Hjälp vad göra med ilsk bagge?

[take]

Håller med... Men nu var frågan vad man gör med en annan ägares stångiga bagge just i situationen, - Där är avledningmänövern med ett ris enligt min erfarenhet det bästa tricket.

Men hur gick det egentligen för Kristallery?

Jag tycker man ger den andra ägaren några bra recepttips på gryta med bagge.

[spamsy]

Nu är snart våren här!

Jag ser fram emot kaffe & yatzy i bagghagen igen
Kom ihåg att det är skillnad på männsikor o baggar! Ge dem inte kaffe utan vatten i en hink alt. saft i finporslinet så de inte känner sig utanför. Skugga är också viktigt, även om man själv vill ligga o glassa i solen, vill kanske baggarna idissla där det är lite skugga.

Skillnaderna till trots tycker iaf jag att det går utmärkt att umgås med baggar, plocka bär, svamp, slänga återvinning mm... De är sociala djur som älskar att hänga med på alla aktiviteter. Och inbjuder mig som människa och mina vänner att komma in i hage eller box när det är dags för idisslande eller att sova middag. Underbara djur helt enkelt.

Vad kul Westan att du har liknande erfarenheter 

Jag hade inte valt baggar som sällskapsdjur om de inte varit extremt lätthanterliga o sociala djur. Just nu har jag bara en bagge men jag vill ha fler igen!
Kommer utan undantag att klia alla baggar i huvudet och i öronen. De älskar det och det stärker gemenskapen. Jag gnuggar dem i huvudet med frottéhandukar när de fått regn på sig (ingen fukt in i stallet tack!). De älskar det också.
Min ponny använder sina tänder till att klia sin baggkompis i huvudet. Mycket uppskattat av baggen.

Att man inte ska klia baggar i huvudet eller gosa med dem, ser jag som en skröna som det endast eventuellt kan finnas lite sanning i.
Hästfolk brukar säga att hästar som har två virvlar i pannan har dåligt psyke och varna för att man inte ska gå bakom hästen.
Min upplevelse är att det finns många konstiga hästmänniskor som har orimliga krav på hästarna och klagar mycket på de stackars hästarna eftersom det är helt ok att uttrycka sig negativt om hästar i en vanlig (otrevlig) stallmiljö, och att det finns många hästar som har virvlar i pannan.

Självklart är jag försiktig med andras djur, men mina egna baggar, kattor o hästar föjer inte de regler som andra människor satt upp, de gör som jag gör. Och jäklar så trevlig vi har

Jag lider med den som får problem med ett djur och jag förnekar inte att det kan finnas problembaggar, problemhundar eller problemungdomar. Vad jag har vänt mig emot i denna diskussion är den allmänna synen på baggarna. Snacka om kollektiv bestraffning och att dra alla över en kam... Personligen tror jag inte på att bestraffning och dominans löser problem, ens där det finns problem.

Och vadan denna lynchstämning mot "den ilskne baggen"..? Han har inget juridiskt ansvar. Han är ett djur. Hans ägare kan ta ansvar för honom. Men har uppenbarligen inte gjort det. Ägaren har inte ens bemödat sig med att öppna käften och varna Kristallery, trots att hon hade sin dotter med sig (om jag fattat rätt).

Med en sådan djurägare som det verkar röra sig om, känns alla spekulationer om baggen, hans gener o avkomma, fullkomligt irrelevanta. Man måste nämligen ta ansvar för mjäkiga djur också. Till och med mina 100% pålitliga och tama baggar har haft stångningsinstinkter.
Jag lämnar inte den bagge jag har nu med människor han eller jag inte litar på. Missförstånd kan uppstå och det är enbart en liten säkerhet att jag kan kalla in honom när som helst, säga åt honom att gå i förväg och vänta på mig etc. Händer det något är det mitt ansvar, inte baggens.

