Ekonomisk kämpe för hemmavarande barn...

[KK]

Hej, varför inte en tråd med tips för att klara av att ha barnen hemma längre än tills föräldradagarna är slut...
Mitt första barn, (nu 7år) började på dagis vid ett års ålder. Skyller det på min ålder, 19år. Jag var korkad och skulle snabbt ut för att tjäna grova pengar igen... (inte konstigt då jag hade ca 1300kr/månad i föräldrapenning efter skatt...om jag inte minns fel)

Nu har jag en tös på ett och ett halvt år snart och inget dagis. Hade ansökt för säkerhets skull men tackade nej då jag såg att jag kunde kämpa ihop pengar för att överleva.
Jag är hellre fattig än jag lämnar henne på dagis.
Jag anser att det är meningen att jag skall uppfostra henne och inte någon dagisfröken. Kanske senare men innan hon är två år kommer hon inte att gå på dagis. Gärna ännu längre, men det beror på hur ekonomin ligger till då.
Jag är stolt som kämpar för detta och överlever för det är jobbigt...

Det jag gjort är att arbeta när min sambo är ledig. Han går dagtid. Jag jobbar timmar på ett äldreboende och bara kvällar och helger. Skall även söka natt.
Har oxå sökt som personlig assistent kvällar och helger...vet ej om jag får något än, men hoppas...

Som övriga inkomster säljer jag lite skräp på tradera oxå...

Jag klarar mig, och jag är glad för mitt barns skull...

Jag är ta mig tusan stolt över mig själv. Även om många föräldrar verkligen inte kan förstå mig...

Hur gör du?

[Sommartorparn]

http://www.hemmaforaldrar.se/

Du kan ju titta där också.

[larsw]

Allt beror på ekonomiskt utrymme. De första tolv månaderna i barnets liv behöver man inte ta ut en enda dag föräldraledighet, hemmavarande förälder behåller sin SGI ändå. För senaste barnet tog vi ut en dag i veckan första året, vilket förstås innebar ekonomiska uppoffringar, relativt sett.

Efter 12 månader måste man ta ut minst fem dagar i veckan för att behålla SGI. Gör man så, så kan man vara hemma i 31 månader med barnet. Dessutom, klarade man de första 12 månaderna utan pengar, så kan man ju välja att spara undan mycket av pengarna från de följande månaderna på konto, så kan man ta ut dem efter dagarna tagit slut. Fast då blir man ju av med SGI:n när dagarna är slut och man lever på besparingar.

Sedan finns det en regel har jag hört som ger 3 månaders karens i SGI när man byter hemmavarande förälder. Så för varje byte kan man lägga på ytterligare 3 månaders föräldraledighet, fast obetald dito.

För att kunna strypa ekonomin bör man ha en stenhård budget. Räkna ut hela årets alla räkningar, splitta upp dessa på tolv månader, och lägg det beloppet varje månad. Sätt även av pengar till mat, bilkostnader (däck, skatt, försäkring, service, bensin etc), kläder till barnen, eventuell sparbuffert etc. Dessa pengar åker in på diverse konton varje månad och används endast till det de är avsedda till. Finns det några hundralappar kvar därefter, så går det till föräldrarnas behov av konsumtion, som alltså får stå tillbaka. På så sätt kan man vara någorlunda säker på att alltid ha pengar att betala räkningar (har man stora räntekostnader på boendet, så kan det av och till bli rätt mycket pengar på kontot om räntan betalas kvartalsvis, men bara se och inte röra), och alltid ha pengar till mat.

Man kan inte äta kakan och ha den kvar. Skall man vara hemma med barnen måste vuxna avstå den egna konsumtionen.

Sedan kan man sålla friskt bland räkningar. Säga upp tidningar och magasin, säga upp betal-TV (eventuellt TV helt och hållet), jaga billigaste försäkringarna, skaffa billigare bil (eller dumpa bilen helt) etc etc. Gå ur facket (men vara kvar i a-kassan) sparar några hundralappar i månaden.

