras. Jag är uppväxt med föräldrar som haft kennel och födde upp Kleine Münsterländer samt min pappa är polis (hundförare) så en hel del schäfrar har man varit med om också. Har också haft jakthundar så som tax och stövare, och jag måste få tillägga att pitbullen är oftast mer lätt att ha att göra med än en envis tax...nu får jag väl tax-människorna på mig, men ni måste hålla med om att taxar kan vara otroligt envisa  ;)
Jag har också blivit biten många gånger, dock aldrig av en Pitbull, det allvarligaste bettet var från en Beagle när jag var 7 år. Jag har fortfarande ärr i ansiktet efter 35 år.

Angående apbt och aggressivitet, hunden blir det man gör den till. Vår hund är helt otrolig mot barn och andra djur (han kan inte ens äta fårkött, då hans bästa kompis är ett flasklamm  ::)), har inte varit med om stabilare hund faktiskt, och så mjuk i sitt sätt. Enda incidenten vi haft med honom var när han slet sig och ville leka med grannens Bernen Sennen, grannens hund var känd för att mer eller mindre lemlästa andra hundar och vår jycke ville leka med den...vilket resulterade i att grannens hund tuggade hals på vår...och det tog nog cirka 5 minuter innan han fattade att det var allvar. Sedan dess fungerar det inte med andra hanhundar. Grannens hund blev avlivad inte långt efter det, efter att ha slaktat en tax (jaktchampion).

Det kvittar vad folk säger, man ska ha den hund man vill ha, men man ska också veta det ansvar man tar på sig genom att skaffa hund överlag. Och skulle det vara så att man vill ha en hund med "bett i", vakthund etc så är ju inte Pitbull det man ska börja med, förresten så är nog hundar i dom kategorierna inga bra första-hunds-val iallafall.

Margit

  • Gäst
SV: Min mördarhund
« Svar #161 skrivet: 12 aug-09 kl 20:56 »

Angående apbt och aggressivitet, hunden blir det man gör den till.

Det har jag också fått höra, "hunden blir det man gör den till" men man får inte glömma att det finns medfödda egenskaper och personlighetsdrag hos hunden som inte beror på ägaren...jag ville ha en utåtriktad och människoälskande hund men fick en reserverad och integritetsstark hund, jag har jobbat jättemycket med henne ända sedan hon var 8 veckor - den medfödda delen får jag aldrig bukt med tyvärr.

pålle

  • Gäst
SV: Min mördarhund
« Svar #162 skrivet: 12 aug-09 kl 21:00 »
Det har jag också fått höra, "hunden blir det man gör den till" men man får inte glömma att det finns medfödda egenskaper och personlighetsdrag hos hunden som inte beror på ägaren...jag ville ha en utåtriktad och människoälskande hund men fick en reserverad och integritetsstark hund, jag har jobbat jättemycket med henne ända sedan hon var 8 veckor - den medfödda delen får jag aldrig bukt med tyvärr.
för låt Birgit men det har vell inte med rasen att jöra ?mvh

Margit

  • Gäst
SV: Min mördarhund
« Svar #163 skrivet: 12 aug-09 kl 21:01 »
för låt Birgit men det har vell inte med rasen att jöra ?mvh


Öh Margit var det ja, och nej det har inte med rasen att göra, det finns säkert en och annan reserverad golden retriever också - fast de växer inte på träd. Vad jag menade var att alla egenskaper hos hunden inte går att påverka, eller beror på dig som hundägare.
« Senast ändrad: 12 aug-09 kl 21:36 av Margit »

pålle

  • Gäst
SV: Min mördarhund
« Svar #164 skrivet: 12 aug-09 kl 21:07 »

Öh Margit var det ja, och nej det har inte med rasen att göra, det finns säkert en och annan reserverad golden retriever också - fast de växer inte på träd.
å frlå omm ja bladade i hopp mvh

Meritaton

  • Inlägg: 229
SV: Min mördarhund
« Svar #165 skrivet: 08 sep-09 kl 13:16 »
På tal om farliga hundar. Jag kan bara säga att ALLA hundar kan bli dödliga vapen i fel händer.
ALLA hundar har icke önskvärda sinnen.