[Westan]

Underbart spamsy

Livet blir mycket rikare om man tillåter sig att gosa med sina baggar.
Just nu har jag enflock på 16 st. Alla olika men ingen som på något sätt
är ett problem. Idag tog jag med en granna för att hälsa på vår flock.
Han hade ända sedan barnaåren haft stor respekt för baggar. Hans äldre
brödrer  brukade roa sig med deras bagge, med förutsägbart resultat.

Så det var riktigt trevligt att se mannen omgiven av alla baggar som helt otvunget
flockades runt hans ben.

Visst ska det bli trevligt med baggarna i den gröna hagen trots att vi inte haft någon vinter än.

[spamsy]

Vad roligt Westan!

Är hemskt avundsjuk på dina 16 baggindivider! Måste verkligen skaffa fler baggar, snarast!

Du verkar bemöta djuren med respekt och utan rädsla. Det är verkligen hur roligt som helst att läsa om sådana positiva möten mellan f.d. baggrädda människor och dina sociala baggar.
Jag har varit med om att veterinärer som kommit in i stallet på darrande ben, gått därifrån glada och lättade. En veterinär berättade för mig att hon var tvungen att jobba på en gård där det alltid fanns en lös bagge som kom och stångade alla veterinärer, oavsett om sjukbesöket gällde honom eller ngt annat djur. (Återigen ett fall av bristande ägaransvar.)

I höstas var min bagge krasslig men ändå pigg. Han följde veterinären ut till bilen o gullade med henne när hon skrev rapport. Hon var förvånad och jätteglad Alla grannar gillar honom också. Han är som en hund och förstår väldigt många fraser, t.ex "vänta här" "gå före" eller "gå till Baron (hästen)" "gå in i boxen" "gå på sidan" "vänster" "höger" och så vidare.

Har inte tränat honom för skojs skull utan jag bara säger till honom var han ska gå om det är halt ute, eller om jag, han, hästen går på rad på en smal stig eller om det är mörkt och jag inte ser var han är.
Och så säger jag "tack". Får verkar älska att samarbeta och de är verkligen ett härligt sällskap för människor. Därmed inte sagt att de behöver gosas med för att må bra. Men har man dem inne i stall om vinterkvällarna, måste man ändå hantera dem och då är det ju värt att försöka göra det bästa av situationen!
Jag vill lära känna djurens olika personligheter. Och såklart ta en liten kvällslur i halmen... Finns inget som värmer så mkt som ett levande får. Och jag tycker att det är praktiskt att somna med en snarkande bagge i knäet eftersom man inte riskerar att bli mosad om han vaknar med ett ryck... Har somnat med hästen flera ggr, men han sprätter till så häftigt när han vaknar och är i.o.m. sin tyngd lite farlig....
Klart, man kan råka få en knuff om flera baggar bråkar om vem som ska gosa eller bli klippt först, men det räknar jag med som fårägare. Inget djur är helt riskfritt.

[MonaW]

Det känns bra att läsa det ni skriver om era "snälla" baggar, så skulle jag önska att min bagge var. Jag tror att mycket beror på den som sköter djuren, de känner om människorna är lugna och trygga och tycker om dem. Kan man somna med en häst eller bagge då måste man vara lugn och trygg. Jag tror säkert att min bagge (se tråden Vad ska jag göra....) känner att jag är lite osäker, det hjälper inte att jag låtsas vara lugn.

[spamsy]

Det känns bra att läsa det ni skriver om era "snälla" baggar, så skulle jag önska att min bagge var. Jag tror att mycket beror på den som sköter djuren, de känner om människorna är lugna och trygga och tycker om dem. Kan man somna med en häst eller bagge då måste man vara lugn och trygg. Jag tror säkert att min bagge (se tråden Vad ska jag göra....) känner att jag är lite osäker, det hjälper inte att jag låtsas vara lugn.

Fast det fungerar kanske främst med de egna djuren som man haft en längre tid, känner väl och som framförallt känner en själv.
Jag är inte heller avslappnad med nya djur (men jag försöker att vara det).
Djur som är skygga eller aggressiva vill nog att man ser och uppmärksammar vad de signalerar i första hand.
Min lille bagge var väldigt skygg när jag fick honom, och han var den enda från sin flock som var sådan.
Tror det delvis berodde på hans ålder. Det växte bort med åren. Han fick vara ifred tills han själv sökte kontakt.

