Välkommen! För att skriva i forumet måste du logga in först. Har du inget konto går det bra att registrera ett eller logga in med Facebook här. Det kostar inget.  :)

Författare Ämne:  Min mördarhund  (läst 104687 gånger)

Mickis58

  • Inlägg: 1
  • Gör så gott jag kan =-)
    • Medelpad
SV: Min mördarhund
« Svar #140 skrivet: 18 apr-09 kl 21:09 »
Låt dessa personer bekanta sej med hunden !!!
Be dem sätta sej ner,sträcka ut handen,så hunden får nosa in.
Det tror jag är absolut bästa sättet !
Har själv tillhört kategorin för pitbullrädda.
Råkade vid ett tillfälle kommentera en skadad(tassen) pitbull,
där ägaren ropade på mej,och ifrågasatte det jag sagt.
Där och då, tror jag min värsta fördom för hunden försvann.
Jag har alltid haft svårt för att döma hunden,och mer tydligt blev det efter
mötet med denna pitbull.
Har själv två hundar,schäfer/rottis och eng.Jack Russel terrier.
Och har alltid haft åsikten att det alltid är hundägarens ansvar,och därmed också hundägarens Fel !!
Vi ska ha krav på oss som ägande av hundar !!
Till sist ... Cesar Millan lär oss hundägarskapet på ett mycket enkelt sätt.
Har han någonsin blivit attackerad av en "mördarhund" ??????
Tror inte det .
Lycka till !!!
Ewa

Mickis

Travelerhorses

  • Inlägg: 5540
  • Häxa och djurvän.
    • Värmland
SV: Min mördarhund
« Svar #141 skrivet: 18 apr-09 kl 21:28 »
Man bör av hänsyn ha hunden kopplad. Det spelar ingen roll hur snäll hunden är, det som spelar roll är att folk blir rädda.

Många är inte goda hundägare, och har dålig koll på sin hund, en hund ska lyda kommando och inte fara iväg som den behagar.
Att en hund med en stor kraftig käft skrämmer mer än en liten mops, säger väl sig själv, hur väluppfostrad en hund än är.

Stora hundar med rejäla käftar, kan man skaffa av många anledningar. Den som flera gånger haft inbrott och skadegörelse, eller blivit utsatt på annat sätt, har rationella skäl att skaffa en "best".

Ganska många stora hanhundar, bli sålda för att ägaren inte har kontroll över hunden, man har behandlat den på ett felaktigt sätt, och hunden tar kommandot. Det kan vara svårt att ta över en sådan jycke.

Hundbett har jag fått flera gånger, och varje gång har hundens ägare gjort fel.

1. Inte kunnat hålla hunden i kopplet, pga av hundens storlek, och inte fått den att lyda.
2. Skrikit med hysteriskt tonfall efter hunden när den kommer mot mig, och detta tar hunden som bekräftelse att jag är ett hot.
3. Kommenderat hunden att attackera(oprovocerat).
4. Haft hunden lös på tomten, och inte varit hemma, utan att förvarna om hund.

Med en kunnig hundägare och en väldresserad hund ska egentligen inga incidenter inträffa.





Best???
Jag har en av väldens största hundraser pga min stora kärlek till dessa jättebjörnar .
Inte bestar =stora gose nallar!

När vi kvinnor får orgasm utsöndras ämnet oxytocin, vilket gör oss mjuka, snälla, gulliga och omtänksamma.Så när ni män klagar på hysteriska, förbannade och frustrerade kvinnor,bör ni komma ihåg att det faktiskt är ni män som inte gör jobbet tillräckligt bra...

Margit

  • Gäst
SV: Min mördarhund
« Svar #142 skrivet: 18 apr-09 kl 21:41 »
Äh! Det är ju individuellt och inte rasbundet vilka hundar som blir "bestar".

Själv har jag blivit biten av en Hamiltonstövare och av en Golden retriever.

Min förra hund var superdupersnäll, en flat  :-*

Hunden jag har nu ser ut som en kanelbulle när hon sover, är världens goaste familjehund men okända människor lever farligt.