Ett exempel på instabila hundar är en familj i min närhet som har 2 svarta middle spitz eller klein spitz eller hur man nu uttalar det.

Båda hundarna är aggressiva men den ena är extremt. Och då är detta en knähunras elelr sälskapsras.

Kan berätta några episoder.
En dag när grannen kom till oss i sitt stora fordon hade han hanen med sig, han skällde morra å visa tänder å va helt vansinnig i sin plats i fordonet.
Sen skulle ägaren å jag diskutera en sak så han öppna dörren på glänt lite och vipps rusar den svarta handjävulen ut genom dörren å rusar rakt i mig med blottade tänder, den hoppar upp mot mig och får tag i min arm å den morrar och ruskar, sen tappar den greppet och tar sen sikte på mina ben.

En annan episod är när jag brukar gå ut och gå med min llla mjuka knähund av annan ras.
Såfort jag går förbi deras postlåda så rusar den svarta hanen i vansinnig fart mot mig ända tills kopplet han e fast i med våld rycks tillbaka då de tar stopp. Där står han med saliven stänkande morrar och skäller.
Tiken i familjen är likadan men inte fullt så illa, hon biter inte bara morra spottar och fräser..

När ägaren själv försöker säga ifrån till sin hane att lägga av och ska ta den i halsbandet vänder den snabbt som en kobra och försöker hugga ägarens hand.

Hur har dessa hundar blivit såna?
Jo, ägarna är otroligt snälla å de har fri uppfostran på sina hundar, de har egna fåtöljer som bara e hundarnas i huset. De har aldrig haft regler eller gränser för hundarna så de har helt tagit över. Numer kan de inte ofta ta dit gäster utan att först låsa in hundarna.

Så detta med att dömma ut vissa raser förstår jag absolut inte. Alla raser kan bli mördarhundar vid fel uppfostran och brist på kunskap.

Dessa små tyska spetsar som finns i min närhet skulle borda avlivas, de mår inte bra av å vara såna och ägarna är också tärda. Men vadå, de är ju deras små barn....

plasmider

  • Inlägg: 85
SV: Min mördarhund
« Svar #166 skrivet: 12 sep-09 kl 12:09 »
Så sant, ALLA hundraser kan bli farliga i fel händer. Däremot så förstår jag inte varför folk envisas med att ha kvar sina små gullegrisar, utan att ta tag i problemet. Det finns ju hur mycket kurser och hjälp som helst att få.
Har hört en ytterst oroande sak.
En mycket aggresiv Grad Danois som anfaller när det kommer främmande upp på gården. Jag kan förstå om ägarna tycker om hunden och vill ha kvar den, men dessa människor använder den i avel !
Jag har haft Grand Danois innan och aldrig haft något problem med aggresivitet, jag vill egentligen ha en ny, men vet inte om jag vågar skaffa en då jag hört om fler ilskna hanar som dom avlar på.

Om någon vill ha en ilsken hund tycker jag att det är upp till dom, så länge som den inte skadar eller medför obehag för andra, men snälla ! Avla inte på aggresiva individer !
Jag har kastrerat alla min hanhundar då jag inte har vetat säkert att jag kan hitta 10 bra hem åt ev. valpar. Kan jag inte det, så ska jag inte avla heller.

Sen vidare om farliga hundar, varför vill vissa ha varghybrider ?
Är inte det att ta en onödig risk ?
Kommer från en som har pitbull som andra tycker är att ta en stor risk.
Ja ja, ingen är perfekt.
Allt är relativt

Vargerik

  • Gäst
SV: Min mördarhund
« Svar #167 skrivet: 12 sep-09 kl 13:51 »
Jag tror att folk som lockas av vargkorsningar (hybrid är en infertil avkomma från två närstående raser, tex en mulåsna) är folk med samma störning som de som vill ha pitbullaktiga hundar, dvs pirret i skrevet när folk blir rädda för deras hund. Rent fysiologisk kanske en vargkorsning blir friskare? Mentalt, hujedamig.