En bagge som stångar tackor är ju ett helt annat problem än en bagge som stångar folk. Förstår verkligen hur kluvuen man som ägare måste bli i den situationen. Tackor och lamms säkerhet blir en akut fråga. Jag vet inte hur man jobbar med ett sådant problem. Kanske kan han gå med andra baggar eller en häst, men det kan bli farligt för alla inblandade att testa det också... Jag tror hellre på en större flock baggar än ett litet antal baggar, men har inget belägg för att det ena eller det andra skulle vara bättre...

När det gäller människor, skulle iaf jag använda mig av staketet som redskap (stå på säkra sidan i början) och när kontakten blivit lite bättre, kanske en fårgrimma. Grimman för att kunna hålla koll så han inte sticker och skadar någon annan människa eller djur.

Det jag gör och som även Westan skrivit om tidigare, är att klappa lugnande på bringan och halsen. Jag lyfter också upp baggens nedböjda huvud, liksom för att säga "kom på bättre tankar".
Om man är på ett litet utrymme med baggen och han böjer ned sitt huvud hotfullt, funkar det i alla fall alltid för mig att sätta mig på huk. Då kommer han inte emot mig. Sen kallar jag antingen honom till mig eller smyger fram själv och klappar på halsen, lyfter huvudet.
Inte säkert att detta fungerar för alla dock. En annan anledning till att jag böjer mig ned är att jag inte vill bli stångad i knäskålarna, hellre då i sidan med armen som skydd.

Om detta är smart eller ej, vet jag inte heller... Är något jag gör på känn och som fungerar för mig. Har en stark känsla av att många baggar känner sig hotade av att man är lång och har sitt huvud högt uppe.
Märker stor skillnad i kontakten bara av att böja ned huvudet. När jag hälsar över stängslet böjer jag ned ansiktet istf att komma med händerna. Men baggar gillar ju definitivt att bli klappade också

[spamsy]

Förresten... Det finns även fakta, undersökningar och mer (eller mindre) vetenskapliga skrifter om ämnet aggressivitet hos djur och dess orsaker och yttringar. Det mesta som redogjorts i den här diskussionen är olika forummedlemmars personliga upplevelser och erfarenheter, vilka naturligtvis skiljer sig från person till person.

Ger några exempel, men går inte in närmare då de inte gäller just får/baggar och jag inte har läst så värst mkt mer av denna författare. Författaren påstår att medfödd aggressivitet är livsnödvändig och en av de fyra främsta artbevarande instinkterna. Exempel på yttringar av instinkten:

* Revirhävdande (Om tillgång av föda inom visst område, ej vanligt hos betande djur. Riktar sig normalt inte mot andra arter eftersom de inte konkurrerar om samma föda. Syftet med revirhävdande i naturen är att sprida arten över biotopen. Det bevarar arten som helhet.)

* Rivalstrid (Följer ofta noggrant ritualiserat mönster, mellan individer av samma kön och art)

* Privat zon (Hur stor privat zon har en bagge? Ej att förväxla med revir, rivalitet!)

* Försvar av avkomman

* Rangordning (För att förhindra strider inom arten och undvika onödigt våld)

* Kritisk reaktion (Försvar mot andra arter, när alla flyktvägar är stängda eller upplevs som stängda)

* Intraspecifik aggression (Mot den egna arten. Själva aggressionsinstinkten är primärt intraspecifik. Målet för ett flockdjur som är beroende av sin flock är normalt inte att döda artfränden)

* Aptitbeteende (Djur som jagar)

* Hämmande av normalt, sunt aggressionbeteende som leder till att tröskeln för aggressivitet ändras.
(Det krävs mindre stimulans än normalt för att utlösa aggressivt beteende. Ej möjlighet att yttra normal medfödd aggression i det vardagliga livet med flockmedlemmar. Exempel: uppstallade djur)