Det är upp till mig som hundägare att passa och förvarna och hindra okända människor från att gå fram till hunden, jobbigt? Ja definitivt, men jag är aldrig rädd när jag är ute och går ensam i mörkret  ;D

plasmider

  • Inlägg: 85
SV: Min mördarhund
« Svar #143 skrivet: 20 apr-09 kl 13:14 »
Oj ! Den lever än...
Faktiskt förvånad, men det finns ju mycket att säga om ämnet.
Min lilla vovve blir bara bättre och bättre, verkligen en livskamrat, trodde verkligen inte att jag skulle fästa mej så mycket vid honom.

Det skrämmer mej däremot att när jag tar med min hund in till stan (händer sällan) så envisas småhundsägare att hetsa sina hundar mot min.
Senast var det en som petade på sin morrande jycke och sa "ta pittbullen" (flera gånger) och skrattade.
Jag kan se det roliga i det, med tanke på storleksskilnaden, men, vad hade hänt om den lilla hannen hade slitit sej, och vem hade fått skulden ?

Kramkram
Allt är relativt

Silverwolf

  • Inlägg: 211
SV: Min mördarhund
« Svar #144 skrivet: 20 apr-09 kl 15:57 »
Det skrämmer mej däremot att när jag tar med min hund in till stan (händer sällan) så envisas småhundsägare att hetsa sina hundar mot min.
Senast var det en som petade på sin morrande jycke och sa "ta pittbullen" (flera gånger) och skrattade.
Jag kan se det roliga i det, med tanke på storleksskilnaden, men, vad hade hänt om den lilla hannen hade slitit sej, och vem hade fått skulden ?

Din hund hade säkert svarat som majoriteten gör när de blir attackerade - försvarat sig.
Tyvärr så skulle din hund och du ha fått skulden trots att det vore den andra hundägarens/idiotens fel.
The strength of the pack is the wolf, and the strength of the wolf is the pack.

pålle

  • Gäst
SV: Min mördarhund
« Svar #145 skrivet: 20 apr-09 kl 16:41 »
vyvär det är dtet som kalas strikt ägaransvar så om någon tror att vi är lika in för lagen som visa tror kann skänasig blåsta mvh pålle

Gunilla0

  • Gäst
SV: Min mördarhund
« Svar #146 skrivet: 27 maj-09 kl 21:44 »
Jag har ofta reflekterat över att pibull/amstaff som har vanliga "svenssonägare" många gånger verkar vara mycket väluppfostrade. Däremot märks det på ägarna att de får ta mycket skit. Min egen hund (som också är väluppfostrad) är inte förtjust i andra tikar och kan ha svårt för att andra hundar går fram till henne när hon är kopplad. Det brukar ta ett tag för pitbull/amstaffägaren att fatta att hundarna inte ska hälsa för att min hund kan vara sur, inte för jag tror att deras hundar är aggressiva. Min hund har utseendet mot sig på ett annat sätt. Hon är relativt liten (10kg) och oerhört näpen, men det betyder inte att det är fritt fram för andra att komma fram och hälsa.

Har man bra koll på sin hund tycker jag visst att den kan vara lös. Det viktiga är att hunden inte går fram till vare sig människor eller djur och att den inte jagar. Det finns gränser för hur mycket hänsyn man ska ta till folks olika rädslor och fobier. Dessutom är det inte koppeltvång överallt och hela tiden. Koppeltvånget ser olika ut i olika kommuner. Min hund (som är en omplacering) hade en enorm stress inför hundmöten när hon kom till mig. Efter att ha tränat inkallning med lina började jag ha henne lös och nu efter 3 år är ca 80% av hennes stress borta. Hon kommer på inkallning, går aldrig självmant fram till andra människor eller hundar och jagar bara råttor (hennes största intresse). Jag tänker fortsätta ha henne lös.

plasmider

  • Inlägg: 85
SV: Min mördarhund
« Svar #147 skrivet: 18 jun-09 kl 13:34 »
Angående det här med pitbull eller andra raser...
Jag låter helst inte mina hundar hälsa på andra hundar, dom har sin flock och kan leka med varandra.
Dock har dom fått hälsa på dom närmaste grannarnas hundar då vi springer in i varnadra ibland.
Det kan så lätt bli missförstånd. (mellan hundarna)

