Hej alla
Detta är en jättespännande tråd! Jag har inte läst riktig alla 23 sidorna än, men jag ser att det är del diskussionerna nyligen om recept i äldre böcker, bl a på Kungliga Biblioteket och Googlebooks. Om jag inte har missat nåt så har ingen nämnt gamla hederliga Nordisk familjebok. I uggleupplagan 1917 (på Runeberg.org) står följande som verkar vara kunskaper från före masstillverkningens tid om fermentering/"svettningen", "karrottering" och annat som kan ge idéer (Beklagar inläggets längd):
"Tillverkningen af dylikt snus är den långsammaste och besvärligaste grenen af tobaks-manufakturen. De blad, som skola användas till snus, böra vara feta och ha mörk färg samt få icke vara på något sätt sjukligt förändrade. Af stor vikt för snuset är såsen, som i hög grad varierar för olika sorter och oftast utgör en fabrikshemlighet. För de flesta såser är dock vanligt salt en gemensam beståndsdel. Äfven försättas såserna ofta med pottaska, ammoniaksalter och andra salter. Sedan bladen såsats, öfverlämnas de åt den s. k. svettningen, som kan utföras på många sätt. Stundom låter man en större mängd hoppackade blad svettas på en gång; stundom låter man svettningen försiggå i mindre högar. I senare fallet försiggår denna process på 4-10 dagar, under det att svettningen af de stora högarna kräfver 5-6 månader. En långsam svettningsprocess lämnar bättre vara. För beredningen af finare snus är den s. k. karotteringen egendomlig. De såsade bladen förenas till s. k. puppor, som utgöras af rofformade bingar af särskildt utvalda tobaksblad, hvilka, sedan de genomgått en första jäsning, inlindas i linnedukar, som starkt hopsnöras. Därigenom utpressas såsen, på samma gång som luften utestänges. Pupporna få nu ligga några veckor, hvarunder en långsam jäsningsprocess försiggår. På det att den ännu kvarvarande såsen skall verka likformigt, omläggas pupporna ofta. Efter någon tid ombindas snörena ännu fastare, och sedan borttages linneduken, hvarefter snörena ännu fastare tilldragas och pupporna packas i kistor och nedställas i ett mörkt, jämnt fuktigt och varmt rum. där de tid efter annan ompackas. På detta
sätt förvaras pupporna under många år och vinna alltmera i godhet till följd af den långsamma jäsningsprocess, för hvilken de äro utsatta. Slutligen äro de så smidiga, att de kunna skäras som smör, och sönderskäras nu medelst ett slags sågartade apparater, eller ock malas de i ett slags kvarnar. Det snus, som erhålles af detta slags puppor, kallas rappé. Den dyrbara karotteringen har man sökt ersätta med snabbare metoder, som numera, åtminstone i Sverige, helt undanträngt densamma"
Oiving