* Omorienterat beteende: (Någon eller något utlöser aggressivitet hos ett djur men djuret avreagerar sig på något annat djur eller något annat föremål. Knuffad av ranghög individ, går på en annan ranglåg individ istället för att ge igen på den ranghöge, exempelvis)

* Hämningar (Nedärvda skyddsmekanismer som hindrar onödigt dödande av den egna arten. T.ex infantilt beteende: vuxna djur dödar oftast inte yngre som visar underlägsenhet. Också en vuxen rival kan ge upp och "blotta strupen", lite olika tecken beroende på art.  Baggar gnuggar kind har jag sett. Jag gullar med baggar. Mina djur känner inget behov av att anfalla mig om jag blundar eller sover. Därmed inte sagt att hämningar alltid fungerar över artgränsen. Om djuren visar tecken på att uppleva en som en flockmedlem är nog chanserna större. Undrar just hur Jane Goodall förhöll sig till sin flock...)

Med mera, med mera...

Några frågor jag ställer mig när jag betänker ovanstående fakta är:

Vad har människan för roll i det naturliga fårlivet?
Vad har människan för roll i det mindre "naturliga" får- och fåraherdesamspelet?
Vem bestämmer hur fåren uppfattar oss? Gör vi det? Gör fårindividen det? Gör flocken det?

Är det farligaste djuret det som både visar stark rädsla och stark aggressivitet och löper stor risk att uppvisa "kritisk reaktion" (rädd men går till blind attack)? Jämför med hundrasen Doberman. En del uppfödare har försökt avla bort aggressiviteten och fått rädda hundar, med tragiskt resultat (givetvis bara ett exempel som inte rör rasen/uppfödarna i stort!)

Vad händer om människan försöker manipulera alla de här olika ovannämnda yttringarna genom avel utan att exakt ta reda på vad det rör sig om för typ av yttring? Är det säkert att det är "måttet" av aggressionsanlaget hos en individ som bestämmer hur mycket aggressivitet individen visar?

Blir vi alla fårägare glada åt samma djuregenskaper? Vill någon ha ett skyggt får som kan klara sig från fyrbenta & tvåbenta rovdjur? Kan naturliga artegenskaper vara intressanta att bevara för den som sysslar med "bevarande avel" eller för den som har en stor grupp får som sköter sig självt och slipper inblandning av människor?

Vad är en avvikelse från det normala? Kommer den av generna eller miljön?

[hustran]

I och med vi bara har baggen ,ofta ensam och tillsammans med tackorna under vintern, så förstör vi det naturliga beteendet hos baggen. I naturligt beteende så samlas baggarna för sig. Vi får vara "baggar" och det är ju inte alltid roligt. Jag tror ( min egen upfattning) Att baggarna skulle vara betydligt "snällare" om de bara gick tillsammans med andra baggar. Vi som människor stör då inte deras beteende. Vi är Andra. Har jag fel?

[spamsy]

Man förstör säkert den naturliga balansen hela tiden på en mängd olika sätt. Har ju min bagge med en häst nu och det fungerar jättebra. Han kan också vara ensam med mig, vi är ungefär lika populära i baggens ögon, jag o hästen.
Upplever det enbart som positivt och baggen har aldrig varit gladare. Men, jag funderar också på att ordna en större baggflock till honom en bit bort, i.o.m. att närmaste grannen ska ta hit sina tackor till en hage precis invid mina hagar. Det känns så taskigt mot baggen om han inte får gå med tackorna.

Vad säger Westan om större baggflockar?