När man väl dragit ut på föräldraledigheten tills den är slut, så har man ställt om ekonomin till en lägre nivå, och då kanske man kan jobba deltid för att minska dagistiden.

Fast efter 3 års ålder har faktiskt barn glädje av andra barn och kan faktiskt må bra av lite dagistimmar, om man nu inte fixar det via öppna förskolor etc. Innan 3 års ålder finns det ingen vits med dagis sett till barns utveckling, så länge inte alternativet är att sätta dem framför TV:n hemma hela dagarna. Men det mesta de gör på dagis upp till 3 år kan man själv med enkla medel göra hemma.

[hemmamamman]

Ett ämne som berör mig varmt. Jag har varit hemma med våra barn sen lillan föddes för 4,5 år sedan. Dom två stora har varit i dagissvängen och jag ville inte uppleva det igen. Vi lever på en lön min makes ca 16000 kronor i månaden. Jag jobbar även lite extra under stora protester för att det ska gå ihop. Lillan går på dagis 15 timmar i veckan från september i år för att få leka av sig. Det finns inga barn hemma i vårat område alla är på dagis även dom som nyss har fått småsyskon. Jag har en blogg där jag skriver om det positiva (allt utom pengar) och det negativa (pengar, eller rättare sagt bristen på) titta gärna in om du vill. http://hemmamammansliv.blogspot.com/ Ställ gärna frågor om du vill veta mer. Har blivit lite av en expert på att leva snålt, förlåt skrev fel ekonomiskt ska det vara.

[Bondmoran]

Och jag har varit hemma i mer än 18 år nu med barnen.
Nu börjar det dock bli alltför mycket ekonomiskt kännbart så nu måste jag verkligen göra något åt det.

Fast å andra sida skulle jag och maken kunna lönearbeta 24 timmar om dygnet och ett par av barnen skulle ändå bara vilja ha mer och mer.

Jag har trixat med f-pengarna hit och dit så dom räcker så länge som möjligt och enligt f-kassan här får jag stå kvar på mitt SGI om jag är anmäld som arbetslös på arbetsförmedlingen. Plockar ut de sista dagarna på barnet fött -01 nu och sen är det slutttttt.

Mina äldsta barn säger att dom tycker det varit bra att jag är hemma hos dom. För mig räcker det gott och väl att dom tycker så !

Hälsar
Bondmoran

[annan]

kämpa och kämpa, inte tycker jag att det är nån kamp direkt, mer skönt att slippa. slippa räkningar, slippa stressa, slippa shoppa, slippa dyra boenekostnader. om man drar ner på konsumtionen löser sig mycket av de ekonomiska frågorna av sig själv. sen kan man börja leva och ta hand om de sina.

[begion]

Fast efter 3 års ålder har faktiskt barn glädje av andra barn och kan faktiskt må bra av lite dagistimmar, om man nu inte fixar det via öppna förskolor etc. Innan 3 års ålder finns det ingen vits med dagis sett till barns utveckling, så länge inte alternativet är att sätta dem framför TV:n hemma hela dagarna. Men det mesta de gör på dagis upp till 3 år kan man själv med enkla medel göra hemma.

Varifrån kommer 3-års gränsen? Har själv hört påståendet att det är först vid denna ålder som barn kan interagera med varandra, men har själv förstått att detta är en högst vetenskaplig teori som inte nödvändigtvis behöver stämma på det enskilda barnet. Planerar själv att slänga in ungarna på waldorf någonstans mellan 2-3 år, men är öppen för att omförhandla det.

[annan]

omförhandla waldorf eller att börja på dagis?

bla Hugo Lagercrantz - professor, barnläkare och debattör har yttrat och skrivit angående "treårsgräns" men givetvis är detta individuellt. inte kastar du ut en 8 åring i sjön bara för att denne teoretiskt sett skulle kunna simma?

[larsw]

Varifrån kommer 3-års gränsen?

Allt är väl förstås generellt och allmänt. Fram till ungefär den åldern i mognadsgrad så är det viktigare för barnet med en central punkt i tillvaron och ett begränsat antal personer att interagera med, dvs familj inklusive syskon.

