Hur många katter?

[sɹǝpuɐ]

Katter är solitärlevande djur i det vilda. Men som tamdjur håller vi ibland katter i grupper.

Är det bra? Hur många katter är det rimligt att ha som "utekatter" respektive "innekatter?"

På en annan plats (ljugarbänken) diskuteras kattnappning. Men är det inte fullt naturligt att katter i grupp försöker dela på sig och hitta ett eget revir? Skall man motverka det? Hur fungerar det i det vilda med kattungarna?

A.

[fyrdörrarsstolpe]

jag trodde i min enfald att ja gjorde en god gärning,,, men tji fick ja.  skulle nog hållt mitt hemska brott (tog hand om en katt) för mig själv?

[Kimma]

Bra fråga Anders men jag tror personligen det är mycekt upp till individerna. Själv har jag 4 vuxna individer nu varan 3 trivs tillsammans men den fjärde vill gärna utöka sitt revir. Ibland tål inte 2 individer varann, det är så väldigt olika som sagt.

[SarLa]

Håller med , tror det beror på.

Jag hade två katter på 68 kvadrat med balkong
det funkade. att nu samma katter har åkrar o skog o springa i har nog gjort dem lite gladare
men samma goa katter. plus en bonus katt.
så nu har vi tre katter, och de verkar hålla sig hyffsat till tomten

.

jag trodde i min enfald att ja gjorde en god gärning,,, men tji fick ja.  skulle nog hållt mitt hemska brott (tog hand om en katt) för mig själv?

Tanken din var kanske god, men om du inte pratat med ägaren så..
sedan så kan du beklaga dig a alla trådarna om du vill.
Men jag tycker man pratar med ägarn innan

[Skytten]

Katter är  solitära djur, men det går ofta bra att ha flera katter, en del tom sover tillsammans.
Det kan bli problem med slagsmål.
Man ska dock inte lita på en okastrerad katthane om man har nyfödda källingar.

[Doris och Börje]

Här på gården bor det fyra katter nu och med handen på hjärtat kommer jag aldrig(?) ha så många igen när dessa dör bort!
Två är super-kompisar och sover i en enda hög!
En är ensam-katt och trivs bra med det, är gammelkatten som de andra visar stor respekt!
Lill-katten,ca 1,5 år, fick vi av grannen när han flyttade in på äldreboendet, är totalt utfryst av de andra damerna! Får sin mat uppe på en hylla för att få lov att äta ifred. Får absolut inte vara nära någon av de övriga utan sover lååångt bort ifrån dem. Hade vi inte lovat grannen att ta hand om hans ögonsten, han kommer ibland och vill se katten, vet jag inte om vi behållt henne.Men eg. tror jag vi lider mer än katten!

[anette i bugared]

Jag har 6 katter varav 4 kommer in när de vill, de andra två har skrämts av hundarna och vill därför inta vara inne. Alla håller sig på gården och i dess närmaste omgivningar, men ytterligare två har dött, troligen av råttgift, dessa båda var "strövare" och "lånades" av sommargrannar.

Dottern, som bor i eget hus på gården har ytterligare 3 katter, en innekatt, en som går ut och in och en som bara är ute.

På gården finns alltså 9 katter.

Dessa katter bor här och är våra katter. Vi ansvarar för att de är friska och får vettig mat och övriga behov tillgodosedda. Samtliga är kastrerade och väldigt tama och tillgivna och har funnit sin plats i förhållande till de andra katterna. Vi har tex Hitler, en kastrerad långhårig hankatt som fått namnet efter sin envåldshärskarinställning samt hans som Hitler Junior som även han är störst, bäst och starkast. Dessa två kastrerade hanar sover gärna ihop och ses ofta tvätta varandra. Inez är den av honkatterna som har mest attityd och hålls även hon gärna med Hitler. De andra tre är mer försiktiga och går alltid för sig själva.

En av dotterns katter är en f.d. "sommarkatt" eller nåt, som kom för 2 år sen och, som vi trots försök på alla fronter, inte fann ägaren till, så det blev kastrering och id-märkning, men han får bara vara ute p.g.a. vissa kvarvarande olater.

Alla katter samsas bra vid matskålen men "slåss" emellanåt så man tror att de har ihjäl varandra, men inte ett märke syns, så troligen håller de bara rangordningen vid liv.

Så enligt mig går det bra att ha många katter ihop bara man ser till att ha tid att se till att var och en av katterna mår bra.

[Storlyckans Anna]

Nu har ju jag mina båda damer inomhus, mest p g a att det går en starkt trafikerad väg precis utanför huset.

Vi tre delar på 51 kvadrat och det går ypperligt. Lillkissen flyttade in 2 år efter storkissen och lite orolig var jag. Det gick dock fint , nr 1 tyckte bara att nr 2 var fruktansvärt äcklig i ett par dagar och satt mest under en byrå och surade . Nr 2 var kattunge och det kan nog ibland vara lättare att introducera en unge som liksom inte redan skaffat vanor/revir i sitt nya hem. Ingen regel dock, det verkar bero helt på de olika katternas personligheter!