[hustran]

Jag är nu inte Westan, tror i alla fall att baggarna skulle må bra tillsammans med andra baggar i ställets för med oss människor. Problemet är att vi människor absolut måste fungera på vårt sätt. Om alla baggar skulle samlats på ett ställe, så skulle vi människor inte vara ett hot, eller nåt "störande" Därför irriteras vi av "konstigt beteende" Men så går ju fåraveln till.Du kan antagligen inte ha 5-8 baggar för att det är trevligt, du bör därför tänka på hur vi egentligen lever.   Men önskar att jag hade möjlighet att leva helt "naturligt"

[spamsy]

Jag är nu inte Westan, tror i alla fall att baggarna skulle må bra tillsammans med andra baggar i ställets för med oss människor. Problemet är att vi människor absolut måste fungera på vårt sätt. Om alla baggar skulle samlats på ett ställe, så skulle vi människor inte vara ett hot, eller nåt "störande" Därför irriteras vi av "konstigt beteende" Men så går ju fåraveln till.Du kan antagligen inte ha 5-8 baggar för att det är trevligt, du bör därför tänka på hur vi egentligen lever.   Men önskar att jag hade möjlighet att leva helt "naturligt"

Hej Hustran  Jag vet, men jag tänkte på Westan som har 16 baggar nu och om jag inte minns fel har haft kring 20 förut (hittar inte igen gamla inlägg, utan rotar i minnet, kan ha fel)...

Jag skulle vilja höra lite mer om hur det fungerar med ett sådant stort antal. Det går säkert bra att släppa ihop min bagge med endast en ny bagge också... Beror ju på om de kommer överens. Men jag vill gärna ha så många jag får plats med...

Håller fullständigt med dig Hustran om att det oftast är det mänskliga livet som styr fårens förutsättningar!

[Westan]

Trevligt att diskutera med fårägare som förstått att rätt uppskatta sin/sina baggar. Det är underbar djur. Så frimodig
och lätta att få kontakt med. Men som sakt det går att förstöra en bagge på tio minuter. Och vanligtvis är det
pojkar som fått för sig att de skall övervinna sin rädsla genom att på olika sätt mästra och reta dem.

Det är ju inte direkt några problem att skaff sig en bagggrupp - stor eller liten. Det födsju lika många tackor som baggar i snitt.
Istället för att köra alla till slakt på hösten borde alla fårägare ins fördeln med att inte slakta utt alla.

För det första växer fårköttet i kvalitet och smak ända till de blir åtminstone 2 år. Dessutom blir de ju större. Den som inte
smakat på äldre baggar, gör det. Ni kommer inte att bli besvikna. Det är väl perfekt att ha ett levande skafferi speciellt
nu till påsk då det är många som vill ha en fårstek av bäst kvalitet.

För avelns skull är det också en fördel att låta fler baggar få lite tid på sig att visa sina egenskaper.

Nackdelen är då den som alla produktionsinriktade fårägare inte lyckas komma förbi, foderekonomin. Att sälja lammen så
tidigt som möjligt ger ju bästa utbytet idag. Att det är på detta sätt får näringen själv ta på sig en del av skulden för. De har
själva bidragit till den idag förhärskande åsikten att lammkött - så unga som möjligt - är det bästa köttet. Detta gör det nästan
omöjligt att få betalt för den kvalitet som äldre djur ger. Tyvärr.

Håller med hustran om att det gör det enklare att hantera baggar om man har en grupp. Det är ju samma sak som med
flockdjuret människan, det är allt fint med ett syskon.

Har haft en bagge en gång. Att jag misslyckades med den berodde på att jag trodde att det gick att mästra
"Ulv" som han hette. Jag har aldrig känt mig så elak och misslyckad. Det blev aldrig någon ordning på Ulv. Är man beredd
att lära av sin erfarenheter så blir väl elakheterna så småningom avräknade.

[Fiddeli*]

Det låter inte så bra... Man kan undra om han är sjuk eller nåt? 
Låter inget vidare iaf.. Säg till bossen att sköta baggen själv.


Min bagge var världens snällaste! Åhh vad jag saknar honom, men det var bara jag och min mormor som kunde gå in till honom.
Han var lite små sur på andra folk. Fast aldrig elak...