Mysla

  • Inlägg: 1554
    • Norrbotten
SV: Min mördarhund
« Svar #168 skrivet: 12 sep-09 kl 13:58 »
Jag tror att folk som lockas av vargkorsningar (hybrid är en infertil avkomma från två närstående raser, tex en mulåsna) är folk med samma störning som de som vill ha pitbullaktiga hundar, dvs pirret i skrevet när folk blir rädda för deras hund. Rent fysiologisk kanske en vargkorsning blir friskare? Mentalt, hujedamig.

Jag tror att dom som tar för givet att man vill skrämmas för att man har en hund som ser ut på ett visst sätt har en rätt rejäl störning.

Vargerik

  • Gäst
SV: Min mördarhund
« Svar #169 skrivet: 12 sep-09 kl 14:15 »
Jag tror att dom som tar för givet att man vill skrämmas för att man har en hund som ser ut på ett visst sätt har en rätt rejäl störning.

Eller en lång erfarenhet av folket/hundarna i fråga. "Respekt".

 

Mysla

  • Inlägg: 1554
    • Norrbotten
SV: Min mördarhund
« Svar #170 skrivet: 12 sep-09 kl 14:23 »
Eller en lång erfarenhet av folket/hundarna i fråga. "Respekt".


Här är min hund
.

Berätta hur jag är(enligt din erfarenhet), snälla!

Margit

  • Gäst
SV: Min mördarhund
« Svar #171 skrivet: 12 sep-09 kl 14:54 »
Åh så fin hon är Mysla!!!

Vargerik

  • Gäst
SV: Min mördarhund
« Svar #172 skrivet: 12 sep-09 kl 14:55 »
Allvarligt talat så bryr jag mig  inte hur du är.

David Nordin

  • Inlägg: 309
    • Halland
    • Blog
SV: Min mördarhund
« Svar #173 skrivet: 12 sep-09 kl 15:14 »
Berätta hur jag är(enligt din erfarenhet), snälla!

Du måste ju vara ganska naiv om du inte har sett hur vanligt det är med "kamphundar" i dåliga ägarregimer. Det är ju utan tvekan en av de absolut vanligaste hundarna i "gangster-wannabe-kretsar"
En kamp från en separation till lycka - http://davidnordin.wordpress.com

Mysla

  • Inlägg: 1554
    • Norrbotten
SV: Min mördarhund
« Svar #174 skrivet: 12 sep-09 kl 16:34 »
Du måste ju vara ganska naiv om du inte har sett hur vanligt det är med "kamphundar" i dåliga ägarregimer. Det är ju utan tvekan en av de absolut vanligaste hundarna i "gangster-wannabe-kretsar"

Det är absolut vanligt men dra för f*n inte alla över samma kam. Jag och många med mig gör allt vi kan för att visa att denna typ av hund inte alls är farlig by default, vi jobbar för att det ska framgå att "kamphund" inte handlar om en ras eller ens en hundindivid egentligen utan att det i 90% av fallen handlar om en ägare som har nåt fel i huvudet och skapar ett vapen av sin hund! (och somliga gör det av ren okunskap)
Jag har hunnit ha ett gäng hundar och ingen, jag säger ingen, av de hundarna har varit lika vettig och bra mentalt som denna så kallade kamphund är. Ingen av mina tidigare hundar har haft lika långt till aggressivitet som denna har. Ingen av dem har varit så lättdresserade heller.

Varför jag blir så förbannad när nån tjomme som uppenbarligen inte har ett dugg koll kommer och påstår att jag och alla andra som har "kamphundar" har någon form av störning är kanske inte så konstigt?

För enligt min hunds utseende är hon en kamphund, eller hur? Att hon är en renrasig american bulldog, framavlad för vildsvinsjakt och kommer från föräldrar som är L-testade hos polisen(och visade sig lämpliga) har ingen som helst betydelse? Inte heller är det någon som blir rädd för oss när vi kommer gående på stan, kanske för att min hund är väldresserad och inte hänger i kopplet och gör utfall mot andra hundar?
Jag har skaffat mig denna hund för att rasens egenskaper passar mig som handen i handsken. Det finns hur mycket arbetslust som helst och kapacitet att klara de allra flesta grenar(lydnad, spår, sök, ipo, bevakning) som kan bli aktuella för mig, samtidigt som det inte är något som helst problem att bara ta det lugnt med promenader i flera veckor också. Jag måste inte jobba konstant med henne men jag kan det om jag vill. Det är så jag vill ha det och det har jag inte hittat i någon annan hundras än så länge. De flesta arbetshundar kräver arbete i princip hela tiden för att inte bli rastlösa och utveckla diverse otrevliga beteenden, därför frångick jag belgisk vallare till exempel.