För en del kanske övergången kommer vid 2-årsåldern, för en del vid 5-årsåldern, vad vet jag?

Iaf, lyckas man dra ut på hemmavarandet så far barnen iaf inte illa eller kommer efter i utvecklingen. De kanske inte kommer längre i utvecklingen än någon som börjar på dagis vid 18 månader, säger inget om det. Det är bara det att "det är bra för barn och deras sociala utveckling att börja tidigt (heltid) på dagis" helt saknar belägg, och bara är ett psykologisk alibi som föräldrar tar till för att motivera att de släpper sina barn tidigt. Inte för att de far illa på dagis, men det är inte bättre.

I slutändan är alla föräldrar till sina egna barn och gör de livsval de har möjlighet till eller känner sig tvingade till. Alla föräldrar har olika förutsättningar.

Vår fyraåring skulle gärna vilja leka mer med andra barn, så 15 timmar på dagis hade vi gärna tagit. Men enda platserna vi har fått skulle innebära 2 timmar i bil varje dag (för att hon skall få vara där i 3 timmar), så det får räcka med kyrkans Barntimmar a 2.5 timmar, kyrkans Öppna Förskola a 2 timmar, samt då och då lek med något annat barn privat. Plus vild lek med lillebror (just precis just nu iaf).  Och sina föräldrar.

Men i vårt fall fanns inte behovet innan ungefär 3 års ålder. Innan dess var andra barn rätt ointressanta. Så för oss stämde det rätt bra.

[Sommartorparn]

Varifrån kommer 3-års gränsen? Har själv hört påståendet att det är först vid denna ålder som barn kan interagera med varandra, men har själv förstått att detta är en högst vetenskaplig teori som inte nödvändigtvis behöver stämma på det enskilda barnet. Planerar själv att slänga in ungarna på waldorf någonstans mellan 2-3 år, men är öppen för att omförhandla det.

Det är väl klart att det kan vara lite individuellt, men jag tror att det är en bra ålder för barn att komma in i en grupp osv. Jag kan redogöra för mina erfarenheter från Tyskland, där man av tradition har haft lekis för alla barn från ca 3 års ålder (i o f sig kom mina inte in förrän de var 4, men officiellt fanns det platser för all från 3. Hm.) oavsett om föräldrarna jobbar eller ej. Däremot körde man för några år sen stenhårt med att dagis för yngre var rentutsagt skadligt; det sa de t o m på dagiset där jag försökte anmäla min dotter när hon var 2 år. Numera gäller det att dagisparadiset Sverige är förebilden och att föräldrar inte kan ge barn tillräcklig stimulans. Så det är tänkt att köra stenhårt med dagis framöver. Troligen försvinner snart den 3-åriga barnledigheten. Ersättningen har redan anpassats till det svenska lönebaserade systemet men flexibiliteten finns inte.

I princip tycker jag att lekisverksamhet från 3 år är bra. Man ska f ö vara tacksam i Sverige för att personalen har en bra utbildning, liknande lärares. Och att grupperna har mer personal och färre barn. Här är det ca 25 barn, 1 utbildad (ja, men inte så bra, tyvärr) och 1 praktikant i bästa fall. Och barnen är där exakt samma tid, p g a att det är bestämt så.

(Fast problemet med att kombinera barnuppfostran och yrkesarbete ligger här främst i frågan: Vad gör man med skolbarnen från 5-6 år och uppåt som kommer hem nån gång mellan 10.30 och 13 beroende på lärarnas friskhet, konferenser, vädret och schemat? Och som i vissa fall behöver minst lika många timmars undervisning hemma som i skolan för att uppfylla kraven som ställs för att gå vidare.)

[larsw]

kyrkans Öppna Förskola a 2 timmar

Till öppna förskolan kommer det för övrigt föräldrar med barn i ålder 0 - 5 år. Och då blir det övertydligt att barnen som är under ca 3 år sitter och leker för sig själva, bredvid andra barn, medan barnen från ca 3 år och uppåt leker med varandra.