[Charlotte]

 Nu undrar jag hur Westan och Spamsy (om du har erfarenhet av fler än din bagge som lever med en häst?) ställer sig till att jag är av den åsikten att det faktiskt Finns baggar som INTE är snälla och trevliga av födsel och ohejdad vana?
Jag har en Baggflock som jag "Startade upp" för 9 år sedan... Den äldsta baggen i flocken är runt 12 år nu sedan är de andra 5 allt från 8 till 2 år. Jag har dessa baggar bara för mitt eget nöjes skull (för att jag är för blödig för att äta upp dem) det är allt från Åsenbaggar till Finullskorsningar och alla är de snälla och trevliga. De uppfostrar mina bagglamm och putsar småbeten.
Jag tycker att jag har relativt stor vana vid att umgås med baggar (och får över huvud taget)...
 Men jag tycker att varje år så föds det något bagglamm som är vassare i humöret, man märker det ofta redan när dom är relativt små, och jag kan garantera att jag inte särbehandlat dom på något sätt. Dessa "vassingar" utvecklas nästan alltid till att bli de där ungbaggarna som man vill ha ögon i nacken för att umgås med i hagen. Jag tycker inte såna baggar är något att spara på.... Bland annat för att jag precis som ni vill kunna umgås med mina baggar... Inte heller tycker jag det är en egenskap jag vill föra vidare (och förstärka?) i aveln.
Sedan är det i alla fall hos mig så att många baggar ändrar humör och kan bli lite "luriga" just när dom går med tackorna men det är väl inte så konstigt. I Herrflocken är dom oftast trevliga.
                                           Mvh
                                         Charlotte

[Westan]

Charlotte, jag kan ju bara tala för mig själv och de erfarenheter jag har. Som de sett har jag haft en "odåga" till bagge Ulv blev tvungen att avliva honom. Men idag anser jag att felet inte låg hos Ulv utan hos mig som oerfaren fårägare. Ulv försökte jag verkligen knäcka, genom att dra om kull honom hålla nere honom och kuva honom rejält. När jag släppte honom skuttade han upp och gjorde krumsprång signalerandes - kom igen bara. Han fick ju aldrig visa vad han gick för, och viss om utgången av en sådan kraftmätning gick det aldrig att mästra honom.

Denna erfarenhet har gjort att jag aldrig, aldrig någonsin möter en av mina baggar på annat sätt än att sätta mig ner
tilltala honom vid namn och när han kommer fram klia honom fram på bröstet, stryka honom över ryggen heller kli honom i jumskarna.

Visst finns det skillnad i temperament mellan baggar. Det finns alltid sådana som vill utmana och testa sina egenskaper på baggars vis. Men det gäller att aldrig någonsin ge ett finger på denna väg. Och visst kan man få en knuff i knävecken ibland av en ungbagge, min erfarenhet är att det är fel att ta detta som intäkt för att dömma ut spjuvern.

Så nu när baggarna snart är minst ett år så är våra relationer solklara. Alla vill fram och häls, om inte varje dag.

Äldre baggars egenskaper att bli ensamvargar har tagits upp i denna tråd om jag ine mins fel. Vår äldsta bagge blev 2,5 år han började på slutet visa tendenser att gå sina egna vägar skild från flocken. Man brukade kunna se honom ståendes ensamm på någon högt belägen punkt och se över sina domäner.

[Charlotte]

 Mina gamlingar håller ihop i Herrflocken,  det skulle vara intressant att se hur dom skulle gruppera sig om jag släppte dom i min stora beteshage (15 ha) om alla tackor vore dräktiga. Skulle det fungera "naturligt" så skulle väl baggarna hålla sig för sig själva.
 Eftersom jag inte sparar ALLA baggar så slaktar jag ju dem som är mindre trevliga hellre än de som är det...
Men två "mindre trevliga" bagglamm har jag faktiskt förut valt att spara pga div andra egenskaper. Dessa har inte gått att ha kvar längre än till strax över tvåårsåldern för då har dom varit riktigt otrevliga, trots samma behandling som de övriga, så jag tror fortfarande att det finns baggar och baggar
                                                         Mvh
                                                       Charlotte

[spamsy]

