Kastrera bockkilling?!

[Anette Ö]

Hej.
Vi har bestämt oss för att behålla en av våra bockkillingar men när ska vi kastrera honom och vad brukar det kosta? Ringer man bara till en distriktsveterinär och så kommer dom och "knipsar" eller
När vi sedan till hösten tar hem en "lånebock" igen hur gör vi då med kastrerade Brutus? Kan han gå kvar hos getterna eller blir han utmobbad av den "riktiga" bocken?
Mvh Anette

[Trollmor]

Om den vuxne bocken mobbar en killing, kastrerad eller ej, bör han genast tas ur aveln.

För övrigt tycker jag inte att man bör kastrera alls.

[Anette Ö]

Ok Trollmor. Om du är emot kastrering hur skulle du då gjort i vår situation? Vi har en hage och ett gethus, om vi skulle tänka som du angående kastrering så kan vi ju inte behålla Brutus. Anledningen till att vi vill behålla honom är att han är jättekelig och go och det vore kul att ha en bock, även om han blir halv . Får jag fråga varför du är emot kastraktion?
Hälsningar Anette

[Trollmor]

Förklä.  Funkade i alla fall hyggligt.  Och jag kastrerade sammanlagt - nej, LÄT kastrera, förstås - omkring ett tjog bockkillingar, så jag tror jag vågar uttala mig:  De blir ledsna, nedstämda, för hela livet.  Så jag bestämde mig för att aldrig mera göra så illa mot en rar snäll bockkilling, utan hellre slakta homon på mjukast möjliga vis.

Ett förklä sätter man strax bakom frambenen, det ska sluta strax ovan mark, och man måste kolla emellanåt så att det inte sitter för hårt över ryggen, som ju är rätt vass på dessa rara djur.

[Anette Ö]

Tack Trollmor.
Hannar som kastreras reagerar ju väldigt olika oavsett vad det är för sorts djur och vi vill ju inte förändra Brutus personlighet.
Ett förklä funkar nog hyggligt som du säger men det vore ju inte så himla kul om Brutus råkade skojsa till det med sin egen mamma......... Kanske är det bättre att sälja honom "hel" till någon som vill ha en himla trevlig bock då
Mvh Anette

[Gruff]

Det där med bockeriet är lite knepigt. Vissa blir man ju bara så fäst vid. Man vill inte skiljas från dom och än mindre äta upp dom man fäster sig vid. Men så måste man ju se till vad som är bäst för dom alla. Sälj killen och rekrytera en ny till getterna. Så här års är det dessutom lätt att hitta till salu. Vilken ras har ni?

[Gruff]

Äsch, nu ser jag att ni redan hade "riktig" bock.  

[Anette Ö]

Såja Gruff, inte bli generad nu .
Vi har inte alls någon egen bock utan vi brukar ordna en lånebock som får skojsa till det ett par månader med våra töser.
Jag har satt ut annons på Brutus nu så vi får hoppas att vi hittar någon som vill ge den lilla kelgrisen ett bra hem.
Hälsningar Anette

[Torptomten]

I villt tillstånd kommer bocken under några års tid att para alla getter, mao om modern ej avlidit kommer sonen att bli far till sin mors barn under några år och dessutom till sina halvsyskons barn som han även är far till, morfar, morfars far osv i kanske upp till tio år! Om unge herr Bock skulle förivra sig med sin mor ( och fader Bock ej hindrar det, vilket är vanligast) så blir det alltså ingen katastrof. Men för getternas skull bör Bockarna gå för sig under brunsttiden (utom just då man önskar få getterna betäckta). Vid denna tid får endast Fader Bock komma till getterna.

Att kastrera en getabock gör nästan alltid väldigt ont då getter som djurart är extremt känsliga både för smärtstillande och narkosmedel. Har de fått så stor dos att de inte känner smärta
är risken inte obetydlig att de inte vaknar mer pga narkosen.
Är de å andra sidan inte smärtstillade ordentligt kan de ibland dö av smärtchock trotts att de fått smärtstillande och sömnmedel och lugnande!  