[begion]

Japp, gränsen är individuell och man kan säkert påverka den själv som förälder i någon utsträckning. Vi har en unge på 7mån och en till på gång och planerar att låta dem börja på dagis några timmar per dag någonstans mellan 2-3 år som sagt. Vi skulle klara oss ekonomiskt med en hemmavarande förälder längre än så, men tror helt enkelt att det är nyttigt för barnen - både att vara ifrån föräldrarna och träffa andra barn.

Det var absolut inte tänkt att "hijacka" tråden med icke-ekonomiskt dravel. Ett trix vi använder för att klara "budgetkraven" är att föra över pengar som kommer in på kontot till andra "dolda" konton. Sedan för vi över budgeterat antal kronor efterhand under månaden. Om vi lever över budgeten kommer detta göra saldot negativt och belasta kontokrediten. Då är det lättare att skippa den där extra jobblunchen eller andra onödiga spontanutgifter.

Men det viktigaste är ändå att alltid tänka positivt. Njuter man inte till 110% av livet så är något fel.

[larsw]

 Om vi lever över budgeten kommer detta göra saldot negativt och belasta kontokrediten. Då är det lättare att skippa den där extra jobblunchen eller andra onödiga spontanutgifter.

Är det inte enklare att inte ha någon kredit på kontona? Är pengarna slut så är de slut.

[begion]

Är det inte enklare att inte ha någon kredit på kontona? Är pengarna slut så är de slut.

Det skulle nog vara effektivare men inte speciellt enkelt. Vi kör med en stram budget som inte tar hänsyn till oförutsedda utgifter.

[larsw]

Det skulle nog vara effektivare men inte speciellt enkelt. Vi kör med en stram budget som inte tar hänsyn till oförutsedda utgifter.

OK, vi har lägger dels undan lite pengar generellt varje månad, och dels har vi ett "reparationskonto" för huset.

[Sar]

Fast efter 3 års ålder har faktiskt barn glädje av andra barn och kan faktiskt må bra av lite dagistimmar, om man nu inte fixar det via öppna förskolor etc. Innan 3 års ålder finns det ingen vits med dagis sett till barns utveckling, så länge inte alternativet är att sätta dem framför TV:n hemma hela dagarna. Men det mesta de gör på dagis upp till 3 år kan man själv med enkla medel göra hemma.

Jag frågade faktiskt en barnpsykolog som höll en föreläsning i föräldragruppen och hon sa att det var gammal forskning, inget som stämmer (lite liknande "spädbarn känner ingen smärta"). Jag är benägen att hålla med i påståendet, mina barn har interagerat tydligt med varandra sedan 6 månaders ålder (tvillingar) och tydligt visat intresse för andra barn sedan späd ålder.

Vi valde att låta våra barn börja på förskolan vid 1,5 månaders ålder, de går 17,5 h per vecka fördelat på 3 dagar (minst 6 h av dessa går bort i sömn så 11h vaken tid).
Vi har gått ner till 80% i arbetstid båda två och har ett bra socialt nätverk ifråga om mormor och farmor som hämtar tidigt två av dagarna och vi går omlott den tredje.
Vi har en superb förskola och känner oss lyckligt lottade som får gott om barntid och tycker att våra barn fått ta del av det goda med förskolan (vilken enligt min uppfattning är långt bättre än verksamheten på "öppnis").
Jag tycker själv att jag blivit ännu mer närvarande som förälder sedan jag började jobba men det är säkert individuellt.

De bästa tipsen jag har rent ekonomiskt är att hushålla stramt med föräldradagar under det första året samt att dra ner all onödig lyx. Tar man inte nog med föräldradagar efter första åren sänks ens SGI vilket kan få förödande ekonomiska konsekvenser om man ex.vis blir sjukskriven eller blir vad som tidigare kallades "förtidspensionär". Detta p.g.a. att ens ersättning då beräknas på den faktiskta inkomsten vilken blir väldigt låg.

