Jag har funderat litegrann på det här med urvuxna barnkläder. När jag var liten var det helt naturligt att släppa ner fållar, ev. sy på ett smalt band och sätta på lite tyg nertill på byxor och kjolar. Ärmar kunde förlängas med nya muddar. Det var inget speciellt med det. Ett sätt att behålla älsklingkläder lite längre (jag hade ett par illgröna jeans med rosa jätteprickar på, som jag älskade och som min mamma lappade i det oändliga) eller för att spara på klädkostnaderna. Jag minns en kompis 15-16-årsåldern (jag var lite yngre) som hade en hemstickad grön tröja, som hennes mamma hade stickat nya muddar till, och jag beundrade denna ny-gamla tröja. Det här var på 70-talet.
Nu är ju det helt otänkbart. Man kan bara släppa ner en fåll om inte vecket syns (ja, utom hos småbarn kanske). Varför blev det så? Jag tror att det hände i slutet av 70-talet, helt plötsligt.