Pjöllerberg

  • Inlägg: 2561
    • Blekinge
SV: Min mördarhund
« Svar #175 skrivet: 12 sep-09 kl 16:46 »
Men hur ska en utomstående se på håll att det är "världens goaste hund" och inte en best som kan bita ihjäl folk?
Det händer ju gång på gång att hundar till synes oförklarligt ger sig på även familjemedlemmar.
Att dom kastar sig över andra hundar på stan är vardagsmat.
Många har inte lust att chansa när dom ser "mördarhund" på håll utan går omvägar.
Det ska inte behöva vara så, bara för att somliga absolut måste ha jättehundar inne i stan.

Mysla

  • Inlägg: 1554
    • Norrbotten
SV: Min mördarhund
« Svar #176 skrivet: 12 sep-09 kl 16:53 »
Men frågan är då, är du eller vem det nu handlade om, lika nervös när du möter en storpudel eller en golden retriever som faktiskt är större rent höjdmässigt än en renrasig amstaff, ambull eller pitbull? Tänker du att det är en mördarhund när du passerar en newfoundland eller en jämthund?

Om inte så kan jag upplysa om att de hundarna är precis lika benägna att vara farliga som vilken "kamphund" som helst. Istället för att fokusera på hundarna kanske folk skulle lära sig att se helheten av det ekipage som kommer gående. Man ser ganska snabbt om en människa har kontroll eller inte...

Pjöllerberg

  • Inlägg: 2561
    • Blekinge
SV: Min mördarhund
« Svar #177 skrivet: 12 sep-09 kl 17:11 »
Ett litet fruntimmer har inte en chans att hålla emot om en pitbull får ett tokryck.

Mysla

  • Inlägg: 1554
    • Norrbotten
SV: Min mördarhund
« Svar #178 skrivet: 12 sep-09 kl 17:19 »
Ett litet fruntimmer har inte en chans att hålla emot om en pitbull får ett tokryck.

Ett litet fruntimmer med kontroll över sin hund ser till att hunden aldrig hinner få några tokryck. En hundägare med kontroll ser på sin hund så fort den ändrar det minsta i sinnesstämning, det är ungefär lika naturligt som att läsa av sina barns ansiktsuttryck, och en hundägare med kontroll förekommer hunden.
Dessutom, en hundägare med kontroll lär knappast gå omkring på stan med en hund som man vet är instabil på något vis.

Det jag menar med att se på ekipaget är inte att en flicksnärta ska med fysisk styrka orka hålla en hund utan ifall ekipaget ser harmoniskt och samlat ut. Om ägaren har rätt attityd osv.

Men jag vet inte, jag kanske är miljöskadad som har haft hund och läst av hundar i flera år, det kanske är jättesvårt att se när en hund är farlig och inte egentligen...

Vargerik

  • Gäst
SV: Min mördarhund
« Svar #179 skrivet: 12 sep-09 kl 17:34 »
Vad bryr man sig om den lilla procentandel av dessa hundar som mot alla odds är stabila? Faktum kvarstår; hur kan man tro sig att kunna försvara att man går runt med en hund som avlats fram att döda andra hundar. Förbjud otyget.


 


Dela detta:

* Inloggade just nu

1664 gäster, 2 användare
Berberis, Erik Forsman

* Forum

* Om tidningen Åter



- Har tidigare prenumererat. Var så nöjd att jag gav bort en prenumeration. Nu gör jag det igen. En jättebra present tycker jag!
/Margareta Mattsson

* Nya inlägg

* Nytt i ditt landskap

För inloggade medlemmar visas här nya lokala annonser, aktiviteter och presentationer.
Logga in eller
registrera dig.
 :)

* Nya annonser