Jag ser också hellre att ett barn kan gå på förskolan halvtid eller mindre under en längre period än att man är hemma väldigt länge och sedan är tvungen att låta barnet gå mer än heltid.

[MagdaMaggan]

Jag var hemma juni-93 t.o. m. feb-98 då andra barnet var drygt 2½ år. Sedan städade jag på förmiddagen, kl 6-11 och min man körde tidningar mellan 2 och 6 på natten. Min mans sovtimmar på förmiddagen blev blev många ggr lidande men några timmar brukade han få medan farmor tog hand om barnen, vilket ju var en förutsättning för att detta skulle funka. Övrig tid av dagen ägnade framförallt min man åt gården, som ju gav oss eget kött och egna ägg, vilket minskade våra utgifter.

Några år senare började min man jobba heltid och jag 75% ,vi sålde djuren och flyttade från gården pga oenigheter med svärföräldrarna.
De hade nyttjanderätt på huset och svärfar ville inte flytta och det var omöjligt att bo kvar,så därför lämnade vi vår gård.
Vi började planera ett nytt hus som vi byggde en bit bort på våra marker .Under tiden bodde vi hos min pappa (8 månader) och sedan i lägenhet;en tvåa på 68 kvadrat, hyra 5300 kr/mån.
Dec -01 lämnade vi gården och flyttade in i vårt nya hus maj 04. Under den här tiden fick vi två barn till (födda -02 och -04) och jag har alltså varit hemma sedan sep -02. Sedan jan -07 jobbar jag varannan lördag kl 7-14 i en stor mataffär. Föräldrapenningen är slut sedan sep -06 så vi lever på min mans lön (ca 16000/mån netto) min lön ( ca1600/mån netto) och barnbidraget för 4 barn (5514 kr/mån).Äldsta barnet är snart 14½ och tar kanske snart själv hand om sitt barnbidrag (950 kr/ mån), men jag är inte orolig för vill man så går det.
Våra utgifter består av ränta,amortering på huset,( lånet ligger nu på 1 575 000,från början 1,6 miljoner),el (går ej så mkt, vi har kamin),tele, mat och kläder.Fastighetsskatten slipper vi ju förstås de närmsta fyra åren,sen är det halv fastighetsskatt i ytterligare fem år.

Det finns så otroligt mycket man inte behöver i affärerna,men svenskt  köper jag så långt det går, definitivt kött och mjölk, ekologiskt blir det i den mån det går (ekonomiskt) men alltid när det gäller bananer.kaffe och vetemjöl. Håller man sig till basvaror , bakar, lagar mat på råvaror, handlar enbart efter listan och passar på vid erbjudanden när det gäller råvaror och basmat så går det.
Så småningom kommer vi väl att skaffa oss lite djur igen , just nu har vi en höna och några snart värpfärdiga hönskycklingar.
Iår hade vi för första gången odlat potatis,morötter och kålrötter men
skörden blev inte så stor ,räcker väl knappt till nyår.

Med det här vill jag säga till er som gärna vill vara hemma ; försök så länge det bara går ,småbarnsåren kommer aldrig någonsin tillbaka och varje månad man kan vara hemma är guld värt och jag lovar er att man får så mycket tillbaka även senare när barnen blir större.
Till er som inte har råd att vara hemma: jobba så lite det bara går så länge ni kan.
Barnen är det finaste man har,så vad betyder prylar,en massa kläder dyra resor mm jämfört med de? Ingenting, absolut ingenting!    

[Inkka]

Jag gifte mig med en sjöman (blivande befäl, klar till sommaren). Planen är att jag ska vara hemma något år till för att sedan jobba lite när han ändå är hemma. Att han (troligen) får rätt bra lön gör att jag kan vara hemmafru  

[Norrsken]

Det är det som är dilemmat, att man ska behöva gifta sig "rätt" för att kunna vara hemma med ungarna..

[hemmamamman]

Det är det som är dilemmat, att man ska behöva gifta sig "rätt" för att kunna vara hemma med ungarna..

Amen till det.