Nu undrar jag hur Westan och Spamsy (om du har erfarenhet av fler än din bagge som lever med en häst?) ställer sig till att jag är av den åsikten att det faktiskt Finns baggar som INTE är snälla och trevliga av födsel och ohejdad vana?
Jag har en Baggflock som jag "Startade upp" för 9 år sedan... Den äldsta baggen i flocken är runt 12 år nu sedan är de andra 5 allt från 8 till 2 år. Jag har dessa baggar bara för mitt eget nöjes skull (för att jag är för blödig för att äta upp dem) det är allt från Åsenbaggar till Finullskorsningar och alla är de snälla och trevliga. De uppfostrar mina bagglamm och putsar småbeten.
Jag tycker att jag har relativt stor vana vid att umgås med baggar (och får över huvud taget)...
 Men jag tycker att varje år så föds det något bagglamm som är vassare i humöret, man märker det ofta redan när dom är relativt små, och jag kan garantera att jag inte särbehandlat dom på något sätt. Dessa "vassingar" utvecklas nästan alltid till att bli de där ungbaggarna som man vill ha ögon i nacken för att umgås med i hagen. Jag tycker inte såna baggar är något att spara på.... Bland annat för att jag precis som ni vill kunna umgås med mina baggar... Inte heller tycker jag det är en egenskap jag vill föra vidare (och förstärka?) i aveln.
Sedan är det i alla fall hos mig så att många baggar ändrar humör och kan bli lite "luriga" just när dom går med tackorna men det är väl inte så konstigt. I Herrflocken är dom oftast trevliga.
                                           Mvh
                                         Charlotte

Charlotte

Westan har redan skrivit ett svar på ena frågan som jag håller med om till vartenda ord och jag bemöter luriga baggar mer eller mindre exakt likadant som Westan beskriver.

Min bagge är ej född av en häst, utan uppväxt i en stor fårflock  Har gått med tackor, tacklamm, bagglamm, samt lite äldre baggar som han blivit tvungen att borsta upp sig emot. Nu är han (tror jag) drygt tre år gammal. Det här dekadenta hästlivet har pågått i mindre än ett år och var från början en temporär lösning, eftersom vi fick avliva hans baggkamrat tillika min käre vän, p.g.a sjukdom.

Mina erfarenheter av baggars beteende är begränsade i den mening att jag aldrig sett en större grupp baggar (runt tio eller fler) och hur de beter sig.
Har aldrig heller haft oturen att träffa något riktigt extremfall av arg bagge. Är fårintresserad boende på landet och har möjlighet att bekanta mig med andra baggar än min hästbagge och hans släktingar. Kan inte påstå att skillnaderna varit milsvida från bagge till bagge.
Sen det här med baggar av olika raser sägs skilja sig i temperament vet jag heller inget närmare om.

Jag skulle vilja fråga Charlotte om du märkt något resultat av att du inte sparar de stökiga...? Du skriver att du tycker att det varje år föds något bagglamm som är lite vassare i humöret... Vem kommer de generna ifrån, om du nu inte avlar på de ettriga?

Inte meningen att ifrågasätta dig, utan jag undrar uppriktigt om du tycker att det ger resultat. Har ju ingen avel själv och varken intresse eller behov eftersom jag bara ska ha djur för att gosa med och jag helst vill ta hem de som annars skulle slaktas...

Sedan skriver du att de blev otrevliga strax efter tvåårsåldern. Undrar om du tror att det har med könsmognad att göra och om du isf tror att de baggarna hade förändrats av kastering? Kastrering är ju det första rådet som brukar komma upp i samband med farligt aggressiva hästar, hundar, katter...
Nån annan som vet om snöpade kan hjälpa? (finns kanske trådar om det, men just mot aggressivitet?)