Väljer man trotts detta (vilket jag inte tycker att man bör) att kastrera, bör denna ske med sluten teknik så att sår helt undviks och bocken till viss del har hormon-produktionen kvar. Sädesledaren kläms , vid denna metod, hårt åt under flera minuter och försätts därigenom ur fungtion för all framtid.  Alltså har bocken båda tekstiklarna och blodkärlen till och även från dem intakta, men kan ej placsera spermierna där de normalt skall hamna.
Metoden kräver dock en van, vaken och lugn vetrinär med god finngertoppskänsla då han/hon måste känna efter mycket noga att blodkärlen ej också knipsas samman när sädesledaren klämms ihop.  Skulle även blodkärlen krossas kommer testiklarna att dö och ge upphov till livshotande likförgiftning - vanligen kallat kallbrand ( Jmf Raskens öde).
Går detta ingrepp bra dvs bocken dör inte, vare sig av för tung narkos eller för lätt dito och ej heller av vävnadasdöd i könskörtlarna (pga ovan vetrinär) kommer han att växa lite bättre, vara piggare och starkare än en som plågats med den öppna tekniken.
Vid denna senare metod öppnas pungen, blodkärlen avbindes  efter att ha skiljts från sädesledaren. Testiklarna snittas loss och tas ut. Pungen lämnas i regel därefter helt öppen så att sårsekret kan avlägsna sig. Dessa båda öppningar, vilka ej är obetydliga ens var för sig, bildar två underbara inkörsportar för allehanda illasinnade mikroorganismer och likaså två härligt inbjudande platser för sår-, stick- och kadaver-flugors måltider och föryngrings- aktiviteter.
(Ibland fylls de båda vidöppna pungöppningarna med antibiotikasalva men denna har försvinnit, runnit ut, långt före såren är läkta. Inte i något skede  ar den heller hindrat några aggresiva och flygande smådjävlar från att trackasera getpojken!

Vill Ni verkligen behandla Er "goe getpojk" så att detta kan bli följden?  Jag tror nog inte det!

Min absoluta mening är att Ni antingen skall behålla pojken som han är, trotts allt merarbetet det medför eller sälga honom till ett gott hem, med bra referenser. Alternativt slaktar Ni honom på ett sådantm sätt som trollmor nämnde, men utsätt honom, i vart fall, aldrig för en öppen kastrering!  

Jag ber Er om detta!!!

Den första bock jag lät kastrera utsatte jag för detta, på vetrinärens inrådan, och jag ångrar det ännu efter sex år!
De två andra vägrade jag göra illa genom öppen metod och vi använde den slutna. Vid båda dessa olika tillfällen assisterade jag vetrinären.
Det jag skrivit här är således inte bara teoretiska tankar eller kännslomässigt grundat tyckande utan det är sagt utifrån praktisk erfarenhet och en sådan fysisk närhet att jag ännu idag kan höra killingarnas skrik (trotts narkos) resp, killingens allt mer roslande cheakstone-andning, då han höll på att dö ifrån mig, trotts kontgjord andning och (för låg dos) antidot.
Jag kan även se flugglarvernas krälande i sårhåorna medan jag gjorde rent dem och känna den avskyvärda lukten av illa läkt vävnad.
 
         Mvh Torptomten,
         en glad ägare av flera bockar (okastrerade) och getter!

[Trollmor]

Torptomten, vad är cheakstone-andning?

(Och fy, vilket material för mardrömmar Du levererade...  Mina skrek aldrig, fast några jämrade sig, och då slutade vetr genast, lossade tången, gav mera xylocain (lokalt smärtstillande, sånt vi får hos tandläkaren), och ägnade sig åt en annan medan det verkade.)  Du och jag verkar ju vara överens i detta avseende.  Jag vill minnas att Balbina inte håller med oss.

[Torptomten]

Den nämda andningen är en intensiv djupandning i perioder med mellentider av helt utebliven andning. Den är ofta förknippad med rosslingar och föregår dödens snara inträde om inte rätt behandling ges och den/t sjuka människan/djuret har gott om livskraft dvs är ungt eller i god kondition innan detta tillstånd uppståt.
Andnings mönstret uppstår pga ett av våra två säkerhetssystem för syresättning av kroppen har slagits ut och hjärnan går s.a.s
på de yttersta resrvkrafterna.
 

Jo, om man ger generell narkos och enallmän smärtstillning samt god/adekvat lokalbedövning kan jag tänka mig kastrering för att lösa ett måttligt eller svårt hanteringsproblem men aldrig för att undvika uppkomsten av påstådd bocksmak.
Men igentligen skulle vetrinärerna ha särskild legitimation om de har geterfarenhet. Ivart fall kan jag tänka så ibland.

[Trollmor]

1) Åtminstone kan de ju informera om sina specialistkunskaper, precis som människodoktorer.

2) Bocksmak???  Aldrig känt, såvitt inte urin eller nåt kommit i kontakt med köttet.

[Christel]

Hej!
Vet inte om det är med livet som insats men jag tänkte ta risken och berätta om min lille Pongo, som blev kastrerad i söndags. Pongo ska bo med sin mamma och eftersom jag inte är ett dugg intresserad av vare sig inavel eller seperata hagar så valde jag att kastrera bocken. Min veterinär har tidigare kastrerat två baggar här på gården, och nu precis som då utfördes en sluten kastration, med tång. Pongo sov hela tiden lungt i mitt knä. Dagen efter gick han lite stelbent, stackarn , men dag två och tre märks ingen skillnad annat än att pungen är svullen. Pongo mår bra, går med sin mamma och är lika glad och tillgiven som tidigare mot oss människor.

