Kastrera hankatt eller ej?

[bigfish]

Så visst kan det fungera med okastrerade katter.

 Genom åren har det fötts ett stort antal kullar med ungar här utan både FIP och andra problem, alla kattungar har vi skaffat hem till på bästa sätt. Katthemmet här i närheten "adopterar" inte bort till småbarnsfamiljer eller de som vill ha katten utomhus. Inte ens någon av de stackars vildkatter som levt hela sitt liv i frihet innan de fällfångas och sätts i bur på hemmet får flytta till något annat än ett liv som innekatt... Så en viss funktion fyller antagligen de ladugårdskattungskullar som föds ändå.
                     Mvh
                Charlotte

Kattungar föds ju knappast med fip
Denna diskussionen handlar väl mer för mig iaf,om att vara medveten vad det innebär att föda upp kattungar på ett seriöst sätt.
Om inte annat så är ju fertila katter betydligt mer stressade än kastrerade katter överlag.
Honor gåendes på p-piller som i många fall orsakar ljuvertumörer,tomma löp som leder till livmodersinflammation plus då eventuella komplikationer under dräktighet och förlossning.
Det handlar väl mer om information är påhopp?

och angående den här fördommen om katthem så kan jag glatt meddela att det inte är så speciellt vanligt att katthem låter djuren spendera långa perioder i burar,de katthem jag känner till,de största,använder sig av stödhem.
Och en del katter från vissa katthem kan väl omplaceras till barnfamiljer eller som utekatter förutsatt att de förblir vaccinerade och är eller blir kastrerade.

"de stackars vildkatter som levt hela sitt liv i frihet och nu tvingas leva inomhus"?
Ärligt talat så tror jag att du gällande den biten inte har så mycket erfarenhet,men de brukar ganska mycket Uppskatta att få ett tryggt hem,inomhus med massor av kärlek.
Så det känns lite som att du klagar på påhopp i tråden (vilket jag kan förstå) men att sedan komma med förutfattade meningar om hur hemlösa katter har det inomhus,då ställer du dig ju dig på samma nivå? eller?

[Charlotte]

 Jag VET hur två vildkatter, vuxna hanar som adopterades iväg till lägenhet efter att ha suttit i hemmets bur länge innan någon ville ha dem, betedde sig när de stängdes in i en lägenhet, de flög runt väggarna... Jag skulle kunna skänka pengar till katthemmen om dom såg till att såna katter fick en smärtfri avlivning istället för att spärras in... Personen som förbarmade sig över dessa katter fick nästan inte lämna tillbaka dom (själv skulle jag ha avlivat dem). Tyvärr kan man inte ha katter i hyrd lägenhet som klättrar på strukturtapeter och gardiner för att få komma UT.
 Jag VET vad de som bor på bondgård får för svar när de ville göra en bra insats och ta katt ifrån katthem istället för en kattunge.
 Jag såg mitt misstag angående FIP och FIV, så det rättade jag genast till
 Att undervisas i grundläggande avel (oavsett djurart) är alltid spännande men om man har en gård där det föds ett stort antal djurungar av alla slag varje år är oftast inte en kattungskull en SÅ dramatisk händelse som ställer till med problem. I alla fall har inget värre hänt här än att en unge kom bakfram som vi hjälpte ut.
                                  Mvh
                                Charlotte

[electric_boogie]

Så här svarade jag ett par inlägg upp ifall du missat det:

"Vem har sagt att jag vägrar kastration, det enda jag sagt är att jag just nu har ett par okastrerade katter som jag tar fullt ansvar för !!! "

Och eftersom det är mina djur så bestämmer JAG om och när kastration sker.

Och du behöver inte tänka på att erbjuda dej att betala, det kan jag göra själv !! Hade det hängt på att jag haft så dåligt med pengar att jag inte haft råd så hade jag aldrig skaffat djur över huvud taget.

nå, jag önskar dig och dina djur gott och hoppas att de inte sätter några fler oönskade kattungar till världen. och hoppas att du någon gång i framtiden tänker om och kastrerar dem, för allas bästa.

vi kommer nog inte längre än så.

men somsagt, ha de 100.000 hemlösa katterna i åtanke när du kelar med dina okastrerade hanar där hemma...

[Anna Ho]

men somsagt, ha de 100.000 hemlösa katterna i åtanke när du kelar med dina okastrerade hanar där hemma...