Nu i helgen ska vi antagligen träna blodspår, jaklaget jagar mej om att få han klar som eftersökshund.
Det är visst brist på bra sådana och han har ju potensial.
Nu har jag snart bott här i ett år och grannarna gillar mina hundar, även dom som inte gillade pitbull innan har ändrat uppfattning  :)

Så alla som har missuppfattade hundar så är det bara att kämpa på och inte ge sej, det är inte hunden som har gjort fel. Den har ju aldrig bettom att få bo hos oss, sen får man ju leta efter en trognare vän.
Allt är relativt

pappi747

  • Inlägg: 397
    • Blekinge
SV: Min mördarhund
« Svar #148 skrivet: 19 jun-09 kl 09:15 »
Ang. hundar och grannar.. jag har tre grannar. Innan jag skaffade min numera 52kg stora hanhund (av "skarp" ras) så var jag orolig för hur särskilt en av grannarna skulle reagera. Enligt henne själv så är hon hundrädd. Efter en "varsam introduktion" har dom lärt känna varann (alltså grannen och min hund) och det kulminerade väl, kan man säga, för ett par veckor sen när min härliga granne erbjöd sig att vara hundvakt!
Dvs, t.o.m en människa som i grunden anser sig vara hundrädd kan lära sig att tycka om en hund om personen får lära känna hunden, och tvärtom! Min hund är en skarp vaktare som "ställer" inkräktare genom att göra sig stor och använda sitt allra mest skrämmande skall.. men även en tuffing låter sig mutas. En lussebulle så var dom vänner!

Birgit

  • Inlägg: 2897
SV: Min mördarhund
« Svar #149 skrivet: 21 jun-09 kl 11:58 »
Det ska ju inte vara några problem, bergslagemannen, det du visar hunden är ok, ska den också acceptera. Den vaktar ju mot okända inkräktare av alla de slag, inte grannar som du har en avslappnad kontakt med.

Margit

  • Gäst
SV: Min mördarhund
« Svar #150 skrivet: 21 jun-09 kl 23:00 »
Min man var ute med vår hund (jämthund) och vår hund blev attackerad av en schäferkorsning. Maken sparkade bort den andra hunden två ggr då det höll på att bli rejält slagsmål, ut kommer två knarkpåverkade män och ger sig på min man då de blev arga för att han sparkade på deras hund  ::).

Hela tiden skäller min hund, typ ståndskall som om hon skäller älg, hon är bara några cm från den hotfulla mannens lår och matar på oavbrutet, men hon gör inget annat än att skälla.

Hotet riktade sig från den knarkpåverkade mannen mot min man och han lutade sig aldrig ner mot henne, hade han gjort det så vet jag inte hur hon hade reagerat.

Jag vet inte hur jag ska tolka hennes beteende, hon var ju inte precis vek för då hade hon väl försökt sticka med svansen mellan benen? Men heller inte så aggressiv att hon högg honom.

Hade han inte varit knarkpåverkad så hade han nog backat, men han var totalt blockerad och det gick inte att stoppa honom.

Hur tolkar ni min hunds beteende?


Skogsmullan

  • Inlägg: 158
    • Västergötland
SV: Min mördarhund
« Svar #151 skrivet: 22 jun-09 kl 21:13 »
Du verkar ha en stabilt mental hund! Var glad för det.  :) Stark i psyket som attan, och med
pondus nog att inte ge sig.
Kanske stod han och fantiserade om att det var älgar han hade framför sig.....:-)
Skönt att det slutade bra.

Men, det är nog synd om schäferkorsningen som har en knarkare till husse.
Sorgligt som f*n.


Margit

  • Gäst
SV: Min mördarhund
« Svar #152 skrivet: 22 jun-09 kl 22:48 »
Det låter ju bra  :)

Jag har  lite problem med att hon är reserverad mot främlingar nämligen, så länge ingen bryr sig om henne går det bra men försöker de sträcka fram en hand och klappa så kommer där ett urgrundsskall, så pinsamt  :-[

Så jag får hela tiden säga till folk att ignorera henne, då brukar hon vanligtvis själv komma fram och hälsa efter några minuter.