[Charlotte]

 Till och med jag förstod att din bagge inte var född av en häst Men jag tror inte att det direkt framhäver ett naturligt beteende när ett får lever med en häst... Även om det livet kan vara hur bra som helst!
 Jag tror att de individuella skillnaderna mellan olika baggar kanske är större än rasskillnaderna (så har det egentligen varit hos mig) men Om man ska försöka se någon skillnad så är det väl Allmogebaggarna som varit vassare mot folk och Finullarna kan ha svårare att hålla sams med andra baggar.
 Om 10 år till (kanske) jag märker resultat... Avelsarbete kan ju ta en stund... Antagligen kanske temperament inte har varit den allra största prioriteringen, speciellt eftersom man kanske inte alltid behållit baggar som varit riktigt "vuxna" och därför inte märkt av hur de blir i humöret. Men säker kan jag ju inte vara.... Men risken att avla fram elakare baggar Borde ju vara större om jag väljer att spara de otrevliga, dessutom är det inte lika roligt att hantera dem, och jag vill ha roligt och trivas med mina djur.
 Könsmogna blir baggarna betydligt tidigare än tvåårsåldern... Men förmodligen har det rätta självförtroendet och "psyket" vuxit till sig då.
Kastrering brukar ju kunna kuva det värsta humöret hos andra djur så säkert fungerar det på baggar med... Men nu är det ju inte SÅ många fler än vi kanske som har sällskapsbaggar och en kastrerad avelsbagge är väl kanske inte det bästa man kan ha... Och skulle jag behöva kastrera mina baggar för att behålla dem så skulle jag helt enkelt inte göra det.... Jag gillar mina Snälla baggar som dom är och vill att deras personlighet ska få förbli naturlig och inte snöpt.
                                                     Mvh
                                                  Charlotte

[Westan]

Hej Charlotte

Jag har funderat kring detta med baggar sedan jag läste ditt senaste inlägg?

Ibland är det svårt att få orden rätt när det gäller sådana här saker. Baggar har ju ett så oförskämt dåligt rykte så det är inte lätt
att vara deras försvarsadvokat. Och saker kan ju gå snett, det gör det minsann mellan människor också. Kanske inte minst mellan
människor, trots att vi är av samma sort och talar samma språk. Tänker på alla som fallit ur ramen blivit diagnistiserade som
psykfall, blivit lobotomerade, stereliserade, utsatta för elschocker, kemiska chocker och allt elände som uppfinningsrika
"småjävlar" kan hitta på.

Det kan ju tänkas att du har baggar som är psykfall, som är utanför ramen och som för den skull är mycket svåra att styra in på
ett beteende som är angenämt för både människa och bagge. Skall vi gå vidare på det spåret så blir min första fundering runt
eventuella brister i balansen av mineraler och spårämnen på dina jordar. Finns det en fysiologisk förklaring till ett stört beteende?

Den andra spåret som jag funderat kring är vad som är normalt för en bagge. Är det så att en bagge - normal - kan ha sådana egenskaper
att han står utanför din förmåga att genom  mild behandling inte kan styras upp av detta och inrättas sitt beteende till att se dig
som en vänlig "ängel", urmoder, ställföreträdande tacka. Jag tror att det hos varje normal bagge finns tillräckligt med förlåt uttrycket
"social kompetens" att han kan styras upp av en mycket konsekvent behandling. Naturligtvis är baggar olika och kan ha olika långt att
inrätta sig till det vi vill. Men är det inte lite konstigt om det skulle finnas baggar som är enbart inriktade på kamp och ingen enhet,
det är ju ett typsikt flockdjur.

Detta med rädsla är också en klurig fråga. Många påstår att djur har stor förmåga att avläsa rädsla. Rädsla triggar deras instinkter till kamp
om rangordning. Rädsla går inte att kamoflera, troligtvis sänder vi ut luktämnen som avslöjar oss. Känner man att man är rädd, känner man sig
rädd och osäker så undvik kontakt, Jag är väldigt orädd för djur över huvud taget - storlek spelar ingen roll - men det händer att jag är förminskad
rädd och ängslig. Vid sådana tillfällen söker jag inte kontakt söker inte bygga vår relation jag går undan, gör endast det jag måste göra.

Vår relation till vara djur är verkligen en av de allra viktigaste frågorna vi har att fundera över. Tar vi dom på allvar tror jag att vi samtidigt
växer i sjävkännedom.

[micka]

sätt en pingla på han så vet du var han är även då du vänder ryggen till