Idag har jag hjälpt en ny boidlare till världen. Hon hade fått en massa biredskap, och kuporna hade blivit stående tomma på gården. Tidigare i somras kom det så en svärm och slog sig ner. Kul, javisst, men hon hade inte hunnit lära sig nåt om bin. Så jag var där idag och vi gick tillsammans igenom samhället och hennes utrustning.
Skojigt, för kupan var hopsmälld av tre frigolitkupelådor, än med ramarna på tvären, nästa på längden. Och mitt i låg ett lager täckbrädor. Flustret användes inte, och när vi kommit så långt ner såg vi varför: möss hade gnagt sönder så mycket av de nedersta vaxkakorna att bottnen var täckt med ett 5 cm tjockt lager mögligt smul med gråsuggor och daggmaskar i! Istället hade de ett eget flusterhål i översta lådan, där ett par täckbrädor saknades under taket. De hade kanske 7 kg honung i översta lådan, och mycket pollen, sen kom täckbrädelagret, som verkar ha fungerat som spärrgaller. I mellersta lådan hade de yngel och honung. De hade fått bygga eget vax på ramar som bara hade ståltråd. Yngelklotet förskjutet åt sidan, istället för i mitten, som det brukar. Drottningen såg underbart hälsosam ut. Understa lådan, med mögelhögarna var i stort sett outnyttjad.
Vi röjde upp åt dem, gjorde rent bottnen, och tog bort understa lådan och bytte de felplacerade täckbrädorna mot ett riktigt spärrgaller. Kunde konstatera att de var fredligare och mer lätthanterliga än man kunde tro av en vildsvärm. Det känns så bra att ha gett dem ett drägligare hem, och lärt upp deras nya biodlare så att de kommer att få en ordentlig invintring.