Kimma

  • Inlägg: 17138
  • De beste spiegel is een oude vriend
    • -
    • Klockarens Kaningård
SV: Min mördarhund
« Svar #153 skrivet: 24 jun-09 kl 17:19 »
Min man var ute med vår hund (jämthund) och vår hund blev attackerad av en schäferkorsning. Maken sparkade bort den andra hunden två ggr då det höll på att bli rejält slagsmål, ut kommer två knarkpåverkade män och ger sig på min man då de blev arga för att han sparkade på deras hund  ::).

Hela tiden skäller min hund, typ ståndskall som om hon skäller älg, hon är bara några cm från den hotfulla mannens lår och matar på oavbrutet, men hon gör inget annat än att skälla.

Hotet riktade sig från den knarkpåverkade mannen mot min man och han lutade sig aldrig ner mot henne, hade han gjort det så vet jag inte hur hon hade reagerat.

Jag vet inte hur jag ska tolka hennes beteende, hon var ju inte precis vek för då hade hon väl försökt sticka med svansen mellan benen? Men heller inte så aggressiv att hon högg honom.

Hade han inte varit knarkpåverkad så hade han nog backat, men han var totalt blockerad och det gick inte att stoppa honom.

Hur tolkar ni min hunds beteende?


Jag tolkar henne som mycket stabil. Vilket hon måste vara för att våga ställa ett så stort djur som älg. Men jag tror också baserat på hennes beteende att hade killen gjort en ansats att angripa din man eller hunden så hade hon bitit utan att tveka.
"Följ hjärtat, inte logiken, logiken gör dig inte lycklig den får dig bara att stå ut lite längre."

Margit

  • Gäst
SV: Min mördarhund
« Svar #154 skrivet: 24 jun-09 kl 22:22 »
Jag tolkar henne som mycket stabil. Vilket hon måste vara för att våga ställa ett så stort djur som älg. Men jag tror också baserat på hennes beteende att hade killen gjort en ansats att angripa din man eller hunden så hade hon bitit utan att tveka.

Jo, du har nog rätt, hade han böjt sig ner och konfronterat henne så hade hon nog bitit ifrån. Den där idioten gav sig ju på min man men de slogs aldrig på hennes nivå, när de väl fick ner varandra på gatan så höll jag ju i henne.
Jag blev rädd att hon skulle ha tagit illa vid sig psykiskt och bli ännu mer reserverad, men det verkar ha gått rätt bra.

Boerlady

  • Inlägg: 65
SV: Min mördarhund
« Svar #155 skrivet: 27 jun-09 kl 21:45 »
Hur du kan få slut på förföljelsen?
visa människor går inte att få att ändra åsikt.Tänk redean nu på det.

Vad DU kan göra är att visa att du tar god hand om din hund och hanterar den på ett ansvarsfull sätt.Sedan strunta i andras åsikter.Om din hund är snäll,och du sköter den,så strunta i komenterna och sköt ditt.Mitt tips iaf.

Jag har själv en ras som många är rädda för,en amstaff hane på 7 år.När vi flyttade in där vi bor nu var många rädda,idag är ingen rädd,för de känner oss.
De enda komentarer jag får idag i området är:vilken pli du har på din hund,jättekul att se!

Jag är glad för de trevliga komentarerna,otrevliga människor ignorerar jag.De har inget att komma med.

Liona

  • Gäst
SV: Min mördarhund
« Svar #156 skrivet: 05 jul-09 kl 18:23 »
Det är lite förvirrande att läsa alla inlägg så jag försöker nu bena ut det hela.
Jag vill veta några saker:
Är Pitbull en ras eller inte?
Om ja:
Är Pittbull en förbjuden ras i Sverige?
Har du en hund av rasen Pittbull "plasmider"?
Om nej:
Vad är hunden för ras/raser?

 :PLiona

plasmider

  • Inlägg: 85
SV: Min mördarhund
« Svar #157 skrivet: 07 jul-09 kl 23:13 »
Hmm, pitbull är en svår fråga angående ras.