Jaadå, och jag kan garantera dej att ingen av dem är född här hemma hos mej, så då har jag väl knappast ansvar för dem och för att de är hemlösa.

Och jag har honor oxå.

[bigfish]

Jag VET hur två vildkatter, vuxna hanar som adopterades iväg till lägenhet efter att ha suttit i hemmets bur länge innan någon ville ha dem, betedde sig när de stängdes in i en lägenhet, de flög runt väggarna... Jag skulle kunna skänka pengar till katthemmen om dom såg till att såna katter fick en smärtfri avlivning istället för att spärras in...
 Jag VET vad de som bor på bondgård får för svar när de ville göra en bra insats och ta katt ifrån katthem istället för en kattunge.
 Jag såg mitt misstag angående FIP och FIV, så det rättade jag genast till
 Att undervisas i grundläggande avel (oavsett djurart) är alltid spännande men om man har en gård där det föds ett stort antal djurungar av alla slag varje år är oftast inte en kattungskull en SÅ dramatisk händelse som ställer till med problem. I alla fall har inget värre hänt här än att en unge kom bakfram som vi hjälpte ut.
                                  Mvh
                                Charlotte

Två ok.
men vem bestämmer om det är fel att prova att ha dem inomhus?
jag känner nog till ett 30 tal katter som kommit från uteliv till lägenhet och mått jättebra.
Men om det inte funkar,så funkar det inte och då får man ju försöka lösa det på annat sätt,tex att flytta dem till ett hem där dem kan vara ute.
Känner även till katter som varit vildkatter och fått hem som utekatter.

Jag vet också en del som bor på gård och fått,som sagt ha katter som in/ute katter och tom fall där katterna varit endast ute då de inte trivts på annat sätt.

Jag har själv haft (både stödhem och egna),i mina dagar 7 fd vildkatter. 3 av dem har fortsatt levt inomhus och de övriga som in/ute katter (dock för länge sedan).
De andra tre lever idag fortfarande som innekatter och trivs med det,ibland kändes det nästan som att de var tacksamma.
Jag provade ta ut dem sporadiskt på gården i rena protester,tillslut la jag ner projektet och hade dem samt omplacerade dem endast som innekatter.

för dig är det kanske så,att det inte är så dramatiskt,men det lär inte vara lika för Alla.
Tex för mig är kattuppfödning en väldigt knepig hobby.
Att man måste kunna veta vad man ska göra i de situationer som kan uppstå och hur man bäst gör för att undvika dem.
Rent generellt tycker jag att det skiljer sig väldigt mycket om hur mycket kunskap man har om djuren om man jämför här om katter,än om man kollar på "brukshästar".
För mig har katter inget mindre värde än tex hästar.
Jag anser och skulle inte tillåta mig själv att ha stora bristande kunskapar om hästar om jag skulle skaffa häst,eller låta en hingst och ett sto gå ihop "bara sådär" eller vilket djur det nu skulle röra sig om.

[electric_boogie]

Jag anser och skulle inte tillåta mig själv att ha stora bristande kunskapar om hästar om jag skulle skaffa häst,eller låta en hingst och ett sto gå ihop "bara sådär" eller vilket djur det nu skulle röra sig om.

tyvärr så är det ju så att katten inte har samma status som andra djur här i samhället. särskilt om man jämför med de andra frekvent förekommande sällskapsdjuren Hund och Häst. som du säger, inte många skulle låta ett sto och en hingst gå runt hur som helst, och knappast sina hundar heller.

enligt mig så tar man på sig ett stort ansvar när man skaffar sig ett djur, och bör uppföra sig så som JAG (och många med mig) anser att en ansvarsfull djurägare gör. dvs vaccinera sitt djur, ha försäkring, ge bra foder, kärlek, respekt och om möjligt behålla djuret så länge det lever eller låta det få ett bra liv på annat sätt. samt vara beredd på oförutsedda veterinärkostnader, med mera. de flesta behandlar väl sina hundar och hästar någorlunda värdigt i sverige idag, men katterna är det tyvärr värre med.