Mina älskar för det mesta varandra och ligger som ett enda trassligt nystan när de sover. Trots att katter egentligen är "solitärer" så tycker jag att de har stort utbyte av varandra.

[sɹǝpuɐ]

Kanske det hänger ihop med hur "bra" de har det? Om de har tillgång till mat, och behaglig miljö i övrigt, så kanske en eventuell instinkt att leta upp ett eget revir inte uppträder? Kanske det i naturen måste till att katt-mamman kör bort ungarna? Annars kan de vara kvar hur länge som helst. Lite som vuxna barn som inte vill flytta hemifrån. Det är för bekvämt...

Men jag misstänker å andra sidan att det i sådana grupper av katter blir särskilt lätt att kattnappa. En del av katterna letar förmodligen instinktivt efter ett alternativt revir? Så kanske katternas naturliga beteende bidrar/underlättar/leder till kattnappning?

Och jag misstänker att "vuxna" katter inte lever så länge, om de inte får hjälp av någon människa.

A.

[Anna Ho]

Vi har 11 katter här på gården, fem som bor bara ute/i lagårn, en som bara inne och fem som går ut och in som de vill.

De samsas mycket bra allihopa, sover ofta i stora högar tillsammans, äter ihop osv.

Självklart får de alla mat och andra nödvändigheter (avm. osv) av oss.

Visst ryker de ihop och slåss nångång ibland men det är väldigt sällan.

[Potatisblomma]

Vi har tre katter, två kastrerade hanar 16 och 1½ år gamla, plus en liten tjej på 3 månader. De fungerar alldeles utmärkt tillsammans. De bor ute på sommaren då man knappt ser dem, och inne på vintern då de knappt lämnar vedspisen 

Det kommer en grannkatt strykandes här då och då. Honom jagar våra katter bort så fort de ser honom, fastän han är kastrerad (tror jag iaf).

[sofiaho]

Att katterna vi har i fångenskap är solitärdjur är inte så säkert som de flesta tycks tro. Tittar man på förvildade katter så lever de gärna i större grupper/kolonier så länge det finns tillräckligt med föda. Precis likadant funkar tex vargarna och många andra vilda/förvildade hunddjur.

Så ser man till att det finns tillräckligt med föda, vatten och andra viktiga resurser till sina katter så lever de nog gärna i grupp. Sen skiljer ju sig givetvis individer åt och har man sina katter som enbart innekatter har de ju inte heller någon naturlig flyktväg om de inte skulle komma överens.

[Tapio]

Halaj!

Jag är nybörjare med katt, men har några lösryckta tankar.
Tillsammans med katten fick jag, av grannen, en bok; min katt, en komplett handbok el. Nåt sånt hette den.
I den står att katter i det vilda lever gärna i kolonier/grupper.
Det är bristen på mat som får dem att sära på sig och på så sätt få större sannolikhet att hitta mat.
Har också nånstans läst att om man har flera innekatter så kan någon/några av dem uppvisa problem; de pissar där de inte skall osv.
Det beror på att alla inte trivs med varandra. Det märks inte på katterna för de håller sig på avstånd från de katter de inte tål. De visar sitt missnöje på annat sätt.

Men detta med grupper är intressant och det har jag teorier om.
Jag vill gärna skilja på kolonilevande- och flockdjur.

I en flock interagerar djuren (chimpanser, vargar, delfiner m.fl.) med varandra.
De har hierarkistrider mm. Och behöver ha ett register av sätt att kommunicera med sin flock.
Detta kan man se på en hund, som ju är ett klockrent exempel på ett flockdjur.
Om man är någorlunda hundvan kan man ju läsa en hund som en öppen bok genom dess beteende/uppsyn.

Kolonilevande djur (sjölejon, fåglar m.fl.) verkar mest reagera med aggression om grannen kommer för nära. Annars inte alls. De har då inte samma behov av kommunikation.

Så om man nu antar att katten är kolonilevande så stämmer det ju på pricken med min katts minspel som överensstämmer med bilden jag bifogar.

//T

[sofiaho]

Katters kolonier är ganska så komplicerade och de består oftast av mindre grupper som har sociala och starka band till varandra. Det finns inte så mycket forskning gjord just på förvildade katter tyvärr. Ska ha föreläsningsanteckningar från en nav sveriges få (enbart 2 som jag känner till) kattforskare om det, men orkar tyvärr inte leta reda på det nu...