Ja, Pitbull finns som ras, den är dock inte godkänd i Sverige, vilket gör att den heller inte kan vara förbjuden som ras i Sverige.
Min hund har inga papper från tex USA, som kan skaffas, vilket gör att han är registrerad som blandras.
Men ja, han är en Pitbull, eller blandras i Sverige.

Beroende på vem som frågar så varierar jag mitt svar mellen Pitbull och Bastard, men jag har tröttnat.
Säger oftast att det är Pitbull och sen så får dom tycka vad dom vill.
Jag har flyttat och allt fungerar över förväntningarna.
Den personen som jagade efter mej och min hund kommer jag förhoppningsvis aldrig träffa igen, idag kan jag mest skratta åt händelsen, jag gjorde inget fel, det är han som lider av just denna händelse, inte jag. Min hund är fantastisk  ;D
Allt är relativt

 

Vilse

  • Gäst
SV: Min mördarhund
« Svar #158 skrivet: 08 jul-09 kl 05:03 »
Min man var ute med vår hund (jämthund) och vår hund blev attackerad av en schäferkorsning. Maken sparkade bort den andra hunden två ggr då det höll på att bli rejält slagsmål, ut kommer två knarkpåverkade män och ger sig på min man då de blev arga för att han sparkade på deras hund  ::).

Hela tiden skäller min hund, typ ståndskall som om hon skäller älg, hon är bara några cm från den hotfulla mannens lår och matar på oavbrutet, men hon gör inget annat än att skälla.

Hotet riktade sig från den knarkpåverkade mannen mot min man och han lutade sig aldrig ner mot henne, hade han gjort det så vet jag inte hur hon hade reagerat.

Jag vet inte hur jag ska tolka hennes beteende, hon var ju inte precis vek för då hade hon väl försökt sticka med svansen mellan benen? Men heller inte så aggressiv att hon högg honom.

Hade han inte varit knarkpåverkad så hade han nog backat, men han var totalt blockerad och det gick inte att stoppa honom.

Hur tolkar ni min hunds beteende?



Som rastypiskt  :)

Margit

  • Gäst
SV: Min mördarhund
« Svar #159 skrivet: 08 jul-09 kl 08:25 »
Som rastypiskt  :)

Delvis ja. Jag hade ju en flatcoated retriever innan som fullkomligt ÄLSKADE alla - och hon var inte rädd för någonting, så jag är inte van vid sådant här beteende.

I lördags var jag hemma hos en kompis, vi satt ute på verandan med lite folk, bl a en man som min hund inte har litat på riktigt tidigare, det har dock börjat gå bättre och han har börjat kunna klappa henne lite.
Han sitter ner på en stol och hon står under bordet och nosar honom i knät, då tar den idioten tag runt "kinderna" på hunden och ska pussa henne  ::) det gick inte....världens avgrundsskall rätt upp i ansiktet, men hon bet inte i alla fall.
Just då hade jag henne kopplad och ryckte instinktivt tillbaka henne, jag var på väg att gå då jag inte vill ha henne med när folk dricker - hon avskyr fulla människor.

Dumt av mig att jag inte gick tidigare, killen blev snopen men tog inte så illa vid sig i alla fall. Han insåg att han gick över gränsen, men är en sådan typ som tycker att hundar ska finna sig i allt och vara fullständigt undergivna.

Jag förstår min hund, men det känns jobbigt, det kunde ju ha varit ett barn  :-\


 


Dela detta:

* Inloggade just nu

465 gäster, 0 användare

* Forum

* Om tidningen Åter



- Har tappat räkning på alla år vi läst denna. En av FÅ vettiga skrifter/guider till ett roligare o uthålligare liv. Aldrig tråkig. En idealisk present till alla som "vill själv" Tack Petter. (Behåll tian :-) )
/Allan o Kajsa

* Nya inlägg

* Nytt i ditt landskap

För inloggade medlemmar visas här nya lokala annonser, aktiviteter och presentationer.
Logga in eller
registrera dig.
 :)

* Nya annonser