[bigfish]

tyvärr så är det ju så att katten inte har samma status som andra djur här i samhället. särskilt om man jämför med de andra frekvent förekommande sällskapsdjuren Hund och Häst. som du säger, inte många skulle låta ett sto och en hingst gå runt hur som helst, och knappast sina hundar heller.

enligt mig så tar man på sig ett stort ansvar när man skaffar sig ett djur, och bör uppföra sig så som JAG (och många med mig) anser att en ansvarsfull djurägare gör. dvs vaccinera sitt djur, ha försäkring, ge bra foder, kärlek, respekt och om möjligt behålla djuret så länge det lever eller låta det få ett bra liv på annat sätt. samt vara beredd på oförutsedda veterinärkostnader, med mera. de flesta behandlar väl sina hundar och hästar någorlunda värdigt i sverige idag, men katterna är det tyvärr värre med.

jag vet och det är så tråkigt att det är så.
vanliga argument är ju "att jag avlat fritt på mina katter och änsålänge har ingen dött" ungefär att jämföra med "min kompis har kört rattfull massor av gånger och änsålänge har ingen blivit påkörd" log min sambo lite lätt och sa.
Lögn då förståss.

Jag föder också upp katter,eller ja jag har en avelshane för att vara korrekt,men han lever inomhus och det har tagit mig mååånga år att bara komma hit rent kunskapsmässigt.
Jag anser mig fortfarande ha mycket att lära,men det är då man har sin uppfödare som stöd.
För att inte tala om de tester man måste göra.
Har en ganska knepig ras på så sätt att den är väldigt ovanlig och det finns inga rasrelaterade sjukdommar (vad man vet) så jag har beslutat mig för att ändå scanna för hcm,beställa ögonpaket från sva och testa för herpes,klamydia och calici samt att blodgruppera fastän vi bara använder och har en blodgrupp inom aveln.
blandannat.

så för mig är det ju mer än en hoppsankull.

[bigfish]

electric_boogie: får man fråga om du är aktivpå sks?

[electric_boogie]

jag vet och det är så tråkigt att det är så.
vanliga argument är ju "att jag avlat fritt på mina katter och änsålänge har ingen dött" ungefär att jämföra med "min kompis har kört rattfull massor av gånger och änsålänge har ingen blivit påkörd" log min sambo lite lätt och sa.
Lögn då förståss.

Jag föder också upp katter,eller ja jag har en avelshane för att vara korrekt,men han lever inomhus och det har tagit mig mååånga år att bara komma hit rent kunskapsmässigt.
Jag anser mig fortfarande ha mycket att lära,men det är då man har sin uppfödare som stöd.
För att inte tala om de tester man måste göra.
Har en ganska knepig ras på så sätt att den är väldigt ovanlig och det finns inga rasrelaterade sjukdommar (vad man vet) så jag har beslutat mig för att ändå scanna för hcm,beställa ögonpaket från sva och testa för herpes,klamydia och calici samt att blodgruppera fastän vi bara använder och har en blodgrupp inom aveln.
blandannat.

så för mig är det ju mer än en hoppsankull.


electric_boogie: får man fråga om du är aktivpå sks?

jo precis.

ja det är en annan sak med avelskatter, raskatter. jag har själv funderat på att skaffa raskatt men hittills har det blivit katthemskatter. jag är lite dubbel i den frågan men vill inte säga att all rasavel skall förbjudas eller så. är bara så trist att det finns så många hemlösa katter.

har själv två katter från katthem. SKS? nej men jag har arbetat på katthem, där även har mina två sötisar kommer ifrån. eller ja nu gick tyvärr den ena av dem bort i FeLv häromdagen... kanske blir en ny katt så småningom. men inte än på några månader eller så. måste sörja min kära vän ett tag först...

[electric_boogie]

electric_boogie: får man fråga om du är aktivpå sks?

ah, nu förstod jag att du menade svenska katters forum. tänkte att du menade typ KKS eller något liknande (www.kks.nu) men okej. nja jag är medlem där men är inte direkt aktiv. kollar in nångång då och då.