Jag hade en kastrerad bock tidigare och han vara allt annat än ledsen och nedstämd, detsamma gäller mina båda baggar som båda hoppade trestegshopp i hagen redan dagen efter att de blev kastrerade. Jag påstår inte att det är smärtfritt med kastrationer, men efter att ha fått kastrerat otaliga katter (hon- som hankatter), hästar och ett par hanhundar förutom baggarna och nu ockå en getabock så vill jag bara belysa den andra sidan av saken; nämligen den att det finns veterinärer som faktiskt vet vad de gör!! Till den dagen då djuren lär sig använda kondomer och frivilligt sväljer sina p-piller så är faktiskt kastrering det bästa alternativet för att förhindra oönskade djurungar, i varje fall om man har fler djur än ett av varje sort.

Så, det var mina tankar i komprimerat format. Och det hjälper inte att försöka omvända mig för jag är envis som synden och står för mina åsikter.

Hälsningar
Christel.

[Lars Pers Maria]

Hur ska man egentligen tänka när det gäller vilka som blir mammor och pappor. I mina anteckningar från getkursen har jag skrivit att man inte ska betäcka närmare än kusiner. Men det går ju bra enligt getter i naturen? (Torptomtens resonemang) Jag har också en bock som jag skulle vilja ha kvar för han är så himla bra. Är det stört omöjligt att han ska få hälsa på sina döttrar? Eller ska jag skaffa en till och ha två linjer? Måste de två bockarna ha varsin box då eller kan de samsas medan de "väntar"?
Jösses vad jag känner mig okunnig!

[Trollmor]

Men Christel, inte brukar vi väl ta livet av Dig?  Brukar vi det?  Var ärlig nu!

Jo, Maria, såvitt jag har förstått är olika djurarter olika känsliga mot inavel, och svin och hästar är mycket ömtåligare på den punkten än får och getter.  Så lär också galten och hingsten köra bort sina döttrar allteftersom, vilket inte baggen och absolut inte bocken gör.

Därmed inte sagt att inavel skulle vara direkt eftersträvansvärt.  Men om Du vill prova i EN generation, så kan jag omvittna goda erfarenheter.  Dock bör Du sedan inte fortsätta!  Ännu hellre om Du kan ha en annan (bra...) bock emellan, så att Din favorit blir far och mormorsfar till killingen, inte far och morfar.

Bockar som får gå tillsammans slåss i regel inte så skador uppstår.  Men de mäter sina krafter varje dag.

Egentligen är det ju ganska enkelt:  Ingen kan få några gener någon annan stans ifrån än från föräldrarna (ja, i naturlig förökning, då...   ), och om föräldrarna båda har något recessivt anlag, så ökar ju sannolikheten att avkomman får den från båda håll om man inavlar länge.  Och det är då recessiva anlag visar sig i praktiken.  Om det då är någon ovanlig färg eller så, så är det ju bara kul, men om det är ett anlag för någon sjukdom så är det inte lika bra.

[Christel]

Men Christel, inte brukar vi väl ta livet av Dig?  Brukar vi det?  Var ärlig nu!

Nej, Trollmor men någon gång ska vara den första...
/Christel.

[Torptomten]

Christel!
Du skulle berätta om Dina erfarenheter om kastrering av getabock på fler ställen än på denna tråd och hur Du l'ät den gå till!
Men jag kan se av Din berättelse att det var vad jag kallar för verkligt god djurvård
Men:
1) Du viste vad vetr. gick för.
2) Du hade egen och omfattande erfarenhet.
3) Det skedde på gården.
4) Bocken var hos Dig hela tiden och därmed trygg.
5) Det skedde uppenbarligen med addekvat narkos och smärtstillning.
6) Ni använde sluten teknik.
Och sist men inte minst viktigt:
7) Du hade tänkt igenom saken odentligt innan!
Betyget (som jag inte egentligen är rätt man att utfärda) blir inte som Du skrev att Du var rädd för: Yxan.
Nej, det får bli   o. av sju möjliga.
Skall detta denna behandling användas skall det gå till så!

[Trollmor]

Hade vi inte en tråd om kastrering här nånstans?  Jag har förlorat överblicken totalt!  Jo, och så håller jag med Torptomten.  Inte minst punkt 7.

[Christel]

Nejmen vet ni vad, göra mig generad :-[med allt (oförtjänt) beröm, framför allt när det egentligen är min veterinär   som ska ha berömmet. Kan också meddela att Pongo är pigg som en mört, praktiskt taget lusfri och nyavmaskad och att han och hans mamma redan hunnit bli bortskämda .

[Christel]

En sak till; det är tur att det finns människor som ni, ibland behöver man verkligen få lite uppmuntran - tack för det!!