[Vurre]

Hos oss bor det två katter i huset och ungefär två katter i lagårn. Jag tycker mig se en avsevärd skillnad mellan de okastrerade i lagårn och kastraterna i huset. Den okastrerade hannen har halva skifteslaget som sitt revir och går oftast en runda på 6-7 km per dag. Han går i alla lagårdar. Till och från dyker en annan, yngre hanne upp och det blir det stort slagsmål. Den okastrerade honan umgås glatt med de okastrerarde hannarna, en i taget förstås. Inget social utbyte mellan huskatterna och lagårdskatterna utöver enstaka gruff. Kastraterna tror inte att lagårdskatterna är riktiga katter, medan lagårdskatterna VET att kastraterna inte är riktiga katter.

[Byracka]

Katter är solitärlevande djur i det vilda. Men som tamdjur håller vi ibland katter i grupper.

Är det bra? Hur många katter är det rimligt att ha som "utekatter" respektive "innekatter?"

På en annan plats (ljugarbänken) diskuteras kattnappning. Men är det inte fullt naturligt att katter i grupp försöker dela på sig och hitta ett eget revir? Skall man motverka det? Hur fungerar det i det vilda med kattungarna?

A.

Jag har läst ett flertal  flertal reportage om hur katter lever i löst sammanhållna flockar och dessutom med egna ögon sett det samma i kattsamhällen i sverige. Även om katter inte är ett traditionellt flockdjur så kan dom ändå leva så att dom vissa tider umgås och lever i flock.

Jag skulle vilja säga att katten är ett socialt solitär-djur.

[sɹǝpuɐ]

Helt klart fungerar ju katter bra i grupp tillsammans med människor. Så jag får nog tona ner mitt uttalande om att katter lever solitärt. Men å andra sidan är det ju inte samma typ av grupp som hundar eller hästar lever i. Fast å andra sidan är den miljö vi pratar om nog inte helt lik kattens naturliga, och dessutom har ju katterna varit utsatta för ett visst urval genom människans försorg.

A.

[Mårten Swärd]

Helt klart fungerar ju katter bra i grupp tillsammans med människor. Så jag får nog tona ner mitt uttalande om att katter lever solitärt. Men å andra sidan är det ju inte samma typ av grupp som hundar eller hästar lever i. Fast å andra sidan är den miljö vi pratar om nog inte helt lik kattens naturliga, och dessutom har ju katterna varit utsatta för ett visst urval genom människans försorg.

A.

Om jag inte missminner mig så är huskatternas beteende att vara sociala med sina "ägare" och ev. andra katter i familjen ett resulat av att de stannar kvar i "kattunge-stadiumet" på grund av omsorgen från människorna och bristen på en "naturlig" uppväxt. Kattungar är ju ganska naturligt ett "flockdjur" i viss mening medans de äldre katterna inte är det.

Har för mig att jag hört detta på i någon dokumentär om katter som gick på tv för några år sedan. När vi bodde i en lägenhet i stan så var våra katter betydligt mer sociala och keliga, nu när de får agera lite mer naturligt och "vuxet" här ute på landet så är det mycket mer sällan de spontant kommer och kelar..

[Storlyckans Anna]

Det är ju definitivt stor skillnad på kasterade och okasterade hankatter! Kastrater som har god tillgång till mat har ju mindre revir och slåss inte lika ofta.

Min mamma har 2 kastrater som går ut och in ur huset. Hennes granne har 3 och det är ytterst sällan bråk mellan dem. De tar gärna en tur för att kolla in varandras trädgårdar och även husen om dörren står öppen. Händer väl att de morrar åt varandra ibland, annars verkar de leka - jaga och smyga på varandra. Där är det alltså ingen större konkurrens om utrymmet!

Syrrans kastrat brukar om somrarna (när altandörren står öppen) komma hem med nya kompisar. De tar en runda runt undervåningen, han visar var hans mat står, de brukar äta lite för att sedan gå och lägga sig i varsin fåtölj för att vila middag .

[Vurre]

Det är ju definitivt stor skillnad på kasterade och okasterade hankatter! Kastrater som har god tillgång till mat har ju mindre revir och slåss inte lika ofta.

Min mamma har 2 kastrater som går ut och in ur huset. Hennes granne har 3 och det är ytterst sällan bråk mellan dem. De tar gärna en tur för att kolla in varandras trädgårdar och även husen om dörren står öppen. Händer väl att de morrar åt varandra ibland, annars verkar de leka - jaga och smyga på varandra. Där är det alltså ingen större konkurrens om utrymmet!

Syrrans kastrat brukar om somrarna (när altandörren står öppen) komma hem med nya kompisar. De tar en runda runt undervåningen, han visar var hans mat står, de brukar äta lite för att sedan gå och lägga sig i varsin fåtölj för att vila middag .

Min erfarenhet är att kastraterna har så små revir att de inte kan kallas revir. Kastrater är trevliga katter men en annan sorts katter än normala, eller vad man nu ska kalla dem som inte är kastrerade, onormala kanske, samt att det bland okastrerade är en jävla skillnad mellan hannar och honor.