[bigfish]

jo precis.

ja det är en annan sak med avelskatter, raskatter. jag har själv funderat på att skaffa raskatt men hittills har det blivit katthemskatter. jag är lite dubbel i den frågan men vill inte säga att all rasavel skall förbjudas eller så. är bara så trist att det finns så många hemlösa katter.

har själv två katter från katthem. SKS? nej men jag har arbetat på katthem, där även har mina två sötisar kommer ifrån. eller ja nu gick tyvärr den ena av dem bort i FeLv häromdagen... kanske blir en ny katt så småningom. men inte än på några månader eller så. måste sörja min kära vän ett tag först...

i regel är det ju inte så att raskatter konkurrerar med huskatter,raskatter utgör en så liten del av våra tamkatter.
Jag känner att jag gjort väldigt mycket för hemlösa katter.
Har varit stödhem och tagit hand om en hel del i mitt liv,katter som ingen vill ha
Men efter att förlorat en del kattliv såväl stödkatter som min huskatt så bestämde jag mig för att nästa katt skulle bli en raskatt.

tycker det är synd att inte fler intresserar sig för att bidra till aveln inom europén.
Någon gång i framtiden skulle jag mer än gärna vilja,men just nu så prioriterar jag naturligtvis de katter jag har och mer än dem kommer det inte bli sålänge min hona lever eftersom hon blivit rodentligt mobbad av andra katter och har därefter ingen tillit till andra katter.
Det var den största anledningen till att jag slutade att vara stödhem.

på ett sätt vill jag inte heller utesluta all huskattavel,eftersom jag tror att den kan bidra en del till raskattaveln.(då menar jag inte hoppsankullar och dyl).


tråkigt att du förlorade din kisse i felv
Jag är så rädd för att bli drabbad av något sådant.

förresten sks= svenska katters diskussionsforum

[electric_boogie]

i regel är det ju inte så att raskatter konkurrerar med huskatter,raskatter utgör en så liten del av våra tamkatter.
Jag känner att jag gjort väldigt mycket för hemlösa katter.
Har varit stödhem och tagit hand om en hel del i mitt liv,katter som ingen vill ha
Men efter att förlorat en del kattliv såväl stödkatter som min huskatt så bestämde jag mig för att nästa katt skulle bli en raskatt.

tycker det är synd att inte fler intresserar sig för att bidra till aveln inom europén.
Någon gång i framtiden skulle jag mer än gärna vilja,men just nu så prioriterar jag naturligtvis de katter jag har och mer än dem kommer det inte bli sålänge min hona lever eftersom hon blivit rodentligt mobbad av andra katter och har därefter ingen tillit till andra katter.
Det var den största anledningen till att jag slutade att vara stödhem.

på ett sätt vill jag inte heller utesluta all huskattavel,eftersom jag tror att den kan bidra en del till raskattaveln.(då menar jag inte hoppsankullar och dyl).


tråkigt att du förlorade din kisse i felv
Jag är så rädd för att bli drabbad av något sådant.

förresten sks= svenska katters diskussionsforum

hm, vi är nog rääätt så off topic nu, men men...

jag vet inte hur jag ska ställa mig till det där somsagt. men nu förekommer det ändå rasavel och de flesta raskattsuppfödare är också seriösa, så i grunden är det ju inte dom som är det stora problemet. utan det stora problemet är själva grundinställningen i samhället till katter och hur folk förhåller sig till dem.

så på så vis kan man väl säga att det vi pratar om nu ändå hör ihop med det som diskuteras i tråden. för enligt mig så är det här med kastrering en väldigt viktig sak och som är ett av de definitivt största problemen inom hela den här kattfrågan. det finns ju oseriösa människor överallt inom alla brancher och sektorer och som sysslar med alla möjliga djur, osv... men just katterna verkar många, även "random svensson" tycka att "jaja men det är ju bara en katt" och på så vis så tas de mer lättvindligt.

pratade med en kille idag som tydligen bor på landet och han uppvisade skrämmande okunnighet om katter överlag. men tyvärr så var nog det han sa inte särskilt ovanligt. så ser många på katter idag.

utdrag från hans argument:

"Jag har elva katter, varav fem är hankatter, och jag tänker verkligen inte kastrera dem. Bland utekatter på landet är dödligheten stor, och att hålla katterna okastrerade tryggar återväxten."

och sverige är ju ändå ett västland med "bra" djursyn... vill inte ens tänka på hur det är utomlands. :S

ja det är djupt olyckligt och det var en stor sorgedag nu när jag tvingades låta henne somna in. men jag vet att hon fick det bra här hos mig och hon fick ett tryggt hem fullt med kärlek så det var ändå en värdig avslutning hon fick, trots sin svåra sjukdom.

