Igår gjorde jag och Tom upp om rangen

[Skågedalen]

Igår när jag kom hem så tyckte getterna att det var tråkigt i sin box, för vi har inte hunnit fått upp någon hage än, så dom hade pajat min fina dörr (det var förkorta skruv).
Så jag mötte dom i dörre till ladugården.
Inga problem så egentligen för jag hade tänkte att jag skulle släppa ut dom under kvällen så länge dom orkade...
Det gick bra ett par timmar med Tom (stora bocken bruse) blev lite närgången och tuggade gärna på mina handskar och så.

När jag började bygga ihop dörren igen så vet jag inte vad det blev, om han  kände att jag invaderade på hans revir så han skulle till och stångas med mig, då mitt huvud inte har några stora horn så tyckte jag att det var en Dålig idé så jag fick ta honom under armen och bära ut honom på gräsmattan och hålla i honom en stund.
Tom tyckte nog att jag var lite mesig som inte tog i för kung och fosterland och inte höll honom tillräckligt länge. Jag släppte honom och lät honom springa tillbaka till tjejerna.
 Efter ett tag när jag skulle in i Ladugården och hämta en planka, stod i telefon med sambon då och sa till henne, jag kanske lägger på snart för nu ser han grinig ut igen, Kan tro att hon blev stressad då jag sa i telefonen "-Nu lägger jag på för här kommer han *klick*"

Tom tyckte att jag var ivägen igen men denna gång blev det en större strid, jag fick se till att få ner hela honom på marken, inga ben upp och sen tog jag tag under halsen och i skägget på honom. Efter fem minuter och en sträckning i låret (I mitt lår dvs) och en blåmärke på min arm, så bräkte han lite försiktigt  så då tänkte jag, ja då provar vi igen.
Jo då. han gick försynt undan mot sina damer och höll sig sedan undan mig,

Lite senare så hade getterna gått undan lite och Tom stod kvar på vakt (jag tror att han stod vakt iaf) så kunde jag gå fram utan problem och han luktade på mina händer undan att göra nått närmande, och jag fick klappa honom på bogen utan problem.. så förhoppningsvis vann jag denna strid.

Överreagerade jag?

Hur ofta få man ta Rangstrid med Getter?

Ernst

[Sajjbertjorven]

Det finns inte filmat???  

[Skågedalen]

Nej tyvärr, var ensam hemma :/ tur att man bor mitt i skogen så ingen kom och gick förbi..

[Edgar]

Jojo.

Jag har också haft uppgörelser med bockar. Lagt ikull dem och suttit på dem tills de ger sig. Jag föredrar dem med horn, då har man något att hålla i. De kan vara svåra att få ikull, de har ju ett ben i varje hörn, men det går. Hur länge bocken vet att det är jag som bestämmer beror på hur gott minne de har. En del minns väldigt dåligt.

Bockar har en benägenhet att bli grinigare ju äldre de är. Dock inte alla.

Om bocken vet att det är jag som bestämmer, så kan den ju i stället ge sig på frun eller barnen. Enligt mitt sätt att se på saken, så är det dödsstraff på sådant ofog.

Edgar

[Skågedalen]

mm vi har sagt att den får prova nu, den har ju precis kommit till ett nytt ställe med massa lukter och andra människor och djur
 
Förhoppningsvis kommer allt att gå bra för Tom verkar trevligt i humöret annars och jag känner att den antagligen bara ska testa vart gränsen går.
Om han kommer att ge sig på min sambo så får han nog gå vidare är jag rädd men jag tror inte att det kommer att bli något sådant problem, och problemet kanske är större för honom då hon kan ha en rejält humör så det finns nog risk att han ångrar det då

[Balbina]

Det är bara att forsätta lägga ner dem tills de fattat vem som bestämmer. Min dvärgbock tog god tid på sig innan han gav upp helt. Flera månader men sedan har det inte varit några problem.

[Trollmor]

Tja, jag hade väl en enorm tur, kan jag tro, men hade ytterst få bekymmer med bräkisar som inte accepterade att jag var chefen.  För all del, jag födde upp de flesta själv (bloduppfriskning kan hämtas som ganska små), och då kan man s a s vara ute i tid.  En bockkilling som står bredvid mig på lådan och prövande sätter hornen i mig åker ner med buller och bång, och sen pratar vi inte mer om den saken.  Den som sålde fåren till mig varnade mig att jag skulle åka på världens överraskning en dag.  Det skedde aldrig, alla baggarna, även de vuxenimporterade, var vänligheten personifierade.  Jag tror inte att det hade någon betydelse att jag brukade lyfta upp dem så länge jag kunde, och sen lyfta frambenen.  Men med två bockar i flocken var det brottning dagligen!  Utan varje aggression, bara för tränings skull.  Riktiga rangstrider normalt en gång per bekantskap.  Om det gäller för Tom så skulle det betyda att Du klarat av det för resten av hans liv, medan Din sambo eventuellt har sitt kvar.  Men får hon bara omkull honom första gången, och håller i tills han ligger still och en stund till, så borde det inte vara några problem.  Jag håller med om att de har ben i diverse hörn, men lite hjälp har man av skägget.  Däremot rekommenderar jag inte hornen som handtag, eftersom det lätt utlöser kamp-beteendet.  Samma med smärta, vad Ni gör, så orsaka honom inte smärta!  Det ökar kampviljan väldigt!

Och Du verkar ju kunna skilja mellan lust att stångas och det vänskapliga lutandet av hornen mot dem han tycker om.  

[ninna b]

Vi har 3 bockar och ingen av dom har någonsin utmanat någon av oss till strid. Den äldsta har alltid varit en liten aning reserverad och det tycker jag är bra. Den mellersta, en hornlös förkelad kille som i princip är född på mjölkbordet är så keligt och trevlig så tanken finns inte ens att han skulle vara besvärlig. Den minsta är isåfall den som har försökt att sticka upp men jag tror att det beror på att han har varit för mycket med människor när han var liten. Då blir man liksom på samma nivå och det är inte meningen.
Ska man ta rangstrider så får man nog passa på när bocken är liten/halvstor för jag tror inte att jag hade kunnat lägga ner en vuxen bock och ett slagsmål med en behornad bjässe kan sluta väldigt illa. Skulle någon bock eller bagge visa tecken på att vilja slåss så hade den gossen blivit ett vackert skinn illa kvickt. Det finns så många trevliga djur så man behöver inte behålla dom otrevliga.

[Trollmor]

Även jag tycker att det är bättre att göra vackra skinn av de otrevliga hellre än de trevliga.  Men en enda strid, sådan den beskrivs i det inledande inlägget, kan jag inte se att det skulle vara något riktigt illa med.  Och den där som är så trevlig att man inte ens tänker tanken att han skulle bli besvärlig en dag, det var nog mest sådana jag hade!  Och då får man kvar en radda bockar som inte producerar så mycket …    Jag kanske bör tillägga att mentaliteten i stor utsträckning går i arv.