[electric_boogie]

Jag känner att jag gjort väldigt mycket för hemlösa katter.
Har varit stödhem och tagit hand om en hel del i mitt liv,katter som ingen vill ha
Men efter att förlorat en del kattliv såväl stödkatter som min huskatt så bestämde jag mig för att nästa katt skulle bli en raskatt.

nu när jag förlorade min älskade vackraste katt så har tanken om stödhem/jourhem slagit mig men frågan är... förmodligen är jag för blödig och det kommer bara sluta med att jag behåller första katten som kommer hit. sedan är jag rädd att min andra katt som är kvar här blir stressad över att det kanske kommer och går nya katter hela tiden. eller kanske blir jättebra kompis med någon av dem och så försvinner den katten och så blir hon jätteledsen... hm... så jag vet inte. stödhem är nog inget för mig ändå. men en STOOOR eloge till dem som vågar och orkar, för som både du och jag vet... så behövs det verkligen. TYVÄRR!!!

[bigfish]

hm, vi är nog rääätt så off topic nu, men men...

jag vet inte hur jag ska ställa mig till det där somsagt. men nu förekommer det ändå rasavel och de flesta raskattsuppfödare är också seriösa, så i grunden är det ju inte dom som är det stora problemet. utan det stora problemet är själva grundinställningen i samhället till katter och hur folk förhåller sig till dem.

så på så vis kan man väl säga att det vi pratar om nu ändå hör ihop med det som diskuteras i tråden. för enligt mig så är det här med kastrering en väldigt viktig sak och som är ett av de definitivt största problemen inom hela den här kattfrågan. det finns ju oseriösa människor överallt inom alla brancher och sektorer och som sysslar med alla möjliga djur, osv... men just katterna verkar många, även "random svensson" tycka att "jaja men det är ju bara en katt" och på så vis så tas de mer lättvindligt.

pratade med en kille idag som tydligen bor på landet och han uppvisade skrämmande okunnighet om katter överlag. men tyvärr så var nog det han sa inte särskilt ovanligt. så ser många på katter idag.

utdrag från hans argument:

"Jag har elva katter, varav fem är hankatter, och jag tänker verkligen inte kastrera dem. Bland utekatter på landet är dödligheten stor, och att hålla katterna okastrerade tryggar återväxten."

och sverige är ju ändå ett västland med "bra" djursyn... vill inte ens tänka på hur det är utomlands. :S

ja det är djupt olyckligt och det var en stor sorgedag nu när jag tvingades låta henne somna in. men jag vet att hon fick det bra här hos mig och hon fick ett tryggt hem fullt med kärlek så det var ändå en värdig avslutning hon fick, trots sin svåra sjukdom.

tja,det handlar ju iaf lite om kastrering

precis,håller med.
Den stora anledningen till att jag valt att bidra till raskattaveln är för att jag gärna önskar att det fortsättningsvis ska finnas seriösa uppfödare inom kattaveln och att man ska kunna ha möjligheten att bidra till friska katter.
sen finns det ju självklart raser där man verkligen kan undra vad målet är..

ja dem där argumenten är extremt skrämmande,katter är husdjur inga "musutrotarmaskiner" det är ju därför man i första hand skaffar katt!
för att man älskar dem och vill ge dem det bästa.Ens egna behov bör komma ganska långt ner på listan.eller ja,det beror ju på hur man ser det,djur öht är ju ganska egoistiskt men du förstår vad jag menar
 

Jag hoppas att jag kan göra något för min ras,att bidra till den på något sätt,men det beror ju på vad testerna visar,för det finns misstankar om herpes.
Man kan använda en herpeskatt i avel men det kan vara knepigt och jag tycker inte att det är värt det,jag överlåter det till uppfödare mer kunniga än jag.

Det är så himla jobbigt när man inte kan göra mer för dem,när den enda vägen ut är avlivning
Väldigt olyckligt att det var just felv också.

[electric_boogie]

tja,det handlar ju iaf lite om kastrering

precis,håller med.
Den stora anledningen till att jag valt att bidra till raskattaveln är för att jag gärna önskar att det fortsättningsvis ska finnas seriösa uppfödare inom kattaveln och att man ska kunna ha möjligheten att bidra till friska katter.
sen finns det ju självklart raser där man verkligen kan undra vad målet är..

ja dem där argumenten är extremt skrämmande,katter är husdjur inga "musutrotarmaskiner" det är ju därför man i första hand skaffar katt!
för att man älskar dem och vill ge dem det bästa.Ens egna behov bör komma ganska långt ner på listan.eller ja,det beror ju på hur man ser det,djur öht är ju ganska egoistiskt men du förstår vad jag menar
 

Jag hoppas att jag kan göra något för min ras,att bidra till den på något sätt,men det beror ju på vad testerna visar,för det finns misstankar om herpes.
Man kan använda en herpeskatt i avel men det kan vara knepigt och jag tycker inte att det är värt det,jag överlåter det till uppfödare mer kunniga än jag.

Det är så himla jobbigt när man inte kan göra mer för dem,när den enda vägen ut är avlivning
Väldigt olyckligt att det var just felv också.

jaa men det kan man ju undra när det gäller mycket djuravel. varför och med vilka mål det egentligen sker. typ katter och hundar som avlas med jätteplatta nosar, osv, osv. hästar som får problem med hovar och leder, m.m.... men det är en helt annan diskussion.

nej man kan inte göra mer än sitt bästa och jag är säker på att de flesta vill sina djur väl, även om många är ganska så okunniga. det jobbiga är att många vägrar ta till sig information och fakta och fortsätter ändå på sitt sätt. men det är väl så många är antar jag, eller det mänskliga släktet, trångsynta. vägrar erkänna att man har haft fel, osv.

jag har själv sett mig överbevisad i vissa frågor så jag tror det är bra med en inställning att försöka ifrågasätta allt. sen kanske jag kan verka hård, och ÄR väl också det på många sätt. men det är för att jag blir så ledsen och arg när jag ser hur många bara ignorerar stora problem överallt.

även om jag inte tror att trådskaparen vill något illa på något sätt, och inte gillar att bli "påhoppad" som dom själva kallade det, så är det för mig helt oförståligt att när man står med ett sånt massivt gigant-problem framför sig (100.000 hemlösa katter) bara ignorera det och fortsätta låta sina katter löpa fritt. då är man enligt mig oansvarsfull och inget annat.

jaa hon var världens goaste katt på många sätt och vis och väldigt vacker på både insidan och utsidan. men hon har det bra i katthimlen nu iaf, får trösta mig med det. har en till liten fjantboll här att ta hand om också, får inte glömma bort henne heller.

[bigfish]

jaa men det kan man ju undra när det gäller mycket djuravel. varför och med vilka mål det egentligen sker. typ katter och hundar som avlas med jätteplatta nosar, osv, osv. hästar som får problem med hovar och leder, m.m.... men det är en helt annan diskussion.

nej man kan inte göra mer än sitt bästa och jag är säker på att de flesta vill sina djur väl, även om många är ganska så okunniga. det jobbiga är att många vägrar ta till sig information och fakta och fortsätter ändå på sitt sätt. men det är väl så många är antar jag, eller det mänskliga släktet, trångsynta. vägrar erkänna att man har haft fel, osv.

jag har själv sett mig överbevisad i vissa frågor så jag tror det är bra med en inställning att försöka ifrågasätta allt. sen kanske jag kan verka hård, och ÄR väl också det på många sätt. men det är för att jag blir så ledsen och arg när jag ser hur många bara ignorerar stora problem överallt.

även om jag inte tror att trådskaparen vill något illa på något sätt, och inte gillar att bli "påhoppad" som dom själva kallade det, så är det för mig helt oförståligt att när man står med ett sånt massivt gigant-problem framför sig (100.000 hemlösa katter) bara ignorera det och fortsätta låta sina katter löpa fritt. då är man enligt mig oansvarsfull och inget annat.

jaa hon var världens goaste katt på många sätt och vis och väldigt vacker på både insidan och utsidan. men hon har det bra i katthimlen nu iaf, får trösta mig med det. har en till liten fjantboll här att ta hand om också, får inte glömma bort henne heller.

Det här med att ta in information verkar ju vara väldigt svårt,jag har också varit okunnig en gång i tiden,men jag har aldrig vägrat att ta in information utan istället lyssnat och ifrågasatt istället för att snäsa av.
jag förstår vad du menar och hur du känner,hehe frustration typ!

jag tror att de hmlösas siffra inte är argument nog,anledningen är väl att många direkt bortförklarar det med att de tar ansvar för deras egna katter och ja,det gör dem säkert.men fortfarande så känns det som att många inte är medvetna om att det inte är annorlunda med katter som med något annat djur när det gäller vilken kunskap man bör ha med sig.Så då anser man alltså att katter har lägre status.

Nej tur att du har någon att trösta och bli tröstad av

jag har väl också slut på fantasier ibland,typ hur i h*vete jag ska få mina katter att komma överens.
Funderar på att sätta upp kompostgaller mellan dem

[Mamma-Anna]

Tja, jag tackar ER som har kommit med svar med egna praktiska erfarenheter på mina frågor.

När det gäller kattens psykologi och revir tar jag till mig det som finns i litteraturen.

Till er som istället velat övertyga mig om att det bara finns en sanning, och lyder man inte den så......, kan jag säga att tonen i det man säger har en betydelse för hur man tar till sig det som sägs. Just dessa inlägg kommer jag fullständigt bortse från när jag tar beslut! Katederundervisning har aldrig varit min grej!  

[Rådjursöga]

Kommer han över huvudtaget jaga möss, eller lägga sig ännu mer i soffan?
Kommer han klara att ha sitt revir under kontroll?

Kommer han försvinna hemifrån om vi inte kastrerar?
Blir han okärvälig mot familjen?

Jag är väldigt glad i min katt, och har svårt att se vad som är rätt och fel. HjäLper nu mig?

Hej!

Här kommer min historia..

Jag hade aldrig ägt en katt och såg mig inte som en kattmänniska när jag "blev" med katt - en okastrerad, hemlös herre på 5-8 år. Jag fick lov att lyssna på vad mer katterfaret folk hade att säga i bl a kastrationsfrågan. Jag fick rådet att kastrera huvudsakligen för att 1) han inte skulle börja revirpinka lite hur som helst inne (bodde i lägenhet då) 2) för att han inte skulle skaffa sig en mängd ungar på bygden när vi flyttade till landet. Risken med kastration som jag fick ta ställning till var ev övervikt till följd av minskad ämnesomsättning och att få en lugnare katt. Min katt har som din alltid varit lugn och hållt sig hemma så att få en ÄNNU lungnare katt oroade mig lite. Hur som helst så beslutade jag mig för att kastrera honom inför flytten till landet. Jag ville inte ha på mitt ansvar att det födds kattungar hit och dit.

Så hur gick det då för min kisse och hur är det nu drygt 1,5 år senare...?? Jo..

* lite övervikt som vi kämpar emot med dietfoder och det går nu åt rätt håll. jag anpassade inte foderintaget till den minskade ämnesomsättningen vilket resulterade i lite övervikt.
* han har blivit keligare
* han har INTE blivit lugnare
* fångar möss som aldrig förr
* håller sig som alltid i närheten av hemmet
* lite mer matglad
* leker mer
* "pratar" mer med mig. inte vrål eller skrik utan bara en massa "mjau".

Det där med revir vet jag faktiskt inte.. Det finns två katter som stryker runt tomten, men som aldrig tar sig in. Min kisse har aldrig varit i bråk med dem men han måste ju markerat upp sitt revir och hålla på det eftersom de inte ens försöker göra intrång..? Det är min teori, är inte så kunnig på den biten..

Så här i efterhand så vet jag att jag tog rätt beslut. Jag har fortfarande en aktiv, trevlig (om inte trevligare) katt nu efter kastrationen och jag behöver inte ha dåligt samvete för att det föds kattungar till höger och vänster.

Det var min historia och hoppas den gett något!  

[curmbox]

Kastrera
Din katt håller sig hemma, blir lite latare och mulligare, men den lever troligen längre än till 2 år.
Mina gubbar är 13 & 14 underbart goa, hemkära OCH råttfångare när andan faller på
Ingen av dem smiter heller från någon föräldraroll

[Filip Skräplund]

Jag kastrerade mina hankatter (5 st) när dom var ca 1 år gamla.
Det blev bra mycket lugnare efteråt, innan dess slogs dom ibland så det lät som om kåken höll på att rivas.
Och innan kastreringen fick dom ofta stryk av vildkatter, som väl uppfattade dom som rivaler antar jag.
Numera är det slut på slagsmålen.
Det är en som brukar försvinna i flera månader varje år, tror det är nån som matar katten, men han hittar tillbaka till zeke varje gång.